fredag 30 augusti 2013

På liv och död




Som små mycket snabba helikoptrar virvlade de vackra sländorna över vattenytan

    En snabb reflektion  infann sig mitt i allt, där jag stod vid bergskaret som
    näckrosorna har tagit till sin hemvist där ute på skäret.
    Nämligen att det i världen runt omkring
    oss människor finns många andra världar med allt vad det innebär...

 
Eller kanske det är vi som befinner oss runt omkring eller utanför deras värld?
Kanske de betraktar oss på samma sätt?
Litet som om vi var en science fiktionvärld...en märklig saga, som de står ut med
De stora klumpedunsarna på två ben
   


   Den till synes lugna omgivningen bland alla näckrosor är inte särskilt mycket annorlunda än vår värld
   Också i en damm sker dramatiska saker titt som tätt
   Där är också en kamp på liv och död
   Fångstnät, nästan osynliga vävs för någons överlevnads skull
 

    Den ena stunden såg jag de vackra blå sländorna flyga i en yster lekfull pardans för att i nästa stund
    ha fastnat i ett spindelnät...och den grymma verkligheten smorde kråset i en spindels skepnad

    En melodi tog ton inom mig
    om den vackraste visan om kärleken som aldrig kom på pränt
    utan blev kvar i en dröm på Montmartre hos en fattig parisstudent

    Så kan det bli när man sitter därute vid havsbandet och bara glor:)
    De mest besynnerliga tankar och jämförelser infinner sig...
    När man inte tänker föds tankar av sig själv


Jag "väcktes" av ett "oherrans" liv.
Den vackra, vad jag tror, mosaiksländehannen, som just hade flugit förbi mig, hade hittat sig en hona..
Det var med nöd och näppe hon inte blev dränkt på kuppen när hennes mycket enträgna och påflugna
partner parade sig med henne....(frågade han lov ?)
Synd nog lyckades jag inte få en bra bild på dem när de båda stadigt
sammansvetsade flög upp tillsammans och landade på en klippa i  närheten


   Vilka vingar de har...så skimrande vackra och starka men ändå sköra
   Så gav han sig iväg igen när de åter lossnade från varandra
   och lämnade henne kvar


Kan man få ögonkontakt med en slända?
Det kändes så och jag var glad att jag var så stor som jag är...för vilka käkar damen ifråga hade...
Huj...tänk om .....kraskras
Men troligen befanns jag inte åtråvärd för hon svängde sig långsamt om och visade mig baken



Hon såg märkbart trött  ut efter "attacken" och sträckte ut sig ordentligt i solen och bara var.

Kanske hon också bara glodde ett tag
Hon med....



Jag rundade näckrosdammen och kände mig märkbart påtittad men nu från ett helt annat håll....

En lugn tillvaro? Hmmm....

22 kommentarer:

  1. Wow...viken dramatik du fångade på bild. Fascinerande fotokonst.
    God morgon från ett regnigt Skövde!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Det gäller bara att sätta sig ner och glo en stund Eive.
      Då händer de mest fantastiska saker mitt framför ögonen på en:)
      Godmorgon från ett tillfälligt regnskurvått Geta

      Radera
  2. God morgon, Karin!

    Du kan konsten att fånga ögonblicket och vara i nuet med alla sinnen. Härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Godmorgon Maggan!

      Tack, jag försöker så gott jag kan, i alla fall.
      Hoppas att allt är bra hos er!

      Radera
  3. Visst ser det ut som om sländan tittar på dig, lite smånöjd efter uppvaktningen. "Tja, det där var inte så dumt!" Och oj vilka fantastiska bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kom inte riktigt underfund med hennes blick, om hon var uppbragt och förbannad eller om hon var nöjd eller om hon ville äta upp mig...men antagligen var det precis som du tror.
      Tack!

      Radera
  4. Vilken fin historia :)
    Älskar meningen "när man inte tänker föds tankar av sig självt", Karin.
    kram
    Ann-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann-Mari!

