tisdag 21 maj 2013

Terapi i trädgården

Ibland är det bra för min del att bara gå rakt ut i trädgården
I all synnerhet när jag känner mig frustrerad
Tack och lov så är det sällan det händer, men
idag kändes det som om jag hade fått en smocka
när en bekant kom hit i ett ärende


-"Handen på hjärtat" inte kan det väl löna sig?", sade hon...
-"Vad menar du?" frågade jag
-"Ja, inte kan ni väl leva på ert företag?"




Förvånad över det som jag upplevde som en direkt förolämpning
svarade jag att "men vi lever på det här, båda två....året runt.
Vad skulle vi leva på om inte det här?"



Jag blev nästan svarslös.
Egentligen borde jag ha varit tyst
Helt enkelt för att jag inte förstår hur man kan fråga en
sådan fråga.
Den behövde inget svar alls..



Själv skulle jag inte komma på att ställa en sådan fråga till någon annan.
Jag räknar med att folk själva sköter om det som dem berör
Jag iddes inte ens berätta att vårt företag fyllde elva år för snart en månad sedan
Så på något sätt har vi tydligen överlevt :D



Det är en livsstil att vara småföretagare.
Det är något som konstateras med ett leende, ofta,
när man träffar likasinnade, som vet precis vad det handlar om
att vara sin egen lyckas smed....
Man lär sig att rätta mun efter matsäck, tro mig
Man lär sig att dra slantarna långa...


Ibland, under lågsäsong, skulle det förstås vara skönt om det skramlade
in ett bidrag eller en oväntad lön någonstans ifrån.
Men något sådant existerar inte när man är sin egen.
Man får vara noggrann med sekinerna,
fördela dem så de räcker året runt
och man gläds över de jobbtillfällen man har och får,
även om arbetstiden ofta är när andra har lediga dagar


De fasta kostnaderna skall alltid betalas
Banklån, el, tel, renhållning, värme, moms, skatter, pensioner,
försäkringar, ja, listan är lång.
Och att göra långsiktig budget är ett absolut måste
Ibland får man lära sig att trolla också
Precis så där som det är för de flesta av oss, företagare eller inte
Det har vi klarat av alla år som gått...så om det inte lönar sig, så går
det i alla fall runt och lite runt till



Det är sällan jag känner mig kränkt men när den här typen av
tydligt spekulativa frågeställningar kommer, då blir jag faktiskt arg

Jag tror inte att ni får uppleva alltför mycket gnäll på min blogg?
men ibland kan jag reta upp mig på petitesser...
(för egentligen så är det ju en sådan:)


Därför är det också bra att ha en trädgård att gå ut i...
och glädjande nog många tulpaner att titta på, att njuta av
Ett varv runt huset och så är det eländiga humöret snart på bättringsvägen


Plötsligt så skiner solen igen!
Både ute och inne
Det blåser och söderut tornar åskmoln upp sig...
kanske jag rentav kände av åskan?
Eller vad var det som egentligen hände?;D

32 kommentarer:

  1. Här kan man lätt se på nätet ett företags omsättning. Är man nyfiken kan man kolla där och avstå från förolämpande frågor. En mer berättigad fråga hade väl varit - i alla fall av en sommargäst, inte en bekant - " Vad gör ni när ni inte har sommarcaféet öppet?"
    Nästa gång du får en så dum fråga tycker jag du säga: "O, nej, vi har en begravningsbyrå också, den lönar sig jättebra! Bröd kan man inte leva av, men på döda!" Och så ge vederbörande onda ögat....

    Förresten lär väl större delen av Ålands befolkning leva på sina småföretag, eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. " Vad gör ni när ni inte har sommarcaféet öppet?" är en fråga vi får ofta av sommargäster och det är mycket förståeligt och också omtänksamt. De bryr sig.
      Uffe var inne på samma linje som du och tyckte jag borde ha hittat på någonting dråpligt.
      Jag får lägga det där med begravningsbyrån och onda ögat bakom örat, ha det i beredskap till nästa gång om det blir en sådan. Nu önskar jag nästan att det blir så:D
      Hornen växer...
      Visst är det så, här är alla mera eller mindra små företag med många ben att ta till om så krävs

      Radera
    2. Just det dödsäsongerna är bäst.

