torsdag 2 maj 2013

Det blev riktigt bra ändå

I slutet av februari bokade vi in oss för att fara till Havsvidden och lyssna på Janne Schaffer
på Valborgsmässoafton och innan det skulle vi vara med på Getabergen och skrika in våren
tillsammans med andra
samt  äta en bit god mat på Soltuna....bränna brasa...


Men vi fick besök. Eller rättare jag fick det och alla planer blev ändrade och avbokade.
Halsfluss med feber och frossa anföll mig för ett par veckor sedan
Först fick lilla W.den, så dottern, sedan jag och stora T.,
på det pojkarnas far en ny variant av förkylning
Den enda som har klarat sig är Uffe! Tack och lov!


Och nog är vi ju lite märkliga vi föräldrar...när dottern ringde och var totalt
ur gängorna med hög feber och ont i halsen,
visste jag förstås indirekt vad klockan var slagen
Ändå sade jag att jag kommer och hjälper,  bara jag inte blir smittad :)
Jag tror inte att jag smittar längre sa´dottern och så for jag dit och blev smittad.
Naturligtvis, det visste vi båda två, men man kan ju alltid försöka slå blådunster i
ögonen på sig själv. Och i vilket fall som helst så behövde hon hjälp


Jag bestämde mig för att ta det lugnt i alla fall medan lilla W. skulle få ta hand om
sandlådelekarna helt på egen hand. Under tiden tänkte jag läsa en
trevlig bok på farstukvisten där han såg mig hela tiden och veta var han hade mig och tvärtom



Men det går ju inte an  när liten vill leka och eftersom jag fortfarande bär det där
treåriga barnet inom mig så befann jag mig också snart i sandlådan på alla fyra
Vi byggde en flyghangar, en sjö, mängder av parkeringsplatser, en åker
och det surrade traktorer, bilar, båtar och flygplan så det stod härliga till
i den lilla världen
Små skogar uppstod litet här och där och vi byggde och stod i.
När lilla W. bara lade sig ner på" åkern" och såg trött ut var
det var dags att gå in och äta mellanmål och bara vara tillsammans med
varandra och en hel drös med sagoböcker
Behöver jag tala om att halsflussen inte blev bättre precis.)
Men roligt var det att krypa där på alla fyra, hämta vatten till sjön ur diket nedanför...
Roligt är det att ha en så härlig lekkamrat


Igår var den första dagen på länge som jag kände mig någorlunda frisk och
naturligtvis så passade jag på att bränna brasan medan Uffe tog hand om den sista
plätten med fjolårsförnan..... grannen plöjde sin åker nedanför oss


Det är inte vackert till en början, men efter ett par dagar syns det knappast mera
att elden har dragit fram över marken. Fortfarande var marken så våt att det bara
var topparna som brändes upp.


Dottern var här en stund och vi njöt av solskenet på det gamla skoldassets trappa
sittandes på varma fårskinn medan vi diskuterade skogspolitik. Av alla saker...:)
Men skönt hade vi det och jag är så gott som frisk igen...ja, vi är det allihopa
Så det blev en riktigt trevlig Valborg och Första maj i alla fall!

14 kommentarer:

  1. Åå så mysigt och härligt allting.....utom bacillerna då förstås!
    Vilken drömmormor som leker så innerligt och hänger på i fantasins värld...hur fint som helst. Kan se det för mitt inre hur trevligt ni hade det...hihi...
    Hoppas du får en fin torsdag.
    Kram Lollo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bacillerna kan man vara förutan, men ibland hoppar de på en i alla fall.
      Leken är fostrande och när jag tycker om att "leka" på det sättet också, så
      vad passar bättre?
      Hoppas att du också får en fin torsdag Lollo!
      Kram

      Radera
  2. Been there, done that... Men vad gör man när småttingarna är krassliga och deras föräldrar behöver hjälp. Och den här nya förkylningen som den ena efter den andra drabbas av är nog en småkusin till influensor som härjade i min ungdom (hette den Hong Kong?). Jag tycks vara halvt immun, för jag blev bara måttligt sjuk, medan de andra däckades rejält.

    Härligt att bränna topparna på gräset så att det blir så där friskt grönt och fint när nya gräset kommer upp. (Alltid härligt med eld, som sagt.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det, vad gör man?
      Det har varit tuffa puckar denna vinter vad gäller virus.
      Antagligen för att lilla W. har dragit hem både det ena och det andra från sitt dagis
      Kanske inte ens det är orsaken, det finns ju smittor överallt..ett smutsigt handtag, pengar,
      nysningar och hostningar...
      Hong Kong hette influensan, stora och lilla, tydligen två olika. Då klarade jag mig också

      Det är den lilla smygpyromanen som talar Karin:)

      Radera
  3. Dom där smittorna är omöjliga- kommer dom så kommer dom även om man har sprit som ska döda. Hostan? Fick du inte den?
    Erik älskar att elda....har alltid gjort men igår var Ted o han ute med kajakerna. Erik har pryat i en kajakaffär --TOPPPEN

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, ingen hosta. Tack och lov, det räckte mera än väl med tjock taggtråd i halsen flera dagar i rad:)...nu är det bara en ynka liten klen en kvar.
      Roligt med pryan för Eriks del. Passar ju som hand i handske!

      Radera
  4. Trots din sjukdom så har du det relativt mysigt:) Ha en skön fortsättning i majsolen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju ingen värre sjukdom, ett virus med taggtrådskänsla och feber. Nu är jag nästan frisk igen, så jag har det bra, utan vidare:) Önskar dig detsamma!

      Radera
  5. USCH och fy. Det var ngra år sen jag hade fluss, men sådana knockar mig totalt.
    Vidrigt är det.
    Men mysigt hade ni iallafall.
    Min mormor var precis som du då vi var små. Hon lekte så mkt med oss, satt i sandlådan i timmar, eller läste för oss, eller vad det nu kan vara.
    OCH som vi älskade det. SÅ heja dig!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade faktiskt ingen större erfarenhet av fluss från tidigare, men usch, säger jag också. Det var en tuff variant.
      Nu är det till all lycka över:) nästan....
      Skönt att höra vad gäller din mormor. Då vet jag att "mina" pojkar kanske tänker likadant när de blir vuxna. Tack!
      Kramar!

      Radera
  6. Härligt våriga bilder!! men så trist med flussen...länge sen jag hade det nu, men hade det desto oftare förut...Krya på dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag hade halsfluss som barn och att man då sade att man hade i toncillerna:)
      Tack Fjällripan!

      Radera
  7. Ibland får man bara ge sig och vänta tills man blir frisk. Själv har jag en rätt beskedlig 'högfärdshosta' för tillfället men det är mycket länge sedan nåt virus däckade mig ordentligt.
    Kan meddela att lilla Åland blommar, både blåsippor och nunneört!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det, ibland måste man bara ge sig om man vill eller inte. Det sköter sig självt mera eller mindre. Orkar man inte så orkar man inte.
      Hälsa till lilla Åland.
      Lilla Skåne börjar visa livstecken...:)

      Radera