måndag 2 september 2013

Oordning i ordningen?


Synd nog kunde jag inte gå på den föreläsning i ämnet "Din plats i syskonskaran" ,
som hölls här på Åland under förra veckan.
Även i andra sammanhang har detta med syskon-ordningen dykt upp i massmedia redan tidigare,
vilket har fått mig att fundera till lite extra på min egen plats i min syskonskara.


 Jag har inte reflekterat särskilt mycket på hur placeringen har påverkat mig och mitt liv,
utan jag har mest roat mig själv med att försöka räkna ut var jag befinner mig rent nummerärt.

"Men det kan ju inte vara särskilt svårt att räkna ut!," tänker någon.." kan inte människan räkna?"


Jodå, jag vet att jag är nummer fem av min mors barn och nummer fyra av min fars
Jag har alltid räknat mig till nummer fem, men jag kom långt bakefter de andra.
Jag var det där barnet som egentligen inte skulle ha kommit alls men som ändå kom
"Hej hopp, här är jag!
Surprise, surprise...."

Men när jag väl kom blev jag nummer tre i syskonskaran,
för två av mina fyra syskon hade redan dött innan jag föddes.


Jag kan förstå att det här inte är särskilt intressant alls för de flesta av er
men när jag nu tänker högt så fortsätter jag på den linjen...

Troligen kan jag ändå räkna mig till ett ensambarn för att jag kom så pass långt efter alla de andra,
vilket i och för sig betyder att jag antagligen kan
räkna mig både till äldst och till yngst också.
Litet hur jag själv behagar.
Är man ensam så har man ju vissa förmåner eller hur?


Så med facit i hand efter dessa ovanstående uträkningar,
så kan jag vara både först och sist och alla de andra däremellan också, men inte tvåan.....

...fast om jag tänker efter så kan jag i och för sig vara nummer två också....
om jag utgår ifrån min fars barn och inte min mors...
och inte räknar med de syskon som var döda redan när jag föddes

Undrar hur det här har påverkat mig?;)...Haha..
Ja, säg det, säg det
(Jag hoppas ni förstår att jag skriver allt detta med en stor glimt i ögat...)

Hur som haver så finns det intressanta aspekter på det här med turordningen i en syskonskara.

När det gäller bildvalet till inlägget så är det ingen som helst ordning på det heller.
Det hör inte alls ihop med innehållet i texten överhuvudtaget men 
bildföremålen har funnits i min närhet under dagen som helt har gått i mullvadens tecken.

Växthus och trädgårdsland har fått sig en välbehövlig dust.
Solen har strålat och höstarbetet i trädgården är påbörjat.

24 kommentarer:

  1. Det här är ett jätteintressant ämne! Jag har vid två tillfällen lyssnat på en föreläsare ang syskonplacering (Susanna Oden) Vad jag förstår så är inriktningarna lite olika hos olika föreläsare. Jag är nr fyra på min pappas sida av hans fem barn och nr tre på min mammas sida av fyra. Det var väldigt intressant och stämde väl in på oss som lyssnade och ställde frågor. Det blev även en hel del aha! Hur placeringen påverkar oss/mig hade jag inte tänkt på så mycket innan. Men det gav rätt många tankar efteråt. Det är nog inte så konstigt att du gör det du gör idag och har så många runt omkring dig mest hela tiden... <3

    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Ja, absolut och jag vill gärna läsa mera om ämnet också, sätta mig in och kanske komma underfund med en del.
    Jag tror nog att även jag hade fått en del aha-upplevelser om jag hade haft möjlighet att vara med på föreläsningen. Naturligtvis så går tankarna till ens egna barn också i det här sammanhanget.

