onsdag 15 januari 2014

Ånk, ånk....

Igår när vi skulle ta oss en timmes tid för motion i det fagra vädret,
hittade jag inte mina vantar
- "du har dem i bilen", påstod Uffe och så gick vi ut tillsammans
- "har du nycklar?", frågade jag
-"jodå, det har jag", svarade han och så slog jag fast dörren bakom mig

I bilen fanns det inte några vantar och vantar måste man ha på sig när det är
åtta minusgrader och en lång promenad är på gång
Så Uffe gav mig nycklarna, jag låste upp och hämtade ett par andra vantar
medan han väntade på trappan
Så stängde vi dörren på nytt och vandrade iväg
mot Kalvfjärden

En tunn, tunn isskorpa ligger över fjärden och ännu tar det tid innan vi kan gå dit ut och pilka abborre

Det behövs några riktigt kalla nätter ännu innan isen är gångbar

Vi drog iväg genom skogen mot Snäcköhållet till för att förlänga vår motionsrunda
en aning.


Jag har haft  "restless legs" alltsedan den första oktober och har haft svårt att gå på grund av smärta
och medicinsk behandling som har gjort benen tunga som om de var av betong,
men nu är det värsta över och det är så himla skönt att kunna röra sig igen som jag brukar göra
så jag vill gärna gå och gå och gå...

Det är vackert med vinter
Vissa delar av världen tycks vara upp och ner:)
När vi åter närmade oss hemmet frågade Uffe mig om jag hade nycklarna att låsa upp med.
"Nej, det har ju du!! - "Nej, det har jag inte!"
 Snopna närmade vi oss hemmet och undrade var nycklarna var

"Varsågod gå in och sitt, inträdet är fritt!"
Så stod det på en liten röd hjärtformad skylt på mina föräldrars toadörr när jag var barn
och så stod det på vår dörr också, fastän  mera påtagligt med nyckelknippan hängandes i låset


Vi hade lämnat nycklarna kvar i låset, litandes på att den andra hade tagit hand om dem
Också bilnycklarna hängde där, bara att ta bilen och tuta och köra
Här är vi frikostiga av oss om än ovetandes om det

En vänlig själ berättade för oss att det heter Ånk...den åkomma vi lär vara drabbade av
Åldersbetingad nedsättning av kortminnet
När jag skulle berätta det för Uffe kom jag inte ihåg det där med kortminnet ens utan
måste gå tillbaka och ta reda på vad k-et stod för.
Puh!
Det ni!

Ett par borttappade vantar som jag inte har hittat ännu, ledde till kvarglömda nycklar
Ack ja!
Var månde detta ska sluta?

Ånk, ånk på er bästa bloggvänner!:)

38 kommentarer:

  1. Trösterikt att märka att man är en av många glömska, dock har jag inte glömt nycklarna på länge. Men annars skrämts lite grann av att märka att man kan göra helt bisarra saker, och att orden förvandlas mellan hjärna och mun, så att man säger ett ord som betyder något helt annat än det man tänkt sig. Hoppas det inte blir värre bara! Glad vinter på er där i Geta, här är det också alldeles för kallt nu,men åtminstone är vi inte begravda i snö (ännu). Hälsningar Inga-Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det är ytterligare en tröst, så kan jag tala om att jag alltid har varit så här, även som barn...jag tror att det till viss del också beror på att man har tankarna på annat håll och att man som vi, litar lite för mycket på att den andra sköter om att allt löper:), men visst, nog kommer ju "ånken" krypande....
      Det får gärna stanna så här vad gäller vintern, inte så mycket mera snö, lagom kallt osv. Hoppas kan man ju alltid!
      Glad vinter på dig med Inga-Britt!

