tisdag 19 mars 2013

Levada do Norte...



    En dag i början av februari tog vi oss till Estreito de Câmara de Lobos,
    för att vandra den levada som vi båda tycker mycket om.
    Vi har gått den en gång tidigare för några år sedan men då började vi
    vandringen från andra hållet vid Gabo Girâo,
    den berömda klippan som stupar 580 meter rakt ned i havet

    Levada do Norte skulle åter vandras.
    Den är en av Madeiras mest populära levador, vilket man lätt kan förstå, för den
    är omväxlande och går genom öns förnämsta vinodlingsområden och byar
    med hus nära inpå en där man vandrar fram
    Den är ett ständigt växlingsspel mellan skogslandskap och odlingsbygd,
    hela tiden i nära kontakt med havet.


I februari börjar man  klippa vinstockarna, binda upp och ympa dem...
Vi har aldrig varit där när de är gröna och fruktbärande,
men jag kan tänka mig att det måste vara sagolikt fint att
vandra under ett grönt tak som skydd mot solen



    På senhösten lär vinstockarna lysa eldrött innan de tappar alla sina blad i januari




   Här går levadan, täckt av betongplattor i nära anknytning till husen
   och nedanför ligger vinodlingarna och trädgårdslanden
   Många odlar druvor som blir eget bordsvin,
   men även till viss del för leverans till vinfirmorna
   men längre fram längs levadan når man odlingar upp
   till 10.000 kvadratmeter yta, vilkas skörd
   nästan uteslutande säljs till vinfirmorna och blir till madeiravin.

   Mellan vinstockarna odlar man ofta kål, potatis, lök och bönor....


   Anonas, ( på portugisiska cherimoya) på svenska vaniljäppel-träd
   ser man överallt i trädgårdarna...
   En söt välsmakande frukt som härstammar från Sydamerika.
   Anonasträdet bär frukt från september till juni,
   men frukten är bäst i slutet av februari, början av mars...
   Man brukar arrangera en anonasfestival i det vackert belägna Faial.
   Likör och saft av frukten finns till försäljning under festivalen,
   förutom frukten förstås och andra typiska marknadsvaror...


         Julstjärnan ser man överallt och som stora träd....
         om jag skulle visa hela vår vandring i bilder
         så blev det många, många bilder av julstjärnan


          Bananpassionsblomman är ljuvligt vacker...
          Passionsfrukten, maracuján är jättegod och man kan nästan
          alltid köpa den på Mercadon i Funchal...
          Den här hängde ner från en trädgård ovanför oss
          och det är inte bara en eller två gånger som jag kände mig
          besjälad med tjuren Ferdinand under korkeken,
          han som älskar att dofta på blommor

  
                     Och förstås...
                     man tar tillvara ved när träden faller.
                     Till vänster odlar man kål...en bit av levadan blir synlig



   Levadan som slingrar sig längs bergssluttningarna...
   Det ihåliga ljudet som uppstår när man vandrar på betongplattorna
   berättar att det finns vatten under fötterna..
   Gul lyckoklöver påminde oss om att våren var på gång.
   Den växer som ett ogräs, ungefär som vitsipporna hos oss i maj



   Inget fel på utsikten eller hur?
   Här ser man tydligt hur landskapet ser ut, berg, dalar och hav


   och alla dessa terassodlingar som jag är så imponerad av


      Hur de beter sig för att odla någonting i den lutningen som man kan se på bilden
      begriper jag inte. Där står de som om de stod på plan mark...
      Jag skulle utan tvekan trilla ner för kanten...Vips så var Karin borta!
      Undrar om madeirianerna har kniptår ?

     Om ni vill så får ni gärna vandra vidare med oss en annan gång.
     Nu har vi bara börjat vandra på Levada do Norte
     En fin tisdagskväll önskas!

34 kommentarer:

  1. Härligt, i vanlig ordning, att följa dig!
    Emellanåt abonnerar jag på ekologisk frukt. En afton, för många år sedan tittade jag och pojkarna på filmen "Arthur och minimojerna" efter skulle vi undersöka fruktlådan där vi fann just en Cherimoya. Den kopplingen tyckte vi då var omåttligt rolig.
    Trevlig kväll önskar jag dig också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hanna!:)
      Den kopplingen förstår jag mycket väl att blev omåttligt rolig. Minimojer och chrerimojor...
      Tack! Ha det gott!

