tisdag 1 april 2014

Jitterbugg och ödlor

Madeiraödlan (podarcis dugesii) Endemisk, vilket betyder att just den sorten finns bara där och ingen annanstans   

I väntan på att jitterbuggedegen rumstempererar sig för utbakning, så tänker jag
på alla stackars skogsödlor utanför hos oss, som har fått en skjuts in kattornas magar
och därmed till ödlehimlen, på den tiden då både Randamanda och Jutta levde.

Den här ödlan hängde ut ur någon annans bo...vems ska jag visa en annan gång. Mätt verkar den vara i alla fall.....
Först rök stjärten...vi kunde få se hur den hängde ut genom gapet på ödledråperskan,
reflexsvängandes hit och dit innan den tuggades ner som i ett krossverk.
Våra söta katthusdjur var så lagom söta ibland,
förstås helt beroende på från vems synvinkel man ser det
Om inte den stjärtlösa ödlan då hade hunnit gömma sig så gick den samma väg till mötes
som "rumpan"  hade gjort en stund innan

På en stenmur längs en promenad i Lido-området fanns någonting gott att slicka i sig

Vi har konstaterat oss vara väldigt ödlefattiga på vår tomt därefter...
Antagligen har djungeltrumman gått från ödlesläkt till ödlesläkt:
"Håll er borta från Pettas domäner för där har många av våra förfäder mist livet eller blivit rumphuggna "
Och fastän åren har gått kattlöst förbi hos oss, sedan Randamanda och Jutta fanns,
så har ödlorna inte återvänt
Vi tycks ha blivit bannlysta i ödlevärlden

Ja, hej du!

På Madeira däremot får vi vårt lystmäte mättat.
Ödlorna pilar iväg runt fötterna på en både här och där och man måste se sig för så man inte trampar
stjärten av någon i misstag.

Klätterapor till ödlor
Men det är knappast därför som ödlorna på bilden ovan leker klätterapor
Högre upp fanns det godis som saftade av sig och tydligen smakade det som manna från himlen

En elegant palm (:) jag vet inte vad palmen heter men det kan vara en Elegantpalm) 

Skogsödlor har vi inte längre på tomten,
men som en tröst i sammanhanget är att vårt duvpar har anlänt
Härom dagen damp de ner från himlapället efter en lång resa.
Nu går de här och inspekterar ägorna i allsköns ro medan boet i granen på rågränsen byggs upp igen
Vetekorn ska inhandlas, favoritfödan framom andra om man är en ringduva tycks det som.
Vad gör man inte för sina vänner?

Nu vidare till jitterbuggedegen...här ska det dansas fram kakor
av olika slag.
På lördag håller Pettas café  på Trädgårdsdagen i Mariehamns stadsbibliotek

20 kommentarer:

  1. Ödlornas rörelsemönster är så fascinerande och många av dem är otroligt vackra. Läckra också, tycks katter anse. Dina bilder är som vanligt otroliga.
    Jitterbuggar, är det såna där med mördeg och maräng? Svärmor brukade göra såna, smaskens goda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De har stil! Rör sig vackert, absout.
      Ja, de måste vara goda, för katterna här har alltid haft dem som favoritmat. Kanske de smakar litet som grodlår? Har ingen aning, förstås.
      Tack Olgakatt! :)
      Just sådana, med mördeg och maräng, men mycket annat är också på gång. Får visa senare när det mesta är klart.

      Radera
  2. Huj, jag ryser när jag ser ödlor trots att jag är rätt van med ormar som faktiskt är ännu hemskare. Om man nu får säga så men även ödlorna känns rätt otäcka. varför vet jag inte. Tur att de ändå har några beundrare. Ha det gott i solskenet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet att det finns en hel del människor som inte tycker om kräldjur. Du får bläddra snabbt förbi min blogg idag :)
      Ha det likaledes!

      Radera
  3. Jitterbuggedeg...kan aldrig vara fel. Det går säkert som en dans!
    Trevligt med duvor. Väldigt rogivande. Fina bilder som alltid!
    God afton!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej aldrig!:) Jitterbuggar är alltid jitterbuggar.
      Duvorna äger det här stället mellan mars och oktober, sedan lättar de och far söderut.
      Tack Eive!
      Goder afton!

