onsdag 22 januari 2014

Att stanna upp

Jag gissar att var och en av oss har sina speciella små vanor (ovanor)
En av mina har följt mig i stort sett hela livet och kommer troligen att göra så,
så länge den här festen varar
På sätt och vis så har det blivit något av ett "mantra" eller en rit av något slag
Inte orden som så, utan handlingen jag utför...


Nu och då, går jag till en av våra bokhyllor, blundar och sträcker ut handen
och tar första bästa bok, slår upp den
och sätter fingret på ett ord eller kanske en bild
innan jag öppnar ögonen igen och ser vad jag har "hittat".
Litet som ett dagens ord
Det händer också att det är det allra sista jag gör för dagen, så ibland somnar jag
med det där ordet.


Jag vill inte påstå att det alltid är ett ord, en mening eller en bild som talar till mig
men det händer att det kan kännas så ibland, ja, faktiskt rätt så ofta

Det ligger nära tillhands att jag kunde få för mig
att det är ett budskap jag får någonstans ifrån som jag ska följa,
men så pass "nykter" och införstådd är jag med min egen person att jag inser att jag
kan göra vad jag vill med det jag läser,
att det är jag som är orsaken till det jag får läsa,
att jag med andra ord är budbäraren själv och ingen annan.
Sedan är det upp till mig att läsa in vad som helst i det, tro eller drömma


Förstår ni överhuvudtaget vad det är jag sysslar med?
Jag förstår det knappast själv, men det har blivit mera regel än undantag för mig
att öppna en bok i blindo och se vad jag får till mig i ord eller i bild
Det är faktiskt lite spännande.
En lek

Naturligtvis så låter jag inte orden jag får till mig styra mitt liv, många gånger skrattar jag högt,
många gånger skakar jag på huvudet för att innehållet är helt obegripligt
och inte alls passar mig,
men många gånger får jag en tankeställare och en eftertanke
Den litterära världen är spännande och omfattande


Att stanna upp!

Fingret hamnade på en rubrik  med de orden just idag och det föranledde förstås mig
till en del funderingar
Det måste ju vara en direkt konst att stanna upp och att hejda gamla vanor ?

Det är ju litet av det som vi sysslar med just nu, i vårt röjande överallt i huset.
För varje sak som bärs ut och förs vidare till återvinning, säljs bort, ges bort eller blir soptunnemat,
så röjs en del inom en samtidigt
Det är ju som att stanna upp, på sätt och vis, det också
Det innebär en förändring


   Jag undrar om det rentav är så att ett framgångsrikt förändringsarbete
   är att vi lär oss att stanna upp.
   Något som låter enkelt men är svårt.

   De gamla vanorna tar troligen per ren automatik kommandot
   och så är vi där igen...."jaha ja, hur hamnade jag här nu då?" frågar man sig
   " Det var ju det här jag inte ville, men likväl är jag där".
   Känns det igen?


    Kanske vi aldrig stannar upp tillräckligt länge?
    Kanske det är en av vår tids största utmaningar?
    Det var frågan det!:)

    Den lilla blåmesen stannade oväntat upp ett längre tag idag.
    Jag har smält kokosfett som datumet har gått ut på och blandat i en del godsaker, som
    frön, nötter o.d.
    Jag hängde ut de nyttiga godisbomberna i syrenen utanför sovrumsfönstret
    och inväntade de små fjungullingarna

    Tror ni att de små fjäderbollarna intog nyheterna så där bara? Näpp!
    Det tog flera timmar innan de vågade sig på det nya förändrade.
    De synade nyheterna länge och väl, satte sig nära men åt ingenting, flög bort och kom igen
    De stannade upp de små innan de vågade sig på det nya
    Även jag stannade upp bara för att
    jag ville se hur de reagerade....

    Nu är allt frid och fröjd.
    Det är åter jubel i syrenhäcken och bollarna går åt

    Mina ögonlock börjar kännas tunga och jag funderar på om jag ska blunda,
    öppna en bok och låta fingret
    söka i blindo....
    Jag tror jag gör det med en gång så får ni också veta vilket ord jag somnar med i kväll

    Medmänsklighet blev det.
    Undrar hur det ska gå att  sova överhuvudtaget i natt?

