lördag 9 mars 2013

Smeknamn

Gnuttans rubrik för lördagstemat är Smeknamn


Länge trodde jag att Majas visa,
"När lillan kom till jorden det var i maj när göken gol",
var tillägnad min person.
Så tänker man när man är en liten jänta på några år som
har det tryggt och gott


Förutom smeknamnet Lillan, så kallades jag också till Kajsa Kavat.
Lillan sades mjukt och rart, Kajsa Kavat med en helt annan betoning.
Säkert fanns det både rutiga och randiga skäl till det :D


Så många andra smeknamn har jag inte förärats under mitt liv
Det har varit Karin rätt och slätt, så gott som alltid.
När min mor ropade på mig med alla mina förnamn, Astrid Karin Margareta,
då låg jag oftast lite risigt till
Då visste jag att räfst och rättarting väntade.....


Den dagen min dotter föddes (hon har födelsedag idag), så fick jag blommor av min moster
och morbror.
På gratulationskortet stod det: Grattis till Gordon!
Jag blev aningen bestört när jag trodde att de hade tagit miste på kön.
Det var ju en flicka jag fick! Gordon!?
Men det var bara stilen som var lite vild...det stod Godan, fick jag veta senare
Och ja, hon fick ju smeknamnet Godan och får säkert höra det någon gång nu och då
än i denna dag.


Grattis min älskade dotter!
Må din lilla tårta smaka bra, trots att lilla W. har punkterat den med
ett pekfinger och också ätit upp rosen. :D

De övriga som deltar i lördagstemat är:

26 kommentarer:

  1. Oj en pettastårta är säkert en läckerbit.
    Grattis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njaa Eva, det är nog ingen Pettastårta den här gången utan en som är inhandlad på ICA i Uppsala. Vi är långt ifrån varandra denna dag, men lilla W. har testat den inköpta marsipantårtan, fick vi veta via telefon. Ett litet pekfinger är bra att ha...och rosor måste man ju smaka på:)
      Tack!

      Radera
    2. Är nära, hela tiden, bara lite vatten emellan ibland:)

      Radera
  2. Intressant detta med namn o smeknamn... och alla som väljer att helt byta namn. undrar vad man skulle välja. Hm, kanske Skoga skulle passa mej? Ska fundera på saken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar vad jag skulle byta till för namn om jag också gjorde det....Inte vill jag heta Baka i alla fall:). Måste nog fundera jag också

      Radera
  3. Kajsa Kavat, minsann. Kanske man kan ana varför, än i dag? Och vilka fina födelsedagsblombilder till Gordon-Godan

    SvaraRadera
  4. :D. Det kanske du också har fått heta?
    Blommor till den som fyller år idag, hipp,hipp hurraa

    SvaraRadera
  5. Hejsan Karin !
    Visst är det mysigt med smeknamn.
    Till en viss gräns.
    Andra fotot med den roliga blomman som gapar med två tänder som en kanin. Är det lejongap.
    Vi tre systrar hette Persson efter Pappa så i Vetlanda kallades vi alltid för Perssonakörnorna. Avskyvärt tyckte jag, blev så glad när jag fick ta Mammas flicknamn Grimlund.

    Grattis till Dottern.
    Och tack för Dina rader till mig.
    Gulligt.

    Kram Mi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mi!

      Till en viss gräns. Jag håller med dig på den punkten.
      Jag känner inte till vad blomman heter, men det är en orkidé.

      Mycket speciellt uttryck för er systrar- Förstår väl att du tycker om ditt nuvarande efternamn.

