måndag 3 mars 2014

Kvarn

Så där ja!
Nu är jag åter på banan efter några dagars intensivt arbete med catering och kursverksamhet
Om detta berättar jag lite senare, nu först till lördagstemat Kvarn, ett par dagar försenat.
Tack alla för rara tillrop och kommentarer i mitt förra inlägg!

Jag inser att jag måste ha varit otydlig i mitt inlägg, för många av er
har trott att jag tänker hålla bloggpaus en längre tid, men så är inte fallet
Det handlade närmast om NUet och lördagstemat som förstås helst ska skrivas på en lördag
men som i mitt fall, nu kommer på en måndag istället


Fönster "igenmurade" av mjöldamm
Det fanns ingen medveten tanke bakom ordet kvarn för min egen del, när jag valde lördagstemana för mars.
Det bara blev så
när jag blundade och lät fingret välja ett ord i en bok i hyllan. Det enda jag hade bestämt mig för, var att ordet skulle börja på K.

Först stod det helt stilla i hjärnan...
Vad i fridens namn skulle jag skriva om kvarnar?

Den första tanken föll på den lilla kvarnen i vår trädgård, den som man drog för hand när det begav sig,
den följande tanken gick till grannens vackra väderkvarn.

Sedan började jag skratta högt åt mig själv!

Om någon har och har haft med kvarnar att göra så är det ju jag!

Tala om att vara hemmablind!


Som bageriinnehavare sedan många år tillbaka så har jag verkligen haft med kvarnar att göra.
Likväl så tänker jag berätta om en helt annan typ av kvarn än den som jag har att göra med
i min företagsverksamhet.
En annan gång får jag ta er med till Överängs kvarn och till mjölnare Sören, berätta om Eckerökvarnen, om Hammarkvarnar osv...(kanske kaffekvarnar också för den delen)



Idag tar jag er med till den allra sista vattenkvarnen som är i bruk på Madeira. (Sao Jorge)
Det lär finnas tre vattenkvarnar kvar på den ön,  men endast en som fortfarande används och
dit for vi naturligtvis när vi fick vetskap om den och möjlighet att göra ett besök.
Vi har åkt förbi där ett antal gånger när vi har varit på väg till och från levada do Rei , utan att veta om
vad som har funnits bakom de mjölbeklädda fönsterrutorna
Själva kallade de levada do Rei till levada do Kai, men det kanske bara är en dialektal "förvirring"
I vilket fall som helst så är det levadans vatten som ombesörjer kvarnverksamheten


Vi stegade in i ett litet utrymme där luften och allt i dess omgivning var genompyrt av mjöldamm
På plats fanns förstås mjölnerskan...jag hörde hennes namn, men dessvärre så uppfattade jag i alla fall
inte vad hon hette, men hon är 83 år och har drivit vattenkvarnen i hela sitt vuxna liv tillsammans med sin
87 åriga make. På bilden malas det majs...

På ett av locken över kvarnstenarna stod
en halvkappa, ett gammaldags mått att mäta säd
och mjöl med.
När jag googlade ordet halv kappa, så som vi säger det på den här ön, hittade jag en väldigt intressant
kulturhistoria om kvarnen.

Det märkliga är att man fortfarande använder
samma betalningssätt på Madeira, såsom vi gjorde för drygt hundra år sedan här på våra breddgrader.

Mjölnarparet får fortfarande betalt i säd eller mjöl, vilket jag förstod först senare när jag ville köpa
ett par kilo mjöl för att ta med mig hem till Åland

Den typen av "souvenirer" brukar jag allra helst ta med mig hem, men jag fick inte köpa så mycket som jag verkligen ville utan endast en viss mängd som mjölnerskan vägde upp åt mig.
Hon var mycket bestämd på den punkten, det såg jag på hela hennes kropp.
Vad hon sade förstod jag förstås inte alls:)


Hon var hela tiden i farten...i ständig rörelse.
Kanske det är just därför som det finns så mycket mjöldamm överallt där? Antingen sopade hon kvarnstenarna, golvet eller så lyfte hon säckar och burkar. Hon själv var som en enda virvelvind
Det var snudd på omöjligt att få en bild av denna energiska kvinna...hon var överallt på en och samma gång
När hon fick veta att jag hade ett bageri sjöng hon spontant en visa för mig på maderianska...jag förstod förstås inte ett jota:) men var glad över hennes spontanitet
På sätt och vis så förstod vi varandra i alla fall, vi kvinnor som har mjölet som en gemensam nämnare