   En bra temarubrik är det i alla fall:)
  

68 kommentarer:

  1. Vilken trevlig vana! I varje fall ihop med din distans.
    De verkar lite svårflörtade dina pippifåglar, trots att de borde veta bättre än att tveka till dina bjudningar.
    Medmänsklighet är att filosofera omkring i natten.

    SvaraRadera
  2. I och för sig så kunde man ha en otrevligare sådan. Jag håller med dig Hanna. Den är i vilket fall som helst väldigt spännande:)
    Pippifåglarna är smått egensinniga, men som Uffe säger, man ska inte anamma allt nytt utan att hejda sig en stund innan. Man kan ju aldrig veta, även om fåglarna borde veta, helt rätt;)
    Medmänsklighet är någonting väldigt stort att filosofera runt.

    SvaraRadera
  3. Låter som en kul ovana,.som ett bibelord, men ett bokord...blir det..klokord eller tokord..spännande..Underbara blåmes, den nästan sötaste fågel som finns...gott den är aktsam för som kan ätas, skulle nog tänka som en blåmes jag, nu efter jul hahah..
    Ha det gott med kram Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har blivit en sådan, som jag är mera eller mindre beroende av:)
      Ett bokord, precis vad det är.
      Blåmesen är en härlig liten fågelindivid, egensinnig, pigg, nyfiken, orädd men också försiktig för nytt, har jag märkt nu.
      Ha det gott du med Karina!
      Kram

      Radera
  4. Vilken fin vana! Jag förstår precis hur du menar, både med det där att göra en viss sak, och att ta till sig eller inte ta till sig det ord/bild man får. Och när man rensar, ja visst får man stanna upp och gå tillbaka då! Hundra miljoner minnen för varje pryl, vilket gör att man till slut ändå behåller en del skräp. Det är nyttigt!

    Kram och hälsa dunbollarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En kul vana!
      Det handlar säkert en hel del om motivationen när det gäller förändringen som man vill ha, så sviktar den en anings aning så faller man lättare tillbaka i mönstret som man har.
      Jag har dessutom förutom mina och våra saker, också haft alla saker i min brors dödsbo att sortera och göra någonting av. Och där finns det minnen, vill jag lova, för han hade mängder av smått och gott från mina föräldrars liv i sina gömmor. Men snart är den sagan all! Och jag går vidare med lättare steg

      Dunbollarna har haft kallt i natt- 15, 6, troligen litet kallare också, men de hälsar
      tillika med mig!
      Kramkram

      Radera
  5. Medmänsklighet - tänk om det funnes mer av den varan! Blev så dyster efter nyheterna i kväll med dessa gräsliga rapporter från Kiev och Syrien. Och och om migranter och hemlösa i kylan som får dra lott om sista platsen på härbärget.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk om det funnes mera medmänsklighet än det finns. Världen finns i allas våra hem via massmedia och man blir förstämd och dyster. På något sätt upplever jag allting nästan overkligt. Det första jag läste idag i någon av tidningarna var att det åter har skett en gruppvåldtäkt på en kvinna i Indien. Hon hade förälskat sig i fel man. Jag läste inte vidare, bara rubriken. Världen är hårdare än hård och hur i all världen ska länderna kunna sända sina idrottsmän till Sotji? Det finns hur mycket eländigt, omänskligt som helst överallt i vår värld, men ändå måste man tro och hoppas på att det goda ska vinna över det onda,börja hos sig själv.

      Radera
  6. Hej där! så lustigt, så samanträffande att det blev just du, just nu, för jag gjorde nästan som du, nu.
    Nej inte förde med fingret i en bok utan med 'pekmusen' i datorn, blundade och klickade och läste hela inlägget, blev konfunderad för du skriver det som jag satt och tänkte på. Jag ryser, vad hände !
    Men du skrev ner det och det blev mycket bättre och tänkvärt, men varför gjorde jag detta just nu.
    Jag brukar faktiskt göra som du ibland och det kan bli en tänkvärd dag för mig.
    Jag jobbar ännu någon månad på ett 'hem' där just medmänskligheten finns, den delar jag med mig varje dag och kommer att sakna den just där.
    Ja livet är sannerligen märkligt och intressant. Tack för de fina tankarna.