      Mamma brukade ha ett syrligt svar när folk var för nyfikna, Hur så? sa hon med ett lite spetsigt tonfall. Sedan blev det ett annat samtalsämne.

      Radera
    3. Hur så?, det är enkelt och bra...nu gäller det att öva in rätt tonfall också...spetsa till det hela.:D

      Radera
  2. Du kan inte ana så ofta jag fått frågan om jag verkligen kan leva på vad jag gör.
    Jag brukar påpeka att jag som synes lever, och inte är någon gengångare.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. :D, tack för tipset! Jag lär mig hela tiden. Begravningsbyrå, gengångare...allt lägger jag bakom örat.
    Jag måste lära mig att svara på rätt sätt, men oftast blir jag så ställd över att någon kan vara så ohyfsat nyfiken så jag kommer av mig.

    Karin

    SvaraRadera
  4. Ja, du... vad ska man säga? Vad menade hen med frågan, egentligen... för det syntes väl rimligen att ni såg ganska levande ut. Smått oförskämt, håller med; personen har inte ett dugg med era inkomster att göra.

    Lyckan i livet är inte antalet pengar, bara man klarar sig. Det viktiga är att man trivs med tillvaron, har sin frihet och ett gott samvete. Nog den bästa kudden. Bry dig inte om sådana där människor, gissningsvis mår de inte lika bra som du gör!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte finns det så mycket att säga egentligen, man får ta det som det kommer men ibland när man är trött orkar man inte riktigt med den typen av oförskämda frågor.

      Visst är det så, huvudsaken är att man klarar sig och trivs, vilket vi gör. Förträffligt och den bästa kudden sover vi också på:D.
      Du har rätt, inte ska man bry sig om sådana människor, men ibland blir man ställd just för att man själv inte förstår riktigt varför ett sådant intresse finns.

      Kram!

      Radera
  5. Fina du! Ni är nog rikare än många andra, på det som räknas! Visst får man trolla ibland, så går det lite till, om man bara vill. Och visst är det konstigt med sådana frågor på det viset! Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, ingen fara med mig Pia. Jag blev bara tillfälligt arg över en fånig fråga.
      Småföretagare har det lika överallt, vilket inte betyder att man knäar, bara måste trolla litet nu och då. Vi känner oss väldigt rika:). Stor kram!

      Radera
  6. Hej,

    vill inte gärna ta ordet i min mun (skriver det i stället)
    :avundsjuka. Tack för en trevlig blogg och hoppas ni kan leva bra på er verksamhet även i framtiden!

    Karl

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karl!
      Det kanske är där skon klämmer.
      Vi fortsätter som tidigare i vår egen takt och gör det bästa av det mesta:)

      Radera
  7. Hu vilken dum människa..fattade nog inget..eller var bara avundsjuk..för att Ni har det så bra..och gör det ni brinner för och vill göra..Slitigt såklart med ack vad det måste vara roligt!! Hurra för dig kära Kusin, som fixar det som många drömmer om. Fina tulpanbilder, otroligt fina färger..och du brukar minsann aldrig gnälla..detta var inte gnäll, det var väl ett konstaterande bara..knaskärring det där..
    Kram Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är jag inte arg längre, brinner snabbt min stubin, tjutt så där bara
      Vi har det bra på vårt sätt, helt rätt:) Trivs som fiskar i vattnet

      Tulpanerna fixar det också, den på första bilden var vit från början, men när den vissnar blir den rosa...den orangea var citrongul och ändrar färg närmare sin egen vissning.
      Det var ett konstaterande att jag var arg en stund:)
      Kramkram

