söndag 13 oktober 2013

Min dröm


Vi gick med ganska snabba steg från Köpmansgatan, längs Ålandsvägen söderut.
Det märkliga var, att stundvis var jag riktigt liten igen och höll min högerhand uppsträckt för att nå din hand.
I nästa stund var jag i den ålder jag är nu och så var jag plötsligt arton…
men du var lika gammal hela tiden


Du bar en trench coat med skärpet hårt åtdraget runt din smala midja
Precis så där som du gjorde när du var arton år, ungefär.
Då hade du en mörkblå trench coat
Men inte nu, nu var den ljusbeige


Det var sådant jag noterade medan vi vandrade tillsammans.
Jag växlande mellan många olika åldrar, du förevigad i en och samma
Jag noterade också att du var väldigt lätt på foten, liksom svävande på något sätt
Det var kanske därför jag höll dig så hårt i handen, så du inte skulle flyga iväg i höstvindarna
Jag hängde med som någon typ av jordankare
Det var löv överallt, granna vackra och jag märkte att vi hade nått Esplanaden, där vi svängde högerut
mot hamnen till och vi gick in i allén


Jag har alltid njutit av att vandra i höstlöv, tyckt om det prasslande ljudet
Stämningen var lättsam, vi pratade fastän vi inte gjorde det högt utan mera per telepati
Vi hade just passerat Trobergshemmet som låg till höger om oss när jag märkte att du stannade till och tittade förväntansfullt på någonting som rörde sig bland husen längre upp på Esplanadgatan mot kyrkan till.
Vi gick längre in under träden, rörde oss lätt, lätt..
Jag kände plötsligt att du blev så glad i sinnet, att du släppte taget om min hand 
och tog några steg ifrån mig.
Du lämnade mig tryggt ensam kvar.


Det var Fred, vår bror som dog i fjol, då kaprifolerna stod i full blomning, som skyndsamt kom över gatan
Häpet såg jag att han också var väldigt smärt och ung och att han bar en likadan trench coat som du gjorde
Han tycktes inte se mig alls utan bara dig .
Han såg så glad ut, ivrig precis som om han ville visa dig någonting som han kände till
” Hej Fred, ser du mig inte”?, frågade jag och han tittade som snabbast mot mitt håll
Vänligt, medvetet, men tillika ointresserat.
Han verkade inte alls ha tid för min person



Han sträckte ut sin högra hand mot mitt håll i alla fall ungefär som en noterande gest.
I handen höll han en spretig regnbågsfärgad papiljott!?
Så såg det ut i alla fall...
Men han hade verkligen inte tid med mig. 
Han var väldigt ivrig att få visa Krister någonting och sade kom, kom och drog iväg med honom
Jag såg mina bröder gå tillsammans över gatan mot andra sidan, men redan innan de nådde trottoaren hade de försvunnit

Två båtar i vila på strandkanten

Och jag stod där under lindarna i Esplanaden och kände de våta fuktiga höstlöven under mina skosulor, hörde hur de prasslade
Konfunderad, men med lättsamt hjärta och förunderligt glad


Jag kämpade mig upp till ytan en stund innan jag vaknade till den här världen. Omtumlad.
Jag hade varit långt borta. Jag kände mig nästan groggy.
Ett toalettbesök var av största nöden, men när jag lämnade sängen
tittade jag till litet extra…låg det inte en regnbågsfärgad papiljott där eller var det en synvilla? 
Sängen var tom…det var en synvilla
Och visst,  jag såg ju själv att Fred hade den i handen när de gick över gatan mot andra sidan

Väl på toaletten funderade jag över min märkliga dröm och smålog för mig själv
Säkert drar de en Klöver åtta tillsammans vid det här laget.
Antagligen var det det, som Fred ville visa Krister. Sin nya kortlek
Korthajar som de båda var så måste det verkligen vara roligt att få träffa sin gamla spelpartner igen
Det förstår ju vem som helst

