fredag 29 november 2013

Känsla

Channals önskan i Galleri fredag denna vecka är att vi ska beskriva ordet känsla.

Jag väljer att göra det med några bilder

En av de vackraste utsikter jag kan tänka mig. Känslan när man ser ut genom porten och ser havet gör mig snudd på euforisk

Ett jäsande Ålandshav när det blåser ger mig också en alldeles särskild lyckokänsla
Solnedgångarna den här årstiden är speciella och fyller mig med lugn
Den här synen är från exakt ett år sedan, den 29 november 2012. Då vintern kom med snö och snö och ännu mera snö. En lyckokänsla på sitt sätt det också, eftersom jag tycker om vinter och snö (ok, om man bortser från snöröjningen, det är ett skrutt att man måste få ut bilen till vägen nu och då;))
Jag har inte varit särskilt ivrig att vara med i Galleri Fredag under hösten, egentligen inte varit särskilt ivrig alls att blogga av särskilda företagsmässiga orsaker. Vårt överlevnadsvärv kräver både mig och Uffe till så gott som hundra procent och helst lite till,  just nu, men så småningom lugnar det sig en aning....kanske?
I december är det Annika i Reston som håller oss med temarubriker med julbetoning på.
I Annikas blogg hittar ni också dagens widjet på alla som deltar i dagens Galleri Fredag.

Med tanke på hur det såg ut på sista bilden denna dag i fjol så ser det väldigt mycket annorlunda ut i år
men det visar jag i ett annat inlägg. Ska bara ta på mig och gå ut i den milda sköna väderleken, där solen skiner på ett helt snöfritt landskap för att ta några bilder.

Ha en bra fredag alla!

20 kommentarer:

  1. Älskar havet... den fria horisonten! En känsla av inre ro även om det går stora vågor!!

    Du ska ha en fin första advent!
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den fria horisonten-känslan är speciell!
      Du beskriver känslan bra Anna!

      Önskar dig detsamma!
      Kram
      Karin

      Radera
  2. Underbart! Jag älskar att vara nära vatten....den fria horisonten är obeskrivligt härligt.

    Önskar dig en fin första advent kära Karin!

    Lottakram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :d, dina vattenbilder, strandpromenader är något av det allra finaste man kan vara med om även om det är ett enda stort hav emellan, Lotta!
      Önskar förstås dig precis detsamma!

      Kär kram
      Karin

      Radera
  3. Underbara naturbilder med känsla. :) Vatten är något alldeles speciellt. Skulle gärna ha litet närmare till vatten.
    Och din solnedgång är magisk.
    Ha en fin helg och första advent Karin! Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anne-Marie!
      Vi har så gott som alltid, nästan alla dagar, den här årstiden, magiska adventssolnedgångar. Jag är alltid lika hänförd.
      Ha en fin helg du med Anne-Marie!
      Varm kram!

      Radera
  4. Visst är det så, närheten till vatten gör så väldigt mycket, vackert och mäktigt på samma gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vatten tar fram känslor om inte annat. Vackert, skrämmande, mäktigt,...det finns hur många ord som helst att lägga på vad havet betyder för de flesta av oss människor.

      Radera
  5. Ett stormande hav ser så mäktigt och intressant ut bara man nu inte behöver sitta i en båt just då. Vatten och eld i brasan ger en sorts inre frid, likaså vidderna på något kalfjäll.
    Snö i fjol den här tiden, jo det blev visst en riktig vinter då. Få se om det blir en slask, plask vinter eller om det vill svänga till något bättre. Ha det så mysigt i advent.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt, vatten,eld och vidder, ger en inre frid, bara man som sagt bara behöver vara betraktare. Att vara mitt i infernot är något helt annat.
      Ja, nu lever vi i ovisshet vad gäller vintern och snön. Jag är tacksam att vi inte har djupa drivor ännu...
      Ha en bra vecka!

      Radera
  6. Känsla... gillar ordet, eftersom det finns så otroligt mycket man kan förknippa med det ordet. Jag tycker om att bara titta på en bild och se vad den kan förmedla och ofta kommer det några positiva vibbar fram. Det kan vara gamla händelser eller några fantasier som bara pupput upp av ingenting. Just nu är det alla ljusen som skapar den där främsta känslan, mörka november är över och nu går vi raskt fram mot ljusare tider. Må du ila så där lagom, så du inte förtar dig... Det finns bara en av dig.

    Skön start på december önskar jag dig, kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet är ju i stort sett bara känslor.
      Någonting man också kan känna efter precis som du beskriver det...
      Ljusets högtid är här nu och det känns skönt med levande ljus och att kura, boa in sig litet mera än tidigare. Också behövligt att vara lite puppa ett tag
      Det finns bara en av oss alla, var och en. Tack och lov!

      Önskar dig detsamma Aila!
      Kram

      Radera
  7. Havet, det ger mig också en känsla jag inte riktigt kan beskriva. Känner så mkt då jag ser havet.
    Hoppas du hade en fin första advent. Tänk att ni har så milt. Underligt.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte utan att man ibland ställer sig upp och sjunger Till havs!:)
      Vi har jobbat hela helgen och har mycket jobb just nu också, därför är jag frånvarande i bloggosfären, men om en vecka blir det lite lugnare
      Nu har vi åter milt, till lilla jul och första advent föll den första snön, som nu har försvunnit igen.
      Kramar!

      Radera
  8. Jag håller med dig... Vilken utsikt där ut genom dörren...

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att utsikten förstärks av den gamla fina porten:)

      Kram
      Karin

      Radera
  9. Känsla uttryckt i bilderna; Den första; det finns en utgång mot havet och horisonten rymd och möjlighet. Den andra: Det kraftfulla havet som ömsom blir obändig drivkraft, och ibland vaggar en in i goda stillheten. Den tredje: En sånn himmel över det hela - värme, dröm och ljuvlig verklighet och den sista: Grytan ute med snö på - det svartvita perspektivet. Med beröm godkänt!
    //A/T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack A/T!
      En intressant analys av känslan, det är ungefär så jag tänkte det hela själv:)

      Karin

      Radera
    2. Det känns som ibland som en slump i livet att kontakter/möten uppstår, om än i Cyberia. För en tid sedan så sökte jag information om Åland. I mitt arbetsfria liv som är på gång så har jag öppna dörrar till en evntuell ökand plats? Såg något om kvinnor på Åland förr i "fiskartiden" och läste en bok om levernet där ute i havet. Jag har upptäckt att jag borde göra anteckningar om vad jeg ser, läser och hör...för e nde lfar som bort i minnet men känslan den finns ju där... :)
      //A/T

      Radera
    3. Den där känslan känner jag igen. Litet som om man blir ledd i en viss riktning.
      Nu för tiden finns det inte så många kvinnor i fiskartiden längre, aktiva sådana, men några finns det trots allt fastän tiderna förändrat livsvillkoren.

      Radera