söndag 24 augusti 2014

Lite lekfullt på måfå


    valde jag ut bilder ur augustiarkivet idag
    Som vanligt så har jag så mycket jag vill skriva och berätta om
    Som vanligt så blir det inte så i alla fall
    Efter en skön helg med många lördagsgäster och bara några få söndagsgäster
    så har luften gått ur mig och jag bara är igen, rakt upp och ned
    Sitter här och dinglar med benen på kontorsstolen och knattrar ner några ord
    utan något vettigt sammanhang


    Tomater och basilika har vi gott om just nu...skördetiden är inne och endera dagen ska
    det bli basilikapesto gjord. Troligen mot slutet av veckan för när jag tänker efter så är programmet
    rätt så tajt de närmaste dagarna, tandhygienist, catering, mammografi vilket innebär stadsresor
    som i sin tur innebär att både dittan och dattan ska göras samtidigt för här far vi inte till stan
    bara så där. Vi samlar på oss allt som kan göras samtidigt och nu har det blivit en hel del som
    ska uträttas. Så peston får vänta några dagar....

   Det händer att vi har fina solnedgångar...



    Det händer också att morgnarna är sagolika, ja, riktigt gyllene

    Jag gör fortfarande mina snigelrundor och kommer säkert att få göra dessa länge än
    men det tar sig...från att ha tagit daga av ca 700 mördarsniglar i veckan (längs vägkanterna
    i vår närhet) så har antalet sjunkit till ca 30-40 st i veckan
    Och kottarna hjälper till, jag ser deras stigar följande morgon efter min kvällsrunda
    Ibland träffas vi i diket, gruffar lite och går åt varsitt håll, var och en fullt sysselsatt
    men i samma ärende
    Jag med häcksaxen, de med sina skarpa tänder...
    Vi tjoppar på
    Nu vet vi att de, igelkottarna,  är åtminstone fyra stycken, men troligtvis några till...
    Ungarna har blivit rätt stora redan och visar sig först i skymningen då det är så
    mörkt att det inte blir bra bilder...och för det mesta är jag oförberedd och har kameran
    långt borta när de plötsligt infinner sig 


    Dikesvandringarna har också medfört en trevlig upptäckt.
    Det växer mängder av vildkummin i dem och även på tomten, något vi aldrig
    har haft tidigare


   Bolltistlarna är som allra vackrast just nu och egentligen ska de plockas nu för att behålla sin färg
   under hela vintern men det finns insekter som så gärna vill ha deras nektar så jag låter bli att klippa
   dem för tork tills de har gjort sitt


   I torsdags blev vi förärade bl.a. ett vackert glasfat, tillverkat av konstnären Urve Sikemäe
   från Estland. En stor grupp ester kom hit till oss för att få veta mera om Pettas och om olika
   Leaderprojekt på Åland. Mycket trevligt hade vi medan de drack kaffe och åt äppelkaka med
   vaniljsås. De hade gjort Åland sedan måndagen och for hem igen efter besöket hos oss
   Det är alltid roligt med besök från andra länder...


   Nu har vi registrerat besök från 52 olika länder under de år vi har haft café.
   Världen knackar på med jämna mellanrum, sätter sig ner och äter en bit paj, dricker kaffe, läser
   medhavda böcker, kopplar av, frågar och pratar
   och drar vidare igen.

   Så gör även jag nu, de dinglande benen ska föra mig ut på kvällsvandring i solnedgången
  
  

34 kommentarer:

  1. Du borde ha en fotoutställning på ert café med alla dina fina bilder. Det känns bra tycker jag när man kan samla ihop en del ärenden som ska göras på en gång. Man känner sig väldigt effektiv då...i varje fall så gör jag det. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :)...kanske någon gång längre fram i tiden att det blir så. Nu är annat på gång till nästa år. En fotoutställning men med sju unga män som fotografer och så en hantverksutställning med tre mogna kvinnor i sina bästa år. Men mera om detta längre fram när jag själv vet mera.
      Jag gör det också, känner mig effektiv när jag samlar ihop och får undan.
      Kram

      Radera
  2. Usch har du så mycket sniglar runt omkring tomten...
    Gör dom mycket skada i din trädgård ???
    Du kan då konsten att ta hand om allt som växer och skulle nog inte svälta ihjäl
    ute i naturen.
    Stressa inte för mycket nu....inte alls bra.

