söndag 19 januari 2014

Att inse sin begränsning


Det är kanske inte så enkelt att inse att man bara inte hinner med allt man vill hinna med
Uffe och jag har i alla fall kommit in i en fas av rannsakning av oss själva och våra liv
vårt företagande och ja, precis allting mera eller mindre

Vi röjer inte enbart på vinden, vi röjer i lägenheten och släpar fram dittan och dattan som
vi synar från alla vinklar och vrår.
"Jaha, har vi lust att rigga Cutty Sark, har vi tid att göra det?"

Beslutet blev nej och så togs modellen ner från höjderna ovanpå klädskåpet i sovrummet,
där den har befunnit sig sedan ett antal år redan.
Den gode, numera avlidne, farskusinen Leif i Ronneby, påbörjade fartygsbyggandet men måste också ta ett
beslut liksom vi gör nu, han dock av sjukdomsskäl, vi av andra mera praktiska skäl.
Vår ambition har varit att vi skulle göra henne klar, men vi har lyckats fylla tillvaron med så mycket
annat sedan dess

Nu har Cutty Sark åter seglat tillbaka till Sverige och till sonen som nu ska rigga skönheten klar.
Mitt i allt så står vi där vi också och hjälper till när vi hälsar på honom.
Hos honom kommer hon att pryda sin plats så småningom, helt säkert


Annars går livet sin gilla gång
Utanför har vi sällskap av ekorrar, minst två som med all säkerhet ser till att vi får flera småkorrar så småningom, av rådjur och fåglar
De förgyller vår vardag och ger upphov till många leenden och skratt mitt i skattedeklartions-och bokslutstider


Den värsta köldknäppen har släppt och idag har det snöat i stort sett hela dagen

  

En liten stund tittade också solen fram

Nu väntar en liten häxa på att bli förfärdigad...
tro det eller ej, men vi går mot påsken igen



37 kommentarer:

  1. Skrattdeklaration - tur att vi slipper det!
    Min mans farbror var modellbyggare, byggde votivskepp till flera kyrkor i vårt garage står ett stort skepp, dammigt som bara den... Ibland säger vi att vi borde damma av och snygga till och glasa in det. Men... Vill vi ha en så stor grej inne?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skratt!:) Härligt med skrattdeklaration.
      Slipper ni deklarera? Jag antar att du tänker på detsamma som också gäller här, de på förhand uträknade deklarationerna som sänds ut till alla skatteskyldiga, för att synas utifall att någonting ska ändras på. Så har vi det också, men som företag måste man deklarera väldigt noggrant och det är den biten som har gjorts hos oss idag:)
      Ge bort votivskeppet till någon som vill fixa det klart för att bara ha eller för att ge till någon kyrka. Vi insåg att vi bara skulle få jobb med att damma av Cutty Sark, titt och tätt, men till ingen direkt nytta, så därför fick den segla vidare

      Radera
  2. På paddan går det irriterande nog inte att redigera när jag skriver fel och

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så hakar det upp sig...

      Radera
    2. Men det blir rätt så kul i alla fall, fastän det hakar upp sig:)
      Tur att vi inte behöver skrattdeklarera, haha....
      Klappa Paddan du!

      Radera
  3. Kära Karin!

    Så skönt det låter - "fas av rannsakning av oss själva och våra liv" - det ska det bli här med! Processen är nog redan igång men det kan bli lite mer krut bakom besluten tycker jag själv.

    Och fint sällskap har ni minsann. Det värmer så gott att se era fina vänner.

    Ha en skön söndag!

    Stor Lottakram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ÄR verkligen skönt! Det handlar inte bara om saker, utan även om att lära sig säga nej till sådant som man egentligen gärna vill men inser att man ändå inte kan göra tillfredsställande bra och då känns det också skönt!
      Ibland har man mera kraft bakom och ibland lite mindre. Allt tar sin tid, även den här typen av processer.
      Det härliga sällskapet på utsidan gör att allt går litet lättare undan.
      Jag önskar dig detsamma kära Lotta!
      Varm kram!

      Radera
  4. Modellen av Cutty Sark ser spännande ut så hoppas att sonen bygger den klart. Apropå att börja städa undan i vrår och knutar så är ni inte ensamma om att tänka lite framåt. Nog finns det i vårt hus också trots att huset inte är 25 år ännu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag nog att han gör. Han är egentligen rätt person att firabla med liknande pyssel. Han har alltid varit den som har klarat av den typen av hantverk.
      Jag tror inte att det beror på hur gammalt huset är, jag tror mera på det där med att man är duktig att samla på sig och tänka att det kan vara bra att ha:). Det är himlaskönt när man har kommit igång så att det syns att någonting händer. Här har vi nog hållit på några år redan, men det är först nu som resultat börjar synas lite smått.