      Radera
  2. Bara börjat... Om det inte vore så fina bilder skulle jag blunda, såhär redan i början. Och jag är ändå inte särskilt höjdkänslig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är bara i början, ja:), men den här levadan är snäll och trevlig att vandra
      Och mycket vacker med fin utsikt...kul att du hänger med!

      Radera
  3. Oooo, jag kommer gärna med(här vid köksbordet). Det är ju så himla intressant. Kanske för att jag fick själv vara där och förundras över alla vackra växter för si så där 15 år sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt!:)
      Det är ju som att vandra i en blomaffär, allra minst
      Du vet att det stämmer när du har varit där...

      Radera
  4. Oh vilken utsikt och vilka bilder..härligt..Och snygga blommor, förstår mkt väl att ni besöker detta ställe år efter år...
    Kram och god tisdagskväll till dig med..Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske inte för intet, som man kallar ön till Atlantens Pärla....Azorerna lär också vara magnifik...och säkert hur många ställen som helst. Undrar hur man ska hinna med allt man vill? Det finns så mycket att upptäcka men man får väl spara lite till nästa liv också
      Kramkram

      Radera
  5. Landskapet är helt otroligt. Och lika otroligt att människor i alla tider klamrat sig fast vid branter och klippor och överlevt. Här pratar man om smålänningar som kan leva på en klippa men de riskerar sällan att trilla ner för stup. Vilket jag antar att många madeirabor faktiskt gjort och gör, liksom t ex äggplockande färingar. I färskt minne har jag också bergsborna i Laos.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med livet som insats för sin överlevnads skull, så är det och har varit ännu mera tidigare. Betänk, att det är människor som har byggt levadorna på höga höjder, mejslat ut vissa av dem på bergsväggarna

      Radera
  6. Ser helt enkelt underbart ut. Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så också! Underbart...
      Kram!

      Radera
  7. Så fint! Jag nästan känner dofterna. KAN du alla blommor och växter? Eller slår du upp dem? (Jag kunde julstjärna.)

    Njäe, rena kastruller på golvet, det är nog en ovanligare variant. Här ställs det saker på golvet, som kom ihåghjälp. Ofta fruktskålen. Måste erkänna att det ser konstigt ut när den står mitt på hallgolvet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D. Jag både kan och slår upp dem som jag inte kan och så lär man sig förstås under årens gång. Vi har varit där många gånger och alltid blir man förhoppningsvis lite klokare.

      Om ni hoppar över fruktskålen betyder det antagligen att ni har glömt det som skulle kommas ihåg, gissar jag;)...varför står fruktskålen på golvet ? Vill du ha en apelsin så finns den på hallgolvet. Det är roligt med variation i dukandet

      Radera
  8. Det verkar som om mycket vackert har samlats på Madeira. Har de många växter som är unika just för Madeira? Vilka färger! Kan känna doften hit till Weed. :)
    Tänk så kuperat det är. Antar att man får rätt bra kondition om man vandrar mycket där. Kanske de har sugfötter. ;) Kramar!

    SvaraRadera
    Svar

    1. Naturligtvis så har de sugfötter! Heureka, du kom på hemligheten Anne-Marie!
      Så måste det ju vara! Sugfötter, sugskor....
      Det finns många endemiska växter på Madeira och det är som att vandra i en blomsteraffär. Alla årstider blommar, mera eller mindre. Vi är där när de har vinter, så du förstår säkert hur det ser ut när det är vår och sommar
      Kuperat är bara förnamnet och kondition får du bara du vill röra på dig.
      Det är oundvikligt, så tillvida att man inte väljer att åka buss och taxi under sin vistelse där och glömmer bort det här med att vandra levada. Vi far dit för att vandra, för att bygga upp vår kondition och för att njuta av allt vackert
      Kramar!