      Radera
  2. Härligt att du kan gå igen....
    Det längtar jag efter sedan jag vurpade i svampskogen 7 nov och fick allvarliga knäskador (operarerat 3 jan) så kan jag inte gå ---bara lite och försiktigt utan korsband och ledband! Ett av varje är av!
    Nu kom influensan...droppen.........hua gnäll. KRam till er båda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har kunnat gå hela tiden, men det har varit jobbigt och jag har ingenting att klaga över i jämförelse med dig Eva. Du har det jobbigare än jobbigt just nu. Nog hade du otur som heter duga, arma du. Innerlig förhoppning på att du blir bättre för varje dag som går.
      Vi tänker på dig och sänder många varma styrkekramar!/Karin o Uffe

      Radera
  3. Ålänningar verkar va ett trevligt och ärligt folkslag. Härligt att du kan strosa i naturen igen. Snygga bilder som alltid. :-)
    Han en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har den övertygelsen jag med! Eller så har jag haft tur! Många gånger förr lämnade jag dörren olåst när jag for hemifrån och då bodde jag närmare stan...och det enda som hände var att jag hade fått någonting av någon som hade varit på besök. Men man ska förstås låsa om sig även om man inte misstror folk...försäkringarna gäller inte om man inte sköter om sitt hus utifall att det händer någonting i alla fall. Det kanske är som Uffe brukar säga, att lås är för ärligt folk, den som vill ta sig in, tar sig in oberoende av hur många lås man låser sin dörr med. Tack Eive! Ha det lika fint du med!

      Radera
  4. En till som är född tankspridd. En gång köpte jag ett par ursnygga och dyra skor, kom hem och fann att jag redan hade ett par likadana....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej professor Olgakatt!
      Så brukar man ju säga att professorer är, tankspridda
      Tankspridd är ett bra ord, för det är ju det det handlar om.
      Och du hade ju tur, hade plötsligt två par snygga skor!:)

      ps. för övrigt så brukar man säga professoriskt här istället för provisoriskt. En härlig felsägning eller hur? Det får ju en helt annan betydelse

      Radera
  5. Jag sitter här och ler igenkännande. Både med nycklar och gående. Smärtlindringen har hjälpt så jag vill också bara gå och gå. Ånk var ett bra ord. Undras om jag kan komma ihåg det...det passar nämligen väldigt bra in på mig med. Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, ja, här får vi ånka på nu så gott vi kan!
      Så skönt att du också har fått smärtlindring, livet blir så mycket lättare genast.
      Ha det fint!

      Radera
  6. Haha, ja vad tokigt det kan bli.. Vilken tur att ingen annan hunnit upptäcka det i alla fall. Ni fick ju i alla fall en härlig promenad ..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland blir det så här också:).
      Jag tror faktiskt inte att någon ändå skulle gå in och stjäla, men kanske gå in och sätta sig ner och vänta på oss.

      kram

      Radera
  7. Först måste jag ju tala om att jag som vanligt njuter av dina underbara bilder. Du såg väl kommentaren på FB?
    Ibland när jag går ut i groventrén för att gå ut och hämta tidningen är ytterdörren olåst. Kent är MYCKET noga med att alltid låsa överallt men de gånger han inte kollar ordentligt står huset öppet för alla och envar att stiga på. Jag håller alltid tyst om det...
    Jag låser också alltid utifrån och mina nycklar sitter fast på en kedja i byxorna, så jag har ingen chans att låta dem sitta kvar :-).
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid,
      jag måste titta in på FB och se om jag har missat någonting. Är i boksluttagen så jag är en aning siffrig i hjärnan för tillfället.
      Vi har reservnyckel på utsidan utifall att vi låser oss ute, det har nämligen hänt och då är det problem om alla nycklar är på insidan.
      Kramar!

      Radera
  8. SÅ vackra foton av en vinter och is i sin linda. Ja, det ska väl till rätt många kalla nätter till innan den är gångbar. Men ni kanske inte går ut så långt från stranden?
    JA! Jag har också varit med om att lämna nycklarna i dörren. ÖVER NATTEN!!!!
    Smått chockerande då jag upptäckte det.
    Då var nog inte ens 40, haha!!! ÅNK HAPPENS!!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vintern är som vackrast just i sin linda och när isen är snöfri så är det extra vackert i mina ögon. Nej, det behövs inte många kalla nätter innan isen är gångbar....
      Vi brukar gå längst ut för att hitta abborrarna. Isen är stark när den väl har lagt sig.

