tisdag 3 september 2013

Lusten och viljan

Hur många gånger har jag inte tänkt att jag ska sköta om mig på ett bättre sätt än vad jag gör?
Otaliga gånger....och nästan alltid ger jag efter för lusten som infaller sig under de mest märkliga
tillfällen.
Viljan är god men köttet är svagt som det heter

Men har ni tänkt på att det är väldigt lätt att förväxla viljan med lusten?
Eller kanske är det så enkelt att man är bra på att manipulera sig själv
att tro att man har en vilja som är starkare än lusten fastän det inte alls är så, trots allt.


Det är ungefär som om Dr Jekyll och Mr Hyde sitter på varsin axel och viskar i öronen på mig
från varsitt håll. Till slut blir det så nojsigt därinne att  någon slags kortslutning uppstår

Då orkar jag bara inte  med den där viljan som nog kan vara väldigt hård
men som oftast representerar det mindre roliga.
Jag ger efter för det lustfyllda.
Villigt och glatt...inga som helst betänkligheter vilar på mitt
samvete just då.

Men däremot lite senare.

Som det här med glassen....
Jag har givit mig själv lov att äta glass bara under lördagar...en enda portion,
men plötsligt upptäckte jag att det hade blivit lördag nästan hela veckan lång.
Vilket i och för sig skulle betyda att det är slut på alla lördagar
ett tag framöver eftersom jag redan har förbrukat dem alla



 Men då viskar åter någon åt mig....
"-äh, du kan ju börja tänka så när det blir nästa vecka och måndag".
Det köper jag förstås på direkten.
Jag viftar inte ens ner den där Viskar-Hyde från min axel,
så där som jag annars brukar sopa till Luther när han sätter sig där.

Men det händer ibland att jag har kontakt med mig själv och mina behov på ett annat sätt
och då tar faktiskt viljan över och förskjuter lusten så att det bara sjunger om det.
Och det är det jag ska börja träna på nu....träna upp min vilja
Jag vet ju att den finns där, den har ju visat sig  ibland
och nu har jag tänkt mig att den ska den lära sig att sopa rent


Det sockersöta i livet har jag i stort sett redan lämnat bakom mig men den där
Gammaldags vaniljglassen som ÅCA
har hittat på är ett alltför smakligt "fördärv":)
(båda glassbilderna har jag lånat från ÅCA:s egen sida.
 Jag vågade ju inte göra en egen glassportion för fotografering,
 eftersom tisdagen troligen skulle ha blivit en lördag i snabba ryck )


En luring i det här sammanhanget är förstås att det är lätt att  blanda ihop viljan med vanan
Jag är enormt duktig på det där vanemässiga också och nu har ju hela veckan
blivit till en enda lördag, så ni förstår att det här blir en liten personlig kamp
Jag vill inte äta glass, jag bara faller dit ändå.......
jag har helt enkelt blivit Gammaldagsvaniljglassberoende.
Tror jag.

Uffe har inte alls problem med det här, hans vilja är av ett helt annat slag.
Han VILL äta glass och har alltid ett hål i beredskap för påfyllning oberoende hur mätt han än är.

Nå, med hänglås på frysen och  nyckeln i säkert förvar hos Uffe så ska det här gå riktigt bra!
Nu ska här tränas!
Och härefter accepteras endast en lördag i veckan !

pst. Jag får ingen provision för att göra reklam för ÅCAs goda glass...bara så ni vet;)

16 kommentarer:

  1. Glass är lite av livet själv....för övrigt lyssnade jag på Dr Jekyll & Mr Hyde som ljudbok med Ernst-Hugo Järegård. En fantastisk liten berättelse. Ska läsa den också. Lycka till med träningen. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åkta gammaldags vaniljglass lägger sig gärna om livet också:), om det blir lördag för ofta
      Ernst-Hugo i sig själv var fantastisk. Tack Eive!

