lördag 22 februari 2014

Träna


Karins sista tema för februari heter TRÄNA.
Min allra första tanke var att det är ett ämne som inte alls har med min person att göra.
Tränar gör idrottsmänniskor!
Jag tränar inte alls.....jag motionerar för konditionens och mitt höga nöjes skull


   Så för att kunna skriva någonting alls i det här ämnet så beslöt jag mig för att jag motionstränar
   Det låter ju bra eller hur?;)
   För vad annat kan man säga att det är jag sysslar med när jag tillsammans med Uffe drar iväg på flera
   kilometer långa vandringar t.ex på Madeira, men också här hemma på Åland?

 
Efter lite eftertanke så inser jag dock att hela livet är en enda träning
och i all synnerhet en mentalträning.
Dagligen tränar jag mig själv ifråga om att göra val, lära mig säga nej osv
      

    Tillbaka till våra motionsrundor!    
    Det händer att vi måste ta genvägar via tunnlar, om vi inte vill bli bergsklättrare
    Här tog vi lite miste, vi trodde att tunneln var mycket kortare än den var och pannlamporna
    hade glömts bort.
    De låg kvar i lägenheten på hotellet
    Det blev väldigt mörkt helt plötsligt


    Vi fick treva oss fram, känna oss för med både fötter och händer, hålla huvudet sänkt så
    inte onödiga bulor skulle uppstå i mörkret, vara beredda att ducka, att inte bli rädda om
    bergsväggen som vi höll oss nära plötsligt inte befanns vara där vi förväntade oss det,
    att stanna upp och rekognosera, lyssna var vattnet rann, känna sig för i blindo
    på en drygt halvmeterbred "stig" genom berget.
    En träning det också på sätt och vis eller hur?
    Det kan lätt uppstå en viss panik när man inte alls ser var man sätter fötterna,
    hur vägen tar sig fram igenom berget.
    Kanske man kommer att möta någon på den smala
    vägen i det nästan totala mörkret,  någon som också har glömt pannlampan hemma?
    Eller någon som kan mörkret i just den tunneln som sin egen ficka?

    Så småningom kunde vi se ljuset i tunneln och slutet på den ojämna, småhala mörkervandringen


   Lön för mödan!


    Hisnande utsikter!


Tänk er att odla så här!
Det krävs en särskild träning att stå på kanten utan att ramla ner




Några hundra meter längre ner finns också små odlingsplättar, alla ytor tas till vara för odling. 
Vi småskrattade när vi såg att säkerhetsräcket vid levadan fanns ovanför "åkern". 
Tydligen vill de inte ha turister som ramlar ner i odlingarna. 
Själva klarar de utmaningarna på kanterna galant. 
Träning ger färdighet!

Nu  när jag äntligen kom igång med ämnet för dagen, hittar jag förstås flera saker att skriva om vad gäller träna, men det får trots allt, räcka så här för den här gången. 
Jag kommer att ta er med på fortsättningen av den här levadavandringen en annan dag.
Vi hade ett mål för dagen, men det återkommer jag som sagt till.

Tack Karin för februarimånads temarubriker! 

I mars har jag tagit hand om rubriksättningen:
1 mars    Kvarn/KVARN
8 mars    Kvinna
15 mars  Katt
22 mars  Kruka
29 mars  Klocka

Musikanta har erbjudit sig att lägga aprilmånads rubriker

De övriga som också skriver lördagstemat är:

36 kommentarer:

  1. Vi tränar nog på samma vis du och jag även om jag ännu aldrig haft nöjet att utöva träning på en Levada. Nöjet är viktigare än topprestationer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är det allra viktigast att jag känner att det är roligt att röra på sig, att jag mår bra av det. Och naturligtvis så behövs det inte levador till det:)

      Radera
  2. Wow! Den där mörka tunneln var nog mer mental än fysisk träning. Men vilken belöning ni fick när ni kom ut ur den. Fantastiska vyer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mentalträning krävs när man är glömsk och glömmer pannlamporna efter sig:)

      Radera
  3. Det måste vara härligt att motionsträna i en så vacker omgivning. Kanske glömmer man bort hur jobbigt det är när man hela tiden har något fantastiskt att se fram emot. De som odlar där på sluttningarna får i varje fall motion så det förslår. Ser fram emot fler bilder. Hälsning från ett lite disigt Skåne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För oss är förstås Madeiravistelsen så mycket mera än att "bara" vandra, men det hör till att vi ska röra på oss varje dag för att stärka oss inför jobbet hemma. Minst en mil om dagen på dessa ställen är egentligen mera än så, tack vare det kuperade landskapet. Samtidigt gör vi våra "studiebesök" längs levadorna, tillika som vi kopplar av ordentligt.
      Hälsningar från ett soligt Åland

