onsdag 3 juli 2013

Måssan

Ibland ser man rubriker om människor som kommunicerar med hästar och med hundar,
men det finns även andra variationer på den typen av kommunikation ...
Jag har förundrat kommit på att jag för ett dagligt samtal med en mås,
kallad Måssan, (det kan vara en Måsart, men beteendet är så kvinnligt så den får heta Måssan)
Måssan och jag har en relation.
På något sätt


Måssan var tidigare kallad den Ensamma måsen,
men det är nog inte hela sanningen
Hon har sina syskon och sina kusiner,
ja, kanske föräldrar och kanske deras föräldrar och deras föräldrar och deras föräldrar....
någonstans i närheten
Ibland kommer hela släkten på besök....


Men det är hon som håller sig här och gärna jagar bort släktingarna
med näbbatag och höga skrän
Tidigare kom hon hit varje morgon och sedan också varje kväll
till utfordringsstället för rådjuren,
men där växer bara havre, solrosor och målla just nu....och ingen annan är där
Måssan umgicks med en skata då, men den relationen tycks ha tagit slut nu
när hon har mig:)



Måssan har flyttat till grindstolpen som inte har någon grind och inget staket
Där sitter hon och lyser upp tillvaron för både oss och andra
som om hon var satt på självklar piedestal

Hon håller brödet som läggs ut till fåglarna och i all synnerhet
bullarna som hängs dit under bevakning.
Hon är en riktig bull-Måssa
Med jämna mellanrum berättar jag för henne att hon har missat
någonting väsentligt i livet.
Måsar ska äta fisk och inte bullar....
men hon slår till synes bara dövörat till, lättar litet på vingarna,
tar en lov via skorstenen
eller elstolparna och landar slutligen på sin plats i nuet igen, grindstolpen


Hon är mitt ständiga sällskap så snart jag går ut i trädgården.
I morse vandrade hon lugnt och stilla på gången till Fyrklövern och jag efter henne
eller så gör vi tvärtom, jag går först och hon kommer efter

Igår kväll när jag plockade jordgubbar, kände jag mig påtittad...och naturligtvis så
var hon där, både på vägen, skorstenen eller elstolpen
Vi pratar med varandra, jag frågar en hel massa frågor...men hon låtsas som om det
småregnar och att jag inte finns...för att en sekund senare titta rakt på mig

Ja, vad gör man åt måsfåglar som inte inte vet sin plats i livet?
Eller kanske det är jag som inte vet hur det egentligen är, att jag bara tror att hennes plats
är där ute i skärgården


...undrar om jag kunde få in henne i en korg och ta henne med till havs nästa gång det bär av
mot havsbandet?

Nu har även Uffe börjat diskutera med henne om dittan och dattan
Det känns som om vi har blivit med mås

Måså gott alla!



20 kommentarer:

  1. Så väldigt mysigt! Man kan inte låta bli att undra vad de tänker, de dr vilda djuren som slår sig i lag med oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt nog så känns det riktigt bra att ha en mås här, trots att de skränar och är stökiga på många sätt annars. Men Måssan är så mycket Måssan, personlig.
      Och jag förstår förstås att det finns en viktig hake i det hela. Hon har både det ena och det andra i matväg att välja på. Men hon är inte särskilt kinkig...slänger jag en jordgubbe med småskavanker på åt henne äter hon den gärna:)

      Radera
  2. En ättling i rakt nedstigande (nedflygande) led till Jonathan Livingston Seagull?
    Snart kan ni förflytta er med tankens kraft, du och Uffe!
    Margaretha
    som då ser fram
    emot ett besök!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det vete gudarna om hon är en ättling, kan så vara...:)
      Jag har den boken oläst, fortfarande...står högt på listan just nu, men får ändå vänta ett tag
      Plopp, så sitter vi där helt plötsligt vid din tekanna Margaretha. Oj, så roligt det skulle vara..
      Karin
      som också ser framemot att få göra ett sådant besök

      Radera
  3. Det MÅSte vara jättemy(å)sigt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, det är väldigt mycket måsigt, i alla fall

      Radera
  4. En sån trevlig bekantskap :)) Jättefina bilder på måsen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Måssan är en personlighet...där sitter vi och begrundar varandra. Hon på stolpen och jag på trappan en liten bit ifrån...och när jag pratar med henne så lägger hon huvudet litet på sned och ser underfundig ut. Ungefär som om hon besitter sanningar som jag inte förstår...:)