      Radera
  5. Å ja! Tack! Du gav mig precis inspiration till mitt fortsatta röjande! Vilken tur att jag kikade in här hos dig!!

    Kram från ett himla kallt Västerbotten!

    Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra att man kan vara till liten nytta!:)
      Kram från ett mindre kallt Åland, har förstått att ni har kallare än kallt norrut i Sverige nu.
      Ta varma kläder på dig!

      Karin

      Radera
  6. Klokt beslut! Och vilken tur att det finns någon som vill ta vid och pyssla vidare med Cutty Sark-modellen! Sonen och jag kämpade länge med en båtmodell och kom riktigt långt, men inte ända fram. Så vid ett gemensamt rannsakningstillfälle (långt innan barnbarnen var aktuella) beslöt vi att det var dags att ge upp ambitionen att göra klart. Om vi slängde, brände eller gav bort har jag lyckats förtränga. Men klokt var det i vilket fall, för när halvfärdiga projekt varit halvfärdiga i tio år är det dags att ta sig en funderare på om de inte skulle må bättre i andra händer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tanken var förstås att vi skulle slutföra jobbet, men vi hittade på så mycket annat att göra istället, så det känns jättebra att ha gjort som vi har. Sonen är dessutom en riktig "pynjare", en som har tålamod att pyssla med små små saker och sätta dem på plats med precision. Så Cutty Sark hamnade helt i rätta händer nu.
      Klokt beslut gjorde ni också!

      Radera
  7. Så skönt att sonen fick ta över skönheten. Jag hann bli orolig att bi slängt henne.
    På vår garderob ligger ett ärvt modellflygplan storlek större. Vi får nog också förlita oss på sönerna tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förlita er på sönerna!:)
      Nejdå, att slänga ett modellbygge gör jag aldrig, det finns alltid någon som vill ta över

      Radera
  8. PS. Maken är hälsad om långkalsongerna och han lovar bättring.
    Kram!

    SvaraRadera
  9. Att inse sina begränsningar är nog bland det mest hälsosamma man kan göra. Låter som om du och Uffe har satt "hjulen i rörelse". :)
    Jag får ofta känslan av att folk vill ha sina almanackor fulltecknade och blir utmattade och stressade av detta.
    Och att kunna säga "nej" när det inte känns rätt. Något jag fortfarande tränar på men har blivit mycket bättre på under årens lopp.
    Det vackra sällskapet utomhus måste vara inspirerande. :)
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det nog, men lätt är det inte! Man tror sig alltid kunna hinna med mera än man gör....tidsoptimist som man är:). Men hjulen är satta i rörelse, helt rätt
      Det har gått en viss status i att vara fulltecknad, den känslan får också jag.
      För vår del är det förstås mycket bra om vi får bokningar och beställningsarbeten, eftersom det handlar om vår direkta överlevnad. Vi har ju som sagt inte regelbunden lön, pension eller något annat att förlita oss på än oss själva, men också i de sammanhangen måste man tänka till och inte ta på sig sådant som man inte orkar med och som inte innebär lönsamhet. Vi tränar vi också Anne-Marie. En livslång ständig träning
      Varm kram!

      Radera
  10. Knöt just ihop en påse "brännbart" till soptunnan. Tyvärr blev det kvar lika mycket av högen jag sorterade.... Jag säger upp prenumerationer av sånt jag aldrig blir färdig att läsa, sen får jag nya i present och julklapp. Pappers- och tidningshögar tar aldrig slut!
    Maken kör till återvinningen titt och tätt men jag ser inte att det glesnar i "katakomberna". Suck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En evig rörelse tycks det vara och när det gäller papper tycks det aldrig ta en ände.
      Vi prenumererar på endast en papperstidning, resten läser vi via webben, så på det sättet har vi fått lite mindre papper, men i övrigt så finns det papper i stora mängder.
      Bara bokföringspapper är en historia för sig själv. De ska dessutom arkiveras i minst 6 år så det blir en del. När datorerna började sin "eriksgata" var folk oroliga för att det skulle bli arbetslöshet när ingen behövde arbeta med papper längre. Det har bara blivit värre...berg av papper. Vi får börja med papier machéarbeten och sälja våra alster!:)

      Radera
  11. Jag gör som strutsen - sticker huvudet i sanden när det gäller att röja. Men jag ska ta till mig ett tips från Pantertanten Gunnel, att röja en hylla om dagen. Det borde jag orka med. Alltid något...
    Underbara bilder på den lilla ekorren och rådjuren.
    Varm kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så gör vi också Ingrid! Tar en sak i taget, mera än så kan man ju ändå inte göra. :)
      Snart kommer tider då vi inte alls har tid för något röjande
      Tack!
      Varm kram!