      Radera
  4. Träna för träningens skull är svårt för många av oss, men att motionera för att klara ett mål, som en kommande vandring som den du beskriver, och klara sig genom vardagen, det är något vi alla borde ta oss tiden till. Att träna/motionera samtidigt som man gör något man tycker om och kan njuta av det är, i alla fall min värld, långt ner att föredra än att bara ge järnet på någon tråkig maskin i ett center. Fast visst är det så att hela livet är en träning; man tränar för att lära sig gå på pottan, lära sig läsa, cykla, köra bil, baka, laga mat, ja, allt möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gissar att det är så, jag också Gnuttan, för de flesta av oss.
      För mig är det uteslutet att sätta mig på en motionscykel när jag kan pumpa luft i cykeln hemmavid och ta mig ut på vägarna istället. Jag vill uppleva världen runt omkring mig. Jag har försökt att gå på gym, men det är inte alls min melodi. Jag vill "leka" och lära tillika som jag "tränar/motionerar. Tur att det finns möjligheter för alla och envar att göra det som passar en bäst.
      Så är det ju, från första tiden i ens liv så tränar man ända tills slutet. Då kanske för att få rörelse i kroppen på ett annat sätt, att inte stelna till, men också mentalt att förbereda sig för det som kommer för oss alla en dag. Kanske den svåraste av alla träningar?:)
      Och det är enormt viktigt att man låter det lilla barnet lära sig att gå av egen kraft, att låta det träna sig gångbart, utan att få alltför mycket hjälp. Den glädjen att få "bygga sig en egen ryggrad" är guld värd för fortsättningen av livet. Det har stor betydelse för hur man vill och motiverar sig att träna längre fram. Oj, nu blir det här snart ett nytt inlägg....

      Radera
  5. Gnuttan i wienerbrödslandet har ju helt rätt - livet består ju av träning på nya saker hela tiden. Det är slentrian att bara se ordet som beteckning på "sportfåneri" som man ofta gör. Ett tag gick jag på styrketräning med en grupp andra panchisar. Tröttnade dock efter att ha upplevt att det för vissa var mest munlädret som tränades, gärna sittandes kvar i mackapären så att den inte blev ledig för nästa person. Man orkar inte vara tjatig hela tiden....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det! Livet är en ständig träning på många olika sätt, men precis som du beskriver det så tänker man ensidigt på idrott. Dumt nog
      Jag har gjort detsamma, lyft skrot, men jag gav upp, tyckte inte alls att det var roligt. Munlädret tränades i min omedelbara närhet också:)...bättre då att vara på karlsidan, där jag också var ett tag, men, äh..som sagt det var inte min melodi.

      Radera
  6. Undrar om jag inte skulle ta och bota men klimatångest med en resa till någon trevlig ö. Det ser så underbart ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst ska du göra det Englundskan! Undra inte...fixa passet och res iväg! :)
      Men det är förstås vädligt fint i Dalarna också....

      Radera
  7. Ja, träning är ett vitt begrepp! Jag tränar till exempel mitt fokus när jag gör yoga eller andra mindfulnessövningar. Slappna av är inte helt lätt i dagens överspända samhälle ..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske just den träningen som är den allra viktigaste för att man ska må bra?
      I dagens stressiga samhälle tror jag att det är en mycket angelägen träning. Jag tränar på tålamod som bäst och att stanna upp oftare än jag har gjort tidigare

      Radera
    2. Haha! Nu minns jag kardinaltipset till alla som pratade med mej om att skaffa barn, på den tiden våra tre var små " skaffa tålamod först" minns jag att jag alltid sa!

      Radera
    3. Det är förstås lätt att säga!:)
      Tålamod är svårt att lära sig, åtminstone för min del, så här krävs träning:)
      men det var när jag själv hade småbarn som jag började lära mig det, så du visste nog redan då vad du talade om. Bra kardinaltips!

      Radera
  8. Till de fantastiska bilderna pågick ett träningspass som tillgodosåg det mesta, fysisk, mentalt och andligt! Inte för att vinna utan för att bibehålla och fylla på för vardagen ju. Vilken balansträning! Roligt är det ju att upptäcka att första tanken är att detta är inget för mig och så var det visst ändå! Härligt! ... och ditt "nästan ett inlägg" satt fint också. Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungefär så, ja!:) Du beskriver det bra, bättre än jag själv skulle kunna göra det Tove!
      Trevlig helg önskar jag dig med!