    Stor kram
    från Karin som snart hör av sig också på annat sätt:)

    SvaraRadera
  3. Alltså Pettas Pettas foto nummer två är såååå vackert att jag bara sitter å förundras att hur kan du komma så nära utan att fjärilen flyger sin väg???
    Du har nog en bra kemi med dina blommor och insekter.
    Ja just blommorna flyger ju inte iväg för mig, men alla insekter och djur å fåglar får oanade krafter när dom ser Rantamor....
    Suck...
    Men Rantafar, som ju inte är någon insekt heller...sitter oftast kvar, jag vad ska han göra då????

    Jag är barn nummer tre i en syskonskara av tre och därför en "skrapankako" fhar jag alltid fått höra !!!

    Så d så!!!

    Tjingelingen från Rantamor "skrapankakon..."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den eftersläntrande Amiralen har hållit oss båda sällskap idag, t.om suttit stilla en hel timme på björken i backen. Den borde vara på väg söderut nu, men...här är den i alla fall och precis som Uffe sade, inte blyg alls:)
      Men bästaste Rantamor, du brukar nog lyckas fånga både fåglar och annat som inte rymmer sin kos, förutom någon hjort förstås;)

      Tjingelingen till dig också
      Karin, skrapabullan

      Radera
  4. Jo visst gäller det att tänka efter lite för att förstå ordningen rätt. Inte bara förmåner gäller för ensambarn, tror också att skyldigheter att ordna gott för åldrande föräldrar är aningen betungande också för ensambarn. Själv är jag nummer tre men mitt emellan två systrar så man kan säga att jag fanns mitt i röran som jag faktiskt aldrig tänkt på tidigare.
    Alldeles härliga bilder du har i dag. Ha det så gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis så finns det av alla slag även för ensambarn. Som jag skrev så gjorde jag det med en stor glimt i ögat. Som ensambarn tar man en hel del ansvar för det mesta.
      Det är när saker kommer på tapeten som man börjar fundera...annars rullar allt på som vanligt, för det mesta. Så är det ju!
      Tack och ha det så bra du med!

      Radera
  5. Syskonpsykologi är intressant och stämmer ganska ofta. Elisabeth Schönbeck har skrivit en läsvärd bok "Äldst, yngst eller mittemellan" om detta. Du är funktionsmässigt ensambarn, vilket jag kanske hade kunnat gissa, om du hade frågat. :) Är själv en sådan, så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elisabeth Schönbeck nämns just i den artikel som jag har länkat till i slutet på mitt inlägg.
      Måste läsa boken vid tillfälle.
      Jag är benägen att hålla med dig om det funktionsmässiga ensambarnet:) Stämmer bra...

      Radera
  6. Jag har haft väldigt svårt att komma in på mina bloggvänners bloggar den sista tiden, så det har varit dåligt med kommentarer från min sida. Jag är första barn med en lillebror som är 2,5 år yngre och en som är 8 år yngre,så jag har nog upplevt att jag fick klara mig mycket själv och ven ta hand om min lillebror. Jag har t.ex. inget minne av min mamma från det jag var liten utom att hon var arg och slängde saker då och då. Samtidigt blev jag väldigt självständig, så det var väl positivt i alla fall.

    Jag har läst igenom alla dina senaste inlägg om sländor, spindelbåtar och bergstroll och njutit av dina fantastiskt vackra bilder. Du är en helt makalös fotograf! Det är jobbigt att svara på alla kommentarer så jag kommenterar bara här :-)!
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du berättade någonting tidigare om att det är svårt att komma in på kommentarsfältet tidigare. Hoppas att det ordnar sig på bästa sätt.
      Man får försöka söka det som ändå har visat sig att bli positivt trots att livet kan vara väldigt svårt ibland för en liten människa.
      Ibland tror jag att man som förälder lägger stort ansvar på det äldsta barnet, utan att ens förstå att man gör det. Det är rätt vanligt skulle jag tro och i all synnerhet mödrar räknar med att flickorna ska klara sig bättre än pojkar. Jag har ett antal väninnor som har sagt att de är medvetna om att de har gjort så, haft skillnad utan att egentligen mena att ha det. Troligen någonting nedärvt som man tar med sig från sin egen uppväxt. Förhoppningsvis så "vattnas" sådant ut med tiden och generationernas gång.
      Tack Ingrid, det räcker ju bra så här också vad gäller kommenterandet. Ibland gör jag så jag också
      Kramar!