    Tjingelingen från Rantamor,
    förresten blev det nå pettasnicklasar iår ????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sniglarna lär ha funnits här i byn i flera år redan, men det är först nu som de börjar märkas hos oss. Tillsvidare längs vägarna som går förbi oss, allra mest men de smyger sig på...obevekligen och obeveklig är jag också. Tjoppar på för brinnkära livet
      Vi har inte haft många sniglar i vår egen trädgård ännu, men jag räknar med att det kan "blomstra" upp en hel del nästa år. De kan lägga upp till fyrahundra ägg vardera..de slemmiga liven, så det gäller att ligga i för att vi inte ska få invasion.
      Stressar så där lagom just nu, tar det som det kommer för det mesta och ser hur klädhögar, andra högar och liknande växer utan att få andningssvårigheter. Jag har lärt mig
      Det blev pettasnicklasar i år också, ja...:)
      ha det gott bästa Rantamor!

      Radera
  3. Pettas kafé är som Rom - alla vägar bär dit, tycks det! Bra att folket hittar, illa att sniglarna gör det!
    Läste häromdagen att någon hade grisar som gillade att äta de otäcka bruna marodörerna. Men det går nog inte att ha grisar i trädgården, varken här eller hos er, tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, ja, ibland tror vi också så, att det är här Rom finns.
      Vi hoppas bara på att alla berörda snigelinvaderade i byn med omnejd också gör allt för att sniglarna ska dö ut men för egen del har vi det hela under kontroll. Nu har det varit väldigt torrt och är det fortfarande, så när första regnet kommer tror jag att det finns en hel del att tjoppa igen. Igår kväll tog jag fem stycken på en lång sträcka längs vägkanterna som jag brukar ta..där jag vet att de är på väg mot oss. Mota Olle i grinden, handlar det om.
      En gris eller två grisar skulle kanske vara bra att ha, sådana som man kan ha halsband på och gå ut och gå med. Men de piggiga är rätt bra de också på att hålla rent

      Radera
  4. Återigen vackra bilder att njuta av. Den första är helt underbar! I vinter kan du väl försöka göra en fotoutställning - då har du ju inte så mycket annat att syssla med. Man har ju alltid att göra, men det blir väl mindre jobb i alla fall än under högsäsongen.
    Var gör du av alla halshuggna sniglar? Jag har hört sägas att sniglarna äter upp dem som har dött och mår gott av det...
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Musikanta!

      Så underbart kan det vara den här tiden på året under tidig morgon.

      Sniglarna äter upp sniglarna, både levande och döda men jag är där igen vid deras galgbackar och tar även dem av daga och det hjälper, de minskar hela tiden. Jag lämnar de halshuggna kvar som mat åt igelkottar och åt sniglar.
      Där de samlas går de åt, antingen av igelkottarna, fåglar (skator och koltrastar) och av mig.
      Tjopp, tjopp :)

      Jag har mycket annat att syssla med under vintern. Då ska vi också överleva på något sätt, så fotoutställningen får vänta vad gäller våra bilder. Andra utställare är dock på gång till nästa sommar. Mera om detta senare någon gång

      Kram

      Radera
  5. Du tar så otroligt vackra, konstnärliga bilder. Det är alltid en skönhetsupplevelse att titta in till dig. Ha en skön vecka, trots stadsbesök!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maggan!
      Jag blir glad och rörd över dina ord.
      Stadsbesöket för dagen är över och vi konstaterar varje gång när vi är på väg därifrån att det är så skönt att komma hem. Riktiga lantisar är vad vi är
      Ha det skönt du med!

      Radera
  6. Riktigt härliga bilder med känsla i.

    SvaraRadera
  7. Finns det inte en trevlig liten anksort som har mördarsniglar som favoritmat? Har för mig att jag hörde något om det i ett radioprogram för några år sedan. Hit har de inte hittat ännu, tack och lov!

    Vilka fina bilder och vad gott det ser ut med tomaterna och basilikan! Vi gjorde en jätteportion pesto häromdagen. Och har men inte pinjenötter går det minst lika bra med mandel, har vi upptäckt, ja bättre, tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt, myskankan lär vara en riktig gourmandanka när det handlar om mördarsniglarna. För gourmet kan den ju inte vara, skulle jag tycka;)
      Man hade en anka i Mariehamn som lånades ut till flera som var hemsökta av mördarsniglar. Den stackars ankan åt ihjäl sig...den formligen sprack och utan att vara grym i egentlig mening så kunde man ändå inte låta bli att skratta. Sprängd anka har ju alla hört talas om som maträtt. Frid över den som sprack i alla fall. De lär inte kunna sluta äta när de väl har tillgång till favoritsnigeln framom andra. Snigelns hämnd kanske?

