fredag 11 juli 2014

Vem bryr sig om Knyttet?

Det var en gång en liten cykelfärja som tuffade på två gånger per dag tur och retur över vattnet mellan en udde i en kommun till en udde i en annan kommun och alla var så glada, så glada när det begav sig.


För i kommunerna som berördes av alla cyklister som stannade upp för att dricka kaffe, äta en bit mat, kanske sova i en liten stuga någonstans, köpa hantverk och allt som erbjuds längs vägarna
fanns det företagare som var glada för de trevliga besöken eftersom de betydde en stor del för deras överlevnad ekonomiskt.


Men se så finns det ju det där som kallas politik och turism.
Någon med bättre vetande än alla berörda och beroende av cykelfärjans varande,
tyckte att det inte alls är särskilt viktigt med cyklister.
De drar inte hem mycket slantar vad gäller turism...så bidraget som
cykelfärjans ägare tidigare om åren fick drogs in...cykelkartor trycktes inte upp,
det kostar onödigt mycket, oj, oj, hujedamej

Och cykelfärjan tuffar bara en gång per dag under högsäsong nu för tiden


Och så blir det som det blir, finns det inte färja så finns det inte cyklister och finns det inte cyklister
så behövs ingen färja...sådär som det alltid blir i politik.
En märklig rundgång som förtar allt det som har varit levande landsbygd...
Cyklisterna minskar


Under tiden planeras tunnlar, broar och färjor till östra skärgården för många, många miljoner
Men det är förståeligt för där har alla berörda ministrar sina säten..och sina röstare
Och inte den östra skärgården missunnad all framkomlighet, den behövs för deras överlevnad

På norra och västra Åland är det inte lika bra bevänt, vi saknar den fördelen
Så nu måste alla och envar bry sina hjärnor, klia sig i håret och rynka pannan inför nästa val
Inte tänka partipolitiskt alls utan tänka på vem som drar hemåt åt alla berörda
i kommunerna som har glömts bort
Vi måste lära oss att tänka närmare oss själva, bli praktiska på ett annat sätt


Att politikerna har sparat 10.000 euro i år i jämförelse med i fjol när de drog iväg
till Almedalen för en vecka för att knyta kontakter, är oerhört bra, hurra, hurra, hurra!
Då kanske det finns möjlighet att ge en liten 100-lapp i bidrag per dag till en liten cykelfärja
så att den kan tuffa på en gång till per dag under sommarsäsongen.
För det är den summan som krävs för att vi som är berörda och beroende av cykelturismen
i den här bortglömda delen av Åland ska få en annan möjlighet till överlevande


För det är ju så, att det ena ger det andra, den hundralappen per dag betyder inte bara
att cykelfärjan kan gå en tur extra,  den betyder också att alla vi som finns längs vägarna kan förtjäna mera, betala högre skatt så att alla tunnlar, broar och färjor på östra sidan av Åland kan bli verklighet.
Men cyklister är ingenting att tjäna på, det har vi ju alla förstått.

20 kommentarer:

  1. Det är mycket inom "infrastruktur", som det kallas, som blir väldigt enögt betraktat av beslutsfattare. I mitt Skåne är det hur smidigt som helst att färdas kollektivt snett mellan sydväst och nordost men försök resa längs linjen sydöst-nordväst! Allt medan det hävdas att pendelavstånd i Skåne är så korta att man kan bo var som helst i förhållande till sin arbetsplats. Om man kör bil, ja, och kan tänka sig att pendla två timmar åt vardera hållet. Ofta bedrar snålheten visheten och sluträkningen blir högre - särskilt för nån annan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du beskriver kontentan bra, för så blir det, snålheten bedrar visheten och sluträkningen blir högre, i det här fallet för landsbygdsföretagen och också för cykelturisterna som vill se ett levande Åland

      Radera
  2. Så maktlös man känner sig, i situationer som den här!
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man resignerar, för makten bryr sig inte.
      Men att bygga ut en kaj för lyxkryssare finns det nog funderingar på.
      Om det skulle handla om stora summor kunde man förstå det, men det är en skärv i havet den här gången. En pytteliten summa....

