måndag 21 juli 2014

Högsommar...


    Jag känner mig litet som en utomjording av något slag...
    känner mig lite utanför när jag inte hinner in här
    så ofta som jag "normalt" brukar göra,
    men mitt i allt detta finns det också en bra känsla.
    Att veta om att man kan låta bli, för lite grann beroendeframkallande är det trots allt
    det här med att klicka sig in på Internet?


   Dagar som dessa, när vårt lilla kafé besöks av många trevliga gäster, slår det mig ibland att
   tiderna förändras hela tiden. Nu är det väldigt vanligt att personer som sitter vid samma bord
   " umgås" med varsin telefon i handen. Det ser rätt festligt ut när en grupp människor sitter och
  knappar på sina telefoner, fullt koncentrerade på världen utanför....
  för knappast messar de åt varandra
   Också ett beroende av något slag eller hur?


   Jag menar inte att vara något pekfinger, jag bara konstaterar fakta
   Men ibland undrar jag ändå varför man måste vara uppdaterad med omvärlden
   hela tiden?
   Världen går inte under om man låter bli....
   eller vad vet jag? Kanske den gör det?


    Apropå uppdatering så har lupinerna blommat ut för i år
    Nu väntar vi på det kännspaka knäppandet när fröbaljorna sprängs och
    fröna sprättas ut för att bli till nya lupiner nästa år
    Ett riktigt skönt ljud...och mitt i allt detta kan vi få höra hur kottarna i det långa gräset,
    varnar med ett särskilt klickljud...."Kom inte för nära!"
   Om det är oss de varnar eller de sprättande fröna förtäljer inte historien.


    Fågelungarna avlöser varandra vid fågelträdet....
    Nu har skatungarna hittat dit och sitter gärna på den gamla grindstolpen
    I morgonsolens glans har de regnbågsfärgade stjärtpennor


    Till deras förtret, har jag hängt upp längre gardiner i köksfönstret i år...det behövs bara
    en liten rörelse i dem så flyger de sin kos. Åtminstone en stund...
    men de är läraktiga, de vet att det är någon som viftar på insidan och så händer
    inte särskilt mycket mera än så. En stund senare är de åter på plats och så viftar jag igen
    och så där sysselsätter vi varandra.
    Precis som om det inte fanns annat viktigare att göra...
    Varför jag viftar? De är många och jag vill helt enkelt inte ha dem alla här och skräna
    samtidigt...tomten är stor, de kan vara någon annanstans och hoppa kråka och ha ljud för sig
   


   Och förstås...snokar vid strandkanten vid Lökholmsbryggan hör också till...
   


    ....och någon liten sädesärleunge får man också syn på ibland...


   Det är förunderligt hur man upplever saker ibland, i all synnerhet när man är trött
   då midnattstimmen slår.
   Ni ska inte tro att jag ramlar i säng så tidigt under sommaren trots att jag stiger
   tidigt upp varje morgon och går till bageriet.
   Sommaren kan man ju inte sova bort...

   Jag var fullständigt säker för en vecka si så där sedan, när månen var full och rund och go,
   att jag inte hade tagit bild på den
   Så jag förvånade mig själv rejält när jag tog ut minneskortet ur kameran och fick se den
   i alla fall.
   Och då kom jag förstås ihåg att jag hade gått ut för att försöka få den att rulla på lina


    vilket inte lyckades riktigt, så jag sööög in den med hjälp av linsen och kom ganska nära
    Det hade jag  helt och hållet förträngt, jag berättade också för andra som frågade,
    att jag inte hade tagit bild
    på den, helt säkert så hade jag inte gjort det...
    Jag lurade mig själv också.


   Under Getadagen i lördags blev vi utan ström två gånger i rad när åskan dundrade i omgivningen
   och hagelskurarna störtade i marken över alla äppelodlingar...inte bra alls förstås för äpplena,
   men visst är det förunderligt att det är just ovanför dem som det haglar som allra värst, när det gör
   det. Att kassan, kaffemaskinen och alla apparater hos oss blev utslagna för ett par stunder
   må så vara,  men för äppelodlarna blir det en ren förlust när halva skörden går förlorad p.g.a haglet.

