måndag 31 mars 2014

Böngroda

"Trygga räkan", sjöng min salige storebror Krister för mig när jag var ca fyra-fem år
Han var barnvakt åt mig nu och då eller så ofta han måste.
Egentligen ville han det inte alls 
men han var snäll och ställde upp när mamma bad honom om det.
Just det, ställde upp! Helhjärtat var det inte utan mera ett måste
Ålderskillnaden var stor och han hade annat han hellre ville syssla med än att
hålla ordning på "ungen", som jag kallades.
Tryggare kan ingen vara, var nog också den enda sång jag hörde honom sjunga någonsin


Han försökte också lära mig (och lyckades tydligen bra)
"Gud som haver barnen kär" på sitt sätt...
Det började alltid bra och jag vet att jag tittade förundrat på honom, just för att det inte var
brukligt alls att läsa böner i vår familj...
Givetvis så var det rena tonårshysset från hans sida.
Allt lät precis som det ska låta ända tills han kom till " vart jag mig i världen vänder..."
"Vart jag mig i skjortan vänder står en djävul med vassa tänder .."
Då skrattade han illmarigt och glatt och tyckte att han var jätterolig.
Någonstans inom mig  visste jag att så skulle det inte alls vara
men HAN hade ju i alla fall roligt och på något sätt visste jag ur mitt barnsliga perspektiv på livet
att han tyckte att han var tuff som vågade utmana ödet
Redan då satt Luther bekvämt tillbakalutad på hans unga axlar
Själv var jag nog bara ett par stora ögon


Längre än så blev "böneramsan" i alla fall inte och där kunde det ha stannat därvid,
men den senaste tiden har det hänt att jag har kommit ihåg den där skjortan
och alla vassa tänder
Bli inte rädda nu, för så allvarligt är inte det här,
men ibland känner jag mig trängd av mig själv, av allt jag vill skriva om, berätta och visa
Vart jag än tittar så finns det någonting att "hugga tänderna" i (apropå det här med vassa tänder)
Ungefär

Det senaste året har jag inte skrivit så mycket och så ofta som
jag tidigare gjorde, av den orsaken att jag har så mycket jag vill skriva om
Paradoxalt nog...
Känns det igen?
Det är ungefär som att sätta sig  ner i en knut och hoppas på att skrivilet ska gå över
Skrivlusten tar nästan andan av mig , men jag vet inte var jag ska börja
Så istället för att skriva så blir det inget skriva av alls eller nästan inte alls.


Idag blev det så här i alla fall,
för annars vet jag  inte hur jag ska "bli av" med alla grodor i mitt bildarkiv
om jag inte visar dem för er
Jag menar bara, att inte kan de ligga där de ligger utan att bli sedda

Naturligtvis så kunde jag berätta att grodarten finns på Madeira
Att vi  i många år har tittat efter den och inte sett den
Den kallas till Grevens näktergal i folkmun....
På riktigt heter den Spansk sjögroda (Rana perezi)
Det lustiga med grodan är att när den kväker, så tittar man  per automatik upp i trädkronorna för
att se hur den skönsjungande fågeln ser ut
I år blev vi saligt lyckliga när vi såg grodan på riktigt
Inte bara en groda utan många
Allt det där kunde jag ha berättat förstås,  men nu blev det
en skjorta med vassa tänder i istället


En aningen ordningslös Karin som låter grodorna hoppa
önskar alla bloggvänner en väldigt fin sista måndag i  mars.

I mitt stilla sinne funderar jag på vad jag ska göra med alla ödlor jag har i arkivet?
Nå, det löser sig...så brukar det göra

26 kommentarer:

  1. En filur din bror! Fast någon av er har visst blandat ihop "Fader vår" och "Gud som haver? En vacker måndagmorgon har vi här på "fastlandssidan" också.
    h. Ina-Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, tack för din iakttagelse Inga-Britt!
      Givetvis är det jag som blandar ihop...det har inte alls med Fader vår att göra och då förstår jag mycket bättre varför jag överhuvudtaget minns det hela. Fader vår kunde jag inte alls på den tiden, men Gud som haver hörde till på ett annat sätt i den åldern. Jag uppdaterar.
      Ha det gott denna vackra måndagsmorgon!
      Karin

      Radera
  2. Han hade visst en räv bak örat, din bror. Ibland kan det var svårt att välja, och då blir det som du skriver i stället ingenting....men så helt plötsligt lossnar det. Du berättar om så många olika saker, som jag aldrig varken sett eller hört talas om förr och dina reseskildringar är toppen. Vad gör det om det blir en paus ibland? Hälsningar från Santos och Gunnel som just kommit hem från skogen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fanns nog en hel lya bakom det örat!:)
      Nej, inte gör det någonting alls att det blir en paus, tvärtom. Kruxet för min del är att jag har så mycket att skriva om och så gärna vill göra det också. Men allt kräver en viss tid i alla fall och en viss harmoni. Bättre är då att bara sätta sig ner och inte skriva alls. Hälsa Santos, den nytvättade och ha en skön dag Gunnel!

      Radera
  3. Jag tycker att din storebror verkar vara ett riktigt charm-troll.. Precis som grodan på bilden för den var verkligen läcker..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maidi, han var nog det, på sitt speciella sätt:)
      Grevens näktergal är fin, glittrande och välsjungande
      :D

      Radera
  4. Skrivil är bra! Och jag tjatar som vanligt om lappar. Eller snuttar i datorn, eller vad det nu kan vara som fungerar bäst. En mapp med "lösgodis", där du lägger infall, formuleringar, minnesfragment och sånt. Men skriv för sjutton en förklaring till dig själv också för annars kommer du att sitta där i höst och fundera hur 17 det var du tänkte.