      Radera
  9. Man hoppas ju att det växer bra och att de får lön för mödan. Bedårande vackra lapptäcken blir det och finfina bilder.
    God afton och fridens!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det växer bra! De får ofta upp till tre omgångar per år av grödorna de sår och sätter. Lapptäckena är som du skriver, bedårande vackra.
      God afton i Skövde!:)

      Radera
  10. En av anledningarna till att jag flyttade till Öland är att det är så platt här! Och jag är ganska glad över alla nya tunnlar på Madeira så jag slipper hårnålskurvorna över stupen. Första gången jag var där fanns inte en enda tunnel. Mental träning och konsten att säga nej, tjaa, jag är nog inte helt klar med den biten ännu. Jag faller direkt för vissa utmaningar. På tisdag ska jag t ex hålla föredrag för en massa pensionärer och det kommer jag att ångra hela natten mellan måndag och tisdag! Hahaha!
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, en skön känsla att alltid känna att man står säkert på stället, kan jag tänka mig.
      Åland är också platt, men Öland är värre.
      Biltunnlarna förkortar verkligen restiden för dem som bor på landsbygden och arbetar i Funchal, men förskönande är de inte, bara förkortande:)
      Det fanns nog tunnlar där innan också, för det finns rätt många kvar längs den "antika vägrutten", många nu förbjudna att köra igenom på grund av rasrisk.
      Jag tror inte att man någonsin blir klar vad gäller mentala utmaningar jag heller. Härligt med föredraget du ska hålla. Det kommer att gå jättebra, det är jag övertygad om även om du ligger vaken natten innan. Lycka till!:)
      Kram
      Karin

      Radera
  11. Vad härligt att du visar från denna underbara lilla ö. Jag bara längtar dit när jag ser alla underbara vyer och intressanta odlingar. Lite väl häftigt att krypa genom mörk tunnel förstås men det behöver man ju inte göra den som inte vill. Ha de bra även på Åland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du tycker det!:) Det är en underbar ö, men det vet du ju, förstås.
      Kröp gjorde vi inte. Den här gången:) Man väljer själv vilka vägar man vill vandra, precis så är det.
      Ha det bra du med! Borta bra men hemma bäst, så är det alltid!

      Radera
  12. Tränar gör man varje dag tycker jag med olika saker. Men visst associeras träning oftast med fysisk träning.
    Att vandra på långa vandringar måste ju absolut klassas som träning.
    Att träna sitt sinne är en helt annan slags träning, men minst lika viktig.
    Madeira är verkligen en kuperad ö. Vackra odlingar och hus.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det ju! Livet är en ständig träning, Likafullt tänker jag inte på våra vandringar för motionens skull, som träning, utan mera som en nödvändig rörelse som vi gör för vårt höga nöjes skull.
      Personligen tränar jag mera vad gäller den mentala biten.
      Kramar!

      Radera
  13. Det finns väl ingen som tränar som du? Alltid i farten. Har du stegmätare? Jag har en, alltid på mig. Antecknar noga varje kväll hur många steg det blev på dan :) Varför? Vet inte riktigt, men sporrar att ta några extra vändor om det blir för få tusental. Vi har våra egenheter, jag åtminstone.
    Hisnande upplevelser med höga höjder du visar!
    Ha en fin måndag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror litet på det där, med att vara i farten. Man kan ju röra sig långsamt också:)
      Nej, ingen stegmätare används här, jag skulle bara stressa upp mig. Min egenhet.
      Ha en fin måndag du med i röjartagen!
      Kram

      Radera
  14. Jag promenerar på gåbandet så svetten skvätter.. Jag gör det för att jag mår bra av det men träna har jag nog aldrig gjort :)

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla har vi våra sätt att motionera.:)
      Inte räknar jag heller mina motionsrundor till träning, men....
      Huvudsaken är att var och en är nöjd på sitt egna sätt

      kram

      Radera
  15. Era vandringar alltså!!
    Vet inte om jag skulle palla dem, trots att jag har bra fysik. Men det som skulle stoppa mig är min höjdrädsla, och att treva i tunnlär låter otäckt.
    Ni är grymma.
    Jag kör mina PWs, för kropp och själ! Era vandringar skulle jag klassa som träning! YOU bet!!
    Kram!!

    SvaraRadera
  16. :D, Annika, jag räknar nog dina PW till mera träning än våra vandringar. Du hör ju själv! Powerwalk är träning eller hur?
    Grymma hälsningar och kramar!:)
    Karin

    SvaraRadera
  17. Vackra och krävande vyer! Tycker jag att man kan kalla för träning. För visst måste man ha kondition för att orka med att gå där. Det görs inte i en handvändning, tror jag.
    Roliga teman på K. Det ser jag fram emot.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vackert är det så det sjunger om det!:) Men fortsättningsvis så motionerar vi bara för det höga nöjets skull.
      Konditionen kommer som ett brev på posten, det är då ett som är säkert.
      Tack Helena!
      kram!

      Radera
  18. De hade väl lyktor förr när de skulle ta sig igenom berget, för inte hade de pannlampor. Får fortfarande ilningar i benen när jag tittar på dina (UNDERBART VACKRA) bilder. Träning och motion på högsta nivå i alla fall!
    Kram från höjdrädda Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligtvis så var det så att de hade lyktor.
      Det ser värre ut än det är, jag lovar:)
      Kram

      Radera