    Må väl/ Eva




    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej på dig Eva!

      I ditt fall, sådant som händer oss alla någon gång, då vi får rysningar av det märkliga som händer, känns det verkligen som om du fördes till det du tänkte på. Det kanske är därför jag håller på som jag gör, för att kanske hitta en liten vägledning i vardagen?
      Jag förstår dig väldigt bra, du och jag tänkte på samma sak samtidigt och hittade orden på samma sätt, litet i blindo. Jag märker också att de här orden som kom igår, har stor betydelse för alla människor, de berör extra mycket. Ordet slump, finns inte i min värld:)
      Livet är mycket intressant och till all lycka finns det mycket att vara tacksam för, trots allt.

      Må väl du med Eva!

      Karin

      Radera
  7. Den vanan var fin. Tror jag ska anamma den. Som en stunds meditation. Här slängs och sorteras det också. Det rör upp tankar och känslor. Kanske därför jag sitter här, mitt i natten, med min franska Spotifylista på och datorn i knät. Och funderar på det som var och det som komma skall. Tack för dina tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Meditation är ju precis vad det är på ett eller annat sätt!
      Vilket ord, vilken bild jag än "hittar", så tänker jag på vad det kan betyda, symbolisera osv....då har jag ju stannat upp en stund, mediterat. Du lade ord på detta. Tack för det!
      Det tycks vara många människor som städar rent i sina liv just nu och det rör upp både det ena och det andra. Ett bra och nödvändigt virus som sprider sig:)
      Tack Eva och ha det bra !

      Radera
  8. Du skriver så tänkvärt och fint!
    Meditera på ditt sätt verkar bra och helt anpassat efter varje person.
    Härliga blåmesar i närbild! De äter och äter.
    Nu ska jag till Vårdcentralen och träna....men utan ett ledband och ett korsband.
    Det känns rangligt ibland men går att träna upp sägs det.
    Tålamod har jag aldrig haft gott om.
    Kramar och lycka till när det nu blir M.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!
      Lycka till med benet, utan ledband och korsband. Stackare dig!
      Så bra att det ändå finns bra hjälp när det är som värst.
      Jag känner igen det där med att inte ha tålamod, men ibland måste man träna på det också, inte bara på annat. Svårt och jobbigt, jag förstår dig. Lycka till med allting!
      Kramar!

      Radera
  9. Helt fantastiska underbara bilder av blåmesarna!!!
    Jag tror att jag ska anamma din lilla (o)vana - kanske kan bli ett uppslag till ett inlägg på bloggen. Var en gång i tidernas begynnelse förlovad med en amerikan som var helt och fast övertygad om "slumpens" betydelse - han följde de mest tokiga infall som kom i hans väg och många gånger fick han lön för mödan. Jag fäster mig dock vid att du skriver att det är faktiskt du själv som bestämmer vad det hela ska leda till. Men en rolig lek är det i alla fall.
    Varm kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Det är en rätt trevlig liten vana/ovana, vad man nu vill kalla det.
      Uppslag får man onekligen.
      Personligen tror jag inte på slumpen, men jag är för den skull inte blåögd i den meningen att jag tror att varje litet ord jag själv söker i en av alla böcker är ett direkt budskap till mig personligen.
      Ordet ger ett budskap som man kan tolka hur man själv behagar:) Jag är rädd för att man kan styra upp både det ena och det andra, omedvetet, i banor som kanske inte är direkt bra alla gånger, i tron på att man är styrd av någon annan eller någonting annat. Det gäller att stå stadigt på jorden, fastän man har huvudet i himlen;)
      Rolig är leken, för mig är det en sådan
      Varm kram

      Radera
  10. Vilken otroligt spännande idé du berättar om här. Den måste jag absolut prova på. Och som du skriver så kan det ju också ge uppslag till ett inlägg. "Mina" fåglar är också lite svårflörtade när jag vill bjuda på något nytt. Jag kan också njuta av blåmesar utanför fönstret. Dina bilder är underbara. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite som att förgylla sin egen vardag att göra så! Spännande att se vad som kommer upp.
      Fåglarna tycks vara kloka varelser. Försiktiga med nyheter i matväg.
      Tack Gunnel!
      Kram

      Radera
  11. Mycket uttrycksfullt kroppsspråk hen har, den där gullefjun!
    Bild ett: Snifff, sniff.
    Bild två: Hmmm. Vad kan detta vara?
    Bild tre: Måste pröva i alla fall...
    Bild fyra: Well?
    Bild fem: Kladdigt!
    Bild sex: Hörru Pettas. Det var rätt gott, men kan du lägga ut några servetter också, för man blir liksom lite kladdig om nosen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, du kan gullefjunspråket perfekt!
      Precis så där var det!

