lördag 1 juni 2013

Den gamla pallen


Jag betraktade den extra länge, där den stod i solskenet.
och funderade en liten stund på att det skulle vara roligt att veta...
Vem har låtit handen slinka in i mitthålet, fattat ett grepp och lyft den på plats
Vem har suttit på den, stått på den, spillt målfärg på den
Vem har gjort den?
Svar som jag aldrig får, förstås.


Idag bytte pallen ägare och nu är den på väg mot Göteborg med Tina...
Hon föll pladask för den när hon fick se bild av den då vi lyfte ut den ur källaren,
där den har stått i många, många år
Det känns så rätt när någon tar hand om något och förvaltar det vidare på sitt sätt
Tina och jag fann varandra genast, med en stor varm kram redan på trappan
Så är det med vissa bloggvänner, man lär känna varandra mellan raderna, mellan bilderna
och när man träffas är det bara som att lägga rätt pusselbit på plats
Det känns som att man har känt varandra hela livet
Tack Tina, det var så fint att ha dig här!

18 kommentarer:

  1. Fin pall! Undrar om det varit en mjölkpall. Det beror på om benen är lika långa, tror jag. I alla fall har alla mjölkpallar jag mått haft olika långa ben. Man ska sitta så att pallen lutar lite in mot kon. Och så kan man luta pannan mot kons mage. Väldigt avkopplande och mysigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pallen har sin charm och sin "själ". Och vi är glada för att någon som verkligen ville ha den också har den nu, för här hade den bara blivit stående i en undanskymd knut.
      Jag har också funderat på detta med mjölkpall, men tror inte att det är en sådan. Dels så har den lika långa ben och så har jag aldrig hört talas om att de hade kor att mjölka här när det var skola.
      Tror mera på att den har använts i slöjden när det begav sig, för den har gammal färg på sig
      Tänk om de kunde berätta!

      Radera
  2. Underbar pall! Så härligt för Tina att få den med sig hem, och få hälsa på hos Pettas. Det vill jag ju också göra!

    KRAMAR
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte och tycker också att pallen är jättefin och tycker att det är jättebra att den hittade "hem".

      Det vill ju jag också att du ska göra Lotta!

      KRAMAR!

      Radera
  3. Visst är det spännande med "bloggkompisar". Det är precis som gamla tidens brevvänner, vissa träffade man och insåg att man läst känna varandra väldigt bra genom att prata brevledes.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett riktigt bra sätt att lära känna varandra via ord innan man träffas på riktigt.
      Spännande är det och väldigt roligt och trivsamt när det visar sig sitta perfekt, att man inte
      har misstagit sig alls.

      Radera
  4. Spännande med bloggvänner! För visst är det så att vi bildar oss en hel massa uppfattningar om varandra. Puh, blev nästan lite rädd nu. :) Men hamnar jag på Åland någon gång, så nog letar jag reda på ett visst fik.

    Önskar dig en trevlig söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det så Aila!
      Man skapar sig en bild och jag tror nog också att man lär känna varandra rätt så bra också med tiden.
      Du är varmt välkommen utifall att du hamnar här någon gång:)

      Önskar dig en trevlig nästa vecka!

      Radera
  5. Härligt med bloggvänner!
    Du är en sådan som kan läsa mellan raderna. Osynlig som jag varit de senaste veckorna, så har du synts hos mej allt emellanåt. Och jag har blivit så glad för det!
    Fin pall och vilken lycka för henne som tar vara på den nu en tid, vem vet vart den hamnar sen... Kanske du ristade in ett litet Åland ngnstans på den :)
    Nu är det lång semester här och det är så skönt!
    Stor söndagskram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, absolut!
      Jag har förstått att du har haft mera än full fart under galoscherna Lisbet!
      Ibland hinner man bara inte med, beroende på vilket jobb man har.

      Jag behövde inte rista in ett litet Åland på pallen...hon bär redan Åland i sitt hjärta.
      Där är det inristat med blodsband:)

      Jag hoppas att du får ett skönt och härligt sommarlov att hämta krafter på inför nästa termin!
      Stor kram till dig med!

      Radera
  6. En sån vacker pall. Den får mig att minnas mina farföräldrars mjölkpallar, men de hade bara tre ben och lutade lite inåt. Jag har faktiskt testat att mjölka för hand när jag var barn. Det var inte lätt. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pallen är väldigt vacker, också i mina ögon.
      Det är nog ingen mjölkpall det här, skulle jag tro.
      Jag har förstått att det inte här så enkelt att mjölka för hand, att man måste känna till den rätta knixen. Själv har jag inte mjölkat någon gång, bara fått känna på spenarna i förbifarten när en annan kvinna mjölkade.
      Kram

      Radera
  7. Fina rara vän, tack för att du bjöd in mig till ditt/ert härliga hem! Jag skumpar nu på väg hem o återkommer snart till bloggvärlden, full av underbara minnen...kram Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi log hela återstoden av dagen igår Tina...när vi tänkte på dig:)

      Kram

      Radera
  8. Men så snällt av dig att ge bort den finfina pallen,
    den är så snyggt nedsliten, hoppas att den får behålla sin ålder så
    hos sin nya ägarinna också.

    Härligt att träffa nya bloggvänner, det berikar livet otroligt.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att pallen inte kunde ha hamnat på bättre ställe än den nu gjorde:)
      I de bästa händer är den, det vet jag.

      Det är väldigt berikande, absolut:)

      Tjingelingen till dig med!

      Radera
  9. Jag har allt smekt och tittat på pallen flera gånger nu, kan knappt bärga mig o få till det i Shedet. Än en gång tack för din gästfrihet Karin! Hälsa Uffe också!

    kramen på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att du har kommit helskinnad hem!:)

      Tack själv Tina, nöjet och trivsamheten var helt på vår sida. Hoppas du tittar in igen när du har vägarna förbi!:) Uffe vinkar och ler!

      kramkram!

      Radera