      Radera
  2. Så bra du beskriver det. Vi har nog alla lite till mans en Jekyll/Hyde sittande på var sin axel. Man borde kanske sätta en propp i örat där Jekyll viskar, men det är väl tveksamt om det hjälpt. Den kan ju hamna på sniskan. Lycka till med lördagsransoneringen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel! Vi har nog det...är nog ganska övertygad om det.
      Tack för tipset! Nu ska jag ta fram öronpropparna utifall att det börjar väsnas på ett lustfyllt sätt:)

      Radera
  3. Luther lär ju ha varit en glad lax - han hade nog ätit glass vareviga dag, om han haft tillgång till det. Lycka till med viljeträningen, somligt är lättare än annat att vilja - du kan ju börja träna på lätta viljor först... När du behärskar alla viljor, är du så gammal att du gott kan unna dig åtta lördagar i veckan!
    Margaretha
    som borde vilja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den gode Luther har blivit en missförstådd person. Han var en glad lax, det var de efterföljande som lade sordi på det hela och tråkade till livet. I och för sig så är det här med glassen en ganska lätt vilja...tar den först och ser vilken som kommer därefter...ser framemot att bli gammal nog för att unna mig glass alla åtta lördagar i veckan
      Karin som kommer roendes på Klarälven...(undrar vart kon tog vägen,) med glass någon gång i framtiden

      Radera
    2. På kobryggan?
      Välkommen
      med eller utan
      ko & glass

      Radera
    3. Tack!:)
      Mitt i allt en dag är jag där

      Radera
  4. Ja det där känner jag igen....inte speciellt glass, men andra godsaker...och så lustigt att man alltid tänker "på måndag" ;/ Måste också ta itu med det, men det är inte helt lätt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. De andra godsakerna blev nästan ett "gissel" för min del så dem har jag till all lycka klarat av att inte äta längre, men nu har jag ätit alltför mycket glass en längre tid och det kan jag inte hålla på med.
      En lördag i veckan räcker gott och väl:)

      Radera
  5. Åh, det där grunnar jag mycket på. Jag tror det är "den fria viljan" som spökar, i alla fall för mig. När jag känner alltför starkt att jag borde leva nyttigt, att jag måste motionera mer, att det inte är tillåtet att lata sig och frossa, då dyker något som kallar sig den fria viljan upp och säger att jag gör väl som jag vill med det. Och nu vill jag sitta i en fåtölj och äta Mumsmums!

    Men jag jobbar på att den där viljan ska vilja välja åtminstone ett yogapass och en läcker sallad i stället!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just den fria viljan som jag jobbar på också. Den hittar på så mycket om den inte får en viss styrning:)

      Radera
  6. Hej! Jag håller helt med Uffe i detta fall! :) Varför skulle du förneka dig något av livets goda som du så gärna vill ha? Säg en enda anledning? Jag föreslår att du slutar att vara så fokuserad på vilken dag det är... låt i stället glasstarmen styra. Blir godast så, för det ska vara gott att leva.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju just det som är "problemet". Jag förnekar mig inte alls och det kommer jag inte att må särskilt bra av i längden.
      Uffe har inte åsikter om det i mitt fall, han klarar sig bra utan att gå upp i vikt, fastän han äter glass alla dagar.
      Nä, här kan inte glasstarmen styra, då går det åt pipsvängen. Jag lever verkligen gott, men vill absolut inte bli för tung. Måtta med allt är mitt motto:) och kruxet är att jag inte vill ha glass alla dagar men känner att jag behöver det för att jag har blivit beroende.
      Det finns ju socker i glassen....
      Jag bantar inte, vill bara sköta om min hälsa. Ingen speciell diet här men socker behöver jag inte alla dagar.

      Kram

      Radera
  7. Den här kommentaren som jag fick via FB, har jag lagt in för Musikantas del:


    Den här kommentaren skrev jag på din blogg, men den försvann för andra gången. Det var till glassinlägget . Blogger bråkar ständigt och jämt och man blir så ledsen. Jag sparade i alla fall kommentaren den här gången. så här skrev jag:

    "Min kommentar försvann bara och jag hade inte sparat. Jag skrev att jag fick sådan lust att göra chokladpudding när jag läste ditt inlägg. Med vispgrädde, som jag har kvar efter att ha lagat god sås för att bloggvännen Eleonora skulle komma hit i fredags och vara med om Söderköpings Gästabud.

    Jag köpte också en Tiramisuglass, som vi åt upp ungefär hälften av, E. MM och jag. Idag tänkte jag ta mig en liten bit men glassen var borta. Plastburken låg i alla fall ordentligt diskad på diskstället.

    Kram från Ingrid"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att Blogger ställer till det inte bara för dig utan också för andra. Även jag har känt av det när jag kommenterar på andras bloggar.

      När det är fest så är det fest, jag är helt på den linjen jag också Musikanta.
      Men...som jag redan skrev till Aila, så kan jag inte festa alla dagar i veckan. Måtta med allt.
      Ni är tydligen två som tycker om glass hos er!:)

      Kram
      Karin

      Radera