fredag 17 januari 2014

Kompakt mörker

"Jaha, ja," sa´ jag åt Uffe härom dagen när jag funderade på vad jag skulle skriva om i lördagstemat
för den här veckan, temat som Helena har valt rubrik till
Han tittade förvånat på mig, för när jag använder just det uttrycket med det tonfallet
som han så väl känner igen, så handlar det oftast om att jag känner mig resignerad.

"Det är ett kompakt mörker i min hjärna", fortsatte jag.
"Jag vet inte vad jag ska skriva om i lördagstemat...."


Uffe, som är kvicktänkt, gav förslaget att jag kunde ta bilder av allt möjligt men med linsskyddet på.
Då blir det ett totalt och kompakt mörker!
Ett lockande förslag, med betoning på lock!
I och för sig också med tanke på själva ordet kamera
vars betydelse helt enkelt är mörkt rum (kamera obscura)

Det senaste luciamärket skulle inte duga till fyr  i natten


Kompakt mörker betyder att man inte kan se någonting alls, tänkte jag vidare för mig själv
och mindes hur jag som är rätt så nattblind och därmed ett blindstyre,
sökte mig fram till min säng med hjälp av luciamärken som var gjorda av något självlysande material....

Luciamärkena agerade fyrar och jag kryssade mig fram i det för min del kompakta mörkret...
Min då unga familj hade ledsnat på att jag gick rakt in i bokhyllan när det var beckmörkt ute
eftersom jag väckte dem som redan hade somnat
Dunk och duns, brak och knak..".äh, nu är hon på farten igen, stön!"

Jag lärde mig att nattnavigera...
När luciafyrarna låg ense,
så var det bara att följa "linjen" till nästa fyr där jag slutligen gjorde en  kontrakurs
för att gå ett par tre steg innan jag nådde natthamnen utan att gå rakt in i bokhyllan
(Tacka vet jag sommarnätter!)

Vi bodde i en stor skolsal, elkontakten fanns  i den ena änden av salen och sängen i den andra...
när jag släckte lampan vid dörren in till salen, så blev det mörkt, kompakt mörkt
och jag måste ta mig fram flera meter för att nå sänghalmen
För min del var det ett äventyr att hitta sängen,
när månen lyste med sin frånvaro och det var beckmörkt ute

Jag gick upp kl 04.00 natten mellan den 15 o 16 januari och då lyste månen så här....tanken att ta bild på det kompakta mörkret gick om intet:)
Även i den här före detta skolan (jag har haft mycket med gamla skolor att göra i mitt liv)
händer det att jag går rakt in i väggen om jag måste gå på toaletten nattetid
när det är som allra mörkast ute
Med tiden har jag lärt mig att inte ta glasögonen på mig
(jag fnittrade hysteriskt åt mig själv när jag insåg
vad jag höll på med, då jag tog dem på fastän allt var totalt mörkt för min del ändå,
det hjälpte ju föga med glasögon på min näsa)

Kl. 04.00 den 16 januari-14 när bloggskribenten inte fick sova. Då såg utsikten ut så här från köksfönstret

Nu har jag lärt mig var sängen är, var stolarna är, var borden är, var väggarna är osv.....
mina ben har lärt sig var allting är och jag ids inte ens hålla ögonen öppna, jag går med dem slutna
för jag ser ändå nästan ingenting när nätterna är som allra mest svarta.
Så här går jag och till synes sover fastän jag är vaken
(utifall att någon möter mig på mina nattliga färder, så kan det vara bra att veta:))
Kanske jag har skrämt något spöke rent av? 

Intressant i sammanhanget är att jag har lärt mig att redan på förhand känna om jag kommer nära
någonting som jag inte ska komma nära
Sinnena utvecklas och jag kan till en viss del förstå hur en blind människa upplever sin
verklighet.
Men det är väldigt viktigt att möblerna står där de ska stå...annars smäller det när jag stular i dem

Månljus och snötäckt mark lyser upp mörkret
Att vara på totalt okända ställen när det är kompakt mörkt ger mig
en känsla av att sväva fritt på något sätt
Jag tappar orienteringen och då behöver jag hjälp av någon annan eller av en ficklampa
Ibland är ett dike rena tryggheten att vandra i om det inte finns den allra minsta belysning att ta till
utifall att det är aktuellt att vandra på en landsväg
På landet kan det verkligen vara mörkt

Det var mulet den 16 januari i tidig, tidig morgon men månskenet var starkt. En stjärna lyckades också titta fram

Ofta har jag en ficklampa vid sängen, men det är ju det där med Ånken också...
jag förlägger den och då hjälper det inte mig särskilt mycket
Till all lycka är det sällan kompakt mörkt...och under den allra mörkaste perioden
kan man lysa upp tillvaron med små ljuspunkter här och där även nattetid
Med tiden har jag också lärt mig att vänta ut seendet i mörkret, lärt mig att ögonen vill vänja sig
en stund innan jag börjar nattvandra, då kan jag se bättre...men ibland är det bråttom, bråttom...

