lördag 14 september 2013

Tystnad som talar

Denna lördag är temat Tystnad som talar

De flesta mänskor har säkert upplevt den där speciella känslan när någon,
en vän eller en bekant, plötsligt bara möter en med tystnad och vänder ryggen till,
river de broar som man tidigare har vandrat över till varandra på

Utan någon som helst förklaring till varför...

Själv står man där med häpnadens finger i förvåningens mun och försöker förstå
I den tystnaden lägger man in sina egna spekulativa funderingar och frågar sig varför?...
många gånger om,
men tystnaden fortgår och
så småningom försvinner funderingarna, tiden gör sitt,
man tar saken för vad man tror att den är och så rullar livet vidare igen.
Man accepterar, vad kan man annat? 
Men någonstans inom en finns alltid den där olösta knuten kvar...vad hände?
Varför blev det tyst?

Är en sådan tystnad betecknande för ett maktspråk?
Är den som tystnar, vänder ryggen till,  ett offer?
Vill denne någon bestraffa, troligen omedvetet,
visa makt, njuta av situationen för att själv få en bekräftelse på någonting?
Jag tror att det kan vara så.

En tystnad som jag gärna avstår


Den tystnad som möter en på isvidderna eller det öppna havet, är av ett helt annat slag
Den är njutbar.
Då talar tystnaden om att så här är det egentligen
utan alla teknikaliteter, utan bilar, båtar, flygplan......

Det enda som stör den tystnaden är kanske ett litet vindil på vintern som drar yrsnö med sig runt en udde
några löv på hösten som faller ner, prasslar till men intet mer än så.
Då kan man lyssna på tystnaden med alla sina sinnen.
Den bästa av tystnader


En annan tystnad som talar direkt till en är förstås teckenspråket
Mera än  så behöver jag kanske inte säga


Tystnaden  en tidig septembermorgon berättar på sitt sätt om ett annat liv
Det allra skönaste, tänkbara fångstredskapet ser ut som om älvorna
hade lämnat sina smycken kvar bland buskar och träd
En sagolik nästan overklig tystnad, men ändå väldigt talande...
En spindelväv i daggvåt omgivning kan bli bedövande vacker



Andra bloggare som också skriver om tystnaden som talar, är:


28 kommentarer:

  1. Vilket intressant ämne och intressanta tankar!
    Kan det vara så att obegriplig tystnad är obehaglig medan begriplig kan vara vilsam. Att man måste vara väldigt trygg med en människa för att uppleva tystnad i det mänskliga samspelet som positivt.
    Ha en härlig lördag Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tystnad och hur man upplever den i olika situationer är intressant. Tystnad kan säga så mycket, både positivt och negativt, förstås.
      Med människor man känner sig trygg med så behövs ofta inte ord. En skön känsla, vilsam och trygg.
      Ha en härlig lördag du med Hanna!

      Radera
  2. Tystnad kan vara en del av en härskarteknik, men jag tror att den kan missuppfattas för att vara det också. Det finns så många orsaker till den där bedövande tystnaden - man vet inte hur man ska uttrycka något svårt, man vågar inte uttrycka något svårt eller kanske inte ens tycker det är nödvändigt. Vi har alla så olika förhållningssätt till pladder och tystnad - och då lägger vi in saker i tystnaden som inte finns där.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt Margaretha.
      Det är lätt att missuppfatta tystnaden och den behöver som sagt inte vara en härskarteknik, men det händer även det. Men då handlar det kanske mycket om s.k. energitjuvar.
      Nu tänkte jag inte direkt på pladder gentemot tystnad utan mera på det som faktiskt händer ibland.
      När någonting bara tystnar mellan två människor som har haft god kontakt, varit vänner...och så plötsligt, ungefär som när man knäpper med fingrarna så är det förbi. Den tystnaden är väldigt, väldigt tyst
      Men jag förstår fullständigt vad du menar, det kan vara svårt att uttrycka någonting svårt som man bär inom sig, kanske det finns en frustration, en ilska som man inte vågar ge sig hän i
      Spännande är livet, minsann

      Karin

      Radera
    2. Jag upplevde nyss att det finns en ilsken tystnad, som trots allt är bättre än att tala i vredesmod. Skulle jag ha sagt något, hade det förmodligen blivit något åtalbart - då var den talande tystnaden bättre.
      Margaretha
      som kom att tänka
      på att Ellen Key
      hade en del kloka
      tankar i ämnet -
      kanske återkommer
      jag till detta

      Radera
    3. Ja, Ellen Key! Naturligtvis...
      och ibland är det bäst att hålla tand för tunga.
      Karin
      som hoppas du återkommer angående Ellen K.

