söndag 16 februari 2014

En mossbelupen trappa

mötte oss den dagen då vi hade bestämt oss för att göra ett besök på Cabo Girâo,
klippan som stupar 580 meter rakt ned i havet.


Vi steg av bussen längre ner på vägen (längre upp än så fick vi inte åka- av med er bara!:))
och började gå uppåt i backen där trappan
inbjöd oss till mera uppåtgående,
men vi gick glatt förbi mot vårt första mål för dagen.
Det finns trappor överallt på ön
Hur skulle annars folk nå till sina hem på höjderna om inte trappor fanns?
Den dagliga motionen för en maderian, åtminstone för den som bor på landsbygden,
börjar nästan alltid på ett trappsteg,
antingen nedåt eller uppåt, beroende på var förbindelsevägarna ligger.

Eftersom jag är en praktiskt lagd människa låter jag denna trappa också bli mitt väldigt lilla bidrag
till lördagstemat Trapp, som Karin på Söder hade lagt till den 8 februari då vi var på Madeira.
På Åland säger vi trappa och inte trapp, så till en början trodde jag att temat skulle
handla om den utdöda fågeln trapp och funderade hur jag skulle få till det över huvudtaget.
Nu vet jag bättre, man säger trapp och trappen i Sverige, vi säger trappa och trappan.
Inte konstigare än så är det.


Man pyntar och smyckar sina hus och trädgårdar med väldigt många olika djur och saker på Madeira.
I år märkte vi att lejon var på modet.
Detta terracotta-lejon hade en magnifik utsikt från sin plats 



   Att ha Funchal  och Camara de Lobos framför tassarna är inte fy skam precis


   Värre var det för jultomten på motsatta sidan av vägen
   Vi konstaterade bara att nu är julen absolut slut



Vi har varit till Cabo Girâo minst ett par gånger tidigare,
 men under senare år har man förnyat och reparerat
en hel del på platsen, så den nästan obligatoriska sevärdheten har fått vara ifred för vår del.
Den har lindrigt sagt varit stökig.
Men  nu tyckte vi att det var dags att göra ett återbesök när vi ändå tänkte
gå en levada som börjar alldeles i närheten.
Vi ville se hur det nylagda glasgolvet ser ut


Alla ville inte gå ut på det glasgolv som nu har ersatt det tidigare av sten,
man tyckte kanske att det kändes osäkert och otäckt att stå där så gott som i luften och titta rakt ner.
Några ungdomar kom dit, skrek och hoppade vilt på golvet för att visa att de inte var rädda


Nedanför  finns det fortfarande folk som odlar sina grönsaker vid klippans fot


I skrevor längs klippväggen hade man också anlagt terassodlingar för bönor, kanske också vin
De är beundransvärda! De måste vara släkt med bergsgetter allra minst de som utmanar ödet
på höjderna för sin brödfödas skull. All heder och ära åt dem!

Uffe fotograferar
Som alltid spelades sydamerikansk panflöjtsmusik...för min del med en viss förundran
Varför inte maderiansk musik på ett typiskt turistställe som detta?
De sedvanliga turistförsäljarna fanns på plats med allt "äkta" hantverk, liknande det vi också såg
i Rothenburg i Tyskland för ett par år sedan, men även afrikanska vackra smycken fanns till försäljning
Ett par tiggare fanns också på plats 


När vi vände tillbaka mot vårt egentliga mål för dagen (levadan) såg jag någonting som rörde sig ovanför hela anläggningen


Denne någon njöt av tillvaron lite från ovan sett
Han hade en otrolig utsikt, precis som terracottalejonet hade.
Det gäller att ta vara på livet!
Att njuta medan tider är och berget finns kvar

******************


Jag har axlat att sätta temarubriker för lördagarna  under mars månad.
Min ovana trogen, slog jag i blindo i böcker, men med siktet ställt på bokstaven K.
Så här blev resultatet:
1 mars    Kvarn/KVARN
8 mars    Kvinna ( det råkade sig förträffligt, det är nämligen kvinnodagen då)
15 mars  Katt
22 mars  Kruka
29 mars  Klocka


33 kommentarer:

  1. Fantastisk ord och bild! Och spännande teman kommer! Nu ska jag ta del av mer tvätt!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår att det är lätt att förälska sig i denna plats! Och vilket läckert glasgolv...fullt förståeligt att det finns de som är tveksamma till att kliva ut där...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den och många andra. Jag har lätt att förälska mig i platser
      Glasgolvet är fint och visst inger det en viss respekt, man förstår höjden på ett annat sätt