      Radera
  5. Vad härligt!
    Vi har ingen Måssa, men vi har bl.a. vår talgoxe Toppis.
    Hen har haft en väldigt sliten fjäderdräkt efter häckningen men det svarta på huvudet ser lite toppigare ut än på en vanlig talgoxe och då fick den heta Toppis så där bara :-)
    Så fort vi kommer till torpet och kliver ur bilen så brukar denna talgoxe komma flygande. Det beror kanske mest på att Jan fyller på ett halvkilo matfett så fort det är slut i fågelmatbehållaren...
    Och själv lägger jag små ostbitar på en särskild staketstolpe. Just nu är det god Prästost i vårt kylskåp...lagrad 24 månader...inte fy skam.
    Hela kullen med talgoxar kommer ibland, men nu verkar det mest vara en särskilt modig och lättlärd unge som håller sig kvar i trädgården, de andra ungarna är nog till skogs, tillsammans med Toppismamman/pappan - vi hör dem på håll.
    Det är verkligen härligt att ha såna här små "relationer" till fåglar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, det är härligt!
      Vi har många härliga vänner i trädgården.
      Hackspettarna är flere än någonsin, ekorrarna likaså och över alltihopa vakar Måssan från sin stolpe:) Kråkis sitter där också, förstås, men mera undangömd i lövverket.
      Hälsa lilla Toppis från släktingarna i Geta

      Radera
  6. Men Karin nu måste du ta fram boken om Jonathan - ser att Margaretha redan pekat ut släktledet.
    Kommer du på att förflytta dig - genom Måssans hjälp - via tankarna hoppas jag att du kommer till Weed. :) Efter det att du hälsat på Margaretha.
    Jag pratar till och med med min bil ibland. Med risk för att verka tokig. ;)
    Måssan vet säkert att du och Uffe kan prata med henne.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I höst, tidigast, kommer boken fram och då ska jag läsa
      Kommer förstås en sväng via dig också när vi börjar förflyttandet, för jag flyger inte ensam utan tar Uffe med.
      Jag pratar alltid med vår bil. Virtanen kallad. Prusseluskan har flyttat till en annan ägare, vi hade inget behov henne längre. En gång hade jag en bil som hette Rosa, fastän hon var vit, men hon pratade...sade muu hela tiden:)
      Måssan lyssnar helt säkert på oss, med huvudet på sned, oftast
      Kramar!

      Radera
  7. Vad trevligt att du också är med mås. Här ute på ön hade vi i många år efter varandra ett måspar som hette Gnissel och Gnäll som vi också hade som våra. De blev till slut som tama hönor kring våra fötter och brydde sig inte mycket om att vi dessutom hade både katter och hund.
    En silltrut vid namn Jack hade vi också som sällskap många år. Så jag tycker det är fullkomligt normalt av dig och Uffe att ha en mås i trädgården. :-)

    Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är, märkligt nog, trevligt att vara med mås:). Vissa fördomar har jag haft för de skränande fåglarna som kan vara riktigt irriterande, men Måssan har fått mig på andra tankar. Också ikväll har hon gjort mig sällskap, när jag var i stora växthuset och planterade lavendel i ett par korgar som nu står vid butiksdörren. Hon landade med en skräll på växthustaket och tittade in på mig:) och så där fortsätter det. Gnissel och Gnäll är bra namn på måsfåglar:)

      Tack Lisbeth, för förståelsen!

      Radera
  8. "Ja, ja, hon är ju en rätt hygglig mås, den där Pettas-Karin", ser Måssan ut att tänka. "Trivs ju rätt bra med henne. Men jag undrar verkligen varför hon aldrig vill flyga? Måste vara någon slags flygskräck. Hallå, liten flygövning tillsammans kanske?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske det är så hon ser det, den bästa Måssan...kanske jag är en riktigt hygglig mås när det kommer till kritan?
      Jag får nog ta en diskussion från trappan med henne nu ikväll..kanske vi börjar med flygövningar från stolpen framåt mot postlådorna...undrar vem av oss som lättar allra först och får vind under vingarna? Eller kanske vi ska bege oss upp på berget....om jag går kommer Måssan med så ....jaaa, det blir nog så.;)

      Radera
  9. Vilka fina bilder du tagit av Måssan.
    Trevligt sällskap ger hon också :-)))
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika!:)

      Det finns flera sidor på ett järnspett som det heter.
      Hon är kul på sitt sätt;)
      Sällskap i övrigt saknas inte nu just....
      Men förstås Måssans är alldeles speciellt
      Kram!

      Radera
  10. Då får TV snart sända programmet Damen som talar med måsar. Hon måste gilla dig eftersom hon så gärna ställer upp som fotomodell. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, Måssan kanske inte vill vara med på tv. Måste fråga henne...
      Vi har fått god kontakt den sköna och jag. Kram Gunnel!

      Radera