Själv sitter lillasyster här och inser att hon stänger och öppnar dörrar till den ena intressanta
världen efter den andra i sorgearbetet efter sina bröder
Nu har hon åter stängt en dörr någonstans under lindarna i Mariehamn
Nästa gång jag går förbi det stället så kommer jag att titta extra noggrant
efter om jag kan se den…
Mera troligt är att den också gick upp i rök samtidigt som mina bröder gjorde det

Jag inser att det fortfarande finns dörrar att öppna och stänga
För varje dörr jag stänger bakom mig blir mina steg lättare
Säga vad man vill men drömmar är intressanta, precis så som livet är
Eller hur?

Nu var det ju "bara" en dröm och ingen verklighet.
För så brukar man säga i alla fall....;)

***********

Jag börjar åter känna för att skriva och att blogga.
Snart gör jag besök hos er alla såsom jag brukar.
När det känns rätt och otvunget.
Igår träffade vi kungaparet från Kammebornia och jag känner mig riktigt varm inombords bara för det.
Självklart ska ni få veta mera så småningom.

26 kommentarer:

  1. Drömmar är viktiga har jag förstått och det är när man vaknar i rätt sömfas som man kan komma ihåg vad man drömt. Jag vaknar ibland med fragment av en dröm, jag undrar ibland hur jag kan glömma bort resten av det som nyss var så kristallklart i drömmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt säkert är det så att drömmar är viktiga. Och kanske viktigare än vad många av oss vill tro. Vi lär till och med ha tillgång till en betydligt större del av vår begåvning och kunskap under nattsömnen än vad dagsmedvetandet rymmer. Jag minns ofta vad jag har drömt, men vissa drömmar som den senaste natt, var en sådan som jag brukar kalla en klardröm, där jag minns alla detaljer helt klart när jag vaknar. Spännande världar vi lever i.

      Radera
  2. Man lever med dem omkring sig hela tiden, de som har gått vidare. Oftast visar de sig i drömmen men har man tur kan man få ett litet tecken även i vaket tillstånd. Det känns som en trygghet tycker jag.
    Kram till dig /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så upplever även jag det Kerstin. Också i vaket tillstånd någon gång nu och då. Det känns onekligen tryggt och framför allt skönt på ett särskilt sätt.
      Kram
      Karin

      Radera
  3. Sorgearbeten är märkliga. Och samtidigt lite intressanta då de verkligen tar oss med i hur vi fungerar som människor. Om vi vågar släppa taget och följa med i sorgen.
    En fin dröm!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte man ska frammana någonting så att allt känns som en stor ansträngning, men att bara vara och våga vara öppen brukar sätta pusselbitarna på plats bara man, just som du själv skriver, våga släppa taget och följa med öppna sinnen.
      :D

      Radera
  4. Vilken dröm! Säkert en bearbetning av sorgen och saknaden. Så detaljrikt och verkligt. Drömmer du ofta så?
    Vi kom hem från en medelhavsvecka igår. Vilket hav och vilka bad!!!!Men vackrast av allt är höstluften i Sverige och träden !!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis är det en sådan som är på gång, men också en tröst känns det som.
      Jag drömmer mycket och ofta, men kanske inte den här typen av s.k. klardrömmar. När jag drömmer sådana vet jag att de har en särskild betydelse.
      Så härligt det låter Eva. Medelhavsvecka! Vi befinner oss i en verkligt fin årstid just nu, absolut:)

      Radera
    2. aha klardrömmar heter de. I natt hade jag en ganska obehaglig sådan dröm om döden och om ett stort scoutläger och källare och mörker. Allt i färg.

      Radera
    3. Uppriktigt sagt vet jag inte om de heter så Eva, men jag brukar kalla dem det för min egen del eftersom de är klara i jämförelse med mina andra drömmar.