      Radera
  3. Belöningen i form av en formidabel utsikt efter en uppåtvandring är inte fy skam, särskilt inte på ställen som Madeira! (Värre för knäna när man ska ner igen, dock...)
    Glasgolv kan inge viss osäkerhet! Vid stenkärlsfabriken i Raus nära Helsingborg har man i restaurangen i det lilla huset som ligger över bäcken ett par rutor glasgolv där man ser bäcken inunder. Det är så kul att se alla som tar ett långt kliv över glaset som om de var rädda att trampa ner i bäcken. Ditt avbildade glasgolv skulle nog öven jag tveka en aning över innan jag steg på det! Fallhöjden är ju något högre där, liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och nedåt måste man alltid, när man väl har kommit uppåt:).
      Glasgolv är hisnande och jag förstår mycket väl den tvekan som kan uppstå, men Cabo Girâo-golvet är tjockt och starkt,det känns säkert. Inget är ju säkert i och för sig och allra minst på Madeira. Återigen har de haft en del jordras, senast igår försvann broar och annat och tog snudd på några hus med sig....tur att vi har granitgrund där vi bor.

      Radera
  4. Iiiiih! Och åååh! Vilken vandring, vilken utsikt och vilka fina bilder!

    Utsikter har jag ett särskilt förhållande till: man får inte kika! Man måste gå hela vägen upp innan man får vända sig om. Så har det alltid varit, ända sedan jag knatade upp på vårt utsiktsberg hemmavid i femårsåldern. Då upptäckte jag att om man tittade för tidigt fick man inte den rätta oj!-känslan när man väl kom ända upp.

    En trapp, en trappa, trappen, trappan... jag tror vi använder båda formerna, men är lite osäker på om en del är dialekt. Kanske fler lördagsbloggare än du är ovana vid "trapp", de som associerade till familjen von Trapp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. PS. Kul lördagsteman!

      Radera
    2. Tack!

      Jag undrar hur det skulle gå om man vandrade upp mot höjderna på Madeira utan att kika, för jag förstår fullständigt din tanke om oj-känslan som inte får förstöras. Undrar om det går? Får nog testa nästa gång, med risk för att ramla ner i sötpotatisen längre ner någonstans:).
      Åh, familjen Trapp missade jag helt och hållet. Där ser man...uppslagen är kanske inte många, men fantasirika.
      Tack, hoppas vi alla får ihop något roligt av K-orden!

      Radera
  5. Härligt, Karin... känns så skönt att ha varit med er denna dag, utan att ha behövt vare sig klättra eller få svindel. Tack så jättemycket för stimulerande bilder och text.

    Kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul Aila, att du hängde med på bergets högsta topp...nu mindes jag plötsligt en liten vers som jag läste för barnen i förskolan där jag jobbade. På ena sidan berget bodde bonden P, på andra sidan bodde bonden T. En dag klättrade de upp på bergets högsta topp....och så vidare (jag minns inte mera:)) men slutet är att från den dagen var de aldrig ensamma längre. Ibland slirar man och hamnar utanför ämnet en aning:)

      Kramar till dig också !

      Radera
  6. Du har haft det bra det kan jag se..läst lite bakåt...och det syns...och vilka höjder ni varit på..inget för höjdarerädda.. Ser grönt gräs och sol och värme, så skönt. Trappan trappen trapp.Men en åländsk morsa kan jag ibland bland ihop hur man säger..eller inte säger. Nog gillar jag mammas uttryck för en del saker. Hesa Fredrik..och trumpetlimpa, chiva, (brödskiva) och tuppen, ryska konsulatet, och annat knas...Hon blir ju 90 snart..Och vill inte firas på något vis..Envis, säkert också Åländskt..
    Kul att se dig igen Kram kusinlillafin//Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, har jag haft det bra!
      Och vi hade tur med vädret, solsken alla dagar, förutom den allra sista.
      Nu har de fått snö i Funchal, vi har värmegrader och gröna gräsmattor. Världen är upp och ned:)
      Trumpetlimpa är nytt för min del, alltid lär man sig någonting, varje dag.
      Snart nittio! Ni får väl kidnappa henne och dra ut på äventyr. Det gillas säkert, så lekfull som hon är
      Kul att du tittade in Karinadufina!
      Kram
      Karin

      Radera
  7. Med andan i halsen....vilken utsikt! Helt rätt av denne "någon" att ta det piano och njuta av de vackra terrasserna.
    God afton!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, man håller lätt andan !:)
      Det borde man bli bättre på, att ta det piano lite oftare än man gör.

