torsdag 2 januari 2014

Så har vi sprakat oss in i det nya året....


Vi tände eld på fem långa sprakstickor och gjorde världens vackraste fyrverkeri vid midnatt
när det gamla året tonade ut och det nya smälldes in
Vi hörde smällar, vi såg hur himlen bleknade i alla väderstreck, men vi såg inte några
raketer alls på den midnattssvarta himlen
Troligen för att det blåste friskt och vinden sade sitt....
"I år får ni huka er gubbar"
Nyår blev det i alla fall


Ett nyår som började med varm väderlek, regntunga skyar och uttråkade kråkor....
Eller kanske att de bara sitter där de sitter och njuter av tillvaron på sitt sätt?


Idag när jag sysslade med bokslutet för 2013, det finns sådana sysslor som ska sysslas med så här års :),
så satte sig Örnie ner i sin grantopp....
Märkligt nog så blir jag alltid lite darrig och knäsvag av den killen så bilderna blev vad de blev
och dessutom så har jag inte tvättat kanslifönstret, vilket gör omgivningen en aning disig...


Men so what! Örnie är alltid Örnie.....precis så där som rosor alltid är rosor även i ett sprucket krus


En stund senare drog han vidare på svävande vingar....
Tydligen fanns det inte levande föda hos oss just då, sådan han ville ha

Själv är jag inte så där sprakande när det gäller bloggandet.
Jag är lite bloggtrött just nu och tillåter mig vara det
Det känns som om jag vill skriva någonting vettigare än vad jag gör, att jag försöker hitta
en tråd som jag vet att finns men som jag inte har riktig pejl på var den befinner sig
Mitt i allt så hittar jag den och börjar skriva så pennan glöder?
Den som lever får se

Nå, hur som helst bästa bloggvänner så önskar jag att er början på det nya året har visat sig från
sin bästa sida och att fortsättningen blir så bra som  den bara kan bli!

21 kommentarer:

  1. Så sa vi ju när vi var små "sprakanstikkona"...här benäms dom som tomtebloss,
    och efter alla många år (40) så har vi vant oss att prata om just det sistnämnda.
    Men vackert foto fick du, och Colin körde också med tomtebloss men grannarna hos honom hade det bra ställt och smällde av massor, massor av raketer och smällare.
    Vi surfade på deras nyårsraketer genom fönstret....

    Och du man får ha bloggtorka....
    man ska inte tvinga fram något som inte blir bra i ens egna öron.

    Ha nu en fortsatt finfin 2014.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sprakstickor är den finska varianten hos oss, tomtebloss den svenska .
      Det är bra när man kan surfa på andras nyårsraketer. Det är ofta så vackert
      Men i år missade vi skönheten som låg lågt.
      Det är ju inte någon vits att tvinga fram något...det blir aldrig bra eller väldigt sällan i alla fall.
      Önskar dig detsamma Rantamor!

      Radera
  2. Jag har ännu inte fått bloggtorka - nästan tvärtom. Jag har så mycket som trängs i mitt huvud och som vill ut på bloggen. Nu får det i alla fall bli lite bloggpaus eftersom jag följer med Mirrfamiljen upp till Mälarhöjden i morgon. De kommer hit på genomresa från Öland ikväll. Åsa har ett fint program för mig, julgransplundring på Ulriksdals slott på söndag och Juloratoriet på måndag Trettondag. Bränsle till bloggen :-).
    Åsa ringde i morse och berättade att två havsörnar satt på stenen där de brukar bada. Huset ligger 50 m från stranden så de syntes fint med kikare. Men det är klart att det inte går att jämföra med din Örnie som sitter precis utanför köksfönstret. Fina bilder trots att fönstret inte var nytvättat.

    Kram från Ingrid som önskar dig en god fortsättning på det nya året. Ni sticker väl snart iväg från Pettas antar jag ;-)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har varit aktiv som bara den den senaste tiden och visat många trevligheter på din blogg.
      Julgransplundring på Ulriksdals slott och Juloratoriet låter fint. Njut och ha det gott!
      Havsörnar är alltid havsörnar fastän Örnie förstås är Örnie.
      Jag önskar dig detsamma Ingrid. Ha det bra i Mälarhöjden
      Kram från Karin som stannar vid sin läst...

