torsdag 23 maj 2013

I ungdomligt oförstånd

Vi hade våra goda vänner på middag igår kväll och eftersom L. är tandläkare med
egen klinik, så föll det sig naturligt att prata om
både det ena och det andra som har med tänder att göra
och allt vad därtill hörer


När reningsfilter och dylika attiraljer kom på tal över den foliebakade gäddan
kom jag plötsligt ihåg något, inte som ett aha, utan mera som ett stort uhu.
Jag  försvann i minnesdimmorna en stund medan de andra runt bordet
diskuterade skatter och annat trevligt

En av mina vänner är tandsköterska till yrket
och på den tiden detta begav sig
så hade man inte den kunskap om amalgamets alla verkningar som man har idag.
Detta som ett litet försvar till vad som komma skall :)


Nog visste vi att amalgamet inte var helt ofarligt, men praktiska som vi var...nu skriver jag vi,
för vi var två som slog ihop våra "kloka" huvuden i jakten på att spara några extra slantar,
så togs filtret, som användes när man sköljde bort amalgamrester och annat
som har med tänder att göra, tillvara.
(det skulle knappast gå att göra så i dagens läge, men på den tiden var det tydligen inte så noga) 

Filtret som såg ut som en rulle med yllegarn, vilket det också var men av speciell karaktär,
avlägsnades och skulle antagligen föras bort som problemavfall, men ....
ja, så blev det alltså inte alla gånger.
Vi löste problemet själva, så att säga

Tuggar med hartänder

Vi unga mammor, tvättade rullarna noggrant och nitiskt, sköljde och sköljde igen och igen
innan "garnet", (som mera eller mindre var hårtpressad kardflor),
hängdes på tork i friska luften.
Jag minns fortfarande  hur det liksom knastrade i ullen när vi tvättade filtren
Det blev rätt mycket garn och så skred vi till verket och stickade yllemössor åt våra telningar.
Sonen som var yngst fick även ett par blöjbyxor av ylle till tygblöjorna,
av det allra sista restgarnet plus
lite spunnet stickigt hundgarn..(allt har man sysslat med i sina dagar, puh)

Tuggar med ekorrtänder
Det här berättade jag förstås för våra middagsgäster, som i ett smått chockartat tillstånd
frustade fram skrattsalva på skrattsalva.
Amalgam-mössor och byxa...det hade de aldrig
någonsin hört talas om tidigare..
Konstigt i och för sig, för nog kunde man ju ha förväntat sig att flera än vi två mammor,
borde ha varit mera om sig och kring sig på den tiden
Uffe, som har jobbat med problemavfall under en lång tid i sitt liv, frågade genast vad vi gjorde av sköljvattnet...han tänkte förstås på kvicksilvret
Det försvann ner i vasken förstås

Ibland måste Kurt-Birger ta i för president och fosterland
Tandläkaren i gänget var säker på att det var hälsosammare att ha
amalgammössa än att ha amalgamplomber.
Han borde veta för han forskar i ämnet och reser världen runt och håller föreläsningar
om amalgam för andra tandläkare.
Alltid en tröst...
Ack ja, de barna, de barna.
Vad allt har de inte fått vara med om?
Men hur som helst så har det ju gått riktigt bra för dem...
kanske tack vare amalgammössorna och ett och annat avmaskande örtte.

Brottet, för det var ett miljöbrott, fast det förstod jag inte då,
det gick upp för mig först under middagen
är säkert preskriberat vid det här laget

28 kommentarer:

  1. Vilken underbart knäpp, kreativ och alldeles rysansvärd idé att nysta upp amalgamfiltren!
    Och vilka alldeles underbara bilder på dina matgäster!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knäppt och kreativt var det nog så det förslog:).
      Tack Karin!