      Radera
  3. Den otrevliga och ofattbara tystnaden kan även vara ett tecken på att den som utför detta inte mår bra men så länge man inte vet vad tystnaden beror på är det ju bara att acceptera.
    Den sköna tystnaden en tidig morgon är vacker för både ögon o öron, ja hela själen. Kanske borde vi stilla oss mera och ta vara på den sköna tystnaden för det är ju då man laddar batterierna som bäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antagligen är det precis så det är när tystnad uppstår oväntat och ofattbart..man kan ju bara spekulera
      Så mycket närmare svaret kanske man inte kommer och då är det acceptans som gäller...
      Jag vet att jag behöver stilla mig mycket mera än vad jag har gjort hittills och försöker verkligen göra det också. Det är på sätt och vis som ett litet reningsbad och att då ha möjligheten att befinna sig i den vackra naturen som vi har, är verkligen en lisa för själen.
      Ha en fin dag!

      Radera
  4. Inget svar är också ett svar. Men det är inte alls trevligt att få uppleva. Men naturens tystnad är underbar under alla årstider.
    Fina bilder bjuder du på, spindelväven eller en älvas halsband är fantastisk!
    Skön helg!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det, absolut. :)
      Ja, vad vore vi utan naturen, vi som inte kan leva den förutan?
      Tack HeLena. Halsbandet är fantastiskt vackert. Ibland är det bra att det finns förgängliga sådana också, för fanns det där som pärlor skulle jag inte ha råd att köpa det.
      Önskar dig en skön helg också!
      Kramar

      Radera
  5. Den kan innehålla så mycket...tystnaden. Läkande, ångestladdad, trygg, uppgiven, sorgsen... tillika så viktig. Att få landa i tystnad och finna svar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, egentligen så är aldrig tystnaden tyst. Den säger någonting hela tiden med sin tystnad. Det gäller bara att kunna lyssna
      Den är väldigt viktig, tystnaden

      Radera
  6. Tystnaden i naturen måste vara hur nyttig och välgörande som helst, det känner man ju på tysta platser som i era trakter. Men obegripliga tystnader är tärande och nedbrytande. Om man orkar och vågar brukar det bästa vara att försöka ta reda på vad som hänt. Och går inte det, ja då är det väl som du skriver bara att låta tiden göra sitt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturens tystnad är välgörande, behövlig. Är man trött och småhängig räcker det bra med en liten promenad mot havet eller i skog och mark.
      Man gör sina val och det är så man får tänka när någon tystnar utan att man vet varför. Man gör säkert så själv också utan att ens tänka på att man kanske lämnar någon "utanför" med frågor som man inte ger svar

      Radera
  7. Spindelnätet är bedårande vackert! Själv upplevde jag ett antal sådana mellan
    spjälorna i vår grind, alla olika...stod faktiskt stilla en stund och beundrade. Tystnad råkar jag sällan för att inte säga aldrig ut för, i vardagen. Så är det att bo i en ganska stor stad, alltid liv och ljud i varierande skala. Ha en skön helg, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske kan göra ett spindelnätshalsband...du om någon:)?!
      Ha en skön helg eWa!
      kram

      Radera
  8. Det var ju rena meditationen här inne hos dig, det behövde jag idag!

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra Tina!:)
      Du är välkommen åter när det passar.

      Kram

      Radera
  9. Intressanta tankar - som vanligt Karin. :) Tystnad finns i många former. Vill hellre veta vad som är på gång än att mötas av tystnad. Vill förstå - det är mitt sätt att bearbeta saker och ting.
    Naturens tystnad är nog det mest läkande som finns. Och alltför få människor har den tystnaden omkring sig idag.
    Lördagskram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anne-Marie!

      Jag tror att de flesta vill veta och förstå istället för att mötas av tystnad.
      Om man inte får veta, utan endast får tystnad till svar, då måste man förstås bearbeta det hela för sig själv, försöka förstå och gå vidare, skaka av sig. Om det går.

