onsdag 20 mars 2013

Vandra vidare, vandra vidare....


           Precis där vi stannade i gårdagens inlägg fortsätter vi
           och vår väg går längs berget och över till andra sidan, där man kan se en
           levadastig till vänster
           Så här ser avståndet kort ut men några steg får vi nog ta innan vi är där...


    Det är svårt det här med perspektiv


    På bilderna tycks det som om man nästan går på plan och platt mark, men
    verkligheten är lite annorlunda


    En och annan liten raritet hittar man också längs levadorna...
    Tyvärr vet jag inte namnet. Ännu....(uppdatering: det är en liten toffelblomma)



                     En stark vårkänsla uppstod plötsligt, när vi både kände och såg
                     att någon brände ris och gräs för att bryta upp nya odlingsmöjligheter
                     Då kände jag ett extra sting av lycka...tänk att få uppleva två vårar om året!:)


     Jag visar bilder så här rakt av, av vår vandring...
     Afrikas lilja växer längs kanterna av stigen.
     Den fungerar som ett mentalt stöd och skydd många gånger
     Man känner sig säker, men ett steg för mycket åt sidan och så faller man...


  Här ser man bra hur Afrikas lilja nästan fungerar som en häck...(till vänster)
  Sporadiskt kan man också se att den  blommar den här årstiden
  Men det måste vara en syn för gudar när den blommar för fulla muggar

    En syn för gudar....
    (men inte den här årstiden utan senare under vår-försommar-tid)
   

   Den här stålbron var ny för oss...den tidigare, som vi har gått över, slets i bitar och
   försvann när vattenmassor drog med sig allt ovanifrån
   under det stora ovädret i februari år 2010
   Det är starka mäktiga krafter som är i rörelse när det vill sig.
   Hur länge den här bron klarar sig vet ingen.
   Broar går åt...





     Ord känns snudd på överflödiga...vyerna är så vackra så de talar för sig själva


                    Överallt finns det odlingar....




    Man brukar bokstavligt talat sin jord på kanten....


    ....ännu mera nu, än det har varit brukligt för ett tag
    Det finns familjer som har fått gå från hus och hem p.g.a. svåra
    ekonomiska situationer som också har drabbat Madeiras befolkning
    genom naturkatastrofer, arbetslöshet och den lågkonjuktur
    som även vi känner av i våra länder
    Ligiâ och Mârio har flere bekanta och vänner som måste överleva på 300 € i månaden
    En omöjlighet, enligt dem...jag är benägen att tro dem.
    Hur klarar man en månad med så lite pengar?
    Men många av dem har möjlighet att odla sina egna grödor, vilket är till stor hjälp för
    att klara födan för dagen
    

    Här träffade vi en ung man som höll på att bryta upp nygammal odlingsjord...
    Levadan rinner undertill längs terassen och som ni ser så är det hackan som gäller


    De  här männen jobbade långt nere i en dal...jag zoomade in den närmaste
    men ser ni att det är en kille till lite (eller mycket) längre ner...först trodde jag att det
    var kläder slängda där, men så såg jag att kläderna rörde på sig och gick av och an :)
    Det är inte lätt det här med perspektiv


   Sättpotatisarna låg stilla i alla fall
   Här har man klippt vinstockarna som senare får klänga på de vajrar man har spänt upp
   När vinet har vuxit upp så ger det ett gott skydd för solen, som är stark på höjderna, åt
   grödan under
 

   Mera vyer....mera perspektiv


    Vi närmade oss bebyggda områden igen...titta, titta vad vi hitta:)
    en julstjärna...mångdubbelt vacker



   Och där levadan slingrade sig fram, där gick vi...
   På väg hitåt står det på bilden...bara så ni vet vart vi är på väg...


   ...och så möter man det oväntade, fastän man inte borde bli förvånad,
   för det tycks finnas barer där man minst anar
   Idag stannar vandringen här...
   Ett inlägg till...sedan borde vi vara framme dit vi är på väg

  Ta av er skorna och vippa på tårna en stund tills vi vandrar vidare igen!
  Drick inte av levadavattnet, aldrig någonsin men..det ligger en bar i närheten...
  annars har ni väl vattenflaskor med er?

36 kommentarer:

  1. Era vandringar är så fantastiska! Jag tycker du har fått till det alldeles förträffligt med perspektiv. Känslan är där, nästan med dofter också. Vyerna är underbara. Jag kan föreställa mig hur det kändes att stå där och blicka ut över dalar, odlingar och blommor.

    Jag tar av mig skorna och vippar på tårna nu ;)

    Stor kram!
    Lotta




    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra att du kan känna det jag försöker förmedla. Som alltid är det ju knepigt att göra fullständig rättvisa åt det landskap man vandrar igenom, över, förbi.
      En omöjlighet egentligen, man behöver uppleva det själv.
      Tack Lotta!:)

      Stor kram!