Men ack så mycket mjöldamm det var i kvarnen!
För egen del skulle jag inte ha kunnat arbeta där ens en timme....på den korta stund som vi befann oss därinne kände jag hur luftrören genast reagerade. Det kändes som om ett  "spindelnät" lade sig som ett "lock" över lungorna. Men allting är som vanligt relativt.
Henne tycktes inte mjölet bekomma alls
Men jag vet att jag, om jag får möjlighet att jobba med henne där, måste ha mun-och nässkydd på mig
Det var mycket mjöl i hela rummet, i luften och överallt, överallt...host, host


De två andra kvinnorna som fanns i kvarnen, trodde både Uffe och jag, att var kunder
men det visade sig att de jobbade där. De hjälpte den äldre kvinnan med att väga upp det nymalda mjölet.
Deras kläder såg inte alls ut som om de var mjölnarassistenter...men vi misstog oss
Mycket glada, tillmötesgående och positiva var de också

I ett litet angränsande rum hade den äldre kvinnan inrett ett litet "museum". Några fotografier hängde på väggen och troligen är den ena kvinnan på bilden mjölnerskan som ung...

En bild av hennes man fanns också, där
han står bredvid en av kvarnarna
(nedan)

Paret som fortfarande sköter vattenkvarnen, har en son i Frankrike,
som de vill att ska komma hem till Madeira och ta över rörelsen efter dem

Nu har de börjat inse att det troligen inte blir så och de bekymrar sig över kvarnens fortsatta öde. Antingen köper någon den eller så läggs den ned....



Mannen,  i dag 87 år, här tillsammans med Antioneta från Porto.
Antioneta berättar jag mera om i ett annat inlägg.
Mannen var en klurig och mycket humoristisk person med sin alldeles egna lilla sysselsättning vid sidan av mjölnarjobbet. Han kunde några engelska ord

När jag var inne i kvarnen och förhandlade mig till ett par kilo mjöl, "kidnappade" han Uffe en stund
och drog iväg med honom bakom huset till ett rum där han hade ett litet "bränneri" för eget bruk.
Uffe fick ett litet smakprov på egentillverkad rom, bara så att han skulle sova gott på natten sade mannen åt mig när jag kom tillbaka från mina affärer.
Glimten fanns där i ögonvrån

Må nu inte den maderianska polisen läsa mitt inlägg....;)


  Kvarnstenar på rad utanför kvarnen...alltid lika vackra i mina ögon.
  Flitiga stenar


   Äntligen stod hon stilla!
   Men förstås med ryggen mot mig...jag får försöka fånga henne på bild nästa gång
   vi gör ett besök. Ta kaffetermos med mig och tvinga henne till en stunds vila....


En ny skylt finns utanför den gamla kvarnen
Kvarnen används till att mala säden som odlas i bygden.
Alla jordbrukare kommer dit med sitt vete och sin majs.
Hoppas att någon tar över verksamheten så småningom när det glada,
positiva paret bestämmer sig för att pensionera sig någon gång i framtiden.
Jag tror inte att de ger upp i första taget, så mycket tycker de om sitt arbete....

Någon undrar kanske vad det blev av mjölet som jag köpte med mig hem?
Jag bakade förstås en stor limpa åt oss....som smakade väldigt gott.
Vetet var smakrikt och brödet blev" knivigt".
Så kan man kanske säga, för det jag glömde bort var att glutenhalten ofta är så mycket högre på sydligare breddgrader än vad den är här i Norden.
Brödet jäste nästan över kanterna i ugnen så jag fick lov att ta
sex bordsknivar till hjälp för att hålla limpan stången
Så kan det också gå!
Majsmjölet har jag inte använt ännu.
Mjölnarmannen påstod att man inte ska baka bröd av det utan använda det när man kokar soppor
Troligen som redning. 
Vi får väl se hur det går, när andan faller på, men jag har en idé



Om någon av er som läser det här fortfarande har klarat av att hålla sig vaken,( inlägget blev långt),
så titta gärna in till de andra som deltar i Lördagstemat:


22 kommentarer:

  1. Mycket spännande att läsa om olika kvarnar. Synd om den på Madeira inte kommer att fortsätta på samma vis, men tyvärr så händer det allt för ofta. Man får verkligen vara tacksam för de eldsjälar som fortfarande håller igång. Det är säkert inte den hälsosammaste arbetsmiljön. Ha det bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligen överlever inte den här speciella vattenkvarnen om inte bygden tar över för sin egen saks skull. Skulle nästan tro att de måste göra det. Men obekvämt är det och hälsovådligt med tanke på mjöldammet. Men väldigt intressant och förhoppningsvis så håller de sig länge unga ännu. Jag gissar att det finns andra vanliga kvarnar på ön också, men har inte tagit reda på det ännu
      Ha det bra du med Gunnel!

