måndag 16 september 2013

Lock-elser


Uffe och jag röjer på vinden och hittar det ena och det andra som vi helt enkelt har glömt bort att vi har
En viss expertis har man blivit på att lägga undan saker för att de kan vara bra att ha.....
Kanske det är ett tecken på att man har en skruv lös?

Vad har vi egentligen tänkt att vi ska göra med gamla rexburkslock som saknar burkar?
Säg det?  Men det tar emot att kasta bort hundraåriga glaslock.
De är ju vackra och har sin egen glashistoria.
Skruv-locket kommer troligen (jag är inte säker) från Skrufs glasbruk i Lessebo


   Likaså är det med Kosta-locket. Det är också från Lessebo


De vackra Karhu-locken är tillverkade mellan 1888-2009 i Karhula utanför Kotka.
Det fina i den här kråksången är att allmänbildningen växer en aning. För jag kunde inte
mycket om glasbruken i Finland alls visade det sig när jag började googla på glaslocksnamnen.
Ahlströms koncern (papper) köpte upp Karhula glasbruk som sedan i sin tur sålde det vidare till Iittala 


Kumelalock har vi många. Dessvärre hittade jag inte fakta om Kumela glasbruk annat än att det
har köpts upp av Humppila.


Wiiala glasbruk var det tredje största glasbruket i Finland mellan 1890-1938...
I mina ögon är locket som ett smycke...men ska jag verkligen göra ett halsband av det? :D
Knappast, men jag tror att jag behåller det trots allt
Alltid hittar jag på någon användning av det vackra locket


En petitessfundering, men vad ska man göra med gamla vackra glasburkslock?


Ett vindil tog tag i de gamla glasflötena på brunnen...vips så där bara, så låg de i gräset
Gammalt glas är vackert eller hur?


Ett lätt regn föll. Två millimeter.....ibland får man vara tacksam för det lilla:)
Bättre än ingenting alls.

10 kommentarer:

  1. Burklock, ja... Man spar dem, för snart dyker den matchande burken upp. Om inte detta århundrade, så kanske nästa och tänk vad glada de blir då att kunna återförenas!

    Två millimeter var väl lite snålt, tycker jag. Men det kommer mera, det gör det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får se om vi hittar burkarna, tror inte det...men man kan ju inte veta så noga förrän allt är röjt.
      Så mitt i allt blir det burkbröllop här:)
      Två millimeter och inte en droppe mera, men om vi får tro på SMHI så kommer det mera. Och det gör det ju förstås. Någon gång

      Radera
  2. Vackert! Jag har en liten Wiimala burk med lock och en liten som saknar lock...Troligen är min glasburk för liten. Men annars vore det trevligt med ett lock till glasburken:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får låta våra Viiala-delar träffas. Mitt i allt så...men jag vill ju gärna ha burken och du vill ha locket. Hur månne detta ska sluta?;)

      Radera
  3. Jag fick ärva en hel massa burkar och lock efter mormor. De lock som är singel använder jag till ljusfat, under krukor eller bara fint. Servera en liten efterrätt på skulle också kunna fungera.
    Det värsta i kråksången är dock att hålls ringarna vid liv tycker jag. Jag har dem i en låda med paraffin men de tenderar att torka ut i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ljusfat är en bra idé tycker jag. Tänkte på den tidigare..
      Kanske våra kunder får bulle serverad på ett burklock mitt i allt, man vet inte vad som händer ännu.
      Men fungera skulle det absolut göra.
      Ringarna hittade vi inte, jag gissar att de redan har gått hädan.
      Burkar och lock har varit min svärmors, men jag har inte hittat en enda bra ring/packning. De torkar väldigt lätt ut

      Radera
  4. Jag har med en del udda lock och Hanna hade ju ett bra tips för användningen. Jag tycker det är ett sundhetstecken att man samlar på saker (det måste jag tycka, eftersom jag själv gör det). Helt plötsligt visar det sig att grejen man sparat är precis den man behöver just då. Ringar har jag aldrig lyckats bevara nån längre tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är praktiska de gamla glaslocken. Svänger man på dem kan man använda dem som fat på olika sätt. Det gör man ju inte med vår tids metallock:)
      Givetvis är det ett sundhetstecken, håller fullständigt med dig om detta. Det skulle kännas som ett helgerån om jag bara lät dem gå till återvinningen. De är som små konstverk så nog ska de användas och leva vidare. Jag ser också den människan som har rexat och jobbat med dem, framför mig och blir varm i hjärtat bara av det.

      Radera
  5. Nu börjar jag fundera på vad vi skulle hitta om vi börjar med en vindsröjning.. Både jag och gubben är riktiga hamstrar..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni har kanske en riktigt spännande tid framför er utifall att andan faller på och ni börjar röja?;)
      En riktig julafton väntar kanske

      Kram
      Karin

      Radera