      Radera
  2. Tack för morgonvandringen. Pust, alldeles svettig blev jag, balanserande på alla kanter. Helt yr.
    Ha en lugn dag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du har varit uppe och vandrat i gryningen!
      Önskar dig en yrfri fin dag med alla barnen!
      Och nu vet jag förstås att det är på söndag!:)
      Kram!

      Radera
  3. Andlöst vackert! Tack för att du tog mig med. I verkliga livet hade jag aldrig vågat. Aldrig i livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kul att du också är med och "vandrar" Maggan!
      Och så bra att du kan göra det så här ....

      Radera
  4. Mycket mycket bra skildrat. Men sällan säger du att ni är trötta? Men man hinner väl inte tänka så mycket sånt när man ser så mycket spännande hela tiden.Vilka vyer ! det gäller att sätta ner fötterna försiktigt och ändå titta ut över sluttningarna. Tack för den vackra vandringen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!

      Trötta blir vi inte av den här typen av vandringar, bara törstiga nu och då. Allt som allt är hela vandringen inte längre än ca 12 km och vi tar paus, tittar oss ordentligt omkring. LIte söndagspromenad över det hela är det nog:)
      Hoppas du kommer med på den avslutande delen också..eller kanske du stannar kvar i baren? ;D

      Radera
  5. Visst är det svårt att göra ett mäktigt landskap rättvisa via foton, jättesvårt. Speciellt det där att visa höjder och branter.
    Djupet.
    Skitsvårt.
    men jag tycker du lyckats bra.
    Älskar dessa inlägg om era vandringar längs levadorna. Det gör ont i mina ben när jag tittar på vissa bilder och inser att ni gått där med stupet på ena sidan.
    Jag skulle nog faktiskt inte våga, det är sanningen.
    Dessa killar som jobbar på odlingarna, wow!!
    Nu ser jag fram emot nästa inlägg. SÅ roligt!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så upplever jag det också när det gäller perspektiv när man vill ta en bild av de olika nivåskillnaderna. Som du ser så är det både Uffes och mina fotografier. En tillgång att ha någon annans foton att ta till, blanda upp sina egna med, när man tycker att man inte har lyckats riktigt bra.
      Ibland gör bilderna inte verkligheten riktigt sann, ibland ser det värre ut än det är, ibland precis tvärtom
      Killarna, märk väl, vi har aldrig sett kvinnor jobba på samma sätt i terassodlandet, vet nog inte om något annat. De står där och vippar på en kant ungefär som om de stod lika säkert som om de stod på landningsbanan på flygplatsen.
      Kramar!

      Radera
  6. Jag stämmer in i alla lovord, en fantastisk reseskildring....och så ligger jag här och funderar på om det fanns några ormar! Hahaha...jag lever mig verkligen in i det. :-)
    Fridens!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eive!:)
      Faktum är att det finns inte ormar i det här "paradiset". De har troligen haft för lång väg att simma till Madeira...och madeirianska myndigheterna håller hårt efter eventuella ormvänner som vill ta sitt husdjur med sig på semester. Redan på flygplatsen blir det ormvisitering:)
      Och skulle de hitta en slingrande orm, så blir den genast förvisad
      Fridens!

      Radera
    2. Tack för info...nu kan jag njuta fullt ut av bilderna. :-) Go´afton!

      Radera
    3. Joo, du behöver inte vara rädd för ormbett....
      Goáfton!

      Radera
  7. Jag känner att jag måste gå och ta mig en kopp te efter den här promenaden. Jag behöver bara titta på bilderna som jag berättat tidigare för att det ska ge ilningar i benen. Nej, levador är inget för mig - men kul att se på när ni går på dem.

    De gula nappblommorna är väldigt söta - det är säkert någon bloggvän som hör av sig och vet namnet. Har aldrig skådat sådana förr, annars brukar ju vissa utländska blommor ofta förekomma som krukväxter hos oss som julstjärnan.
    Skojig bild med Nils Karlsson Pyssling...
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först fattade jag inte, men sedan fattade jag vem som är Nils Karlsson Pyssling:)
      Märklig vinkling blev det allt....
      Uffe är de gula nappblommornas namn på spåret. De är väldigt små och växte hängande över en levada under ett utskjutande berg. Påminner lite om toffelblommorna
      Det är första gången för oss också som vi såg den gula lilla
      Kramar
      Karin

      Radera
  8. Har sagt det förr Karin, den här ön ska jag besöka när jag blir lite äldre. Då kommer jag väl varken orka eller våga mig upp på de där branterna, nog lika bra att flytta fram reseagendan lite, hehe! Vackert, jag gillar dina reseberättelser!

    kram till dig o ha en fin dag på ön

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du inte vågar gå på branterna, så kan du åka linbana upp och ner över hustaken och dalarna. Sitta där med en stickning och bara titta ut....eller så:) Ta en flaska gott vin med dig också. Jag kan komma med för den delen.....
      Tack Tina!

