tisdag 16 april 2013

Bokstavligt talat

så var jag som kärringen mot strömmen idag .
Uffe med egentligen....

När vi hade diskat klart efter det att Visit Åland med deltagare och Ny Nordisk mat
hade varit här på lunch idag, så tog vi oss ut i det strilande vårregnet


   Åland är både de tusen öarnas och också sjöarnas land, men särskilt många forsar
   och vattenfall är vi inte berikade med.
   Men ingen regel utan undantag...
   Varje vår och varje höst så uppstår en rejäl fors vid Långviken här i Geta...


   Jag har kört förbi den många gånger och tänkt att jag ska gå längs
   det forsande skogsvattnet för att se var det har sin upprinnelse


   Uffe var genast med på noterna när jag frågade honom om han ville komma med
   För honom var det inte första gången. Han har varit där tidigare


 Vi vandrade motströms på vardera sidan om forsen som drar fram ca 400 meter i skogen
 ovanför Getavägen vid Långviken


    Vatten är som ljuvlig musik under våren,
    där det dansar sig ystert och befriat fram mellan stockar och stenar


   Fartfyllt och humusfärgat drog det förbi oss där vi tog oss fram i motsatta riktningar


    Det är bäst att låta bilderna tala för sig själva...


   Vattnet är som ett eget väsen, kraftfullt och egensinnigt


   Längre upp i skogen vi kom, lugnare blev vattnet


   Så småningom lugnade det sig helt....bara regndropparna störde ytan


   och så var vi framme vid upprinnelsen, som fortfarande ligger under is
   På sommaren är här så torrt att det inte finns en gnutta vatten alls...
   Nu vet jag var källan finns:)
   Vi tackade för oss och vände tillbaka i samma riktning som vattnet hade sin väg
   ner mot Långviken


   Vi hittade också de första blåsipporna för året...
   Det stramade till i mungiporna när de drogs upp mot öronen
   Man kan ju inte bli annat än glad, eller hur?

16 kommentarer:

  1. Det var en vacker komposition. Som en vårsymfoni i olika temperament. Jag kan riktigt höra bruset och njuter för fulla muggar. Som extranummer en vacker liten blåsippan. :-)
    Go'kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eive!
      En vårsymfoni är precis vad det är...
      Och blåsippan steg vi nästan på, men den klarade sig:D
      Go´kväll!

      Radera
  2. Hejsan Karin !

    Förtjusande brusande vårbäck i större format.
    Kunde riktigt höra det.Kanske min tinnitus blev
    verklig
    Väldigt vackert att se på vatten hur det rör sig även om det var
    stillbilder.

    Och som avslutning den vackra Blåsippan.
    Kan inte bli bättre- Såg nog aldrig Åland på riktigt.
    Tack för Dina goa rader till mig.Du har så rätt.

    Har bytt namn på bloggen till Händelser i vardagslivet med prinsen. Ska be Babbi ändra inne på bloggen också.Det är hon som utsmyckat mina bloggar.

    Kanske skulle ha en vårblomma på Mi´s nya liv nu ett tag.

    kram Mi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mi!

      Vatten kan vara väldigt vackert...är det nog allt som oftast egentligen:)
      Åland är så mycket, precis som de flesta platser är. Men man måste skrapa litet på ytan, söka sig bakom ...

      Vårblommor är aldrig fel, men nog pryder Prinsen sin plats också

      Kram
      Karin

      Radera
  3. Vilket fint våräventyr, med vackra bilder... som alltid. Men fortfarande en massa snö kvar, såg jag. Desto trevligare att blåsippan vågar sig fram ändå!

    Jag hittade mina första vitsippor för året idag. De är också underbara, även om blåsippan är min favorit!

    Trevlig onsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Aila!

      Man behöver bara ta några steg utanför allt det vanliga ibland, för att hitta något lite extra.
      Fortfarande gick vi i djup snö på sina ställen, men nu är den grovkornig och har vårlig konsistens. Blommor och allt annat levande är otroligt levnadsvilliga. En liten kal fläck någonstans mitt i allt det vita och vem tittar upp om inte en blåsippa eller något annat. På södra sidan av vårt hus hittade jag vitsippor härom dagen. Tidigare än blåsippan!
      Önskar dig en fin onsdag!

      Radera
  4. Å hej och HÅ! Man blir ju alldeles omtumlad och berusad av brusande vårbäckar och bländad av blåsippor och oj! Fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här tumlar vi runt i rena våryran.
      Tack Karin!

      Radera
  5. Vilken fin fors.
    Hör bruset av den jag också.
    Skulle gärna ha fotograferat den.
    OCH vad fint med lilla blåsippan...aww...saknar.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man måste ju vara mallig över de få små forsar som finns på vår lilla ö i havet:)
      Kameran var inte helt nöjd igår, det regnade ymnigt, vått överallt
      Förstår att du saknar blåsipporna...och alla de andra sipporna med
      snart är allting täckt av de fina här
      Kram!

      Radera
  6. Vilka mäktiga bilder på vattnet! Man kan nästan höra hur det dånar. En lisa för själen sen att se bilderna på blåsipporna och de gulliga videkissarna. Våren har många ansikten. Ha en fortsatt bra vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Våren har många härliga ansikten, både smått förfärande men för det mesta förförande:)
      Det är underligt egentligen, att en sank mark uppe i en skog kan åstadkomma så mycket vatten så det forsar fram med så stark kraft som det gör.
      Jag blir både ödmjuk och imponerad
      Önskar dig detsamma!

      Radera
  7. Magiska bilder med härlig färgton! Och så blåsippor...det är nog en av de saker jag saknar mest med södra Finland, blåsipporna i skogen och sedan vitsippsängarna...suck!
    Tack för promenaden, jag har "stegfri" dag, men kom ju ändå ut, tack vare dig :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann-Mari!:)
      Förstår att du saknar sipporna, de hör ju våren till så in i norden...
      Hoppas du hade stövlar på för det var verkligen vått där vi gick:)

      Radera
  8. Underbara bilder som vanligt. Blåsippan är min favoritblomma och du har verkligen lyckats få en ljuvlig bild på blommorna!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Vi hittade några skönheter i en södersluttning...snart är det blått överallt:)

      kramar!

      Radera