tisdag 8 april 2014

En stund i Santana

En änkeman bor i detta hus
När vi under tidig morgon den 8 februari i år drog iväg mot Santana tillsammans med ett annat par
(från Devon i England) som bodde på samma hotell som vi,
så var det långt ifrån det första besöket för vår del.
Vi har varit i Santana många gånger och kommer säkert att "göra" Santana flera gånger om ännu.
På 400 meters höjd i Madeiras mest utvecklade jordbruksbygd ligger byn Santana (Sant`Ana. Sankta Anna)
Vi reste med Antionetta och Humberto från Flora o. Fauna, ett nybildat bolag som tar folk runt på sin ö på ett litet annorlunda sätt än vad som är vanligt

I bruk av människor.
Jag blev lite betänksam när jag hörde att vi skulle besöka ett Santanahus och tänkte direkt på de för turister uppställda Santanahusen som i stort sett alla människor får besöka när de kommer till Madeira. I mitt tycke är de så oerhört turistiska och känns inte alls äkta, fastän de nog till form och utseende är helt rätt, men inne i husen finns hantverk och souvenirer till försäljning och ja...de är typiska "turistfällor" om jag nu får använda ett sådant, inte helt snällt ord i sammanhanget.
De ger inte en helt äkta bild av hur människor har bott och bor i dessa

Den turistiska synen
Utseendemässigt ser de äkta ut de utställda husen, men känslan är inte äkta. De är alltför turistiska i mitt tycke. Ändå vet jag att det är bra att de finns:)
Även de äkta husen är mycket pittoreska som synes på de två första bilderna. Husens form har bestämda syften. Om vintern förhindrar det tjocka lagret av halm den kyliga nordanvinden att tränga in, om sommaren stänger det ute de heta solstrålarna och vid regn bidrar den branta lutningen till att vattnet snabbt rinner av.
Husen blir svala på sommaren och varma på vintern. Matlagningen sköter man för det mesta utanför p.g.a brandfara
Oftast använder man Santanahusen till stall nu för tiden
men som sagt så finns det fortfarande människor som bebor dem trots viss obekvämlighet.


Den här dagen fick vi uppleva äkthet och hur det verkligen är att leva och bo i ett riktigt Santanahus
eller egentligen i flera hus på samma tomtområde.....
Antionetta är i full aktion och visar hur dessa hus är byggda i A-form och med halmtak
Vi var inne i alla hus på gården men i de privata delarna tog jag inte bilder
Det kändes helt enkelt för privat. Troligen skulle jag ha fått ta bilder om jag hade frågat om lov
men...nja, det finns gränser för vad som ska visas på Internet eller hur?
Däremot så har jag möjlighet att visa er hur det ser ut i ett hus lite längre fram i ett senare inlägg....


I ett av husen var det bakning på gång när vi kom dit...
I och med att taket är gjort av halm så låter man röken gå rakt upp
(det finns ingen skorsten på Santanahus) och det var verkligen mörkt och disigt,
ja nästan svart därinne men med dörren på vidgavel så lyckades jag få till en bild i alla fall
Vi hostade och hackade allihopa när vi kom ut därifrån:) Inpyrda av rök...


I huset bredvid lades degen till veckobaket. Kvinnan som bakade var väldigt öppen och jag hade förstås
massor av frågor och skulle nog ha fått stanna kvar och baka där tillsammans med henne. Men vi hade bokat mat på en restaurang i närheten...så den utmaningen får vänta till nästa gång.
Jag vill verkligen vara med och knåda för hand eller för arm, för degen var inte liten som skulle sättas.
När jag frågade hur många bröd hon tänkte baka fick jag svaret ca 10 kg...


I brödet blandar man inte bark ;), utan sötpotatis och naturligtvis så odlar man grödan på egen mark för eget behov. Människorna på gården var inte rika på slantar, men rika på så många andra sätt och de var väldigt stolta över att de kunde leva på sitt självhushåll



   De kokar givetvis sötpotatisen innan de blandar in den i bröddegen. 
   En stor kastrull stod utanför huset för att potatisen skulle svalna


Sedan gick vi en trappa ner och blev bjudna in i förråd och lagerlokaler
Rakt fram i förrådet fanns mängder av potatis, sötpotatis, rotsaker av olika slag och mycket annat.