      Kram till dig också från ön som får lite snö på näsan just nu

      Radera
  9. Vilken vandring, vilka bilder. Och Afrikas stjärna också! Så fint. Fortsätter gärna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin,

      Afrikas stjärna växer som ett ogräs längs vägkanter, levadakanter...
      Bra att du också vill fortsätta:)

      Radera
  10. Bra att det finns "vattenhål" på vägen. :)
    Det är fascinerande med terassodlingar. Nog verkar det litet vanskligt att bygga så vid branterna. Tror inte att jag skulle vilja bo så även om utsikten givetvis är obetalbar.
    Ser nyfiket fram emot målet som vi närmar oss. :) Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis så behövs det vattenhål både här och där. I första hand för de som bor på platsen och jobbar med sina odlingar. Det är för dem levadorna finns till, vi turister får bara njuta av samma kaka, helt oförhappandes
      Jag kunde nog personligen tänka mig att bo på branterna...de har inte så många möjligheter till annan byggnation. Madeira är branter och djupa dalar, även i Funchal på många ställen
      Kramar!

      Radera
  11. Nu kunde jag se dig studsa iväg med kvasten, hehehe...en härlig syn!!

    kram o trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, såg du att jag hade några vackra fjädrar i den också?

      Kramkram!

      Radera
  12. Jag bara njuter av alla dina bilder. Visst är det fantastiskt med alla dessa odlingar på sluttningarna. Och alla hus som är placerade på de mest omöjliga platser, där man inte förstår hur de har fått upp allt byggmaterial. När jag bor i gästhuset hos mina vänner kan jag öppna altandörren och se passionsblommeslingorna från sängen. Och då och då dunsar det ner en frukt på plattorna.
    Kram,kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin!

      Jag får alltid lust att ha en liten terassodling när jag ser hur väl ordnade de är.
      Passionsblommorna kan till och med bli så stora att det finns risk för att de kväver annan växtlighet, ibland. Jag har dragit upp två plantor här hemma i kruka och visst är de stora och fina, men ändå som små tändstickor i jämförelse med hur de ser ut i sitt rätta element.
      och här dunsar förstås inte några frukter:)
      Kramkram
      Karin

      Radera
  13. Helt fantastiska bilder. Verkar lite vågligt att gå där bara. Jag är en liten fegis när det gäller höjder. Så vackra blommor. De små gula ser ut som små lampor på rad. Jag har ingen bar här hemma, men en kopp kaffe kan jag väl ordna fram åt mig nu. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!

      Självklart ska man vara noga med hur man sätter ner sina fötter nu och då, men för det mesta så är det ingen större risk om man klarar av höjderna.
      Vi försöker ta reda på vad de små gula heter, men har inte lyckats ännu. Första gången som vi såg sådana.
      Nu har du druckit ditt kaffe många gånger men hoppas det smakade bra. Ha en fin dag!
      Kram!

      Radera
  14. Vilket äventyr, helt otroligt!! :)
    Underbara bilder att njuta av, så himla vackra.

    Önskar dig en riktigt fin helg vännen

    Kram från Lollo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lollo!

      Önskar dig detsamma!

      Kram
      Karin

      Radera
  15. Så vackert! Någon gång hoppas jag att jag kan åka till Madeira. Då kommer jag att tänka på dig!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en väldigt vacker ö, vild och tam om vartannat.
      Ungefär så där som vi kvinnor är i allmänhet
      Åk till Madeira och tänk gärna på mig då:)

      Kram

      Radera
  16. Nu har jag varit med här igen och längtan till Madeira blir bara större.
    Måste bara berätta att innan vi åkte dit för länge sen så berättade jag till en herre att vi skulle åka iväg. Ja sa han, det lär ju vara så nära himmelriket man kan komma så nog hade Madeira gott rykte i allt det underbara även då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att du också är med och eftersom du har varit där så vet du på ett annat sätt hur det verkligen är och ser ut.
      Jag håller med den herren som sade så om ön.
      Den är magisk minst sagt.
      Ha en fin helg!

      Radera
  17. Jag var beredd på en fortsatt vandring, men nu får jag ha en liten paus i stället :)
    Jo, det är på söndag och jag kan inte tro att det är sant. Håller andan och tänker att det ju bara är ett litet steg.
    Hoppas så att du kunde komma... och är säker på att det blir någon gång. Att du eller jag...
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte haft tid att vandra vidare på slutetappen ännu, men den kommer och det är ju bra med bloggen att man kan vandra i efterhand också:)
      Det är ett litet steg Lisbet, dagarna rullar ju på som vanligt, fastän man fyller dem med år och årsdagar.
      Med all säkerhet blir det någon dag, någon gång...är övertygad om det, antingen du eller jag
      kram

      Radera