      Tack!
      Kram
      Karin

      Radera
  6. Oj vilken blomsterprakt! Naturen är vidunderlig :)
    Så är detdär med smeknamn. När jag kände mig "vuxen" började jag använda mitt riktiga namn, och det gör de flesta, men för endel går man nog för alltid under ett smeknamn :)
    Trevlig lördag
    Ann-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturen är storslagen och vidunderlig. Man fattar inte allt det magiska...
      Jag tror också att de flesta använder sina riktiga namn när man vuxnar till sig. Smeknamnen hörde barndomen till. Åtminstone för min del och även för mina barns del. Det beror litet på hur ens namn är, tror jag. Ulf blir lätt Uffe:D
      Fin helg önskas
      Karin

      Radera
  7. Visst jag, ofödda barn brukar också få fina smeknamn. Vår första hette Tage (En Tage i min mage) ända tills hon kom ut och fick heta Tove. Det är styvt tjugo år sedan nu.
    En tårta med ett fingerhål har bara fått den sista touchen för att bli perfekt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, ofödda barn får också sina namn.
      Detsamma hände för min dotter. Hon fick bära sin lillebrors namn innan hon föddes...så den första konversationen oss emellan var att jag bad om förlåtelse för det. Lillebror kom tre år efteråt:)
      Ibland måste ett litet finger dyka ner igenom marsipanen och dessutom äta upp rosen innan någon annan hinner, lägga den sista touchen på konstverket. Precis så är det!

      Radera
  8. Underbart! Grattis till din dotter kära Karin, Kajsa Kavat, Lillan...och dina vackra namn Astrid Karin Margareta!

    Kärt barn har många namn ;)

    Vackra bilder, och en vacker dag! Gott med rosen, förstår om W ville ha den :)

    KRAMAR!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta!

      Självklart ville lilla W. ha rosen...men den var inte så god fick jag veta...den åkte ut med en grimas efter en liten stund

      Kramar
      Lillan, Kajsa Kavat, Astrid, Karin, Margareta

      Radera
  9. Fina smeknamn och "riktiga" namn du har. Självklart att kärt barn har många namn. :) Själv tyckte jag att Marianne var finare än Anne-Marie när jag var liten. Fattade inte riktigt då att det var A-M omvänt.
    Grattis till din dotter! Eftersom det inte var en Pettas-tårta kan jag tänka mig att rosen inte alls var så god. :) Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, utan vidare så är de rejäla bra namn.
      Jag tyckte inte alls om att heta Karin som liten, tyckte att det var fel namn på mig, men jag kom inte själv på något annat alternativ heller för den delen. Som om det nu hade haft någon betydelse ;)
      Rosen lär ha smakat rosendoftessens, så lilla W. som hade varit snabb som blixten och försett sig med attraktionen, blev besviken...ingen marsipanros där inte.
      Kramar!

      Radera
  10. Anar att alla läckra blomsterbilder idag kommer från Madeira.Min brorsdotter väntar sitt femte barn i dagarna och vi försöker alla påverka dem i namnvalet. Föregående dotter heter Tindra, vackert namn på ett spädbarn men kanske inte så lyckat på en rultig tonåring eller äldre dam. Eller är det bara jag som har fördomar? Stackars lilla W! Nu har hon ändå lärt sig att marsipanrosor oftast är vackrare än goda.
    Kram, kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så Kerstin!
      Du anar helt rätt!:)

      Tant Tindra....låter ganska bra tycker jag, men jag förstår hur du tänker, känner, men jag tror att vi har fördomar. Tror nog att det går bra att heta Tindra i alla åldrar...

      En erfarenhet rikare blev lilla W. En ros som smakade pyton. Kanske marsipanrosorna får vara i fred i fortsättningen.

      Kramkram
      Karin

      Radera
  11. Godan, så söt!!! Och vilka ljuvliga bilder på blommor. De gjorde mig lite mer söndagsglad :)

    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så braaa Anna!

      Söndagsglad kram!

      Radera
  12. Jag kallades också för Lillan när jag var liten. När man hör vissa smeknamn och ser vem som bär dem, så kan man nästan förstå tanken bakom. Ha en fin söndag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det ju!:)
      Allt brukar ha sin förklaring på ett eller annat sätt.
      Tack detsamma Gunnel!

      Radera
  13. Ja, visst är man lite trevligt egocentrerad som barn. Själv var jag som barn mäkta stolt över att de alltid spelade Svenska nationalsången på den stora, internationella finalen på melodifestivalen, när det i själva verket var tal om Te Deum-strofen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt egocentrerad, bra ord!
      Huvudsaken är att du kände dig stolt!
      Den "barnsliga" stoltheten är så sann och äkta, även
      om det inte i ditt fall var rätt sång:)

      Radera