tisdag 18 mars 2014

Mot Estreito

Det är ett tag sedan jag vandrade med er på vår väg mot Estreito, i lördagstemat Träna i slutet av februari.
Nu har "träningen" legat nere sedan dess....
Så kan  man väl säga eftersom vi blev stående kvar där på bergssluttningen någonstans
medan Uffe fixade stavar åt oss av spanskrör


   Spankrör är det bästa tänkbara käppmaterial och växer längs vägar litet varstans på Madeira
   Uffe har täljt till otaliga käppar åt oss vid det här laget. Vi lämnar dem oftast kvar vid levadans
   slut för dagen,  så att någon annan kan använda dem om så önskas


      Ibland uppstår rätt mycket trafik på levadastigarna...både ortsbefolkning och turister får samsas om
      de smala transportvägarna på höjderna
      Jag som hade satt mig ner och väntade på min käpp, kunde se att det var majsplantor mannen hade
      med sig i den ena förkultiveringslådan, när han gick förbi, vad han hade i den svarta lådan vet jag inte
      Hans sällskap kommer litet längre bakom med gödselsäcken....
      Längs kanten växer afrikas lilja, en bra växt som håller ihop kanterna med sina rötter


....och långt nedanför oss i havet stävade Santa Maria mot Funchal. Christoffer Columbus var åter
på väg hemåt, denna oroliga själ:) som har återuppstått  och seglar (hm, för motor) med turister kors och tvärs tre gånger per dag


   Hundarnas plats är på hustaken....och den här sötnosen har en enastående utsikt
   fastän den förstås svängde sig om när jag började prata med den


    Hundkojan finns till höger i bild


    På den här levadavandringen går man nästan igenom folks hem
    Den här bilden har jag visat tidigare i lördagstemat som hette Tvätt
    Här "doftade" det stekt fläsk långa vägar och så har det alltid gjort när vi har gått här
    Säkert favoritmaten i den familjen som tycker om att hänga tvätten längs husväggen
  

   Lite längre fram på vandringen visas tydligt att man inte är välkommen....hela trädgården och alla odlingar
   var omgärdade med taggtråd. Säkert finns det en anledning till detta också
   Men hur som helst vi vandrade bara förbi och tänkte inte ta oss över den taggiga grinden


   Det var nästan vår när vi var där:)


    Det här inlägget kunde ha hetat hund:)
    Också den här lilla jycken höll till på hustaket


    Det är vanligt att man har en bild av religiöst slag innanför grinden


    Ännu längre fram på vägen låg ett hinder...
    synd nog så får man inte riktigt perspektiv på hur smalt allting är
    Jag borde ha tagit en bild längre bortifrån vovven.
    Där stod vi och där låg den ....och långt nedanför fanns  en husse som jobbade på en liten åkerplätt.
    Vi såg honom inte men vi hörde hackandet
    Hunden såg väldigt vänlig ut och snart masade den sig upp
    och stegade några tasstag förbi oss på kanten och vi kunde vandra tryggt vidare efter en liten pratstund
    med den lilla hussevakten på höjderna
  

   Åter ett räcke ovanför en åker....inget nedanför, bara stupet.
   De vill inte ha drullande turister i purjolöken
  

    När vi kom till den här mannen så hade vi gått igenom en skog och litet till...
    Jag måste hoppa litet, för annars blir inlägget alltför långt


    Inburade och nyfikna


   Bakom kyrkan ligger målet för vår vandring
   Man kan gå dit på två olika vis. När Uffe frågade om jag ville gå den sevärda eller den lätta vägen
  så tvekade jag inte alls. Gissa vilken jag valde?.....Det får jag visa en annan gång


   Vi har varit här tidigare och vi kommer att gå hit igen
   Nu skulle vi äta middag, det var vårt mål för dagen och vi var framme efter en 15 km:s intressant och 
   sevärd vandring
   Restaurangen ser inte särskilt inbjudande ut från utsidan, men de kan laga traditionell mat på Santo Antònio
   som smakar som en liten bit av himlen
   Men mera om det en annan dag.

16 kommentarer:

  1. Eftersom jag aldrig kommer att besöka de här platserna, så är jag evigt tacksam att du visar så mycket bilder och berättar så mycket om dem. Det blir lite som att se ett resereportage på TV. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!:)
      Det känns fint att kunna förmedla en liten del av vår vistelse på den gröna ön utanför Afrika.
      Jag har mängder att skriva och berätta om, att visa bilder på, konstaterade jag för en stund sedan då jag tittade in i arkivet. Det kommer små delar nu och då, när andan faller på.
      Kram!

