söndag 5 januari 2014

Vilken lycka att jag är så stor som jag är

 och inte en liten mus eller sparv när herr Sparvhök kommer


 Mitt i allt och från ingenstans så dyker han ner som en blixt
 Idag fick han visa prov på stort tålamod,
 för de små bevingade har tydligen vakter utspridda litet här och där
 i träd och buskar....
 Man kan höra en späd liten varning eller en högre och gällare...-"flygalarm"

 Så är alla puts väck på en sekund (nåja inte alltid, det händer att herr Sparvhök får sig ett skrovmål)
 Det herr Sparvhök inte vet är att flyktingarna sitter i syrenen på södra sidan av huset
 och gosar i sig av talgbollarna
 Eller kanske han vet, men han är väl som vem som helst...
 han kan ju inte heller vara på två ställen samtidigt


Herr Sparvhök är en av våra musfångare....
vi har en stubbmus som bor en liten bit ifrån brödträdet
Nu är det ju inte så att vi har bara en stubbmus,
men alla och envar har blivit döpta till stubbmusen
och de tycker nog att de snudd på bor i himmelriket,
för tänk ändå att ha maten direkt levererad till dörren.
Den fullkomligt ramlar in över tröskeln ovanifrån

Stubbmössen har många ingångar....och minst tre gamla, murkna stubbar ingår i reviret
och däremellan har de säkert en hel liten underjordisk "stad"
Jag har varit där och synat deras revir ovanifrån och från sidan om så att säga
Hmmm..jag borde kanske inte tala om det här men till julen fick de gräddmunk...
Jag påtade de tre ingångarna fulla av grädde och munk och önskade god jul!"

Det var inte alls populärt..."gräddmunk kan du äta själv människa! "
Men det var ju just det jag inte ville och därför tänkte jag att kanske de ville göra det  istället för mig
när det var jul och allt
Stackrarna, vad de måste ha jobbat för att få undan "bautastenarna" från ingångarna.
Skatorna och kajorna blev glada istället, fast de fick putsa näbbarna mot trädet lite extra
för att bli av med det kletiga gräddmoset

Den här söta bilden " lånade" jag från www. birds. nu. Tomte och skogsmus heter den

Vips dyker en stubbmus upp ur ett hål och tar ett solrosfrö innan den hastigt slinker ner
 i katakomberna igen
Varje dag, ett antal gånger vakar herr och fru Sparvhök över Stubbmusebyn
De å sin sida räknar säkert stubbmusens katakomber till sitt skafferi.
Som alltid så finns det flera sidor på ett järnspett, helt beroende på från vems håll man ser det

Vi är glada för herr och fru Sparvhök
Jodå, de är två. De håller ordning åt oss vad gäller mössen
och även Herr Melin hjälper till, men honom har jag inte lyckats fånga på bild ännu
Någon fågel får också släppa livet till nu och då, men så är det i naturen

Den här bedårande sötnosen hittade jag på Wikipedia

Nu kanske någon tycker att jag är grym som är glad över den naturliga
muselimineringen fastän jag tycker att mössen är söta.
Så länge de hålls i stubbmusebyn är de söta men närmar de sig huset så växer hornen
på mig och jag tar till alla knep och finter för att bli av med dem.
Då blir jag som Sven Dufva i Fänrik Ståls sägner och ropar "ingen djävul över bron!"
Jodå, sån är jag också.

Så våra små stubbmöss har det bra där de är och i all synnerhet om man jämför med försöksmössen
som Karolinska institutet i Solna använder sig av.
De har det nog bra de också, men på grund av olika stora byggprojekt som genomförs vid t.ex Citybanan
har de Karolinska mössen blivit bekymrade..
de har blivit stressade av sprängningar och allt buller som omger dem.
Därför har man installerat bullerdämpande skumgummimaterial på de ställningar där mössens burar befinner sig och när man märker att de trots allt inte stressar ner tillräckligt så har man också inrättat en musambulans som förflyttar dem till annat ställe vid behov.

Intressant information?
Musen blir könsmogen efter tre veckor!
Ett experiment med 24 möss (12 hanar, 12 honor) medförde att antalet möss blev 2000 st efter 8 månader.
En mus kan ta sig in genom ett hål på 6 millimeter.

Bilden från Wikipedia
Allt detta har jag läst om i Ny Teknik.
Så när det kommer till kritan så är det mycket bra att herr och fru Sparvhök
samt herr Melin smörjer kråset  i den lilla stubbmusebyn varje dag och natt (herr Melin är nattsuddare)
Eller hur?
Annars skulle vi säkert ha en stubbmusestorstad här till hösten....