      Så är det ju:)
      Kram
      Karin

      Radera
  5. Det är just sådana där stunder, i stillhet och öppna ögon, som ger oss perspektiv på livet, påminner om mångfalden och kanske lär oss att ifrågasätta vår självpåtagna roll som den stora härskaren, med rätten att döda, förstöra, förinta. Med vilken rätt, egentligen?

    Tack för fina rader och bilder. En njutning att läsa!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det så Aila!

      Perspektivet djupnar och man ifrågasätter sin egen del i historien på ett helt annat sätt än annars.

      Tack! :)

      Kram

      Radera
  6. Så spännande vardagen är! Sländorna är verkligen oerhört vackra och förgängliga. Dina bilder gör dem och naturen full rättvisa. Ha en fin helg, kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En utmaning för dig och ditt hantverkande kanske? Att göra vackra gummisländor...du om någon skulle klara av en sådan utmaning.
      Ha en fin helg du med eWa!
      kram

      Radera
  7. Åh är honan brun...Jag har funderat på det. Jag tog ett kort härom dagen på den turkosa trollsländan men någon brun har jag aldrig lyckats få se i närbild. Men kan det verkligen vara samma. Jag bor ju så långt från dig, har vi samma art här också.. Vilka härliga funderingar du hade. Ungefär som jag när jag är på det humöret ;) Ja du... Observeras vi mer än vi vet om? Är vi bara en liten bricka i det betydligt större än vi vet. Troligen är det så. Nu fick du igång mina tankar! Tror jag ska ta med hundarna ut på en promenad nu och klura lite till ;)

    Kram Karin, hoppas du får en bra helg!

    Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så gott som säker på att det var honan som stannade kvar. I djurvärlden är oftast killarna mycket mera färgrika än honorna är. Men jag är inte säker på vilken sorts slända det är. De liknar på varandra rätt mycket. Hoppas att någon som vet kan berätta.
      Det finns många arter.
      Jag är säker på att vi är betraktade från alla olika håll som man kan tänka sig....man är aldrig ensam.
      Klura på, du brukar beskriva dina klurigheter så bra:)

      Kram Ann-Louise, jag hoppas detsamma för dig

      Karin

      Radera
  8. Å, vad spännade det här var! Allt fångat så vackert som bara du kan.

    Tänk att man tänker så bra när man sitter ibland ;)

    Ja, vems värld är i vems. Vi i deras, dem i vår, eller alla tillsammans? Dramatiskt på olika sätt, kanske ännu mer än i vår, mellan varven. Jag har också tänkt på det och förundrats. Får nog klura lite till jag med!

    Varm lottakram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vems värld är i vems värld. Troligen hör vi ihop alla världar i den här världen, men kanske man inte förstår det alla gånger. Tänk bara på binas värld....utan bin tror jag inte jorden klarar sig särskilt väl eller alls. Vi är beroende av varandra för att det ska rulla på

      Varm Karinkram!

      Radera
  9. Spännande tankar och spännande betraktelser!
    Så som livet är när man tar sig tiden att stanna upp och inte flyga runt i flygande fläng... och just nu slår det mig att det är just vad olika flygfän och fåglar gör ibland också. Flyger i flygande fläng. Precis som vi.
    Ha en fin lördag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst gör de så, men de är också bra på att bara vara. Om man tittar extra mycket på dem, studerar dem ett tag så ser man att de verkligen är bra på att vila i flykten:)
      Ha en fin lördag du med!
      Solskenskram!

      Radera
  10. "De mest besynnerliga tankar..." är oftast de allra klokaste. Att få bara vara i samklang med naturen ger så mycket energi och inspiration, men också djup... Tycker mycket om din text Karin <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tankarna är i all synnerhet äkta tankar, så nära en egen sanning de kan komma:)
      Tack Gunilla!<3

      Radera
  11. Du skulle kunna starta en karriär som naturfotograf. Dessutom har du alltid så underfundiga texter. Ha det så gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!:)

      Ha det gott du med!

      Kram
      Karin från ett äntligen regnigt Geta....jag kan höra hur marken jublar:)

      Radera