onsdag 9 april 2014

Förnöjsamt

är det att gå ut och plocka vårens första pestotillbehör
Det hör till att så ska göras...
Så ock idag.
Trots att östanvinden narade på så man kunde tro att den hade fått storhetsvansinne av något slag,
så var det trots allt skönt att stå med ändan upp bland kirskål och nässlor
och plocka de första späda bladen

Kirskål

Jag känner mig lycklig över den ca 10  kvadratmeter stora plätten kirskål
som tycks hållas stången där den är, år efter år.
Troligen är det lupinerna som är våra vapendragare i sammanhanget,
för kirskålen brukar annars gå fram som en löpeld och vara oövervinnerlig.
Vi äter förstås upp en del, men inte alls lika mycket som den levererar....
Men lupinarmén,  står där den står och släpper ingen liten "kirskålsdjävul" över bron...
Kanske jag ska döpa lupinerna till Sven Dufvor för den delen?


Vårens första vitsippa hittades på dikeskanten när jag plockade videkissor
till morgondagens evenemang i Sjöfartsmuseet.
Jag undrar om jag någonsin har varit med om att se en vitsippa
redan den 9 april, fullt utslagen?
Jag tror inte det.
Nej, den plockades inte...

Nässla, kirskål, lite persilja, gullviva och en kvist libsticka huller om buller

Och när jag gick där jag gick och plockade nässlor, kirskål och lite annat så
flög tankarna litet hit och litet dit

Naturligtvis tas förvällningsvattnet tillvara och används som blomgödsel

Ibland kan ett samhälle som Åland kännas väldigt litet.
En viss klaustrofobisk- eller någon liknande känsla kan uppstå.
Säkert någonting som de flesta känner av på små orter överallt i världen,
Här kan man ta färjan bort i endera riktningen och komma ifrån en stund
om man inte har en liten plätt kirskål någonstans att irra runt på som jag har:)

Ogräspesto

Men om man nu drar iväg litet längre bort, så
tar det inte länge förrän man längtar hem igen så det bara sjunger om det
Så snart man stiger ombord på färjan hemåt så är man hemma...
det bränner till under skosulorna på ett särskilt sätt.
De suger sig fast och man kan nästan höra hur de slurpar välbelåtet
Man är åter på åländskt territorium, man är hemma
Den känslan tror jag att de flesta ålänningar har

Pojkarna domherre och bergfink
För det mesta känns det endast bra att leva i ett litet samhälle
Var kan man ringa direkt till en minister och säga att så här och så här är det
och du kan väl fundera på det?...och så diskuterar man hit och dit och kanske kommer någon vart
Det är nära till allt och alla och det mesta går att lösa snabbt och någorlunda enkelt

Även polismyndigheterna har en öppen attityd och låter alla delta
i sitt arbete på ett annat sätt än tidigare.
Det här kunde läsas på Facebook  idag.
"Polisen kan rapportera att medborgarna på Åland under natten skött sig med beröm, 
förutom en mansperson som var stökig och berusad"

Ja, det blev lite dittan och lite dattan idag
När jag vandrade fram och åter i trädgården och plockade goda ogräs konstaterade jag
tacksamt att vi har det mycket bra på den här ön i havet

28 kommentarer:

  1. Inspirerande! Jag ska leta på gården i morgon... och vilken underbar bild på fåglarna. Speciellt bergfinken är så vacker; Men även domherren. Exotiskt kan man säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har mängder av bergfinkar här just nu, mängder....
      Likadant varje vår när de kommer över havet. Uffe köpte hem två säckar solrosfrön igår...de äter så det knakar och sprakar, men snart är det över...den värsta ruschen i alla fall:)
      Lycka till med ogräsletandet, du hittar säkert några primörer

      Radera
  2. Fint!
    (Jag plockar heller aldrig blommor. De är finare ute, där de hör hemma.)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!

      Man kan ju gå ut och titta på dem, där de hör hemma:)

      kram

      Radera
  3. Åland är en idyll! Idag tar jag pesto på fisken men här är allt på burk och färdigpaketerat.
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både ock, förstås:) Men nästan bara idyll!
      Inte illa med pesto på burk heller. Ibland tar vi också till burkvara från affären
      Ha detsamma!