      Hoppas att din dröm inte slår in i verkligheten, vilket man förstås genast tror när man drömmer liknande. Ett omen kanske? Jag drömmer för det mesta i färg:)

      Radera
  5. Jag känner mig så berörd av din dröm. Som om det även var jag som drömt den. På något konstigt sätt. Men ändå naturligt.
    En vacker dröm! Ha en fin söndagskväll, kram Maja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint Maja att du känner dig berörd. Det handlar ju till syvende och sist om oss alla på något sätt, någon gång i livet, där vi alla känner igen det vi är med om. Jag förstår väl hur du upplever det:)
      En vacker dröm, ja, en riktig gåva för mig.
      Ha det likaledes
      Kram
      Karin

      Radera
  6. Det var en fin dröm du hade. Ibland undrar jag om inte drömmarna skickas till oss med nån slags mening och avsikt. Vi kan ju själv tyda dem som vi vill. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mycket med det jordiska och mycket, mycket händer i det undermedvetna när vi sover. Naturligtvis så är det ett budskap som man får med avsikt. Jag är övertygad, för jag har upplevt det så många gånger och också många gånger innan saker har hänt i "verkligheten"
      Kram

      Radera
  7. Vilken berörande dröm. Man minns sina drömmar när man är beredd att bearbeta deras budskap, sa en drömlärare till mig en gång på en kurs. Tror inte riktigt på det men fascineras av budskapen de döda ger oss. Min märkligaste kontakt med min mamma kom inte i en dröm, det var i Indien, jag hade en så stark förnimmelse att hon var med mig hela tiden, och gillade det. Till och med att åka riksha i hög fart genom galna Bangalore, min lilla försiktiga mamma..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, säg inte annat, den var stark, fin och lättsam mitt i allvaret. Jag är glad för den, mycket.
      Jag har aldrig varit intresserad av drömtydning överhuvudtaget, men att det är skillnad på drömmar och drömmar är helt säkert däremot. De flesta rinner förbi en som en film, ibland helt obegriplig, ibland med några speciella minnen, som kan vara totalt obegripliga och så finns det de här drömmarna som sitter kvar och som man helt enkelt inte kan ta på annat sätt än ett budskap.
      Jag storler när jag tänker på din rikshafärd och din mamma som bara hänger med. Kanske man blir vildare när de jordiska begränsningarna inte finns längre. Ser en härlig bild framför mig:D. Ha det fint Eva!

      Radera
  8. Och här sitter jag tårögd och vet inte hur jag ska kunna skriva...

    Få gånger blir jag så berörd att jag inte ens kan skriva om varför..

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ann-Louise, du lyckliga pralin.:)
      Jag förstår dig väl, vi har varit inne på de här stigarna lite grann förut för att vi känner till dem
      Ha en fin måndag!

      Kram!

      Radera
  9. Men vilket fint inlägg , både bilder och text..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maidi!:)
      Dina ord värmer gott!

      Kram
      Karin

      Radera
  10. Åh så fint skrivet. Jag får både rysningar och tårar i ögonen, känner igen så mycket som du har lyckats sätta ord på.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacktack:!)
      <3, tror nog vi gör det alla på ett eller annat sätt.
      Kram

      Radera
  11. Jättefint skrivet! Poetiskt och talande.
    Och underbara bilder som vanligt.

    SvaraRadera
  12. Jag fick tårar i ögonen och en klump i halsen.
    Så nära, men ändå så långt borta.
    Det är mycket som vi inte vet, men kan förnimma.
    Min äldsta dotter skrev många brev åt sina småsyskon.
    Sedan då hennes söndagsskollärare dog, skrev hon åt honom
    att han skulle ta hand om hennes lillabror och lillasyster.

    Stora kramen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nära, men långifrån. Så enkelt är det, fastän det känns svårt.
      Så rart med omtanken från din dotter.
      Antagligen blev det precis som hon önskade. Det som kommer från hjärtat
      gör större avtryck än någonting annat.

      Stora kramen till dig med Lisbet! En varm sådan!

      Radera