      Radera
  2. Underbart intressant inlägg och fina bilder!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  3. Vilket härligt inlägg och underbart mjöl. Jag skulle så gärna handla mjöl ifrån en kvarn istället för ifrån affären.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hanna!
      Det är fint att baka med nymalet mjöl. Doften, smaken och allt känns annorlunda, fastän mjölet i affären också har malats i kvarn, men det finns kvarnar och kvarnar, mjöl och mjöl.:)

      Radera
  4. Vilket underbart besök trots allt dammet! Konstigt att de inte blivit allergiska!
    Den höga glutenhalten åstadkommer ett underbart trevligt tuggmotstånd och god skorpa på bröden. Stackars alla glutenintoleranta som inte får njuta av sådant ens på resor.
    Läste för nån tid sen förresten att de gamla vetesorterna är bevisat betydligt bättre för oss än det moderna vetemjölet. Det visste vi ju redan, eller hur? Heja dinkel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det visste vi ju redan, absolut:)! Mycket mera protein i de gamla sorterna också.
      Besöket i kvarnen förgylldes förstås extra mycket tack vare mjölnarparet. Jag förstår inte hur de har klarat sig utan allergiska bekymmer. Tåliga som bara den, troligen.
      Det är synd om de glutenintoleranta, jag håller med.

      Radera
  5. Jag nästan började nysa och hosta bara av att läsa din text. :)
    Den entusiastiska kvinnan måste ha varit mycket rörlig eftersom hon inte tycks ha stått still någonstans på dina bilder. Härligt i alla fall med en sådan entusiasm.
    Intressant att mjöl söderut har mer gluten - det visste jag inte. Här i mina trakter (och kanske också på andra håll i USA och i världen) finns det speciella mjölsorter för "high altitude."
    Och visst är de gamla vetesorterna mycket bättre än de nya. Som mycket annat.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår dig, även jag upplevde en sann deja vu och fick falska känningar i luftrören;) Om man nu kan uttrycka sig så. Kvinnan rörde sig med hela kroppen, hela hon var rörlig ända ut i skinnet:). Svårfotad, verkligen, snabb som ögat, ständigt i rörelse. Alla bilder jag har av henne är otydliga på något sätt.
      Solen gör sitt när det handlar om glutenmängden.
      Jag glömmer aldrig den säd som jag köpte från Ungern för många år sedan, ekologiskt certifierad. Vilka bakningsegenskaper det mjölet hade, makalöst fina bröd blev det.
      Kramar!

      Radera
  6. Hej Pettas.
    Svar om disktrasorna finns på min blogg.

    SvaraRadera
  7. DET är en fröjd följa tråden mjöl, kvarn som du har fått till det med texten och bilderna i samspel! Skrattar gott åt din första tanke, du valde K på fingervisningen, och hade inget att skriva om! Nå, så hade du ju det! Ett sant nöje med lärdomar och Madeirabesök på kuppen. Bravo och tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett ämne som engagerar tydligen:)
      Så är det ju ofta, man ser inte det självklara i sin egen omgivning, man blir hemmablind.
      Tack för titten Tove!

      Radera
  8. Jag tror minsann att du har träffat på en skvaltkvarn! Såg du hur drivhjulet satt i förhållande till kvarnstenen? Eller i förhållande till vattenflödet? Om drivhjulet snurrade horisontellt var det en skvaltkvarn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Horisontellt talar vi om! Ja! Där ser man, så lite man vet. Då har jag sett en skvaltkvarn, helt säkert:)

      Radera
  9. Mycket intressant läsning, du och Uffe tycks ha förmågan att verkligen uppleva saker var ni än är, ofta tycker jag att det du skriver är rena poesin, men en poesi med verklighetsförankring. God fortsättning med mjölet! h. Inga-Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Inga-Britt!
      Vi tycker båda två om att "ta reda på" hur det fungerar på andra ställen, hur människor har det osv. Vi är ju alla till syvende och sist rätt så lika när det kommer till kritan fastän det ibland känns som om ett helt århundrade kan skilja oss åt:)
      God fortsättning på dagen, som hos oss är solig och vårlig

      Radera
  10. Vilket härligt litet familjeföretag! Det där med mjöl i luften var förstås lite bekymmersamt, det låter inte så trevligt och jag skulle nog också få problem med lungorna ganska snabbt. Blev baket bra med Madeira-mjölet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg inte annat! Kollektivt på något sätt eftersom hela bygden kom dit med säd och mjölnarnas lön var en del av säden. Samvaron var gemytlig mellan "assistenterna" och mjölnarkvinnan.Baket blev bra! Vi åt gott en hel vecka och någon dag på det

      Radera
  11. Vilket spännande möte! Verkligen fascinerande att läsa om. Du får rapportera igen vid ett eventuellt andra besök.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett riktigt trevligt och gemytligt möte!:)
      Absolut så rapporterar jag om det blir ett andra besök, vilket jag verkligen hoppas på och termosen tar jag med mig, helt säkert!

      Radera