      Radera
  2. Underbara vyer! Och visst lyckas du skildra hur smalt det var. En knapp hundbredd! Det är inte mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En knapp hundbredd!:)...det var ju det där, att vi inte visste hur hunden tänkte reagera, vi kände den ju inte och där kom vi på dens väg. Men det gick bra...:) och visst det kändes nog så, den såg väldigt snäll och klok ut

      Radera
  3. Jag ska ALDRIG åka till Madeira, får som vanligt ilningar i benen bara av att se dina bilder. Men det är jätteintressant att promenera på levadorna tillsammans med er! Nu vet jag i alla fall lite mer om Madeira tack var er båda. Det är ju fantastiskt vackert. Men som sagt, lite mer platt för min del, åtminstone att promenera på. Jag tror att du valde den lätta vägen efter en hel dags promenad, eller?
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid, det är platta levadastigar man vandrar på:). Fastän de ofta är på hög nivå
      Det mest ansträngande är att ta sig upp och ner, ner lika tungt eftersom lutningen oftast är markant. Jag går hellre uppåt. Njaaa, det blev nog den sevärda vägen...:)
      Kram

      Radera
  4. Tack så mycket för en ljuvlig morgonpromenad! Det ser verkligen jättehärligt ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är uppe tidigt med tuppen du Marina, men det finns förstås en viss tidsskillnad oss emellan just nu. Det är jättehärligt, helt enkelt är det så!

      Radera
  5. Det är väldigt bra att jag på säkert avstånd kan följa dessa vackra vandringar. Långt från branta stup. :)
    Vilken utsikt hundarna har. De har tydligen inte höjdskräck.
    Litet speciellt att vandra så nära människors hus. Antar att man kan se in i deras bostäder om man vill. Tvätt är härligt som kan torka utomhus.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul i alla fall att du hänger med trots höjdskräcken!
      Den här levadan är spektakulär och väldigt vacker att vandra. Liksom de flesta av dem är
      Jag vet faktiskt inte om man kan se in i folks bostäder. Jag har aldrig ens tänkt tanken förrän nu. Jag kan inte minnas att jag någonsin har gjort det för jag tror att de har gardiner för på de flesta ställen, eller rullgardiner av något slag. Nästa gång måste jag titta efter litet närmare
      Kramar!

      Radera
  6. Jag åker till Mälarhöjden idag och kommer inte hem förrän på måndag. Därför hoppar jag över lördagstemat den här veckan.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Ingrid!;)
      Du gillar ju inte höjder och ändå far du till Mälarhöjden?
      Och så hoppar du till och med?

      Ha det så himla bra och ta ett ordentligt vårskutt tillsammans med dina små sötnosar!

      Kram!

      Radera
  7. Inte kan man säga att du är bekväm av dig när du vandrat 15km på Madeira för där är ju upp och ner. Vackert ,vackert, jag bara längtar så fort du visar naturbilderna därifrån. Gissar att vi snart får se vilken väg du valde där. Ha en bra dag trots snön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du vet ju själv hur det är, bekväm kan man inte vara om man vill vandra levada. Levadan som så är oftast lätt att gå men det är vägen mot målet som kan vara den tuffa:). Men lön för mödan får man alltid, naturen är sagolikt vacker.
      Ha det gott du med! Faktum är att vår snö försvann helt plötsligt igen

      Radera
  8. Era vandringar alltså. SÅ häftiga!! OJ vad jag skulle vilja ta en sådan, om den inte var för våghalsig och grym. Du känner till min höjdskräck och rädsla för att falla. Tror jag skulle bli jätteyr om jag kom upp på de där häga höjderna. yr av skräck.
    men en snäll vandring skulle jag ÄLSKA!!! GUD vad ni får se och uppleva! OCH så denna vackra ö. Ack ja!!
    Har du ngnsin varit rädd däruppe på ngn levada? Har du börjat gråta av skräck?
    Älskar dessa levada-inlägg!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så farligt som man kan tycka att det ser ut. Massor av människor vandrar levada där utan att falla ner (vilket också händer dessvärre, någon promille blir för våghalsiga) Men har man höjdskräck så ska man låta bli eller börja träna bort den. Det finns många snälla vandringar.
      En gång har jag blivit rädd, helt oförhappandes men den rädslan gick om redan följande dag. Jag blev faktiskt arg, urarg. Också en reaktion av något slag:)
      Det är inte skräckfyllt alls, men respekt måste man ha, precis som för det mesta i livet. Det är farligare i trafiken, tro mig
      Kramar!

      Radera