      Ånk happens i alla åldrar...jag började tidigt, jag lovar:)
      Kramar!

      Radera
  9. :) Leende läser jag dagens ånk ånk och tänk så lite det ska till för att bli mycket! Härligt vi är flera som snabbt glömmer ock måste kolla igen. Bilderna ja, dagens dos är INTAGEN!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite var till mans/kvinns känner vi nog alla igen "ånk-situationer".
      Tack Tove!

      Radera
  10. Åknat har jag gjort hela livet! Som när hade bråttom till skolan på morgonen och bara måste kolla om månadskortet var med och då måste ju alla skolböcker och gympakläder upp ur väskan och där på botten låg kortet och så snabbt iväg. Utan skolböcker och gympakläder förstås. Och glasögon i besticklådan och all glömda nycklar och...

    Underbara vinterbilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även här har det ånkats hela livet, så det börjar tidigt...
      Precis så där är det, som du beskriver det..:)
      Jag minns när min mor bad mig gå ut med soppåsen till soptunnan, vilket jag gjorde så glatt och villigt. En stund senare hade jag vandrat ett par kvarter och vaknade upp på ett av varuhusen i stan och undrade vad jag egentligen gjorde där, innan jag kom på att det bara var till soptunnan jag skulle ha gått Där stod jag mitt bland alla parfymflaskor med soppåsen och såg fånig ut. Det var bara att knalla hem igen för att få ärendet undanstökat. Ånk, ånk...
      Tack Karin!

      Radera
  11. Tur att ni har pålitliga grannar och inte en massa löst folk som springer hur som helst. :-)

    Skönt också att du är bättre i benen. Fy, att ha restless legs är inte skoj. Hoppas du blir av med det helt och hållet nu!

    Ånk, ånk!
    Och Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det så...särskilt mycket löst folk ränner inte här i våra knutar:)

      Nej, det är inte roligt alls när det pågår. Det blev en och en halvmånad utan ordentlig sömn på nätterna. Jag hoppas givetvis samma sak, men vet inte ännu. Tack och lov så finns det bra "meducin".

      Ånk, ånk!
      Kramar!

      Radera
  12. HA HA det ligger i släkten det där ånk, helt klart..så är det..illa illa här med, glömmer allt...Tur det är Åland och inte så mååååååååååååånga tjuvar i farten just nu, eller..
    Kram Kusselussa..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Släktfelet ånk, ånk. Vi är nog sådana, jo. Jag håller med, men kul har vi för den skull.
      Tur att det är Åland, ja. Här är risken inte stor att någon går in för att stjäla någonting. Uffe funderade förstås på vad man skulle vilja stjäla hos oss och kom på att det måste vara frysinnehållet. haha...
      Kramkram Kusinadufina!

      Radera
  13. Så fantastiskt vackert du bor Karin. Och jag riktigt kan känna de vida vyerna och vattnet och isen.
    Vad glad jag blir att du nu mår bättre. Och att du kan vara ute och gå.
    Tur att ni bor på en plats som är litet lugnare med tanke på tjuverier. Ånk tror jag att vi är många som har. ;)
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ånk är vi många av födsel och ohejdad vana!
      Vi har en fin omgivning, kanske inte helt inpå knutarna, men efter några hundra meter öppnar sig vidderna där havet är en gemensam nämnare.
      Det är i stort sett helt ok för min del vad gäller benen igen..jag äter förstås medicin och kanske får fortsätta göra det, men huvudsaken är att det fungerar så här bra som det gör.
      Kramar!

