måndag 8 juli 2013

Jag slår på stort

Under dagtid, full arbetstid,  hinner jag inte tänka ordet fotografi ens, 
så jag har inte bilder av vare sig bakverk eller annat som hör till caféverksamheten just nu
Och gäster lägger jag inte ut på nätet om det inte är så att de begär det...
(det har hänt), men under frukost och middag sitter jag oftast med kameran
bredvid mig...så det blir mycket ekorre i det här inlägget

Molly fick ett grässtrå mellan tassarna och kanske i munnen
Vi har som vanligt sällskap om inte precis vid bordet, men en liten bit ifrån....
Tjatigt blir det förstås, men det är som om det skulle kvitta
De är så himla rara de svansförsedda som vi har här många gånger varje dag
så det får gå i repris
Hur många de är vet jag inte längre....

särskilt populärt verkar det inte vara....
Solrosfrön ska det helst vara....


På bilden syns tre ekorrar men...



en liten bit närmare vår trappa låg Kurt-Birger och tog igen sig ...


En liten klen varelse dök också upp mitt i släktträffen
Antagligen ett syskon ur kull nummer två för året...som det ser ut så behöver den
äta upp sig en aning:)



Nelly är på väg till Kina...
Nelly är den mest temperamentsfulla av dem allihopa, vilket man tydligt kan se
Hon jagar fåglar för att det är roligt, hon skäller ut oss för allt vad president och fosterland är värda,
ja, hon fostrar hela sin värld, däribland våra besökare som tycks trivas bra med det...


Nu ska jag försöka låta bli att visa ekorrar på ett tag:)
Fast det kanske blir svårt..
Vi får väl se hur det går

Hit kommer det folk från när och fjärran. Vi trivs...
Jag har glömt att dokumentera vilka nationaliteter som har varit här under de tidigare dagarna, men idag har vi haft besök av  svenskar, schweizare, finnar, letter, norrmän, danskar, tyskar, ålänningar och kanske någon nationalitet till


22 kommentarer:

  1. Men vilka söta korrar du har omkring dig,
    klart att vi vill se dom, här har jag inte en enda att titta på.
    Så kul att det går så bra för er verksamhet, men jag kan förstå att ni får jobba på.

    Ha nu en fortsatt finfin sommar....hinner ni ut å fiska något ???

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är rara ärtor de små:)

      Tack Rantamor, önskar er detsamma. Vi hinner inte ut på fiskefärder under juli, så är det alltid...nu ska vi gno, gno, gno....och för den delen så finns det inte så mycket fisk i våra vatten just nu, men senare när vi får tid igen

      Tjingelingen !

      Radera
  2. Inte tröttnar man på de sötnosarna inte så fortsätt du!
    Jag blir riktigt sugen på att fara över havet och se dina bakverk i verkliga livet och kanske få uppleva att bli utskälld av en ekorre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske jag ändå tar en kort paus:) och visar Måssan, igelkottarna och hackspettarna, blommor och grönsaker häremellan. Men tack Hanna! De är så bedårande söta de små trädråttorna, som de visst också kallas.
      Välkommen utifall att suget blir verklighet!

      Radera
  3. Hade ingen aning om att ekorrar låter...
    Fantastiska bilder på korrarna, klart att de kommer till er när ni bjuder på så mycket godsaker. Här ser man dem mest mosade på landsvägen tyvärr!
    Kramar från Ingrid.

    PS. Jag har svårt att komma in på internet överhuvudtaget, fick försöka 3-4 gånger innan jag kunde få fram din blogg. Fullkomligt hopplöst - vet inte vad det beror på. Kanske att det är för många användare just den här semestertiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis så låter ekorrar också. De har rätt skarpa tjäpptjäpp-ljud, men kan också föra ett samtal sinsemellan som är som ett mumlande...
      Risken finns att de kan bli mosade av bilar även här, när några av dem kommer hit över vägen. Trösten är att trafiken inte är lika tät som i tätområden.

      Det är någonting som strular med jämna mellanrum, åtminstone vad gäller Blogger, men kanske även andra Internetfunktioner också är tröga. Å andra sidan så är det ju mera eller mindre bloggtorka hos många just nu i semestertider, så vete katten vad det handlar om. Skönt att man slipper tänka på det, bara vara lite förargad stundvis:)

      Kramar!

      Radera
  4. När du skriver bakverk, så tänker jag på den goda fika du bjöd mig på, hehehe! Söt liten rackare!

    kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, tror du åt Emmy och Chokladtårta om jag minns rätt? Smått och gott...
      Det var så roligt att du gav dig tid att komma hit några timmar Tina! Hoppas att det händer igen och igen...

      kramen

      Radera
  5. Trevligt med alla besökare, både inne och ute! Vi är just nu ganska glada över att gråsparvsungarna äntligen har lämnat boet.Det var ett ganska outhärdligt tjatter de sista dagarna under tegelpannorna.Våra gäster i husbil åker vidare i dag men nya dyker snart upp.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad vore livet utan alla gäster och besökare när man väl har riktat in sig på en sådan sommar. Vi matar i huvudsak egentligen våra hackspettar, som fortfarande kommer ut med ungar. Jag upplever att de är sena i år eller också så har de så stora mängder av dem. Vi kan inte räkna dem alla, men i stort sett så har vi haft ca femtio småttingar här under de senaste tre veckorna. Rekordår. Hackspettsfabrik i närheten
      Och alla de andra får förstås del av kakan/kakorna
      Det kan faktiskt vara ett nästan outhärdligt snatter och tjatter med alla småttingar. Håller med dig!:)
      Och så tyst det blir när allt detta är över. Då saknar man dem igen.....
      Kram
      Karin

