fredag 9 augusti 2013

Han fattas mig, han fattas oss


-"Vi hörs", var det sista han sade till mig i måndags om kväll
-"Javisst, vi hörs", svarade jag. "Jag kommer till dig imorgon igen"
Men jag hörde ett avsked i orden...
Jag kände ett avsked i själen...

Några timmar senare hade han lämnat den här världen
Några timmar senare fanns han inte längre kvar i sin oerhört sjuka kropp...


Ikväll berättade lilla W. glatt för mig att gammelmorbror Krister mådde dåligt, men
vet du, mormor,  nu flyger han.
Jag log, nickade och svarade, "ja, nu flyger han"


Och dottern har planterat en Douglasgran till minne av sin morbror
med orden att han alltid var värst i det mesta,
därför passar världens nästan mest högvuxna barrträd honom.

Sonen, någonstans i världen är på väg hemåt för att också få vara nära
Vi samlas i sorgen, i saknaden, i de fina minnena


Så står jag här utan ett telefonnummer att ringa...han hann inte ge mig ett
Men han vet säkert vad jag vill berätta för honom, vad vi alla vill berätta för honom,
Att han fattas mig, att han fattas oss alla så oerhört mycket
Men ändå inte, för han finns inom oss i våra hjärtan, vi pratar, gråter och skrattar
om vartannat


Tack Krister, älskade storebror!

Vi hörs!


30 kommentarer:

  1. Karin, käraste Karin!

    Mina varmaste kramar och tankar till dig och familjen i denna stund. Att förlora en älskad, ja det gör ont i hjärtat. Det är så tungt och jag förstår så väl att Krister fattas dig.

    Krister är med er, inom er, i era hjärtan som du skriver. Det är nödvändigt att få gråta och skratta, som det kommer. Låta allt få ha sin gång.

    Stor stor lottakram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta!

      Innerligt tack!
      Han är med oss i våra hjärtan:)
      Och sorgen har sitt ansikte, ibland gråter man, ibland skrattar man och så gråter man igen...allt har sin tid och sin verkan. Liv och död går hand i hand

      Stor Karinkram!

      Radera
  2. Vad fint skrivet! Beklagar sorgen. Kram

    SvaraRadera
  3. Karin!
    Jag önskar jag kunde mer än beklaga din sorg och din förlust. Så svårt att förlora en storebror. Och så fint att ha andra som också älskade honom att dela sorgen med.
    Jag vill bara sända en stor kram till dig över havet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hanna!

      Det är alltid mycket sorgligt att förlora en nära och kär. Likväl så känns det bra för hans del. Han var så sjuk, så sjuk. Nu är han fri från alla plågor
      Tack för den stora kramen!
      Stor kram till dig med!

      Radera
  4. Åh Karin, det gör mig så ont att du har det svårt. Du har varit mig så nära i veckan, skrev om dig på bloggen dessutom. Nu förstår jag..
    Jag skickar dig/er de varmaste styrkekramar!!

    Varm kram Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tina!
      Telepatin fungerar:)
      Varm kram till dig med!

      Radera
  5. Deltar i sorgen. En stor styrkekram till dig Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Christoph!

      Din kram känns bra!

      Kram

      Radera
  6. Kära Fina Karin, så fint du formulerar din stora saknad. Jag är så ledsen för din skull. Hjärtekramar!! Nu behöver du inget telefonnummer, ingen telefon... Han finns i skogen, i havet, på klipporna, varhelst du vill. Möt honom där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunilla!

      Precis så är det! Han finns:)
      Hjärtekram!

      Radera
  7. Svar
    1. Tack Eive!:)

      Sorgligt men ändå en lättnad att han inte plågas längre

      Radera
  8. Så vackert du skriver om sorgen! Jag kan bara ana... min storebror är den enda som finns kvar av min ursprungsfamilj.

    Stor kram till dig! Din bror kommer alltid att leva kvar i era minnen.

    SvaraRadera
  9. Tack Bloggblad!

    Sorgen har så många ansikten. Ibland är det som om ingenting hänt, följande stund kastar sig allting över en för några ögonblick och så kommer ett nytt skede igen. Det är bara att tacka och att ta emot, låta allt vara som det är och under tiden rullar livet vidare.
    Min bror lever inom oss, absolut!

    Stor varm kram!:)

    SvaraRadera
  10. Tänker på dig i din sorg....

    Styrkekram till dig !!!

    SvaraRadera
  11. Du formulerar dej så fint, även om det svåra! Skönt ändå att ni har varann. KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!:)
      Livet är precis så här nu och då.
      Det bästa är att ha varann...allt annat kan man vara förutan
      KRAM!

      Radera
  12. Så sorgset vemodigt och vackert du beskriver. De glömmer alltid att lämna telefonnumret, och vi glömmer alltid att de glömde, så vi tar upp telefonen i alla fall, gång på gång, för att ringa. Och då brukar det bli en liten pratstund i alla fall, på något sätt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin!

      Ja, nog är det besynnerligt att man glömmer så enkla saker, gång efter annan.
      Men å andra sidan så finns det möjlighet att prata i alla fall, man bara gör saker som man är van att göra. Det räcker ju gott och väl att prata rakt ut i luften...en teknik som är bättre än den mest avancerade teknik:)

      Radera
  13. ...överallt och ingenstans... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, överallt och ingenstans. Bättre kan det inte beskrivas
      Kram

      Radera

  14. Karin!
    Är hemma igen och läste din fina beskrivning av liv och död, hur vi lämnar skalet och går vidare. Så som man kan få uppleva det vid avskedet av någon som står nära.
    Kram från kusin Mona

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mona!

      Tack också för ditt samtal, det värmde!

      Kramar till er båda!

      Radera
  15. Så vackra ord över din bror! Det är svårt att mista. Men nu är hans plågor över. Kram och tröst till dig och familjen!Eivor

    SvaraRadera
  16. Tack Eivor!

    Det är alltid svårt att säga farväl. Men också en lättnad över att han inte är så oerhört sjuk längre.
    Kram till dig och tack, tack!:)

    SvaraRadera
  17. Vad fint du har skrivit... ♥
    Kram!

    SvaraRadera