      Radera
  14. Ånk, ja det har även jag drabbats av + lite allmän sinnesförvirring mellan varven :-))) Jäkla tur att nycklarna satt kvar och att inget mindre roligt drabbade er! Bilderna från promenaden är så vintersköna, vilket landskap ni bor i! Ha det gott Karin, hoppas benen blir bättre och bättre, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är nog alla drabbade skulle jag tro!:)
      Vi hade tur, verkligen.
      Vi har en väldigt vacker natur runtomkring oss.
      Tack detsamma Eva!
      Och benen blir bättre sakta mak:)

      Radera
  15. Jaaa det där känner jag igen....Tur att ingen ovälkommen gäst tittat förbi ...:)

    och Underbara bilder från er promenad!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tankspriddhet skulle jag kalla det istället för Ånk, men kanske ånken kommer att göra sig mera påmind ju äldre man blir. I och för sig så är det till och med lite bekvämt, man kan ju alltid skylla på ånken när man har glömt någonting. Då blir man förlåten på momangen, haha

      Tack Fjällripan!

      Radera
  16. Retfullt... min man har ibland kommit hem några timmar senare än mig och talat om att jag har haft nyckeln i låset... ack ja. Lugn gata, tur det!
    Jag lider periodvis av restless legs, men bara om nätterna. Det blev bättre sen jag började knapra magnesiumtabletter! Några problem att gå på dagarna har jag inte, som väl är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sånt händer ja! Ibland har vi sovit med dörren på vidgavel...:)

      Jag har tydligen haft restless legs under en lång period utan att ha förstått det, men nu blommade eländet upp med smärta och sömnlöshet i stor mängd.
      Jag sov inte en enda natt på en och en halv månad för att smärtorna och pirret blev så svårt..sedan fick jag medicin (det är en neurologisk sjukdom) som gjorde mina ben tunga som betong, men det gick inte utan den. Nu är allt på betydlig bättringsväg men jag kanske måste äta medicin länge än.Jag vet att många pratar om att det är en bristsjukdom och jag har blivit ordinerad både det ena och det andra från höger och vänster, men det är med läkarhjälp jag har fått ordning på problemet. Det lär vara en av de vanligare sjukdomarna som folk har, faktiskt och man vet ännu inte i denna dag vad som orsakar den.

      Radera
  17. Jag glömde ju att kommentera den fantastiska miljö ni bor i!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vi bor i en vacker miljö, nära havet. Finnö heter vår by och en gång i tiden har det förstås varit en ö:)

      Radera
  18. Ånk Ånk!

    Men så bra att ni bor så att man lugnt kan lämna nycklarna i dörren :-)

    Och vacker så det gör ont har ni det också! Jag älskar dina bilder Karin och när ni tar promenader som de här. Nästa gång har ni säkert vantar och nycklar med er!

    Jag ånkar ofta, vill jag också berätta!

    Varm kram finaste Karin!

    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ånk, ånk Lotta!:)

      Vi bor bra, helt säkert! Lugnt och fridfullt och med ärliga människor i vår närmaste omgivning. Men visst händer det att någon har fått inbrott även i den här lilla byn, fastän det är mera undantag än regel.

      Med all säkerhet är nycklar och vantar med när vi vandrar i fortsättningen:) men då kanske vi har glömt någonting annat istället.
      Vi är nog alla litet ånkiga av oss när det kommer till kritan, både gammal och ung.

      Varm kram till dig med finaste Lotta!

      Radera
  19. Hoppas att du kan ursäkta mig, men jag sitter och skrattar högt... samtidigt som jag beundrar dina vackra bilder. Glömskan är som den är, vintern kan vara riktigt vacker och en långpromenad ger rosiga kinder. Allt är som det ska!

    Önskar dig en riktigt trevlig helg!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis Aila, det glädjer mig att du kan skratta åt allt detta ånkande!
      Sånt händer ju oss alla, vi känner igen oss själva i varandra och vice versa. Rosiga kinder kräver sin tribut ibland:)
      Allt är som det ska!
      Önskar dig detsamma!
      Kram!

      Radera