   Pumpor eller squash? Det var frågan...



Pimpinell och meloner....överallt fanns det mat...



En mycket vanlig syn på Madeira....pumpor som ligger på taken och mognar


När man gick ner för trappan till bakgården hade man den här utsikten. Det ni....


   Jodå, jag kunde gott bo just där....om sedan åkern ramlade ner någon natt några hundra meter må så vara
   Lite svinn får man väl räkna med



  Och det var alltså här jag träffade suggan med det rosa trynet....
  Hon mådde som en prinsessa och njöt i fulla drag när hon blev kliad mellan öronen


   Vi bytte om med kliandet...här är det Mister "Devon" som gör henne glad och förnöjd


   I en kätta på sidan om fanns hennes kultingar...


   På gården fanns det kaniner...
   Någonstans också höns.
   Jag såg dem inte men jag hörde dem.....


Naturligtvis så använder man sig av spanskrör som störar vid odlandet av bönor och annat....
Det var det sista jag såg när vi gick ut genom grinden

Efter oss kom bagarkvinnan springandes med en stor påse med tangariner från eget träd.
Bilden jag tog blev inte bra så jag raderade den. Vi fick inte betala...hon gav av hjärtat
och det smakade himmelskt gott
En sötnos dök upp någonstans ifrån och naturligtvis fastnade den på kameralinsen...


   Ögonkontakt! :)
   Så startade Humberto bilen och vi drog iväg mot Quinta do Furâo.
   Men det tar jag en annan gång

28 kommentarer:

  1. Vi var inte heller och tittade på turisthusen tyckte det kändes för turistigt .fin upplevelse ni fick den fanns väl inte för 6 år sedan ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är litet för mycket på något sätt. Man känner alltför mycket att det handlar om att förtjäna pengar....
      Att få ta del av ett äkta boende och levande som vi gjorde i år är nytt, riktigt nytt, så den fanns inte för sex år sedan, inte ens för ett år sedan. Men det nya företaget som jag länkar till tar fram en helt annan typ av upplevelser än vad som har gjorts tidigare. Vi brukar för det mesta ta oss fram för egen hand, men ibland är det skönt att bara åka med och få uppleva och Flora o. Fauna rekommenderas varmt utifall att ni tar er dit igen.
      Kram

      Radera
  2. Men vilken underbar resa ni har gjort och så mycket ni fått uppleva,
    nu har jag ju för tillfället en seg dator och fick inte upp alla dina foton men några.
    Och den söta grisen fick jag se med sitt rosa tryne...

    Ha en härlig kväll, tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, så är det! Lika fint varje gång vi far dit eller någon annanstans. Världen är full av både det ena och det andra.
      Lycka till med segandet tills du får din egen dator igen!

      Ha det gott du med bästa Rantamor!

      Radera
  3. Som i Kenya… Jag bodde ett halvår i ett sånt hus. Brant tak för avrinning, tjockt lager palmblad för isolering mot värme. Kylan behövde man inte bekymra sig om just vid ekvatorn.

    Vilka underbara bilder och den där vovven som lyfter lite försiktigt på franfoten och lite, lite på bakfoten. Ååååhhh! Jag hade bara stoppat ner den i en kasse och tagit hem den, är jag rädd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara i Santana de bygger den här typen av hus. Vi pratade med en servitris som jobbade på restaurangen vi besökte lite senare under dagen. Hon var från grannbyn Sao Jorge och där bygger husen helt annorlunda...så det blir nog ett nästa årsprojekt att studera de husen:)
      Vovven låg i riskzonen för hemtagning, ja..
      Himla rar! Jag smalt nästan bort...

      Radera
  4. Svar
    1. Ja, du är inte ensam....jag borde ha skrivit att där bygger man husen....