      Radera
  3. Ja men visst är det så ibland! Och plötsligt kommer lusten och orden igen. Skulle det vara så olyckligt att orden och lusten inte kommer till just bloggen, kan man ju alltid hålla kontakt ändå! Så tvinga dig inte utan ta hand om dig och Uffe. Fast nu när jag äntligen är åter hoppas jag förstås att den där lusten kommer snart igen.

    Stora kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det Marianne, ibland är det mera uppåt än bara uppåt:)
      Jag tänker ta det som det kommer och som det känns. Blogga tänker jag inte sluta göra, men kanske inte så ofta som jag har gjort under en längre tid. Jag har så mycket annat som jag vill göra just nu.

      Stora kramar till dig med!

      Radera
  4. Alltså... vad ska man säga. Tappar lite målföret inför Örni som bara sitter där, på fotograferbart avstånd från kontorsfönstret! Heja Pettas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och god fortsättning efter denna spektakulära start!

      Radera
    2. Tack Karin,
      Örnie och jag har en relation, vi brukar träffas ibland litet här och där och i all synnerhet när det är isar, men i år finns ingen is. Det är hans grantopp, han brukar sätta sig ner där och titta sig omkring, men det är sällan jag lyckas ha kameran bredvid mig.
      God fortsättning önskar jag dig också!

      Radera
  5. Åh vad det passar dig med sprakstickor - din blogg sprakar verkligen av lust och energi!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!:)
      Ha det allra bäst!

      Radera
  6. Litet vinterdepp och sorger som slår till och hinner ifatt; då tappar man både lust och energi. Det har jag gjort. Och bloggen blir inte prio 1 då. Men vi kommer igen så småningom. Ont krut....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog det som det handlar om. Livet kommer fatt en när man sätter sig ner och inte far på som en skållad råtta...och så ska det ju vara. Allt har sin tid. Självklart kommer vi igen, precis som du skriver det så förgås inte ont krut så lätt:)

      Radera
  7. Tro jag det att du blir skakig i knäna av sådant herrbesök! Vem skulle inte bli det?
    Ibland är det nödvändigt med lite bloggpaus för att samla på sig lite stoff.
    God fortsättning till dig med fina Karin, bloggvän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det alltid när jag träffar Örnie, jag blir alltid litet darrig inombords, hänförd
      Tack Hanna, söta vän, god fortsättning på dig med!

      Radera
  8. Örnie är ju världens coolaste. SÅ mäktig!!
    OCH så fotogenisk. Det är bra, Karin, man ska vila från bloggen om man inte har lust att skriva. Snart får du blogglusten tillbaka!!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Örnie börjar bli rätt gammal, så han är en herre med gråa hår vid det här laget, men fortfarande kungen bland alla örnar här. Någon annan örnherre göre sig icke besvär...
      Jag tar det som det kommer, helt har gnistan inte försvunnit, men ....ja, du förstår säkert.
      Kramar!

      Radera
  9. Jag har skymtat den Karin, den röda tråden. Är bara en tidsfråga innan du börjar nysta och se vart den leder... kanske fortsättningen kommer på varmare breddgrader. Goda Nya Dagar med eller utan penna! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D.
      Det handlar nog till syvende och sist om inspiration och att få tag i mig själv....ibland är det nödvändigt med en liten svacka av något slag för att få tag i trådar.
      Tack detsamma Gunilla!
      Kram

      Radera
  10. Jag önskar dig och de dina det bästa, finaste och mest spännande året någonsin! God fortsättning på de nya året kära du!

    Såg en örn på nära håll i somras och det var mäktigt när den bredde ut sina vingar och ljudlöst gled iväg över grantopparna. Såg allt så tydligt för jag var uppe på en hög kulle.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så väldigt mycket detsamma Ann-Louise!:)
      Örnar är mäktiga att se...och tänk om man kunde åka med dem någon gång

      God fortsättning önskar jag dig och din familj också!
      Kram
      Karin

      Radera