torsdag 24 april 2014

Tvära kast

Jag tycker om att planera
hur vi ska ha det i trädgårdslandet och i växthusen, ja litet överallt.
Jag ritar upp var det ena och det andra ska vara, vad som ska växa här eller där
och så blir det alltid ändå som det blir och inte som jag har tänkt det från början.

Det blir totalt annorlunda
När jag väl kommer igång med det planerade projektet så tycks
en annan omedveten kraft ta över inom mig. 
Kanske en pragmatisk delpersonlighet med stark vilja?
Säg det, säg det....
Jag bara följer med i svängarna så gott det går :)


Jordgubbslandet som skulle flyttas och förminskas, blir tydligen inget land alls i år som det ser ut...
Nu hänger en stor del av landet krukat i växthustaket och på några andra ställen
Få se om det överhuvudtaget blir någon jordgubbsplanta kvar i landet?
Nu hängs allting mera eller mindre upp, verkar det som
Alla krukor som finns måste ju användas eller hur?

Under bearbetning...

Arbetet som var tänkt att bli utfört inkommande höst blir också som det blir och vill självt.
Istället för att gräva upp flera kvadratmeter med kvickrotsmatta längs en bit av södra husväggen
har en kvävningsdöd inletts

Marktäckning bestående av tomma jordsäckar, fula uttjänta mattor på väg till returen och liknande
har jag lagt tätt, tätt och i lager på det besvärliga gräset
Mängder av grus har jag kärrat till platsen och lagt på och som
grädden på moset har jag tömt lådorna (en itudelad vedlår)
som har stått vid liderväggen och agerat barnkammare för stockrosor.

Jag fyllde dem med kompostjord och plötsligt så har vi lådor att odla i
Och medan vi gläds åt det nya planteringsstället kvävs kvickroten under hela härligheten
Den enes död är den andres bröd....

Så småningom när lådorna har tjänat ut så tar jag bort dem och marktäckningsmaterialet.
Förhoppningsvis har vi då en plätt som är ren och befriad från kvickrot.
Jag har gjort liknande tidigare och det har fungerat bra.
På sätt och vis så är det ett latmansgöra att göra så här

Nu funderar jag bara på vad vi ska odla i lådorna?



Hackispojken som spelade upp sin musik för mig igår,
på telefonstolpens "takplåt" tittade på mig med jämna mellanrum,
där jag kärrade grus och jord och tycktes vara totalt ointresserad av hans revirvarningar.

Alla ser vi om vårt hus på olika sätt.

16 kommentarer:

  1. Vilken fin bild på hackspetten. Jag säger det igen Karin....du är en kanonfotograf!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eive!
      Ändå så sköt jag den bara från höften så att säga;)
      Men söt är den där hackande killen..

      Radera
  2. Jag tror t o m getingarna känner igen "sitt" folk i trädgården och vet att man kan bo jämsides.
    För ett antal år sedan la jag ut en pressenning över ett kirskålsland och förankrade med stenar och jordhögar, någon tid senare kom mannen släpande på en pressenning han "hittat" i trädgården.....Måtte blåst dit, trodde han. Suck.
    Hackspetten är så vacker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut så vet både getingar, bin och myror att man kan samsas. Men vi har ett problem med nya myror nu som vi inte vet hur vi ska komma överens med. Måste gå ut och prata med dem igen och få dem att förstå att det är bättre på andra sidan vägen.
      Så kan det gå vad gäller marktäckning:). Men effektivt är det och så slipper man en massa jobb,
      säger Karin som drar och sliter upp malvor för tillfället.
      Troligen besläktade med kineserna, för de är på väg åt det hållet allihopa. Pustpust...

      Radera
  3. Har du fått bukt med datorn? Eller harvar du dig fram på det långsamma kolahavet…
    HAHA.
    Ni har fullt upp i dessa dagar.
    Bara inte hackspetten ger sig på ert hus är det ju tack och lov. Vi har blivit utsatta för hackspettar både på vårt hus här i Reston, och i sommarstugan. Inte roligt.
    Så hoppas din håller sig på sin telefonstolpe :-)
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag harvar på....nästa vecka kommer doktor Datanörd. Här är det Kolahavet som gäller, ibland går det lite bättre men att ta ner bilder är värre än kola. En i taget och många minuter. Jag gör en massa annat emellan medan tröskverket jobbar:). Vi har fullt upp och roligt upp. Jag är född mullvad, tycker om att ta ut mig ordentligt
      Våra hackspettar har alla gamla, risiga, svampiga björkar att hacka i och vi har stenhus, så ...vi klarar oss riktigt bra hackisarna och vi. Här hackar dom hjärnan ur led om dom skulle försöka
      Kram!

      Radera
  4. Underbar bild på hackspetten! Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!:)
      Hackspettarna, vi har många, är underbara små personligheter. Alla olika till lynnet
      Kram

      Radera
  5. Håller med eWa! Ska bli spännande att se vad du kommer att odla i lådorna.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller också med Ingrid! Det ska bli spännande att se vad jag kommer att odla i lådorna. Just nu har jag inte en blåblek aning:) Men det ordnar sig säkert med det också
      Kram

      Radera
  6. Att planera väl är minst halva jobbet, var det någon som sa. Inte för att jag precis tror på det, men så är jag kanske lite väl impulsiv av mig för god planering. Men jag är övertygad om, Karin... att det kommer att bli toppen hos er!
    Hälsa hackspetten, så fin den är!
    Kramar från blommande och gröna Småland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligen har jag lagt längre tid på att planera än att ställa i ordning det oplanerade:).
      Här planerar jag och är impulsiv i alla fall och "springer" omkull allt det jag har tänkt göra.
      Det blir säkert bra i alla fall, tror jag också.
      Hälsar förstås åt hackspetten, spettarna, vi har många
      Kramar från ett blommande och allt grönare Geta också

      Radera
  7. Planerad vårbruk, som blir mer än eller mindre än planeringen! Trädgård, jord och växtlighet i ljuv förening blir det ju ändå. Antar vi får se resultatet av vad som blev till i lådorna frampå här :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart Tove, så ska jag visa vad det händer i lådorna, när det börjar hända och när det har hänt och också skördats. Någonting ätbart blir det troligen...men man vet ju aldrig hur det går när jag planerar. Tvära kast kan det också bli.

      Radera
  8. Jag säger bara Semiramis!

    Och så säger jag: "kvävs kvickroten"!
    He, he, you're so funny!

    SvaraRadera
  9. Haha, ja, nog kanske det blir en hängande trädgård här också vad tiden lider, men helt säkert en miniatyr i jämförelse med Babylons.
    Jag gör absolut allt för att kväva kvickroten:)...försöka duger men den ligger väl där i några år och håller andan den "raringen". En ynkaynkaynkaliten bit räcker för att den ska ta över igen. Men jag ska lära mig hur man gör hostmedicin av den....rötterna lär vara bra till detta och så kan man göra mjöl av dem också för den delen. Skam den som ger sig. Här bakar jag kanske kvickrotebröd mitt i allt? Jag ska väsa in detta till den där under allt jag försöker kväva den med..

    SvaraRadera