      Radera
  8. Petitesser! Lappri!! Vi (eller egentligen min pappa, snickaren) råkade ut för något liknande. En tjänsteman från taxeringsmyndigheten gjorde hembesök hos oss för att man undrade på myndigheten om det inte blivit något fel. Den inkomst som pappa delklarerat gick det ju inte att leva på. Pappa blev lite ställd, men mest road och bjöd skattetjänstemannen att komma och bo hos oss för att se hur det gick till. Huset vi bodde i var ju stort. Skattmasen avböjde erbjudandet, avslutade samtalet med några byråkratiska fraser och försvann i sin bil. Pappa skrattade gott åt episoden och jag fick upp ögonen för hur fantastiskt duktiga mina föräldrar var på att klara sig utan kontanter, utan att det gick någon nöd på oss. Och vilken tulpanrikedom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, härlig historia.
      Jag har upplevt någonting liknande för många år sedan när jag hade ett annat företag,
      men det samtalet avslutades med att jag med familj skulle bosätta mig i skattmasens tjänsterum, i ett tält på golvet.
      Det ville han inte så den sköntaxerande skatt som jag då hade erhållit avskrevs på stubinen.
      Man kan leva rikt och bra utan stora kontanter, det är ett faktum.
      Som småföretagare blir man ofta överlevnadskonstnärer.
      Det var ju precis det era föräldrar var

      Vi är själva förundrade över tulpanrikedomen och variationen.
      Tulpanerna tycks ta viloår och återkomma när de själva vill,
      så här ser inte alltid likadant ut varje vår.
      Vi går på upptäcktsfärd och njuter.

      Radera
  9. Det finns människor som tar energi. Dem ska man undvika.
    Så finns det saker som ger energi. Bilder på tulpaner t.ex.
    Det kan man njuta av så här i arla morgonstund.
    Hoppas ni får en fin dag på ön.
    Go'morron och Fridens!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eive!

      Du satte fingret på det hela. Det var ju en energitjuv som kom hit!
      Tur att jag intuitivt sökte mig ut till energin utanför, för att tanka det
      jag hade förlorat. Så enkelt är det ju!
      Oftast mår energislukarna dåligt, dessvärre.
      Här småblåser det just nu och ser aningen mulet ut, men är skönt och varmt, 15 gr.
      Hoppas detsamma för din del!
      Go´morron och Fridens liljor!

      Radera
  10. Hu för energitjuvar! du som kan ta vara på allt---allt grönt och allt vackert.
    Djuren och alla andra glädjeämnensom ni ser och upplever.
    Det måste varit en annan sorts människa som inte hade en aning om allt gott och vackert som ni tar vara på -ofta gratis!Stackarn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, jag säger också hu för energitjuvar, men för min del är det överstökat.
      Jag blev glad igen när jag skakat det hela av mig, ville bara belysa det hela en aning
      här på bloggen. Att det kan vara så här också:)
      Ta väl hand om dig Eva!

      Radera
  11. Energitjuvar är det värsta som finns.
    De dränerar verkligen, jag vet.
    USCH, och de tar så mkt energi att det känns i kroppen flera dagar efteråt.
    INTE heller JAG fattar hur man kan fråga som din bekant gjorde. Jag skulle aldrig fråga ngt sådant.
    HON ser ju att det går runt för er, varför fråga då? OCH hon vet att ni lever på det?
    Kanske är hon avundsjuk för att hon själv har ett urtrist jobb på ett dammig kontor på en bakgata.
    Hoppas du känner dig bättre nu, men jag vet hur det känns. Himla trist.
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lustiga är att jag inte ens fattade att det var en "tjuv" på farten..men när Eive här ovan skrev det i ord, så insåg jag att jag blev "åderlåten" , lät mig bli det. Men i fortsättningen får jag nog dra fram både begravninsbyråer, onda ögat och gengångare som Olgakatt och Margaretha har tipsat mig om:D Hitta på något...
      Jag känner mig hur bra som helst redan efter trädgårdsrundan och skrivandet.
      men visst är det himla trist att det kan bli så här också...men alltid lär man sig någonting, om inte annat, så om sig själv....tränar mig på onda ögat nu, haha..
      Kram!