      Radera
  6. Härliga ekorrar! Vi har också några här som vi brukar följa med. Alltid lika roligt att se hur de klarar av att komma dit de ska, via planket upp i trädet, där de provar alla grenar innan de hittar den rätta att hoppa vidare ifrån. Och vilka hopp! Kramar från Mona

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mona, det är roligt!:)
      Man blir aldrig uttråkad av småttingarna och storingarna med för den delen...det känns fint att de vill komma på besök
      Kramar
      Karin

      Radera
  7. Ja, visst låter korrar.
    De tjattar och har sig.
    Vi har ju en större sorts korre här, och de finns i massor.
    OCH ja, de låter :-)
    Förstår att ni har precis fullt upp.
    Hoppas att ni hinner andas lite ibland också.
    KRAMAR!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De hörs rejält, när det tjottrar och tjattrar, knäpper och har sig:)
      Jag minns att du inte är så särskilt förtjust i era små marodörer ;). För mycket och för litet skämmer allt som det heter
      Nu just har vi "häcken" full som man brukar säga.
      Visst andas vi emellanåt, det blir paus nu och då och så kommer alla på en gång igen:)
      KRAMAR!

      Radera
  8. Hejsan Karin !

    Tror alla älskar den lilla korren.
    Så underbart med de vilda djuren och naturen alldeles in på knuten.
    För mig får Du skriva varje dag om den. Mimmis fotosida brukar också
    skriva om sina ekorrar, rävar,älgar ,rådjur fåglar o.insekter, har också naturen in på knuten. Det har jag med, men det är mest skator o.kråkor.
    Småfåglarna ser jag bara vintertid då jag matar.

    Tack och må så gott.

    Kram Mi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är i alla fall svårt att låta bli, för den är så näpen och nyfken av sig.
      För min del är det ett måste att ha djur och natur runt omkring mig..och jag är glad att jag kan ha det också. Tack för det Mi!
      Tack för tipset om Mimmis fotosida.

      Må så gott du också och likaså Prinsen förstås

      Kram
      Karin

      Radera
  9. Ok, ekorrar är nog bra, men har jag berättat om inbrottet i skafferiet?

    Jag undrar mest hur din kamera ser ut, jag vill också kunna fota så men med min lilla kamera går det ju inte. Dessutom är fotokunskaperna skrala. I höst ska jag nog satsa på en fotokurs.

    Favoriten är i alla fall Gullefjun.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inbrottet i skafferiet låter som en deckare allra minst.
      Berätta gärna!:)

      Jag har en Lumix med inbyggt Leicaobjektiv som förstorar 24 ggr, ser ut som vilken kamera som helst...
      Jag skulle också behöva en rejäl kurs i fotografering, har mycket att lära mig. Instruktionsboken innehåller 200 sidor men jag har kanske kommit femton sidor framåt tillsvidare. Får ta igen mig när hösten och lugnet åter lägger sig över bygden

      Gullefjun är min favorit också:)

      Radera
  10. Dom är alldeles härliga ekorrarna bara dom kunde låta fågelbon vara i fred. Vi har bara en och annan ekorre vid sommarstugan men mannen har satt plåt vid öppningen på fågelholkarna så de inte slipper in. Vi vill ju även ha fåglarna kvar. Ju rikare djurliv desto intressantare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vare att vi matar hackspettarna, huvudsakligen har vi mat framme för dem, så får ju alla en del av kakan och de tycks bli bara flera hela tiden, så håller sig ekorrarna borta från holkarna. Det är ett bra knep att sätta plåt vid öppningarna också med tanke på skatorna, som gärna tar både ägg och fågelungar. Tillsvidare har det gått bra här men det handlar förstås om att vi matar fåglarna ännu och troligen inte slutar på ett tag ännu. Här kommer fortfarande hackspettsföräldrar med sina nyfödda...de verkar vara sena med att ta ut ungarna i år
      Djurlivet är intressant och lärorikt

      Radera
  11. Jo, inbrottet i skafferiet minns jag också... Men det får syrran berätta om. Pannkakstjuven var en annan rysare och på den brottslingen har jag en bild någonstans, där jag matar henom med sockerkaka. Pannkaksstölden gick till så att hen hoppade upp på köksbänken och tog ett stadigt tag i översta pannkakan i pannkakshögen som mamma gräddat och så seglade hen ner på golvet som en riktig flygekorre, med pannkakan som segel. Så skickligt att brottet omedelbart preskriberades.

    Och den där magra ekorrsläktingen verkar verkligen behöva pannkakor. Tur att hen hittat vägen till Pettas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan riktigt se framför mig en flygekorre gjord av päls och pannkaka:).....de är inte så lite fräcka de små sötnosarna. Men om det nu låg en hög med pannkakor där så varför inte? Så skulle jag säkert ha tänkt om jag också var en ekorre
      Den lilla magra behöver absolut pannkakor...och hit tycks de hitta.
      Aldrig någonsin tidigare har vi haft så många ekorrar här...fyra, fem samtidigt är ingen överdrift och de små aningslösa tittar lika förundrat på gästerna som gästerna tittar på dem, innan de tjäppande tar vägen upp i närmsta träd. Inte gästerna förstås, utan ekorrarna:)

      Radera