      Var glad för att de inte har hittat till er...

      Tack! :). Jag brukar inte heller använda pinjenötter till genovesen utan gör som du, använder mandel eller också solrosfrön och pumpakärnor. Går hur bra som helst och smakar toppen

      Radera
    2. Tihi (som Madde sa), sprängd anka! Man kanske måste dosera antalet ankor så att det blir lagom många i förhållande till sniglarna?

      Radera
    3. Tror nog att man måste tänka lite extra på ankorna, så de inte äter så de kolar vippen. Hoppas att den njöt ända in i det sista. En from önskan bara

      Radera
  8. Jisses Amalia - jag menar Karin på Pettas - de där dinglande benen på måfå de har sitt egenvärde - denna gång föll jag särskilt för glasbilden! Annars följer mitt läsande sitt upplöjda spår vad gäller dina inlägg: Det heter behållning i sinn och skinn det spåret! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove! :)
      Jag blir stum av all god respons du ger mig, snudd på förlägen rent av.

      Karin Amalia

      Radera
  9. Vilken härlig glasskål ni fick .Ja du det var många olika nationaliteter det där på lilla Åland .Solen skiner här idag för ovanlighetens skull men imorgon knackar nordan på då får vi nog säga att det är höst ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi tycker att den är jättefin och nu har den förstås fått en egen liten hedersplats att vara på.
      Till Åland, rent allmänt kommer säkert ännu flera nationaliteter än de som kommer till Pettas, skulle jag tro. Märk väl alla dessa 52 har inte kommit enbart under en sommarsäsong utan sedan vi startade upp 2007.
      Här väntar vi på regn just nu men det ser nästan som förgjort ut...åskan och de mörka molnen drar bara runt omkring oss tillsvidare. Men det kommer säkert någon gång och då säkert så mycket att det klagas igen. :)
      Kram
      Karin

      Radera
  10. WOW, vilka bilder, Karin!! Top of the line idag, tror jag!!
    WOW igen!!
    Nä du, nu ska jag ta mig en titt på skönheten igen. Föll speciellt för bild 1, 3,4 och den med bolltistlarna. IMPRESSED!!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika!
      Morgnarna är i all synnerhet sköna den här årstiden.
      Kramar!

      Radera
  11. Wow vilket härligt inlägg.. Såå underbara bilder och skriver bra gör du ju också..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  12. Det går bra tycker jag med litet blandade bilder och ord och dinglande ben. :)
    De där färgglada bolltistlarna var verkligen vackra och intressanta. Har faktiskt aldrig sett sådana tidigare.
    Tomater och basilika låter mycket gott.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), så bra att det går bra!
      Bolltistlarna är så tacksamma att ha, de växer så gott som överallt om man så vill, utökar sig själva sakteliga och är bra att ha som eterneller som håller i många år. Perfekt att pynta med inomhus
      Tomater och basilika hör ihop, så är det bara:)
      Hoppeligen så har du fått sova ut lite grann nu Anne-Marie!
      Kramar!

      Radera
  13. Underbara Karin!
    Tycker så mycket om ditt augustiarkiv och när du skriver som tankarna faller på. Och dinglande ben!

    Jag ska drömma om pesto och tistelbollar i natt, så vackra de är.

    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta!:)
      Hoppas att drömmarna blev precis så som du önskade.

      Varm kram!

      Radera
  14. Vilka vackra bilder! Fantastiskt! Ler lite när jag löset att du har så mycket att berätta men inte skriver om det. Så är det med mej också och det verkar som om ju mer man har i huvudet ju mindre blir det i skriftform. Men vackra bilder duger bra det också!

    Ha en fin dag.

    Mvh, Anneli i San Diego

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anneli!

      Det är ju ofta så; man vill så mycket men så blir det så gott som ingenting i alla fall.
      Ha detsamma!
      Så roligt att du hittade hit!
      Karin

      Radera
  15. Vilka underbar bilder! Gillar det blå glasfatet! Som du har märkt har jag en stor förkärlek för blått!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!:)
      Blått är fint och i all synnerhet i glasform, så tycker jag också!

      Radera
  16. Bilden med bolltistlarna är fantastiskt vacker...

    SvaraRadera