      Radera
  7. Kram från Mi och tack för påhälsningen,

    återkommer snart om ett par dagar.

    SvaraRadera
  8. Din familj låter mycket intressant. Och härligt att du är en överraskning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D. Den är och var mycket intressant om man är intresserad av människor.
      Tack Hanna!

      Radera
  9. Och här sitter jag och lyssnar på ett TV-program (jo lyssnar, för jag sysslar med annat samtidigt) om hur oordningen tilltar hela tiden, eller såhär: Termodynamikens andra huvudsats säger att naturens riktning är att öka oordningen. Så det så!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, även jag lyssnar på samma tv-program om oordningen som ökar. Mycket intressant...

      Radera
  10. Det är nog många barn som är överraskningar! Min svärmor brukade skoja om att hon inte var meningen.
    I Kina lär man ha stora problem med alla de små "kejsarna", alla ensambarn som nu börjar bli vuxna. Om alla är det blir det svårt längre fram i livet. Vissa är otroligt bortskämda och tål ingen konkurrens och just den är stentuff i Kina. Så ett-barns-systemet är ett rejält socialt experiment.
    Idag pratade man i radion vad som gör att vissa äktenskap håller livet ut och andra inte. Man hade intervjuat ett antal guldbröllopspar och bl a funnit att det fanns mycket kärlek i atmosfären hos många. Det t o m kändes i luften i rummet! Men man sa inget om ifall det var storasyskon som gift sig med småsyskon eller vilken konstellation det var. Det hade varit intressant att lägga till!
    Tvillingar är ett annat intressant kapitel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns onekligen mycket intressant forskning som inte har gjorts ännu om de här olika konstellationerna. Så spännande sånt här är egentligen. Kan tänka mig att konkurrensen är stentuff i ett så stort land som Kina och om man då är van att ständigt vara den "enda" lysande stjärnan, ställer det säkert till stora problem för en liten "kejsare".
      Kärlek är kanske ändå förutsättningen för att ett äktenskap ska hålla länge, men visst skulle det vara intressant att veta om syskonordningen påverkar i sammanhanget. Jag kan tänka mig att man undermedvetet förstår varandra bättre om man är samma turordningsbarn men också kanske kan komplettera varandra bra om man är storebror och lillasyster. Nää, här blir det nog att läsa på en del av vad som finns att läsas om.
      Människan är intressant!

      Radera
  11. Ett sånt härligt förvirrat inlägg. Jag fattade inte ett dugg, men sitter här och ler stort. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med andra ord fattade du helt rätt Gunnel!
      Min(a) plats(er) i syskonskaran är förvirrande.

      Kram:)

      Radera
  12. Hej!
    Återkommer hit i kväll, mycken läsning, så jag får njuta...
    Är nu på väg till pekplattekurs.
    Ha en fin tisdag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha det bra på pekplattekursen!
      Vi ses här när du hinner!
      Önskar dig detsamma Lisbet!
      kram

      Radera
  13. Åååå sååå vackra bilder och jag älskar fjärilar...de är ju så vackra och förgyller livet...hiih..
    Ja det var ett härligt inlägg du bjuder på med en glimt i ögat :)
    Ha det så fint
    Kram Lollo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lollo!

      Fjärilar flyktar vidare den här årstiden, men tillsvidare förgyller de vår vardag. Ett litet tag till innan de drar söderut eller söker ett övervintringsställe åt sig. Märkliga varelser på sitt sätt...vackra varelser i all synnerhet.

      Ha det fint du med!
      kram

      Radera