      Radera
  3. Känslan av ilska och maktlöshet när jag läser din rapport om hur snålheten bedrar visheten. den vishet vi alla besitter, det kloka vardagsförnuftet som ibland tycks ha så svårt att nå fram till de valda politikerna. Nå, i Sverige är det val i höst ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både ilska och maktlöshet går hand i hand med en viss resignation. Det här problemet har påtalats under en räcka av år redan och alla ojar sig men ingen av dem som sitter på makten gör någonting. Om det skulle handla om stora summor kunde jag förstå det men det är som sagt en ynka skärv...
      Vi har val om ett år på hösten. Nu vet man ju inte vem som ställer upp men de som finns blir noga "synade" redan nu,lita på det. För röstar gör jag alltid.

      Radera
  4. Att spara på småslantar är det många polititker som gör i dag och har gjort sedan många år. Dt är kanse mer begripligt för dem. En tur med cykelfärjan är säkert för lite för cyklisterna kommer ju från olika håll på Åland. Färjägaren får komma igen och tjata till nästa år. Det brukar löna sig. Sedan är det nog så att det minskat med cyklister på Åland överlag. Jag har noterat det. Det är synd då ju det byggts ut cykelvägar både mot Bomarsund och Långnäs. Men ha en trevlig sommar där uppe i er vackra värld!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog måste det vara mera begripligt för dem än för alla som blir "offrade" på kuppen. Så långt håller jag med dig Eivor, men jag har slutat att förstå, jag har försökt att göra det i många år redan, men när man ser hur allt försvinner, och det är inte bara vi på Pettas som ser, vi är många som gör det. De flesta knyter nävarna i byxfickorna och pratar om det i skymundan och inte vågar göra sig hörda, av olika skäl.
      Färjägaren har med all säkerhet givit upp. Han har nog gjort sitt ifråga om att få den lilla hjälp som behövs. Man orkar inte till slut utan börjar tänka annorlunda. Vi förstår honom allihopa, fullt ut. Det här fullkomligt löjligt med tanke på hur mycket slantar som man lägger ner på andra håll i jämförelse. Vi har påtalat det många, många gånger och till personer som har med makten att göra. Inget händer, de tvår sina händer och tycker att så här får det inte vara och så är de befriade från sitt ev. onda samvete och så får det vara med det. Att cykelturisterna försvinner är ju självklart, den enda cykelfärjan som finns kvar är den vi har här i knutarna och snart har vi inte ens den.De andra har redan givit upp
      Och vart har miljötänkande tagit vägen i det här sammanhanget. En spottstyver handlar det om i slutänden. Jag är djupt besviken på hur allt sköts just nu, men vad hjälper det. En ekologiskt tänkande bagare som pratar för andra och sig själv är ingenting att bry sig om, men det är de små pärlorna folk också vill besöka, inte att förglömma. Vi klarar oss nog, men det handlar inte bara om oss, det handlar om så mycket, mycket mera än så.
      Ha en trevlig sommar ni med!

      Radera
  5. Men så kan man väl inte bara göra! Cykelturism borde vara en framtidsbransch. Hmmm... Kanske ska skriva insändare i lämplig lokal tidning och berätta om alla storstilade planer på att ta med hela släkten på en cykeltripp med lite öluffning i den nordvästra åländska skärgården, med Pettas som den sälvklara höjdpunkten på turen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tydligen går det hur bra som helst att göra så! Det har fungerat bra i många år redan.
      Ibland får jag en otäck känsla av att det kanske är meningen, men jag säger i min tur att så kan det väl inte vara?
      Vi hade en svensk journalist hit till oss idag och han var storligen förundrad över detta, utan att vi ens hade sagt någonting. Det råkade sammanfalla med mitt lilla utspel här på bloggen.
      Det är många som funderar, många cyklister är förundrade och många har försvunnit redan
      Även öbor brukar nyttja cykelfärjan på sommaren. De kommer över till Geta eller till Hammarland för att göra en liten hemmaturisttur i respektive kommun och vänder hemåt mot kvällen igen. Men den chansen är förbi nu...