40 kommentarer:

  1. Sparvhöken hade en vacker fjäderskrud, riktigt fin!
    Tack för din hälsning Karin, min blogglust har inte kommit tillbaka. Snarare blivit ännu mindre...mår toppen och allt är bra. Men det där bloggandet saknar jag inte men fotografera är alltid kul. Moster D somnade in i natt, hör av mig om jag får tid när jag kommer till Åland.

    Stor kram till dig o Uffe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hanen är alltid färgrikare än honan...
      Huvudsaken är att du mår bra Tina! Med bloggandet är det som det är.
      Beklagar sorgen efter moster D. Hör av dig, du vet att du alltid är välkommen!

      Stora kramar från oss båda

      Radera
  2. Men nu gäller det att du är snäll, annars kan det gå som för Nils Holgerson - och då gäller det att se upp!
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D. Jag ska verkligen försöka vara snäll...inte vill jag att det ska gå lika för mig som Nils...slipar genast ner hornen

      Radera
    2. Gunnel så här skrev du och jag vet inte hur i all världen jag bar mig åt, men plötsligt så var din kommentar borta med vinden

      Underbar läsning..och så passande så här i rått och mustider. Visst är mössen söta....på långt avstånd. Finns nog inte någon mer än du som är så omtänksam om smådjuren. Självklart stortrivs de hos dig. Kram p

      Radera
    3. Tack Gunnel!
      Du vet ju hur det är med fyrbentingar med lite längre svansar och vassare bett. Hoppas du har sluppit den eländiga råttan nu.
      De här djuren ska helst hålla sig på avstånd från hus och hem..men under brödträdet är det många som förser sig med mat från höjden.
      Kram

      Radera
  3. Balansen behövs i naturen. Och vi människor verkar vara "experter" på att rubba den i alla möjliga sammanhang.
    Gräddmunken kanske vara litet väl mastig för mössen. :) De vet nog vad de vill ha.
    Nej, möss vill jag verkligen inte ha inomhus - de skall hållas utomhus.
    Tomten och Karin har nog mycket gemensamt tror jag. :)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är experter på att försöka förmänskliga naturen och då blir det rubbat som bara den.
      Gräddmunken var för mycket och hörde inte alls hemma i mushemmet...usch, ja.
      Var och en på sin plats, som det heter. Det är bäst
      Kramar!

      Radera
  4. Naturlig museliminering gillar jag med ;)
    Och var sak en var och en på sin plats!

    Vilken enormt vacker fjäderskrud Sparvhöken har. Du fångar det som vanligt galant med din kamera Karin. Har du ett speciellt objektiv?

    Vi har full snö här och jag har lekt med kameran igår! Måste sätta mig in i allt men jag tycker det är roligt.

    Må så gott!

    KRAM
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den naturliga elimineringen är absolut den bästa!

      Herrn i sparvhöksfamiljen är grannare än frun, precis så där som det alltid är...han syns men hon ska inte synas lika mycket för hon har oftast hand om avkomman:)
      Jag har ett Leica objektiv, som förstorar 24 ggr. Jag har fortfarande inte läst allt om min kameras möjligheter, använder hela tiden samma inställningar. Som vanligt så har jag skjutit fram läsandet och inlärandet hela tiden. Av drygt 200 sidor manualtext, så har jag läst 15 sidor. Så jag har massor att lära mig ännu. Jag borde skämmas som inte får ändan ur vagnen...när det finns möjligheter att utveckla sig och bildkvaliteten. Latmasken? Men kanske om jag tar ett steg i taget? Ska nog ta mig i kragen nu...det är ju roligt, precis som du skriver.
      Och hos dig finns snön! Här är dimmigt, milt och mörkt, men nu börjar man prata om lägre temperaturer och snö

      Må så gott du med!

      Kramkram
      Karin

      Radera
  5. Vacker fågel det där!
    Så länge mössen är ute håller jag helt med om att de är söta. Och så länge rovfåglarna tar möss är det okej men dessvärre tar de gärna även en höns emellanåt och det tycker vi inte om så de får gärna vara någon annanstans.
    Jag tror aldrig jag hört någon som tar så väl hand om sina vilda djur som du gör! Omsorgsfull ut i fingerspetsarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är väldigt vacker sparvhöken. Rovfåglarna är ståtliga, även duvhöken kommer på besök någon gång och då ligger de större djuren lite risigt till...undrar om den inte har ätit upp våra ekorrar, för vi saknar dem. Men så är naturens gång. Den enes död är den andres bröd.
      Jag förstår att det känns fel när rovfåglarna tar era höns. Det är faktiskt därför vi har låtit bli att skaffa tamfåglar, för vi vet att de blir rovfågelmat och rävmat om vi inte lägger nät överallt både uppe och nere. Helst vill man ju låta hönsen gå fritt...men i skogen är det svårt eftersom det finns så många naturliga fiender.
      Jag vet inte om jag kan räknas till omsorgsfull egentligen. Självklart så ska inte möss äta gräddmunkar! Men det råkade finnas några över som vi inte ville ha...och så var det jul!:) Lite galen är jag nog.
      Ha en fin trettondag Hanna!