      Godnattgodnattzzzzznark

      Radera
  8. Men oj vilket utsiktplats! Får lite svindel trots att jag sitter i soffan :)) vet inte om jag vågat mej ut...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är fantastiskt fin och vacker, klippan Cabo Girâo.
      Gissar nog att du om någon vågar dig ut om du kommer dit:)

      Radera
  9. Ett så fullkomligt fruktansvärt golv! Jag njöt av ditt inlägg ända dit nu är det bara det jag tänker på. Jag skulle aldrig våga gå ut på det tror jag. Och även om jag vågade skulle jag inte njuta.
    Dina bilder är i varje fall sköna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att de kallar den här typen av golv för panoramagolv. De är urstarka så man behöver inte vara rädd alls, men hisnande är de, absolut. Har man höjdskräck så är de definitivt inte någonting man ska testa. Tidigare fanns inte detta panoramagolv där, utan man har nu förstärkt den gamla, "bergfasta" utsiktsplatsen med en utvikning av det här slaget. Jag vet att det fanns planer på att göra det här i en glasvåning till inunder, men antagligen räckte inte slantarna till och uppriktigt sagt så behövs det inte mera än så här, rent spektakulärt. Tack Hanna!:)

      Radera
  10. Gillade dina tvättbilder. :) I USA är det ofta inte tillåtet att hänga ut tvätt vilket är helt obegripligt för mig.
    Jag håller fortfarande andan efter att ha sett det där glasgolvet. Min höjdrädsla skulle stoppa mig. Men utsikten går ju bra att njuta av via dina bilder :) på en stol framför datorn. Mycket lugnare så.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anne-Marie!
      Obegripligt är det även för mig, förstår ju bara inte vad som är störande med rena kläder på tork. Vilka nojor det tycks finnas både här och där och litet varstans i vår värld.
      Sitt lugnt och titta på utsikten. Bra att jag kan förmedla den via datorn:)
      Kramar!

      Radera
  11. Vilka härliga rese-reportage du bjuder på..
    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maidi!:)

      Roligt att du hänger med här inne hos mig!

      Kram
      Karin

      Radera
  12. Jag har aldrig sagt trapp, bara trappa. Fr Sthlm. Men man kan sitta på trappen :-) men jag har nog aldrig sagt jag ska gå upp för trappen, utan jag ska gå upp för trappan. OCH där en trappa, inte en trapp.
    Lusigt det där…
    Anyhoooo….
    Vilka trappor du visar. OCH de där mossbelupna måste ju bli bra hala, tänker jag.
    På Madeira behövs inga trappmaskiner, där får de minsann sin dagliga motion iaf. nej, vi får inte hänga ut vår tvätt här, som AM, skriver. Tror det beror på att vi inte ska störa skönhetsbilden (iaf i Reston), haha!! Knäppt. Har en tvättlina ute som jag bara hängt tvätt på ngn enstaka ggn. Oftast är det gör fuktigt på sommaren för att man ens ska vilja hänga ut den…
    men sant är att det är en regel på många ställen i USA att man inte får hänga den ute, trodde dock det mest var i förorter, men det gäller säkert på andra ställen också.
    kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trapp lär vara en dialektal variant enligt mina egna undersökningar, ej vetenskapligt betingade på något sätt:).Jag sitter aldrig på trappen, bara på trappan
      Språk är intressant.
      De behöver absolut inte några trappmaskiner för sin dagliga motion, nejnej...men jag förstår varför många av dem har utåtriktade fötter;)
      Tur att vi skandinaver fortfarande får hänga ut vår tvätt i det fria. Jag vet att många av våra cafégäster sommartid tycker det är så fint att se ren tvätt fladdra i vinden. Det känns så bra sägs det.
      Kramar!

      Radera
  13. Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och surfar tillbaka på din blogg och läsa om Madeira.Perfekt avslutning på kvällen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cabo Girâo känner du igen, det vet jag Mian!
      Det kommer mera litet nu och litet då
      Ha det gott i soffan!

      Radera
  14. Madeira är inget för mig. Det går ilningar upp och ner i benen bara jag TITTAR på dina bilder. Hade aldrig någonsin vågat mig ut på det där glastaket...
    Måste googla på kvam, eftersom jag inte vet vad det är.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du höjdskräck så skulle förstås Madeira vara en väldigt stor utmaning för dig.
      Det medges. Du får söka något land som är platt när du far på semester
      Kram

      Radera
  15. Du får förklara vad KVAM är för någonting. Hittade ingenting annat än en plats i Norge som hette Kvam.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstod inte alls vad du menade först Ingrid, för jag har inte skrivit kvam någonstans, men sedan upptäckte jag vad du menade.Kvarn och kvam ser väldigt lika ut och jag har skrivit kvarn, gick in och kollade ordentligt. Det står faktiskt kvarn, nu även med stora bokstäver så ingen annan ska ta miste.

      Radera
  16. Haha, Kent gissade det meddetsamma. Men jag trodde det var någon åländsk maträtt eller så!
    Kram igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle aldrig utsätta er för någonting som ni inte visste vad är...men å andra sidan så kunde man fundera lite extra på ordet kvam samtidigt när man ändå är igång:)
      Kram

      Radera