      Radera
  12. Det där har jag också provat - att ha en bok och blunda och se vad jag får för ord/mening osv. Jag tror absolut att vi ibland kan få hjälp att hitta det vi behöver just då.
    Att stanna upp verkar vara en glömd "konstart" hos många idag. Mycket viktigt dock tror jag.
    Kunde du sova efter att få ett sådant omfattande ord som medmänsklighet?
    Jag fattar inte hur du gör för att ta dina fågelbilder. Den där blåmesen är ju bara helt enkelt bedårande. Blåmes och talgoxe hör till mina favoritfåglar.
    Du måste ha ett mycket bra objektiv - och självklart talang. :)
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att man kan få hjälp ibland av ett ord som man hittar är rätt så självklart även för min del, det beror ju väldigt mycket på vilket ord som kommer upp. Jag sov gott fastän jag låg en stund och funderade på ordet medmänsklighet innan John Blund plockade mig.
      Det är endast en fönsterruta(3-glas) mellan mig och blåmesen. Objektivet, ett Leica, är bra och står för skärpan, resten tror jag att jag är orsaken till på ett eller annat sätt.
      Tack Anne-Marie!
      Kramar!

      Radera
  13. Kul idé! (jag var tvungen att testa och hamnade på orden "de föreställer en älg", och jag försöker fortfarande förstå vad det kan betyda!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, och jag förstår att du fortfarande har en rynka i pannan och funderar på den föreställda älgen. Vad har det månne för betydelse? Kanske bara den att du stannar upp en stund? För älgar ser du knappast röken av där du är?
      Mitt ord för dagen är:nödtorftigt. Där ser du...och vad har det för betydelse för min del ? Ja, säg det?

      Radera
  14. Bästaste du! Alla bilder favoriter denna gång. Din text är så skön att läsa! Sådana livssaker som att stanna upp ett slag och vänta in själen, sätta fingret i en bok ock se vad som dyker upp! Finfint är det. När någon av ens nära dör och tillhörigheter finns att ta tag i då kommer minnen, något oklart kan bli klart, det blir också att stanna upp och möta sig själv på nytt genom de som funnits. Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!:)
      Jag har stannat upp just nu bara för att bara vara,hämta hem min själ eller ngt liknande.önskar dig sköna dagar!Snart är jag åter här och skriver!

      Karin

      Radera
  15. En bra övning tycker jag! Jag brukar göra något liknande, men använda ordet för att inspireras till en text. Det kan verkligen bli vad som helst. Och just att öppna nya dörrar som man gör då, det tror jag på. Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övning är ett bra ord i sammanhanget!
      Och visst öppnas nya dörrar!:)

      Varma kramar
      Karin

      Radera
  16. Va fint!!

    Ps: Du har en utmaning hos mig
    Kram Lollo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lollo!

      Jag tittar in !

      Kram
      Karin

      Radera
  17. Vilket härligt inlägg.. Jag slår vad om att vi är många som kommer att göra likadant som dig.. Ta fram en bok och sätta fingret på ett ord..
    Blåmesen verkar enormt energisk där med sitt godis.. Jag har inte sett småfåglarna på flera dagar så jag undrar var de tagit vägen..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maidi!

      Det är en rolig "lek", lärorik på något sätt.
      Hos oss finns det många blåmesar just nu. Dina har kanske tagit messemester;)?

      Kram
      Karin

      Radera
  18. Ähum, hrrrkl, knock, knock... undrars om det går bra att störa med några lördagsteman för februari?
    http://www.karinenglund.com/2014/01/lordagsteman-i-februari/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stig in Karin!