      Radera
  6. Jag håller helt med om att man ska låta naturen ha sin gång. Den starkare överlever... Men möss inomhus hör inte till naturens gång för mig.
    Du verkar ha ett så spännande liv med allt vad du hinner och ser och gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturen ska ha sin gång, absolut och möss hör inte hemma inne hos oss heller. Det finns som sagt gränser:)
      Tråkigt har jag sällan, men det har inte du heller, har jag märkt:)

      Radera
  7. Mössen är söta, men glad är jag över att de hålls borta härifrån. Katterna sköter om den naturliga gränsen var man får och inte får vara hos oss.
    Härlig läsning!
    En fin dag önskas dej.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det för min del också. Det skötte sig självt när vi också hade katter, men nu har vi istället hjälp av sparvhökar och hermelinen. Tack och lov.
      Tack Lisbet!
      Önskar dig detsamma!
      kram

      Radera
  8. Inte visste jag att en sparvhök var så vacker. Man tycker ju bara illa om dem då de tar småfåglar men han är ju faktiskt en skönhet visar du här. Dessutom jättebra bild du lyckats med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rovfåglarna är ofta väldigt vackra och ståtliga.
      Jag tycker inte illa om dem, de har ju också sitt berättigande liksom alla andra
      Sådan är naturens gång, ätas och äta...även om man inte matar småfåglarna vid fågelbord så blir de svaga av dem, mat åt sparvhökar och andra. Även vissa småfåglar kan vara rovaktiga emellanåt och hålla hård hackordning i sina egna led, men man tänker inte på dem så för att de är så små och näpna, men ack vad skenet kan bedra:)
      Tack för vänliga ord!

      Radera
  9. Men vilken tur att du hann fånga den vackra höken med kameran! :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man känner sig som en lyckost! Oftast drar den förbi som ett jaktplan:)

      Radera
  10. Skulle kanske behöva herr Sparvhök hos mig på ön, när jag är nästan löjeväckande illa berörd av mus-uslingarna. För ett antal år sedan fick jag bildbevis på varför vi hade en trind husmus - döttrarna tyckte den var så söt så de matade den och videofilmade (det var på den tiden) - sedan försökte de på alla sätt hindra mig från att se denna avslöjande film. I sommar ska jag bygga mussäkra skåp på ön utan minsta glipa - men det är märkligt att ett så egentligen sött djur kan ge så fruktansvärda obehagskänslor som jag får.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är inte ensam om musrädslorna! Många känner likadant.
      Jag har dem inte men tycker givetvis inte om att ha dem i hus, där de inte hör hemma.
      Rädsla känner jag inte men jag blir urarg om de och i all synnerhet råttor, försöker göra intrång...så jag är så himla glad över att herr Melin tar bort den typen av fyrbent ohyra i ett nafs så att jag slipper befatta mig med den saken.
      Isch...och usch.
      Sparvhökarna tar hand om mössen i allra första hand, duvhöken tar hand om råttorna, men är inte lika ofta här på besök som sparvhökarna är.
      Mössen är söta och visst är det märkligt att de kan få stora människor att känna så som bl.a. du gör. Men så är det! Många har obehag för spindlar också
      Lycka till med mussäker skåpbyggnation!

      Radera
  11. JA, jösses, bilden på höken är ju så fin!!
    Jag lyckas aldrig fånga djur. Aldrig.
    Vår snö är sgs borta nu, men nu ska det bli isande kallt istället. INTE mig emot :-)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika!
      Nej men, är all snö borta redan och ni fick sådana mängder. Kanske ni får mera snö när kylan kommer. Jag vet att du älskar vintern så lycka till!
      Kramar!

      Radera
  12. Alltså, vilken BLICK du fick av sparvhöken! Hur ska man tolka den? "Är det du Pettas-karin som har gömt alla läckra sparvar hos dig?" Fantastiska bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, den blicken kunde ha dödat! Så tänkte jag också när den tittade på mig...Märkligt nog så brydde den sig inte alls om varken Uffe eller mig fastän den såg oss i fönstret. Det märktes tydligt, men när jag öppnade fönstret på södra sidan av huset så försvann den på direkten, fastän den inte såg mig. Det räckte med ljudet.
      Tack Karin!

      Radera
  13. Så kul att du hann få så bra foto på din sparvhök, och nog kan det vara bra att ha dom i närheten när du nu har en hel koloni med stubbmöss,
    dom brukar ju kunna leta sig inomhus när det blir kallt, men då får du väl skaffa dig en kissemisse som kan jaga dom.