      Radera
  2. Amalgammössor var något nytt! :) Egentligen är det så skrämmande att man har svårt att tro att amalgam någonsin tilläts sättas in i folks munnar. Ett sådant gift. Ryser vid tanken faktiskt. Har turen att inte ha något amalgam i min mun.
    Kurt-Birger ser ut att ta i för kung (president) och fosterland. ;)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaså, så du har inte heller hört talas om amalgammössor tidigare? ;)
      Så är det ju med det mesta, med tiden så kommer vetenskapsmännen på hur förfärligt farligt vi lever och har levt i långliga tider.
      K-B:s surbröd är väldigt hårt efter lång torka, så han får ta i allt vad tänderna håller
      Kramar!

      Radera
  3. Vilken härlig handarbetsblogg jag hamnade i här på morgonkvisten. Jag måste säga att du och din väninna var påhittiga. Kurt Birger har fullt upp. Ormbunkar är nästan som vackrast innan de slagit ut helt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Praktiska, tyckte vi nog själva. Och sparsamma, haha...
      Ormbunkar är fascinerande. Jag beundrar dem varje dag när de är i det här speciella skedet. Och vilken fart de har när de utvecklas

      Radera
  4. Det var en historia jag aldrig hört förut men den som spar den har. Har som tur är inte så mycket amalgam i munnen, det har ju varit en het diskussion om ämnet länge.
    Bilderna kunde jag inte låta bli att beundra, brödkakan såg så god ut, hehe!

    kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är någonting du ska vara enbart glad över Tina. Att du inte har hört den historien tidigare, men sann är den dessvärre. Satt just och undrade vart mössor och byxa tog vägen senare...nu var inte de så farliga i sig, så rentvättade som de blev. Det värsta var vattnet som bara hälldes ut.
      Brödkakan är några månader gammal vid det här laget:)..några regn till och så är den uppäten.
      Kramkram

      Radera
  5. Haha! Jag hoppas att du ursäktar för att jag skrattar högt här i min stol. Nog har jag hört mycket i mina dar och nog visste jag att du är ruskigt kreativ... Men detta! Nej, det visste jag inte. Ojjj-ojj-ooooj. :)

    Tack även för de fina bilderna! Kurt-Birger får "douze points" från juryn härstädes.

    Kram och fortsatt fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland kan man förstås undra var man får allt ifrån.
      Inte utan att jag chockar mig själv stundtals. Men roligt är att du fick dig ett gott skratt!;D
      Och det är nog ojjj.ojjj..oooooj.

      Kurt-Birger tackar för douze points och viftar på svansen.

      Kram och tack detsamma!

      Radera
  6. Vilken KUL historia!!
    OCH jag skulle vilja se kläderna. Du har inte kvar dem?
    HAR aldrig hört talas om detta förr. SÅ påhittiga ni var!
    Ja, förmodligen mkt nyttigare att ha tröjor och mössor av amalgam än att ha det i tänderna.
    Underbart inlägg :-)
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, tack Annika!
      Jag har funderat en del på vart kläderna tog vägen och polletten föll ner för någon timme sedan.
      Jag gjorde om dem och virkade en dammössa av den delen av garnet som gick att återanvända en tredje gång. Snitsade till den med en ros och var väldigt förtjust i den själv, men det var också en väninna som fick mössan...och var den är nu vete gudarna. Kanske att det bara är en tumme kvar av "västen".
      Kram!

      Radera
  7. Jag undrar vem amalgamet har varit värst för, patienterna, personalen eller miljön. Har haft en hel del amalgamplomber ditkomna för mycket länge sedan. De flesta är utbytta av åldersskäl vid det här laget men jag har aldrig mått dåligt av dem, tack och lov.
    Men nån kvicksilvermössa har jag aldrig haft! Och kvicksilvertermometern lämnade jag in på apoteket för många år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gissar att vi alla har fått vår beskärda del av kakan på ett eller annat sätt eller annars inte alls.
      Jag har också haft amalgamplomber, det var ju det som stod till buds tidigare. Inte har jag heller mått dåligt av dem.
      Nähä, ingen kvicksilvermössa där heller;)

      Radera
  8. Jag har heller aldrig haft ont av mina amalgamlagningar.
    Ett minne.....Jag tappade en gång en termometer på BB i handfatet. Den gick sönder och de små kulorna rullade runt. De försvann väl ner i váttenlåset? Ingen sa något och livet gick vidare. Jag fick en ny temp att använda bara. Och kvicksilerångorna?????