      Radera
  5. Väldigt intressant inlägg - har aldrig sett sådana hus förr. Kan inte finnas någon tavelvägg, eller? Jag skulle inte bry mig om att det var "turisthus", kan man bidra lite till de här fattiga människornas försörjning är det väl inte helt fel. Fantastiskt att se hur människor klarar sig på att nästan försörja sig helt själva på det man odlar eller producerar. Som hos oss på 1800-talet. Det var väl bara salt som man fick köpa...
    Fantastiska bilder också. Tack för ett fint inlägg.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här typen av hus, Santanahusen, marknadsförs mycket som typiskt Madeirahus, men är typiskt för just Santana. Det finns en vägg mitt i, som avgränsar huset i olika rum. Tvärs över kortsidan. Jag kommer att visa bild hur det ser ut innanför i ett inlägg längre fram, men avstod att göra det nu, Det blir för privat.
      Det är just det, Ingrid, som är kruxet. Pengarna som tas in för souvenirer går inte alla gånger till fattiga människor utan till turistföretagare. Dessutom är inte alla souvenirer hantverk från Madeira, utan masstillverkade i andra länder. Vi såg liknande "hantverk" när vi var till Rothenburg i Tyskland, kände igen många, som också säljs på andra ställen i Europa.
      Jag, personligen, bidrar hellre till det som är äkta och direkt till den som är hantverkare eller odlare. Men det är ju tur att vi människor är olika och har friheten att själva kan välja hur man vill göra.
      De här människorna som vi besökte klarar sig helt och hållet på sitt självhushåll.Det de inte själva odlar, byter de till sig från någon annan odlare osv. Och när de blir äldre får de en liten pension. Och de anser sig inte fattiga utan känner sig rikare än många andra.
      Tack Ingrid!
      Kram

      Radera
    2. Det var tråkigt att höra att det är andra som skor sig på den s.k. turistnäringen än de människor som man exploaterar. Typiskt! Håller helt med dig att det är bättre att bidra med att köpa något som är äkta och direkt från hantverkaren.
      Kram igen

      Radera
    3. Det är ju till all lycka inte så överallt, men man blir grundlurad emellanåt om man inte håller ögon och öron öppna. Somt är äkta men det mesta man hittar på dylika ställen är industrisouvenirer tyvärr och jag tror inte att de pengarna når det ändamål man tror.
      Kram till dig!

      Radera
  6. Å, jag blir jätteförtjust. Vilka hus! Kände dock röken nästan hit när jag läste ;) Men vad gör man inte för att ha gott och nybakat. Hade gärna bakat där med dig Karin! Läget är sagolikt vackert….och alla fina djur också. Rik på det vackra och goda grödor - så härligt!

    Stor Lottakram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är några få som fortfarande bor i den här typen av Santanahus, men naturligtvis så väljer alltflera ett bekvämare boende. Det var härligt att se hur glada, stolta de var över att kunna visa hur de bodde och levde.
      Tänk så roligt vi skulle ha Lotta, i det rökiga gräddningshuset, för det var bara gräddning som gällde där allt var svart:). Ett hus för varje syssla, ungefär:)

      Stor Karinkram!

      Radera
  7. Så fina de där husen är...men annorlunda. Härlig rundvandring på platsen. Det var väldigt så mycket de odlade, och jag förstår att du var intresserad av bakningen. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. De odlade nog så gott som allting man bara tänkas kan odla. Många sorter och så hade de förstås fruktträd och vin. Precis som de flesta jordbrukare har där
      Det är nog ingen som bygger nytt som bygger i den stilen längre utan husen ser ut som hos oss, men de som fortfarande har sina Santanahus kvar är stolta över dem. Helt befogat.
      Kram