    Ha en fortsatt bra 2014.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så ofta den sätter sig ner mitt framför ögonen på en.
      Den håller stubbmuskolonin i schack, så många är inte de underjordiska...de går åt..
      herr Melin hjälper ju till, han också, eller om det är fru Melin eller båda två. Borde nog sitta uppe någon natt med nattkikare och se vad vi har för varelser här:), men kanske jag blev mörkrädd på kuppen.
      Vi har haft katter, men vi ska inte ha sådana på ett tag. Ännu
      Ha det fortsatt bra du med!

      Radera
  14. Hahaha gav du dom gräddmunk?? Och i alla tre ingångarna?? Vad du är rolig! :)) Men det är klart att du ska göra det om du vill. Måste säga att det faktiskt var gulligt gjort av dig. Tänk om man fått se dig göra det :) Visst är de söta men avlivas ska de om de kommer för nära huset. Har inget medlidande med dom då.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. pst...säg det inte till nån Ann-Louise, men jag hade en baktanke....tänkte att de kanske skulle äta ihjäl sig;), haha...Oj, nu växte hornen igen
      Vi råkade få några gräddmunkar som blev över och lite gamla och vi ville inte ha dem så varför inte?
      Kram
      Karin

      Radera
  15. Så roligt, vet du, jag hade en underbar chef som hette Herr Melin! På riktigt! Han hade visserligen ett annat förnamn, men vi döpte om honom till Herr ibland. Vi hade jätteroligt och honom kan jag sakna ibland. Det var i Malmö, och där hade jag nog bara bra chefer, allihop.

    Så söt du är som ger stubbmössen mat! Här har vi Stina som håller ordning på den saken, hon och hennes kompisar Sigge och Den svarta är rätt förtjusta i möss. Så in lär de inte komma.

    Stora kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr Melin är tydligen en favorit bland många:)
      Vår herr Melin är inte från Malmö, det vet jag med säkerhet.

      Som sagt sötheten har sina baksidor...haha...
      Vi hade Jutta och Randamanda som skötte muselimineringen tidigare men som sagt nu har vi bevingad och lättfotad hjälp, så vi klarar biffen utan oönskad invasion.

      Stora kramar!

      Radera
  16. Vilka underbara bilder på sparvhöken! Och vilken fantastisk tur att ni har herr och fru sparvhök där, för som du sa, annars kan mössen bli måååånga!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina!
      Dagligen sjunger vi en lovsång sparvhökarna till ära:).
      Annars skulle vi få agera sparvhökar själva men på ett mera slagfälleaktigt sätt . Mycket bättre så här.

      Radera
  17. Här hos oss häller maken ut en skopa fågelfrö i förrådet. Förhoppningen är att de ska trivas där och inte flytta in i vårt hus. Sparvhöken och mården håller lite koll på beståndet och även grannens katter gör sitt till. Men visst är de otroligt söta!
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klokt gjort!
      Det är på det sättet som vi håller rådjuren väck från trädgårdsland och blommor, när vi matar dem på ett särskilt ställe, så det fungerar säkert bra också för mössen. Vi har också grannkatter som kommer på besök och sitter under bilen och gluttar fram:)
      Kram
      Karin

      Radera
  18. Vilken poet du är, till dina övriga talanger! Ni har verkligen naturen inpå knutarna däruppe i Geta, och iakttar den också. Hoppas mössen hålls utanför huset, de är verkligen inte lika söta när de impregnerar allt med sina lämningar! h. Inga-Britt i Pargas/Nagu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tackar jag, för alla fina komplimanger! Tack, tack, det känns oförskyllt som en viss Jeppe sade:)
      Vi bor i skogen, vid havet och får räkna med att det finns rörelse runtomkring oss på många sätt. Mössen hålls på utsidan tack vare den naturliga hjälpen:)...jag undanber mig verkligen intrång, fastän jag tycker att de är himlasöta.
      ha det gott Inga-Britt!

      Radera
  19. Fantastiskt vackra bilder på Herr Sparvhök! Jag var glad att jag var i Stockholm när Kent hittade en liten död mus i groventrén. Den hade väl antingen svält eller törstat ihjäl. I alla fall hittade jag spår efter den bakom "pappersinsamlingen" som jag har i plastbackar i entrén. Så nu är det slängt mycket saker och städat ordentligt.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid! Jag är glad att han gick att "fånga" så bra som han gick i dimma och genom köksfönstret.
      Det låter nästan som om ni har haft besök av en liten näbbmus, de brukar lätt svälta ihjäl, de andra är duktiga på att ta sig ut igen. Näbbmusen äter insekter och klarar inte lång tid utan föda. En fördel, onekligen, med ett litet besök, när man får ordentligt städat efteråt:)
      Kram

      Radera