      Radera
  4. Jag har också många bilder på ödlorna på Madeira dom var trevliga .Ser att du har duvpar också här kommer dom tultande varje dag nu ,vi har ju inte haft dom förut ,kram nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de finns ju överallt där, ödlorna.
      Vi har haft "våra" duvor några år redan och vet att de återkommer varje vår. Alltid är det lika spännande innan vi får se dem igen och då pustar vi ut av lättnad. De har klarat sig, sjunger vi! Nu får du kanske också ett duvpar som kommer varje år om de hittar lämpligt ställe att bygga sitt bo på.
      Kram

      Radera
  5. Fina bilder på ödlor. De är jag inte det minsta rädda för - jag vet ju att de hemmavid, åtminstone, inte är farliga eller giftiga. Har aldrig sett en ödla här i Mogata dock. Duvor finns det i alla fall några.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Kanske ni har katter i Mogata också? Då finns det inte ödlor kvar någon längre tid...
      Kram

      Radera
  6. Njuter bilder! Flitig och kreativ är du:

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Hoppas att din vänster blir piggare för varje dag som går!

      Radera
  7. Åh, vilka finingar! Vår katt Alexander lyckades bara fånga ödlornas svans och såg något fånig ut när han stod där med en sprattlande svans i munnen och undrade vart resten av godbiten tog vägen.

    Och så alla dessa små fina geckoödlor som tog hand om insekterna när jag bodde i Tanzania. De såg ut som dekorativa mönster på väggen, tills de blixtsnabbt stack iväg och fångade något kryp. Vänliga små varelser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så var det här också, ibland var det bara svansen som gick åt och den svanslösa försvann någonstans. Innan jag skrev inlägget funderade jag på om ödlor har svansar eller stjärtar...så jag skrev stjärtar, men det kan likaväl vara svansar:)....
      Geckoödlor träffade jag på Cypern, men de lär ska finnas även på Madeira. Vänliga och även litet nyfikna är de

      Radera
  8. Vi har små ödlor i mina trakter. Och troligen i hela Kalifornien. De är inte farliga men jag minns första gången jag såg dessa och inte visste vad det var för djur egentligen.
    Det var i Los Angeles uppe i Bel Air-området hos Tree People - miljöorganisation jag besökte.
    Katter kan vara "grymma" på ett sätt - självklart inte i deras egna ögon. Men att leka med djur och äta delar av djuren känns litet otrevligt. Och så lämnar ju katterna ofta små "presenter" med halvätna djur. Burr.
    Endemiska arter är intressanta tycker jag. Både växter och djur.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ödlor hör till den artrikaste kräldjursgruppen. Finns nästan överallt i världen..
      I Norden finns åtminstone skogsödlan, sandödlan och kopparormen (som är en ödla, trots namnet)
      Ödlan har förmågan att "släppa" svansen när de blir stressade och är i fara. En skyddsorganism, som gör att de kanske klarar sig undan. Därför ser man katterna med svansen som sprattlar i munnen. Sedan växer en ny svans ut på ödlan igen.
      Så fungerar många djur, de leker med sina offer, tröttar ut dem innan de dödar dem.
      Vi människor är egentligen inte särskilt mycket annorlunda. Nu tänker jag på alla krig som pågår överallt i världen...en grym lek det också, ungefär som katten med råttan.
      De endemiska arterna intresserar även mig. Men allt förändras, jag såg i en blomsterhandelskatalog att man nu kan köpa plantor av den sköna endemiska maderianska pelargonen även här på Åland. Så som jag ser det så är den inte särskilt endemisk längre, men där växer den förstås vild, vilket den inte gör här och det är kanske det som räknas.
      Kramar!

      Radera
  9. Ödlor är fina och intressanta djur. Jag hoppas att några ska hitta till vår damm men hittills har jag inte sett någon. Farbror Padda som bor där kanske skrämmer iväg dem. De skulle säkert trivas på våra solvarma murar också bland alla syrsor och gräshoppor. Till och med Öland har några endemiska växter. Ska kolla upp det lite mer noggrant.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tycker jag också att de är!:)
      Murar tycker de om, varmt under och solvarmt ovanför. Då är livet gött att leva.
      Ölands endemiska värld skulle vara intressant att få veta mera om! Absolut. Kanske att Åland också har. Jag ska också ta reda på
      Kram
      Karin

      Radera
  10. Å så fina ödlebilder! Å så många olika ni fick se :))

    Jag svarade på din fråga på min blogg, men svarar även här :D jag använder den breda Leucoplasttejpen och sätter en längs hälen och en el två tvärs över. Tycker den funkar utmärkt men nu hade jag använt den smala o fick därmed skavsår där den inte täckte...jaja man lär sej :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för allt detta! Jag har inte hunnit tillbaka in till dig så tack för att du berättar det här.
      Nu ska jag ta till mig inför våra vandringar. På något märkligt sätt lyckas jag skaffa mig skavsår när jag minst anar och det är ju inte alls roligt.

      Radera