      Tack för teman, som jag återkommer till endera lördagen! Jag skriver fast mig....:)
      funderar en del på det här med ekvatorns placering just nu och inser att du har rätt! Jag kan ju se Karlavagnen!;)

      Radera
    2. Fast det kanske inte är så enkelt som jag trodde, att södra korset bara syns söder om ekvatorn. När allt lutar åt rätt håll, sade någon i lördags, bör man kunna se södra korset i höjd med Nordafrika. Så nu måste jag leta fram en karta och kolla hur Madeira förhåller sig i det sammanhanget... Samt läsa på lite om hur stjärnbilderna beter sig. Säga vad man vill om bloggandet, men allmänbildande är det banne mig!

      Radera
    3. Banne mig, så är det absolut allmänbildande. Hur som helst så ligger nymånen på rygg här just nu och det gör den aldrig på min vanliga himmel!

      Radera
  19. Vilket intressant och läsvärt inlägg!
    Så borde vi alla göra ibland .... alltså stanna upp ...

    Vill önska dig och småfåglarna en mysig dag!
    Kram från Österbotten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag stannar upp just nu, tittar bara in för att svara på kommentarer!
      Det är skönt att ta lite bloggledigt!:)

      Jag önskar dig detsamma i Ostrabotnia!
      Kram
      Karin

      Radera
  20. Det var vackert det du skriver, det är också vackra bilder du tagit.
    Man kan ju få allt till en mening om livet om man vill. man kan också glädjas åt det man har.
    Tänk så mycket vi ändå har att vara glada åt, alltid hittar man bågot.
    ha en bra kväll nu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är detså Hajan!

      Alltid hittar man något!
      Önskar dig detsamma!

      Karin

      Radera
  21. Bra skrivet! visst är det viktigt att stanna upp ibland... :)

    Vi brukade göra samma sak med bibelord när vi var yngre och ibland blev det bra o ibland helt obegripligt :))

    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Du är ju väldigt bra på att stanna upp i den vackra naturen du har runt omkring dig!
      Det är spännande att leta ord på det sättet.

      Ha det bra du med Fjällripan!

      Karin

      Radera
  22. Nu har du visst stannat upp ordentligt, undrar hur ni har det på Pettas? Det har sina sidor att skämma bort bloggläsarna med inlägg.
    h. Inga-Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha! Inga-Britt, nu påminner du mej om ett citat av Gunilla Dahlgren
      "Jag är inte nyfiken. Bara jag får veta allt."
      Det är bra att Pettas skämma bort oss både med flöde och med pauser från det!

      Radera
    2. Inga-Britt, tack för din omtanke! Allt är bra på Pettas och snart hinner jag vara här o på FB igen. Det är med andra ord lugna puckar:)

      Karin

      Kramar till dig o dina "blommor Nann!:)

      Radera
  23. Vilket fint inlägg! Min mamma gjorde väldigt ofta så med Bibeln, jag tror att det hette något också, det där att slumpa fram ett bibelord. Jag minns att när jag ville färga hennes gråa hår svart, då hade hon gjort så och hittade ett ord om att vara stolt över sitt gråa hår... så det blev ingen färgning.

    Fina bilder på den lille mesen. Jag har bara köpt såna bollar en gång, kajorna jagade bort alla småfålar och kalasade snabbt bort dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marianne:!

      Undrar om man inte kallar det för dagens lösen när det gäller Bibeln?
      Klok mor!:)

      Kajorna "härjar" på hos oss också, men jag har hängt bollarna i syrenhäcken, så de har det litet svårare! Kvinnlig list?

      Radera
  24. Den där sortens vanor/ovanor är trevliga, tycker jag. Jag gör ibland något liknande, fast utan att blunda och sträcka ut handen fritt. I stället står jag och tittar på böckerna i någon hylla och så känner jag in vilken som "talar till mig". Sedan tar jag den boken och öppnar slumpmässigt en sida och pekar. Ibland har jag också fått något budskap att fundera över. Sämre saker finns ju.

    Trevlig kväll
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så har även jag gjort någon gång. Känt efter ....

      Trevlig vecka! Jag har stannat upp ett tag o tittar snart in igen!