      Radera
  12. Ja, vad skall man säga...endel säger precis vad spottet för till munnen. Kanske hon ville att du skulle säga att det inte går, så behöver hon inte reta sig på att ni gör något ni tycker om: umgås med växter, deg, ord och människor allt i en härlig blandning, och lyckas med det :-)
    kram på dig Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte finns det så mycket att säga egentligen. Det handlar en hel del om mig själv, att jag ska lära mig att bara låta det gå in genom ena örat och ut genom det andra, men ibland stannar det där i mitten en stund och det var en sådan stund igår:D. Propp i hålet-dag.
      Uffe tycker att jag ska ha en hatt i närheten utifall att det händer igen. Då kan jag bara räcka fram den och be om ett bidrag...eller ge ett bankgiro för inbetalning. Det finns många knep och finter, haha...
      Kram på dig också Ann-Mari!

      Radera
  13. Idag har du nog glömt bort de tanklösa orden från igår. Det är konstigt hur vi uppfattar saker andra säger. Det beror helt på hur man känner sig inombords. Är jag på gott humör, så bara rinner det av mig, men är jag trött eller deppig, så hänger jag upp mig på allt och går och ältar. Varför kan man inte var så kvicktänkt och ge ett dräpande svar med en gång. Jag ser att du har fått många bra tips. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så Gunnel. Redan igår, efter terapirundan i trädgården var jag glad igen...
      och du har rätt, ibland klarar man allt och ibland ingenting.
      Risken med att ha ett dräpande svar är att det ska vara så där lagom och inte för dräpande.
      Då är man ju inte bättre själv eller hur? Men tipsen har jag lagt bakom örat:)
      Kram!

      Radera
  14. Naturen är perfekt terapi. Helande.
    Ett märkligt uttalande som jag kan förstå att du stördes av. Som andra skrivit är energitjuvar svåra att ha att göra med. Det bästa är kanske att bara låta det hela "glida undan". Kanske inte alltid det lättaste.
    Vad bra att trädgården och tulpanerna hjälpte dig. :)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturen är det bästa för det mesta:)
      Plumpt skulle jag kalla det, men hon kanske inte tänkte så själv ens.
      Den här gången gick det rakt in och utlöste adrenalinet. Mycket beror på hur folk frågar, i vilket tonläge. Märker man att det finns en udd bakom det hela som inte är helt snäll, så...
      men jag ska dra till med det här om begravningsbyrå nästa gång:)

      Kramar!

      Radera
  15. Trädgården och skogen är bästa terapin för allt! Att krama träden ger en så mycket god och harmonisk energi,jag kramar mina olivträd!
    Avundsjuka är en ful egenskap!!
    Dina bilder är så fantastiska, har du tänkt att ha en fotoutställning eller du rentav har haft det!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trädgård, skog, hav....allt är bästa terapin som har med naturen att göra.
      Oh, tänk att få krama ett olivträd. Det ska jag göra när jag får tillfälle till det nästa gång.
      Tack Anneli, vi har faktiskt funderat på att ha fotoutställning tillsammans Uffe och jag. Men än så länge är det bara på funderingsstadiet, få se hur det blir.
      Ha det gott du med!

      Radera
  16. Den där bekantingen kan du väl försöka glömma.

    Så som ni lever - mycket av naturen och dessutom ekologiskt (du har säkert sonat amalgamolyckan många gånger om ;)) - borde flera av oss göra. Du brukar alltid vara glad och positiv och har förmågan att se det goda, det bra med det mesta. Nä, den där bekantingen kan ta och ta sig någonstans.

    Fina tulpaner! Den första är otrolig!

    Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bekantingen har ombetts ta sig någonstans:), så bekantskapen har tunnats ut rejält..:D.
      Befriande känsla minsann.
      Tack Krönikören!

      Kramkram

      Radera