torsdag 15 augusti 2013

Många uppbrott


Varje dag kommer det någon stamgäst till caféet och avslutar sin vistelse för sommaren här hos oss
Det värmer alltid extraskönt i hjärtat att de är så rara och kommer för att säga hej på ett tag,
tillika som det kniper till och gör lite ont också.
Sommaren är på upphällning, hösten börjar göra sig påmind


Vi själva har fått litet mera tid att sitta på balkongen igen och inta våra egna middagar,
nu med mycket grönt och skönt från egen trädgård


Vädret har fått lite aprillighet i sig....ena stunden skiner solen,
nästa stund kommer en regnskur och så där håller det på

I Gula salen befann sig en liten bit av regnbågen helt plötsligt
ovanför den kättinglänk som Uffe fick som minne efter det att han var med och lyfte
upp ett ankare ur havet utanför Tvärminne för många år sedan
Ankaret tillhörde ett tredäckat ryskt linjeskepp med 80 kanoner


Den ena solen efter den andra glimmar till och så småningom tar fåglarna för sig av solskenet


Gurkörten får stå kvar trots att den sprider sig som ett ogräs
Kvällarna har ägnats åt till att flytta bort min bror Kristers kvarlåtenskap till ett lager
i väntan på att boutredningen blir klar
Jag stängde hans dörr för alltid på tisdagskvällen
En sista gång tittade jag in genom fönstret och vinkade till honom precis så där som vi
alltid brukade göra. Kanske han såg att jag gjorde det?
Det kändes så...


Idag är det mulet, höstligt och vi väntar på att Allen och Mary kommer cyklandes förbi
med en grupp amerikaner...
Sallader, ostbröd och blåbärsmuffins är under upprinnelse
plus en del annat till för caféet

Ha en fin dag alla!

6 kommentarer:

  1. Han såg säkert att du vinkade. Och vem kan det vara som hälsar på i Gula salongen, som regnbåge?

    Vilken fin ros, vilka härliga bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också så!:) och även på regnbågen.

      Tack Karin!

      Radera
  2. Det är lite vemodigt nu på sluttampen...men vem har sagt att det ska va tråkigt med vemod. Det är fortfarande vacker i naturen, det såg jag själv i Varnhems köksträdgård. Den har aldrig vart finare än nu. Lite kyligare men samma vackra foton! Och så skriver så vacker om Krister. :-)
    God afton och Fridens!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det! Vemod behöver inte alls vara tråkigt, det är ett tillstånd för sig bland alla andra tillstånd man kan le och glädjas åt. Nu är mognadens månad, den mest prunkande av alla. Den är vacker som bara den.
      Tack Eive!
      Fridfull kväll!

      Radera
  3. Jag känner också av vemodet nu när mörkret tränger på om kvällarna och kylig luft råder på natten
    Denna sommar har varit så ljuvlig vädermässigt där vi befunnit oss så man vill bara ha detta härliga kvar....bara liiite till....hihihi.

    Önskar dig en fin och solig helg vännen
    Kram Lollo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det hör till att känna lite vemod när man tar avsked. Sommaren är så härlig och så kort, så den känns extra mycket eller hur?
      Och tack och lov så är den inte helt slut ännu. Många varma sköna soliga dagar väntar ännu, indiansommaren brukar vara fin.

      Önskar dig detsamma Lollo!
      Kram

      Radera