      Kram
      Karin

      Radera
  25. Ett fantastiskt inlägg om en fantastisk, härlig vana. Det är bra att stanna upp och tänka vidare på något helt oväntat ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag har fåttdet här med att stanna upp till en trevlig (o)-vana för tillfället, men "måste" titta in en liten stund.

      Karin

      Radera
  26. Mycket intressant läsning; kul idé - den måste jag pröva!
    Kloka ord om att stanna upp. Precis som du skriver, tror jag absolut att det är vår tids största utmaning.
    Allt gott!
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog en av vår tids stora utmaningar. Jag är säker på det.
      Jag märker hos mig själv hur mina tankar får andra dimensioner, en helt annan förståelse för inte bara min person utan även för andra, bara med att stanna upp, stilla mig och reflektera.
      Allt gott för din del också!
      Karin

      Radera
  27. Röja i huset...stanna upp...ja det gör jag alltför många gånger under röjningen. Måste nog vara lite mera disciplinerad och verkligen kasta en del. Annars blir det verkligen ingen skillnad. Ska också passa på att plocka bort lite när gubben är borta på annat. Jag vet att han aldrig kommer att sakna det som han inte ens kommer ihåg att han har.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) ibland måste man passa på när det är läge att plocka bort.
      Man vet ju knappast vad man har i sina gömmor själv alla gånger

      Kram
      Karin

      Radera
  28. Du är väl värd att få stanna upp och landa lite, men egoistisk som jag är så måste jag ändå säga att jag saknar dina inlägg. Hoppas allt är bra med dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel! Så rara ord jag suger i mig!:)
      Jag laddar batterierna .ett tag till, men sakta mak börjar jag röra mig mot datorn o Internet.hur underligt det än låter, så flyger tankarna till dig varje dag. Varför ska jag berätta senare:)
      Allt är BRA!
      Kram!




      Radera
  29. Ho ho Karin?... Var är du? Jag hoppas allt är väl med er. Ni har väl inte röjt bort er själva...

    Tycker om ditt inlägg! ♥

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. HOhohooooo Ann-Louise, här är jag!;)

      Tvärtom, precis tvärtom är det! Vi har lyft fram oss själva ett tag! Snart är jag tebaks igen och bloggar! Tar bara nödvändig paus!
      Ha det innerligen gott!
      Kram

      Radera
  30. Du kommer när du kommer! Det blir fint det! Stanna upp blev ju symbolisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så blev det!:)
      Tack Tove!

      Radera
    2. Karin ska det förstås stå under allt det anonyma. Snart har jag min egen dator igen...

      Radera
  31. Nu är jag här igen och läser ikapp,
    Ta hand om dig.
    Att blogga är inte livsviktigt. Det ska man bara göra om man har tid och känner för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mian!
      Visst finns det mycket viktigare saker än att blogga.:)
      Ta väl hand om dig själv också!

      Karin, Uffe hälsar

      Radera
  32. Men Karin vilket vackert inlägg!!! Jag är här och läser ikapp igen.....är inte alltid så inne i vår bloggvärld och läser runt men när jag väl är det så vill jag titta in här hos dig som hör till mina favoriter. Helt underbart inlägg i både tankar, ord och bilder!!!
    Att stanna upp är en konst och jag tror att vi alla mår bättre av att vi gör det ibland.
    Nu måste jag gå in vårt bibliotek (det rum som vi kallar för det eftersom jag trodde en gång att alla våra böcker skulle kunna samlas på ett ställe...ha ha så det gick med det!) och så ska jag välja en bok och sätta fingret på det....
    Stor kram från Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisbeth!

      Jag ska snart börja göra detsamma, läsa fatt mig på hos alla jag följer. Just nu landar jag i den tillvaro som är den vardagliga, verkliga, nyss hemkommen efter en skön tripp till semesterlandet i min värld.
      Det har varit skönt att stanna upp och jag ska banne mig bli bättre på det än jag har varit tidigare.
      Undrar vad du fick för ord till dig ?
      Stor kram till dig Lisbeth!

      Radera
  33. Kul lek och härliga tankar! Dessutom underbara fågelbilder! Du är verkligen en konstnär, Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva i Aten!

      Det är en kul lek, som både inspirerar och roar...är man inte nöjd med ordet kan man ju göra om det tills man är förnöjd:)
      Ha det innerligen gott!

      Radera