    Och i övrigt läser vi ju tacksamt resultatet av dina skrivimpulser, samt vill vi gärna se lite ödlebilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snuttar i datorn har jag försökt mig på men när jag sedan har hittat snuttarna så har jag inte för mitt liv någon aning om varför de ligger där och så vips är de raderade. Nu har jag lagt fram en liten Marimekkoväska i grönt på mitt skrivbord och ska försöka få till lappsystemet istället. Måste lägga det där med förklaringen bakom örat eller tillsammans med lappen i väskan.
      Tack Karin för ständig support! Ödlebilderna kommer med all säkerhet. De bränns ju i arkivet, måste ut och luftas

      Radera
    2. NEEEJ! Inte radera! Fundera, hitta en ny förklaring om så krävs – det där som du slängde ner några rader om en gång är värt att värna!

      Radera
    3. Jag lovar!:)
      Och nu har jag redan lagt ett par lappar i gröna väskan...oraderade

      Radera
  5. Riktigt läckra grodbilder. Klart de inte bara ska ligga i arkivet och bli glömda. Mittgrodan är ju obetalbar! Har man tråkigt nån dag kan man bara leta upp din grodbild och så har man genast ett leende på läpparna.

    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det Anette!
      Det var det jag tyckte också, att grodorna skulle släppas loss, det är ju vår:)
      Jag blir glad åt grodor...tyvärr har vi inte någon här hemma hos oss, tydligen för torrt i backen men nästgårds så. Måste nog göra ett besök dit
      Härligt namn du har på din blogg!

      Radera
  6. Jo, den där beslutsångesten över vad man ska skriva om känner jag igen! När det trängs för mycket blir det inget alls. Därför är lördagstemat bra, det ger en puff så att det i alla fall inte blir helt stiltje.

    En groda som sjunger som en fågel, man tackar! Synd att du inte hade ljud till de fantastiska bilderna! Kommer kanske nästa Madeiraresa.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ,man kommer av sig, blir litet som åsnan mellan hötapparna och vill skriva allt på en och samma gång.
      Lördagstemat är bra!
      Ja, det tänkte vi inte ens på...nästa gång kanske. Det är otroligt fågellikt deras läte

      Radera
  7. Precis vad jag behövde se just nu. En groda som bara är - utan några större krav på tillvaron.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du behöver bara vara just nu. Däremot är jag inte säker på att grodan är det fastän det ser så ut...där sitter den och ruvar på dammliga hemligheter och mitt i allt kommer den långa tungan ut och vips så är någon en saga blott.
      God rehabilitering Eivor!

      Radera
  8. Skriva i punkt är mkt effektivt också, ett litet tips :-) Testa!!
    Trygga Räkan var den av de första psalmer jag lärde mig, och jag kunde den som ett rinnande vatten.
    HIHI! Till min systers dop, och jag var just fyllda tre år.
    Vi har grodor här som nästan låter som fåglar också, mkt speciellt. Ja, de har inte vaknat än, grodorna. Men i sommar då!! Då blir det konsert under kvällarna…

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kunde kanske passa mig också när så mycket pockar på och vill ut?..Risken är att jag blir långrandig i varje punkt
      Har din syster hämtat sig ännu?;)
      Snart får du lyssna på kvällsseranderna!

      kramar!

      Radera
  9. Snygga grodor ,jag gillar nämligen grodor ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite grodperspektiv skadar aldrig :)
      Jag tycker också om grodor
      kram

      Radera
  10. Intressant att skrivil kan leda till inget skriveri alls. :)
    Jag har sagt det förr och jag säger det igen - du borde skriva en bok Karin.
    Du skulle kunna ha en illustrerad bok med alla dina fina bilder.
    Nu känner jag mig litet ordlös efter alla grodor och annat intressant.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det uppstår en slags vanmakt och frustration helt enkelt.
      Mycket vill mera och som du säkert minns från ekvationsräknandet i skolan så tar saker ut varandra och inget blir kvar. Lite så känns det ibland. Viljan finns, lusten finns men det blir ingenting gjort i alla fall.
      Tack för din uppmuntran Anne-Marie!
      Att skriva en bok kräver nog sin särskilda kvinna eller man...Vi får se vad livet och jag vill längre fram i livet. Nu hinns det inte med
      Kramar!

      Radera
  11. En sån spännande groda och rolig berättelse. Jag ser fram emot ödlorna och förstår precis din skrivarknut. Hos mig är det mer tiden som inte alltid vill räcka till även om den ibland är lång och kort på samma gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grodor är tydligen väldigt olika, de också:) Läste att de "kvittrar" i Washingtontrakten också.
      Tiden är förstås ett litet dilemma även här och i kombination med mycket som vill ut så går det inte ihop. Då får man bara sätta sig ner och vänta på att "ilet" går om:)

      Radera
  12. Vilken groda, och vilken härlig text till! Du kan du Karin. Du är fenomenal!

    Tack för en fin avslutning på min dag. Dessa Karinfinurligheter och fina berättelser gör mig varm och glad.

    KRAM

    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta!:D
      Du började min dag, jag avslutade din! Bra balans eller hur?<3

      Kramkram

      Radera