      Radera
  4. Att klyschor blir klyschor beror ofta på att det ligger mycket sanning i dem, som "Borta bra men hemma bäst"! Men det är viktigt att ge sig ut på vift ibland, för att det är kul och berikande, men också för att det är så härligt att komma hem.

    Lupiner mot kirskålen blir bra. Min "plätt" med kirskål sträcker sig väl över några hundra kvadratmeter och så mycket pesto orkar vi inte äta upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, att vifta litet nu och då är enbart hälsosamt och upplyftande. Risken att bli inskränkt och dammig är stor annars.
      Oj, du behöver en riktigt stor armé med lupiner. Jag gissar att gräsklipparn får gå het hos dig

      Radera
  5. Det måste vara speciellt att bo på en liten ö i havet.
    Eller, många små öar, som i Ålands fall. jag förstår att det är speciellt. jag har ju bara bott i storstäder, så jag vet inte. Men jag har ju Närpes, och det är ju ingen ö, men en liten ort. Åland är så vackert och så fint att jag förstår att det måste kännas som att vaggas in i trygghet så fort man kliver av båten, eller flyget.
    Underbart. Skönt att resa bort ibland, men skönt att komma hem.
    Tänk att du tom kan hålla den vidriga kirskålen på plats. Det ska vara Karin, det!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antagligen inte:). Jag gissar att det är speciellt att bo överallt egentligen
      6.600 namngivna öar...
      Undrar om inte de flesta tycker att det känns tryggt när man kommer hem oberoende av var man bor.
      Det är skönt att resa bort ibland, absolut.
      Nej Annika, det är inte jag som håller kirskålen stången, det är lupinerna:)
      Kramar!

      Radera
  6. Nu kom jag på att det förstås till dig jag ska vända mig med min fråga!
    Varför ska man förvälla nässlorna? Jag använder förstås vattnet till växterna, men... varför kan man inte ha det som spad till soppan? Förr trodde jag att man kokade bort gifter eller nåt, som när man förväller en del svampar, men numera vet jag ju att man kan (och jag gör!) koka te på torkade nässelblad, då är det ju samma vatten som det man tar bort vid förvällning! jag har också hackat och använt bladen som de är till pesto - då finns ju det där kvar, som man kokar bort.

    Vet du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen behöver man inte förvälla nässlor, men det tar bort en massa skräp och man vet aldrig vad som kan ha hamnat på dem. Så jag kokar mina nässlor ibland och inte ibland, helt beroende på.
      För det mesta förväller jag dem inte...inte kirskålen heller, men den här satsen blev använd för matgästers skull och då tar jag inte några risker....
      Men normalt malar jag ner dem som de är, bara sköljer dem under rinnande kallt vatten innan

      Radera
  7. hoppas att finkarna kommer hit snart dom är vackra att titta på ,Hur smakar det där du plockade det var för mig nya saker ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, hoppas du får finkar du också...nu har många flugit vidare så kanske de är på väg mot dig?
      Ja, hur ska jag förklara att det smakar? Grönt och gott! Ganska starkt...det är svårt att beskriva men kanske påminner det lite grann om spenat, fast starkare
      kram
      Karin

      Radera
  8. Du är en mästare på att ta tillvara allt som växer i naturen,
    jag måste rodnande säga att jag aldrig har prövat att tillreda en nässla, jag har bara varit så nära att dom har bränt mig och vem vill vara vän med någon som gör en illa !!!!
    Kan ju nästan känna hur din pesto smakar...otroligt gott.
    Här har vi haft en stooor flock med olika finkar i dag me, dom är så fina.
    Säger som lille John en fågel, flera fåglor =) =)

    Idag har vi en isande kall vind och det blåser så att det rister i huset.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peston blev jättgod i min mun...och nu finns inte ens en liten tesked kvar. Allt har gått åt, dock inte bara med min hjälp...vi höll Afternoon tea i kväll och då bjöd vi på gurka med pesto på olivbröd....
      Söta lilla John...självklart är det fåglor där
      Vi har bara två grader varmt just nu i skrivande stund. Än får vi vänta på värmen..och ovädershimlen i väster ser inte lovande ut alls.
      Ha det bra bästa Rantamor!