      Radera
  6. Jag tycker som Karin att du ska skicka det här fina och viktiga inlägget till någon tidning. Jag tror de skulle nappa på det. Finns det tillräckligt stark opinion för något så kanske man kan ändra sig.
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
  7. Tack Ingrid, ska ta mig en funderare först.
    Dem jag vill nå finns redan på fb som mina vänner så om det finns vilja ...ja, vi får väl se hur det går?
    Det här är en lång följetong redan som har pågått ett antal år utan att någonting har
    skett och jag är rädd för att det redan är för sent. Och som jag skrev någonstans här ovan
    så har jag en känsla av att man verkligen vill att cykelfärjan ska sluta gå. Den är den sista
    som finns på hela ön, det fanns flera tidigare men som har lagt av för ekonomins skull.
    Vi har agerat och propagerat för det här så länge redan både Uffe och jag och andra med oss
    så jag börjar smått resignera.
    Men ger upp gör jag inte:)
    Kramar!

    SvaraRadera
  8. Som så ofta, moment 22.
    När jag var runt 16 år och höll på att söka jobb så fick jag höra att jag "hade för lite arbetslivserfarenhet". Men hur ska jag får det om jag inte får något jobb...

    Det är den här "Flatheten" som Olgakatt skriver om på sin blogg, att i tysthet godkänna allt som "dem som kan bättre" beslutar om. Hur kan det komma sig att det får kosta nästan hur mycket som helst på ett ställe men inte ett öre någon annanstans, och hur kan det då bli okej att några ska mista sitt leverbröd? För att det är så som det är?! Aldrig! Jag köper det INTE!!

    I min branch så får vi inte använda så många arbetstimmar som vi skulle behöva för att få igång hela ruljansen på ett tillfredställande sätt, nej vi ska dra ner på timmar då vi inte säljer så bra som någon önskar med följden att vi inte hinner med och då är inte butiken så fin och välskött som vi vill att den ska vara. Med påföljden av att varor tar slut, köer i kassan och..... you name it... moment 22...
    Knasigt är det!
    Ha en skön helg!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Moment 22!:)
      Jag köper det inte heller. Till all lycka så klarar Pettas sig i vilket fall som helst men det går inte att bara titta på sig själv i sådana här sammanhang. Vi märker att omsättningen sjunker så hur är det inte för dem som är mindre än vad vi är? Man kan undra...
      Nu finns det inte lika mycket turister på Åland som tidigare år, vi märkte redan ifjol tendensen överallt på Åland, men det blir inte bättre att inte sköta om det redan befintliga på bästa sätt. Samma sak är det in din bransch läser jag...det är viktigt med välskötta butiker för att kunder ska trivas.
      Knas är bara förnamnet!
      Ha en skön helg du med Helena!
      Kram!

      Radera
  9. Här symboliserar bilderna texten på ett i mina ögon utomordentligt sätt - själen uttalar sig.
    Du måttar in och beskriver så bra det lilla goda i livet som väl bidrar till det stora - skatt mm.
    Och det där med vikten av att ha smultronställen, rekreera sig konstruktivt det är nog floskler bara så det ser fint ut utifrån. kram för detta inlägg! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove, du djupsinniga vän!
      Kram från mig också!

      Radera
  10. Åhh jag vet!! Det är frustrerande och man blir både arg och uppgiven!! det är galet hur det får gå till!! Bra skrivet Karin!!

    Kram!

    Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag antar att de flesta av oss får känna av liknande saker, tyvärr.
      Tack Ann-Louise!

      Sommarvarm kram!

      Radera
  11. Jag tycker också att du brde skicka det som en insändare. Tydligt och bra skrivet, ärligt och rakt, utan ilska och agg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ändå, trots uppmaningar, tagit beslut om att inte göra det, hur märkligt det än låter.
      Men vid det här laget känner vi så väl till hur det hela fungerar på vår lilla ö i havet, så att skriva i tidningen betyder inte särskilt mycket när det kommer till kritan. Jag känner att jag har gjort mitt med det här inlägget och spridningen via fb. Nu får andra ta vid, andra som berörs och även färjägaren. Flera hundra har redan läst det här inlägget och jag har fått hjälp via fb att sprida "budskapet" . Så tillsvidare ligger jag lågt, men man vet ju aldrig med mig;) Någon ilska och något agg finns inte, bara ett konstaterande om hur läget är. Så långt har jag kommit i livet att jag vet att man inte kommer någon som helst vart om man är ilsken och frustrerad. Tvärtom.

      Radera