    SvaraRadera
    Svar
    1. De små kulorna var ju kul:). Det hände ju nu och då att termometern gick sönder när man var barn.
      Självklart försvann de ner i vattenlåset, så var det ju då....och när man inte vet hur farligt någonting är så går det ändå...

      Radera
  9. Foliehattar har jag ju hört talas om men amalgammössor var en nyhet. De verkar dock inte fungera riktigt likadant ...

    Men en blöjbyxa i stickigt garn? Borde jag tycka synd om sonen? Eller blev han blöjfri i ett kick månne?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycks vara ett okänt fenomen detta med amalgammössor, märkligt nog;)...

      Återigen ett heureka, med ett aha denna gång och inget uhu! Det var därför han ville bestiga tronen i så tidig ålder...jag har hela tiden trott att han blev blöjfri p.g.a en systerlig förebild, men nu får jag kanske tänka om i alla fall. Kanske något att införa för barn som inte vill bli blöjfria...stickiga blöjbyxor

      Kram

      Radera
  10. Svar
    1. :D...kvicksilvergo
      Tack Karlavagnen!

      Radera
  11. Ja, som sagt, bättre en amalgammössa än amalgamplomb! Fast det var väl inte så hälsosamt att låta vattnet rinna ut i avloppet.
    Men vad allt har man inte gjort i ungdomligt oförstånd.
    Min termomenter gick sönder medan jag hade den i munnen - jag gapade stort och både glasskärvorna och kvicksilvret ramlade ned i omeletten (kvicksilver i ägg var väl inte helt okänt?) På den tiden hade jag inte hört talas om att man skulle lämna in trasiga termometrar någonstans, så både omeletten och kvicksilvret gick direkt i soporna.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog det som försvann i avloppet som var det värsta i sammanhanget.
      Det var ju precis så där det var, man slängde allt med soporna eller i vasken, puts väck
      Jag putsade silver helt oförmodat i pulverpotatismos, när jag lämnade sonens dopsked att stå kvar i det en stund. Den sken i kapp med solen i Karlstad när jag tog upp den ur moset, nyputsad och fin. Nu används inte alpackasilver och pulverpotatismos längre sedan den eskapaden. Arma barn, silverputsmedel i maten och amalgam i blöjbyxorna...

      K

      Radera
  12. Hahahaha....det var en dråplig historia.
    Annars gillar jag köksbordet.
    Runt bord och exakt likadana stolar hade vi när jag var sambo.
    Stilren dukning. Elegant.
    Go´kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog är man dråplig emellanåt, som människa. I och för sig så kan man ju knappast vara någonting annat:) än människa, menar jag.
      Köksbordet och stolarna köpte jag för min första banklön för många år sedan åt mina föräldrar. Nu är de tillbaka till givaren, fortfarande still going strong.
      Tack Eive!
      Go´kväll önskar jag dig också!

      Radera
  13. Haha, amalgamblöjbyxor till bebisen, det skulle nog BVC inte gilla. Men det är mycket som de inte skulle ha gillar på den tiden jag hade småbarn. Men, som du skriver, det har överlevt och klarat sig bra i alla fall. Jag har mest dåligt samvete för att jag inte var särskilt noga med tandborstningen innan de fick sina nya tänder. Mirren är oerhört noga med det, hon borstar tänderna på alla tre barnen minst två gånger om dagen.
    Det tänkte jag på när jag såg haren...
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knappast skulle BVC gilla den typen av blöjbyxor:)
      I och för sig så kan man ju inte vara alla till lags..
      Morgon och kväll minns jag att det var tandborstning på gång. Ofta skötte storasyster om att lillebror gjorde det han skulle göra...
      Kram

      Radera
  14. Så underbart att läsa! Oj, oj!
    Och fina ekorrbilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så väldigt mycket!:)
      Ha en fin helg!

      Radera