      Radera
  8. Jag minns besöket i Santana med Mario. Visst var det turistiskt i boden vi var inne i men byn är ju så vacker med sina typiska hus.
    Roligt att det ändå finns kvar några sega människor som orkar med det gammaldags livet!
    På tal om var souvenirer tillverkas så vet jag några som kom hem från Thailand med grejor som kom från en industri i deras hemby i Sverige! De lär ha blivit rätt snopna när den finstilta lappen trillade ur kartongen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Byn är vacker, människorna vänliga och tillmötesgående. Dit far vi igen och blir ännu mera bekanta med allt.
      I landsbygden runtomkring Santana finns många människor av segt virke. När man far igenom där så ser man folk överallt, oftast tillsammans, stå och hacka landen fria från ogräs. De jobbar mycket tillsammans överallt, gammal som ung.
      Hantverksindustrin blommar:). ....Uffe fick i tiderna en "äkta" portugisisk tupp i keramik. Den tuppen finns överallt i Europa...ingenstans tillverkad verkar det som. Fin är den förstås i alla fall men visst tappar man gnistan en gnutta när man inser att det handlar om industritillverkning. Vi har en groda i vår trädgård som får hoppa in till vintern, som köptes för billig peng på ett varuhus för många år sedan, här på Åland. En exakt likadan groda såldes som äkta hantverk för dyra pengar i Funchal....handmade, haha...men går det så går det
      De som kom hem med svenska varor från Thailand, hade i alla fall en viss hemkänsla...men snopet måste de ha varit.

      Radera
  9. Läckert med Santana-husen! Kan faktiskt också känna den där stickiga röken i bakhuset :-)
    OCH den där utsikten, tänk att ha den på sin baksida! Oj oj!!
    Jag skulle inte kunna jobba, bara titta ut över allt det vackra ;-)))
    tack för rundturen!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var i stickigaste laget faktiskt. De är vana, men för en ovan så är det lite svårare....
      Utsikten, landen...agraren i mig vaknar
      Kramar!

      Radera
  10. Tänk så mycket jorden vi bor på innehåller. En skattkista med mängder av rikedomar. Makalöst när man tänker efter...Och så dåliga vi människor är på att förvalta och bevara..

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. En oändlig skattkista bebor vi!
      Undrar om det inte är vi i de s.k. I-länderna som är sämst på att förvalta och bevara?
      Men jag vet inte:)

      kram

      Radera
  11. Turistiskt eller icke, men jag älskar det där. Vad man vill spendera bestämmer man ju själv, så... behöver inte bli turistfälla ens. Min ena son och hans fru är också Madeirafrälsta och det är inte utan att jag längtar dit också. Om det nu inte vore för alla backarna... vet inte om jag skulle orka dem.

    Hoppas att det är bra hos er, snart kommer ju säsongen i gång igen. Glöm en avkopplingen bara. :)
    Trevlig kväll och en kram från mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte husen som jag avser, utan innehållet, souvenirerna. Men var och en gör som den själv vill och eftersom jag tycker så som jag tycker så är det förstås naturligt att jag skriver som jag gör;). Det är jättebra om andra tycker annorlunda, för på mig blir de definitivt inte rika och det är ju inte heller bra.
      Aila, det finns mängder av nedförsbackar också, bara du kommer dig upp så kommer du också ner;). Lite retsticka måste jag vara

      Det är bara bra, förstås och jag hoppas att det är detsamma för din del.
      Nu har det nästan blivit natt så jag ger en godnattkram!

      Radera
  12. Vilken härlig berättelse. Bättre än alla guider i världen. Återigen längtar jag, det var ju så himla länge sen vi var dit. Husen du visade har jag förstås sett precis så turistig som du beskriver. Jag tyckte de var lik lekstugor och ljuvliga att titta på. Odlingarna du visar gjorde mig alldeles nyfiken. Visst minns jag lite från deras intressanta odlandet men endera har jag glömt eller så är det att du har så bra bilder och beskrivning. Skulle väldigt gärna se odlandet igen för sådant gör mig stormförtjust. Tack för denna underbara berättlese.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Husen är härliga, vackra och också praktiska. Du har helt rätt, man tänker lätt på dem som lekstugor, i alla fall dem som visas upp för turisterna.
      Jag är också förtjust i odlandet, som i det här fallet var på baksidan av alla hus. Jag vandrar gärna levador som går genom odlingsmarkerna, vill veta vad de odlar och så vidare.
      Tack för din titt in här! Hoppas du far iväg till Madeira snart igen!

      Radera
  13. Nu har jag varit på en resa! - igen fantastisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hänger med! Det kommer mera vad tiden lider:)

      Radera