      Radera
  9. Ja du Karin, så närproducerat och ekologiskt som du har måste vara helt fantastiskt.
    Att plocka och äta nästan direkt är ju så som det "skall" vara. Jag kan känna en skillnad i kroppen om jag äter något som precis plockats/skördats jämfört med det som köps i affären. Mer livsenergi helt enkelt. Nässlor är nyttiga men vi har inga där jag bor. Ser väldigt gott ut med din ogräspesto.
    Jag minns mitt år på Hawaii och att jag ibland undrade om jag skulle bli klaustrofobisk mitt ute i havet. Men jag var nog inte där tillräckligt länge. Det är ju inte precis nära till något där Hawaii ligger.
    Så skönt att höra att ni skötte er i natt. ;) Litet "Weed-stuk" över Åland känns det som.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis så är det så också Anne-Marie!

      Det är en livsstil som passar oss perfekt och vårt företagande.
      Jag känner också direkt hur jag får kraft, blir litet som Karl-Alfred;). Jag har ett behov av grönt vårligt vitamin/mineralintag den här tiden på året.
      Det är ju inte det där att bo på en ö som så som ger känslan av en viss instängdhet ibland, utan mera det lilla samhället, skulle jag tro. Det känns lite trångt ibland, men naturligtvis så sitter den känslan mellan ens egna öron;).
      Ja, vi skötte oss med beröm, inte illa eller hur? Weed-stuk är ett bra ord för det hela
      Kramar!

      Radera
  10. Dina kokboksbilder inspirerar verkligen till att försöka ge sig på det mesta, men sen sansar jag mig och tänker att det funkar ändå inte. Jag har inte det handlaget och den energin som jag är övertygad om behövs. Jag nöjer mig med att titta på dina fina bilder. Kram från ett mycket regnigt Skåne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligen skulle det funka Gunnel, men man orkar ju inte ge sig på allt som inspirerar. Så är det för mig också, man sansar sig och inser att man inte måste kunna allt. Det fungerar ju bra ändå.
      Kram från ett mulet, fuktigt Åland

      Radera
  11. Helt underbart med ogräspesto! Kanske skulle stesta det någon gång.
    Lite avundsjuk är jag faktiskt på vitsippan. Orkidéer i all ära, men vårens första vitsippor går nog onget upp mot...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tycker jag också! Att det är gott och vidunderligt. Tänk, bara att gå ut med en korg i naturen och hämta hem mat:)
      Senare blir det förstås basilikapesto när växthuset bjuder på allskönt läckerheter
      Vitsippor är vitsippor och inget kan mäta sig med dem,

      Radera
  12. Verkar rätt familjärt att leva på Åland. Politiker kan jag nog ringa till här i Hjo, kan försöka någon gång. Men polis blir värre, finns ingen här i stan. Jo, en mobil enhet en dag i veckan på Stora torget. Där kan man framföra sina nöjen och missnöjen. Tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är familjärt här, med både nackdelar och fördelar, som i en stor familj. Därför kan det kännas lite trångt ibland och då är det bra att kunna lufta på sig lite grann. Men i det stora hela är vi som en enda stor heffaklump;). På något sätt.
      Det är förstås en stor fördel att ha en polisverksamhet på plats och inte bara en mobil, men det är som det är och för det mesta så anpassar man sig rätt bra när det verkligen gäller.
      Ha det bra i Hjo! Vilket namn egentligen! Varför heter det Hjo? Vet du?:)

      Radera
  13. Tack för svar! Då var det som jag tänkte... katt- och hundpiss och muslort och sånt. När jag torkar nässlor på altanen, då brukar jag antingen spola dem på plast (har massor på baksidan av huset) eller också spolar jag kvistarna innan jag hänger upp dem.

    I dag blir det nässelsoppa. Förvälld först.... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just precis, svårare än så är det inte. Har man ett säkert skyddat ställe där man är så gott som säker på att ingen har gjort någonslags åverkan på så brukar jag inte ta mig tid att förvälla.
      Jag gissar att det blir nässelsoppa imorgon för vår del. Ska nämligen knäböja en stund vid nässelstället:)

      Radera
  14. Åländsk utgåva av ett med naturen! I smak och tycke, boostar med det som marken ger, får till det och lever skönt grönt i livet, tar en tripp från "instängdheten", men återvänder med väskan och själen full.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!:)
      Du beskriver det så bra, precis som det upplevs här hos mig!

      Radera