      Det är nog inte för intet som det skapas tillfällen till total tystnad nu och då. Folk går på "kurs" för att vara tysta tillsammans men ändå var för sig. En meditation av något slag.
      Tystnad har blivit en bristvara. Ett intressant fenomen i sig, som också kunde bli ett bloggämne någon gång:)

      Söndagskram!

      Radera
  10. Tystnaden som drabbar mig beror nog på att jag är så ointressant och tystnaden som jag levererar beror ju på att jag inte har något intressant att säga. En sorts perpetum mobile i dåligt självförtroende- föga kreativt.
    Tolkar vi för mycket? Ska vi fråga mera? Men hudå, tänk om vi får det svara vi befarar.

    Och så bilderna, jag bugar mig djupt, igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu håller jag inte med dig!:)
      Ingen är ointressant och alla kan leverera hur mycket som helst.
      Mycket handlar om givandet, tagandet och förståelsen mellan människor
      Du är sannerligen inte ointressant, det vet jag och leverera kan du hur mycket som helst
      Det tror jag att gäller de flesta människor, men ibland är man bara inte på "hugget" och så måste det också få vara.

      Om jag är tillsammans med andra människor som inte känner mig alltför nära, så kan de bli smått nervösa av min tystnad, eftersom jag känner att jag inte har någonting att tillföra i ett samtal
      Vi lever i en "pladdrande" värld och om någon bryter mönstret uppstår osäkerhet.
      Tror jag. Jag vet inte. Men jag sitter ofta tyst i sällskap

      Ibland tror jag att vi tolkar för mycket, jodå.
      Man måste ju inte veta allting, livet rullar på riktigt bra ändå.
      Kanske till och med bättre om man låter saker bero
      Ett svar som man kanske inte vill ha, kanske ändå är bra att ta?
      Om inte annat så för ens egen självinsikt?
      Sen är ju frågan om svaret är rättvisande...vi kunde nog prata hur länge som helst om
      det här eller hur?:D

      Tack Kicki!
      Stort tack!

      Radera
  11. Ja, jag känner igen det och har fundera en hel del på varför. Du är nog nära sanningen, men jag tror också, att när man börjar känna sig utsatt för tystnad "hjälper man till" genom att tiga själv också.
    När jag pluggade med tre barn, bad jag mina vänner om överseende med min tystnad. Jag var helt enkelt tvungen att prioritera, men det fungerade inget vidare. Jag tappade bort flera av dem, även om jag verkligen försökte ta upp kontakten efter examen. Då var det liksom kört redan, men jag sörjde och var ärlig och berättade det. Det var jobbigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt Pysseliten, visst har man också en del av kakan i sin egen hand. Så är det bara.

      Aldrig är det bara ens "fel" (ett ord jag inte tycker särskilt mycket om), man har själv ett ansvar också, men om man gör vad man kan, försöker räta ut de frågetecken som har uppstått, försöker få kontakt och man ändå bara möts av tystnad, då kan man inte göra så mycket mera än vad man har gjort.
      Det är jobbigt med den typen av tystnad, för den gör ont.

      Den där prioriteringen känner jag själv igen, i olika sammanhang. Vårt företag slukar en till hull och hår vissa delar av året och då blir det sociala livet lidande.

      Radera
  12. Ja, jag brukar säga att med dem man älskar och tycker om att vara med är tystnaden bara skön, men ibland, med människor man inte känner sig riktigt bekväm med, kan det bli obehagligt med tystnad. Dina bilder är som alltid så vackra och får mig att längta ut! Kram!

    SvaraRadera
  13. Javisst är det så Pia!
    Precis så.
    Tack! Nu börjar vår sommar gå mot höst. Just nu idag har väderleken förändrats en aning aning
    Kram!

    SvaraRadera
  14. När jag är vännen som river bron och även tystnar så gör jag det för att jag insett att jag inte hörs mera. Att vad jag än säger så spelar det ingen roll. Och tillslut spelar det ingen roll för mig heller, då är tystnaden skön.
    Vilka underbara foton du tar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. nVe

      Jag har själv tystnat ett par gånger men av helt andra orsaker.
      Jag antar att en sådan tystnad som jag tog upp i temat, har många olika orsaksansikten,
      bl.a. det som du beskriver:) Livet är ju varken svart eller vitt

      Varmt tack!:)

      Radera