      Radera
  12. Älskar dina rådjursbilder!
    Ha en fin dag, Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!:)
      Ha en fin dag du med!

      Radera
  13. Det var ju bra att Cutty Sark fick komma till ngn annan och bli fixad. Bra beslut där!! Ho lär bli vacker och skön igen!!
    Det är skönt att röja! Vi gör det ju också nu, som du vet. Inte dumt, inte dumt alls.
    Ha en finfin måndag!!
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland känns det riktigt bra när man vet att någonting får ett fortsatt liv hos någon annan:)
      Jodu, Annika, ni har mycket att stå i ni! Men ibland kan det också vara skönt, åtminstone när den värsta chocken har lagt sig.
      Ha det likaledes!
      Kram!

      Radera
  14. Ja det är verkligen skönt att rensa :)) och så fina bilder på rådjuret!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Fjällripan!
      Konstigt nog så tycks det aldrig ha en ände, detta röjande, men så är det väl bara:)

      Radera
  15. Bästa du + maken! En sån fin text om att röja när självinsikten efter rannsakningen ger signal begränsning. Skönt är ju att sonen nu tar vid! Släkten följa släktens gång nästan ju. Bilderna vet du att jag gillar, ekorren favorit denna gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, tack!
      Så blir det ju, släkten följa släktens gång.
      Ekorren heter för övrigt Kurt-Birger. Vår favorit också!

      Radera
  16. Synd att man inte hinner allt man vill! Det tycker jag är himla dumt. Men jag måste väl också försöka inse sånt snart. :-) Synd på Cutty Sark, å andra sidan är det ju bra att sonen kan fixa den.

    Jag skulle också vilja ha små korrar som fixade nya små korrar, de är så söta. Men här har jag bara sett en enda på tre år.

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog bara att inse sin begränsning, tror jag:)
      Och Cutty Sark är det inte alls synd om nu, det var mera synd om henne när hon låg högt uppe under tak och samlade damm. Nu finns det hopp för henne.
      Det är jätteroligt att ha småkorrar, senaste sommar drällde det av dem här. Hoppas att du får korrar du med Marianne!
      Kramar!

      Radera
  17. Påsk...ooops - det var ju precis jul! Fast jag är benägen att hålla med, när jag började bläddra i almanackan blev det plötsligt midsommar!! Nu känns det som om jag ska ta några övningar i att vara här och nu...;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur konstigt det än låter så, men jag håller på att tillverka påskhäxor och liknande:) men visst, så sant, så sant, det är ett litet tag dit ännu. Tack och lov, först tar vi vintern den sköna.
      Men du märker, vi går mot midsommar igen;)
      Det är nog en stor konst att vara här och nu, helt säkert!

      Radera
  18. En sån fin blogg du har, verkligen inspirerande! Vilka underbara bilder!! Rådjuret och ekorren... fantastiskt. Vad rik man känner sig när man kan se sådant på gården! Ja visst är det härligt att ljuset återvänder och påsken faktiskt närmar sig. Med stormsteg. Dagen har blivit en hel timme längre sedan mörkaste dagen, och snart sätter man frön till vårens och sommarens blommor och andra grödor. Vad roligt att du gör påskhäxor!!! Kan man få se en bild av en sån?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Susanne!:) så roligt att läsa!
      Vi är rika som bor mitt ibland alla vilda djur i skogen.
      Jag konstaterade idag när vi var ute på vår dagliga motionsrunda att allt börjar se en liten gnutta vintersmutsigt ut, precis så där som när vintern sakta svänger mot våren till, men ännu får vi vänta någon månad. Tack och lov säger jag, för jag tycker om vintern också.
      I slutet av februari börjar jag så och sedan är fönstrena överfyllda med småkrukor både här och där. En härlig tid!
      Om du tittar in på den här sidan av min blogg så får du ser hur några av mina påskhäxor ser ut. Ingen är den andra lik, alla blir unika:)
      http://pettasblogg.blogspot.com/2012/04/godnattsaga-for-sma-och-stora-barn.html

      Radera