   I och för sig även det petitesser när man tänker på hur många har det i vår oroliga värld...
   Vi har det så himla bra i vår lilla knut av världen så man borde skämmas för ens det minsta lilla
   gnöl....man behöver bara tänka sig att hagelskurarna lika gärna kunde vara bomber och missiler
   och man förstår ändå inte hur det verkligen är i den verkligheten

  

   

Som vanligt har vi också haft ett cateringuppdrag i Sjökvarteret under Sjödagarna.
Det börjar bli tradition vid det här laget och vi förundras själva över hur många olika platser man
får vara på för att servera en beställd soppa åt sjöfolk från när och fjärran.

I år stod vi i stora skuthallen där många skutor har byggts...på ett sågspånsgolv


   Sämre utsikt kan man ha från sin arbetsplats eller hur?

12 kommentarer:

  1. Du har nog det vackert i din omgivning .Synd att äppelodlarna fick det som inte behövs.För några år sedan fick min kusin sin jordgubbsodling förstörd av en hagelskur och den skuren kom bara på deras odling .Vi här ute på holmen har inte haft så mycket åska den följer landet .Vi ser bara hur det går förbi någon liten skur kan vi få men här är nog torraste platsen i hela landet.Häftiga månbilder ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog vackert överallt just nu:)
      Det är jobbigt för äppelodlarna när det kommer hagel på det här sättet. Mycket arbete har varit förgäves och inkomsten blir därefter
      Det är ofta så på öar, har de en gång blivit uppvärmda så "slår" de ifrån sig alla ovädersmoln som är fyllda av regn...
      Tack Nette!

      Radera
  2. Underbara bilder som vanligt!
    Har du prövat att hänga upp gamla cd-skivor i träden? Jag hade massor av skator och kajor på balkongen, men ett par cd-skivor som rör sig i vinden har fungert i flera år. Så nu hänger ett par i träden där vi sitter och fikar. Ja, alltså vi sitter inte i träden...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marianne!
      Nej, jag har inte prövat någonting alls för att skrämma skatorna på flykten annat än med mig själv...men den kråkskrämman bryr de sig inte om.
      Jaha, ni sitter inte i träden och fikar;)
      Tack för tipset!

      Radera
  3. Människor är så måna (?) om att ha kontakt med alla att de glömmer den de faktiskt sitter där för att träffa.. Precis som att den är mindre viktig.. Ja konstig ser det ut och är..

    Och fullt upp som vanligt har ni :) Vi ses snart igen! Sommaren är som den är, som du vet :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog är det ju lite så ?

      Nu är det mycket, ja...och visst är sommaren som den är, man hinner inte med som vanligt

      Kram

      Radera
  4. Inget fel att vara utomjording. :)
    Och visst är internet beroendeframkallande. Det märker jag.
    Du har det verkligen vackert där du bor.
    Spännande med skatans regnbågsfärger.
    Fattar inte hur du gör när du tar bilder på månen och som blir så bra.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det kan ju inte vara fel:)

      Det är vackert här, absolut
      Jag har möjlighet att förstora bilden 24 ggr så därför kommer månen så nära
      och kanske jag är stadig på hand också...något stativ hinner jag aldrig ta med mig ut
      när det beger sig:)
      Jag försöker vara stativet själv
      Kramar!

      Radera
  5. Vackra, ljuvliga sommar genom dina ögon, dina tankar! Och så värmer du mitt hjärta när du tar dig tiden att hälsa på hos mig. Så glad jag blir!

    Nu ska jag titta igen - dina bilder gör mig lycklig!

    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta!
      Du gör mig glad, du också!

      Kram!<3

      Radera
  6. Underbara bilder!
    Jag har massor att läsa igen här på din blogg och nu känner jag att jag hinner, i lugn och ro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mian!:)
      Du har samma känsla som jag har...jag har mängder att läsa litet här och där och överallt...men snart är det lugnare puckar igen som gäller.
      Ha det gott!

      Radera