Kompakt mörker kan  man förstås också känna rent mentalt, men till all lycka har jag
aldrig gjort det, även om jag har haft motgångar och sorger liksom de flesta människor
Jag har aldrig känt den där totala hopplösheten, det kompakta mörkret
och det är jag förstås oerhört tacksam för
För min del har det alltid funnits en ljusstrimma i allt det som jag har upplevt mörkt

Mitt i allt så rinner flera tankar om kompakt mörker till, trots min tidigare resignation
i ämnet, men jag låter dem bero till ett annat tillfälle.
Det kan plötsligt bli för mycket av det "goda"

De övriga som skriver lördagstema är:

16 kommentarer:

  1. Du är inte bara en duktig fotograf(även om detta inläggs bilder inte var så färgstarka) du är även en utomordentlig skribent. Det är ett nöja att läsa dina texter. Kram i mörkret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!:)
      Så glad jag blir av dina ord!
      Kram i morgonmörkret!

      Radera
  2. Vad tar oss med på spännande vändningar! Jag är glad för att du aldrig upplevt ett sådant mörker i sinnet. Du känns verkligen som en person som hittar det ljusa och fokuserar på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, jag är själv väldigt glad för det och hoppas givetvis att jag får ha det så hela livet ut.
      Jag försöker verkligen se ljuset i de flesta sammanhang. Eller som det heter, förbanna inte mörkret för det bor ett ljus däri, men givetvis så är det lätt att säga orden, svårare att leva efter dem när det mörknar runt omkring en.

      Radera
  3. Men redan märks det att ljuset är på väg tillbaka. Underbart!
    Att övernatta på okända ställen, när man inte ens vet var kontakterna är, kan vara ett äventyr - man vill ju inte gärna väcka sitt värdfolk. Det har hänt att jag krupit runt på golvet, för att inte "go bump in the night", i jakten på min säng.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tack och lov, sinnet lättar samtidigt, för mörkret tar på om det blir långvarigt.
      Ja, det var ju det också, vet man inte var kontakterna är kan vad som helst hända:)
      Man får ta till alla knep och finter i jakten på sin säng, precis som du beskriver det.

      Radera
  4. Ännu en god en, mycket nöje och sinnrikt läsa din text, så mycket mera som ligger så nära motsatserna och ändå hör ihop. Mörkbilden är så bra i sitt talande mörker, och de ljusglimtar du späder de med är livsglädje!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Motsatser som hör ihop, ett bra uttryck i sammanhanget:)
      Ja, det kanske är just det som ljusglimten representar, livsgläjde.

      Radera
  5. Fiffigt med små ljusfyrar i ditt kompakta nattmörker som barn! Men vad är ett Luciamärke? Sådana tror jag inte att vi har här i Sverige.

    Mycket fiffig idé också, det där med att ta bilder av olika motiv med linsskyddet på. Mörkare kan det ju inte bli!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var lite äldre än ett barn, men det spelar inte någon större roll, jag var lika nattblind då som nu:). Luciamärken kan man köpa varje år i Finland där inkomsterna av försäljningen går till ett välbehövligt ändamål. Folkhälsan har hand om etablissemanget och skolbarnen brukar gå runt och sälja märken och lotter.
      Just det. linsen på så blir det mörkare än mörkt:)

      Radera
  6. Vilket fint märke! Jag har heller inte hört talas om Luciamärken. Det där med glasögonen är ju typiskt! Vissa saker gör man per automatik på riktigt!

    SvaraRadera
  7. Luciamärket ändrar utseende för varje år, så jag vet att det finns de som samlar på dem.
    Javisst är det typiskt...man gör saker per automatik utan att ens tänka på om det har någon praktisk betydelse

    SvaraRadera
  8. Jag slår ofta i låret i sängen när jag är uppe och nattvandrar (släpper ut katterna) och svär i min tysthet över att jag gör det trots att jag VET att sängen är där.

    Spännande att vi kan lära sinnena och "känna in" var grejerna står trots att vi inte ser dem.

    Fina bilder!
    kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De blåmärkebemärkta damerna !:)
      Människan är läraktig, tack och lov!

      Tack Helena!
      Kram!

      Radera
  9. Visst är det lite klurigt att orientera sig i mörker. Är jag ensam på främmande hotell brukar jag, som inte är mörkrädd, få tända lampan på toaletten och sätta dörren lite på kläm, annars kan jag också komma till att tumla runt om natten, om inte fysiskt på golvet, så bland tankarna när jag vaknar och inte anar var jag är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man hittar sina lösningar för att komma fram i mörkret:), både fysiskt och psykiskt

      Radera