      Radera
  9. Ja tack! Det vill jag!
    Ha en fin Vårdagjämningsdag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisbet!
      Är det idag eller är det den 24 mars?
      Oberoende så börjar jag gratulera dig idag och kan göra det t.om. den 24-de:)
      Grattis!
      Kram!

      Radera
  10. Tänk dig, vi har inte fått någon snö. Som det har larmats och skrivits om..glad är jag så länge den håller sig borta!
    Jag längtar onekligen mig bort till varmare länder igen, när jag ser dina fina bilder!

    kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt det är ibland när inte väderleksrapporteringen håller:)
      Här ökar vinden och snöfallet
      Jag skulle inte ha någonting emot ett lite varmare ställe i solen just nu, jag heller

      kram

      Radera
  11. Vilket underbart vackert och stillsamt äventyr! Precis i min smak :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, just den här levadavandringen är sådan att man kan gå lugnt och stanna upp, göra det så stillsamt man önskar och njuta av allt det vackra. Ändå är den många kilometer lång

      Radera
  12. Ojoj såå mycket vackert jag ser här...underbart!!

    Tack vare den enorma värmebölja som stöttade mig i min sorg över näthatet, har jag samlat kraft och övergår nu från Guldkorn till Solglitter och Ann-Louise blir Lollo :)
    Tusen tack och varma kramar för stöd och uppmuntran ♥
    Välkommen att kika in på Solglitter just nu pågår en utlottning :)
    Kramisar i massor från Lollo♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så trevligt att du gjorde det i alla fall!
      Man får inte ge sig! Toppenroligt Lollo!:)
      Självklart tittar jag in, vill gärna!
      Kramkram
      Karin

      Radera
  13. Vilken tur jag har som får resa alldeles gratis...tack vare dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så brukar jag också göra på andras bloggar. Resa gratis, njuta av allt som finns i vår värld
      Kram

      Radera
  14. VILL gärna vandra vidare på den levadan!!
    Underbart.
    OCH ja, hur KAN de odla på de där terrasserna. Fantastiskt.
    OCH orädda är de också.
    Tur att jag inte bor där. Eller, o,m jag bott där hade jag kanske inte varit höjdrädd?
    Bomba på med del 2 så snart du kan.
    Detta är så roligt!!
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul!
      Det blir nog att bomba på. Snart igen.
      Antagligen är det så att är man född på de sluttande höjderna så finns ingenting av varken rädsla eller någonting annat, men jag känner "infödingar" som nekar att gå varken upp eller ner, bara på flat mark. Annars tar de taxi, bil eller buss. Men de är födda i stadsmiljön, så det är säkert skillnaden
      Tack Annika, bomberna kommer:)
      Kram!

      Radera
  15. Fint som vanligt. En gången är man på Madeira och andra gången i Barcelona (bloggbesök). Billigt sätt att resa för den som har ont om stålar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eivor,

      det är toppen att kunna röra på sig med andra bloggvänner. Man kommer ju ut i världen på det sättet. Alla har ju inte flyg:)
      Ha det bra där söderut!

      Radera
  16. Där har vi också gått, vi gillar denna sträcka!
    Jag fortsätter att vandra med er här på bloggen - skönt med alla härliga bilder nu när vintern inte vill släppa sitt grepp...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gissar nog att ni också har varit där...det roliga/oroliga är att varje levada förändras för varje gång man är där. Även den här hade varit med om både det ena och det andra sedan senast. Den är fin
      Jag kände också att jag ville komma bort lite, därför blev det lite levadavandring igen

      Radera
  17. Underbar tur att få vara med på. Man upphör aldrig att förundra sig över människors arbetsamhet. Vilket jobb att odla upp dessa terasser och både så och skörda.

    Underbara bilder på blommorna. Anonafrukten har jag aldrig hört talas om tidigare. Just nu har snön yrt utanför fönstret hela dagen, så det var gott att få se lite sommar och grönt igen.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D. Roligt att du också kommer med på levadavandringen Ingrid!
      Terassodlandet kräver sin man och en hacka....traktorer, jordfräsar och så vidare går ju inte att ta med sig dit, så det är det gamla beprövade som gäller

      Cherimoya har du kanske hört talas om? Det är samma sak. Om du lyckas få tag på en sådan någon gång så passa på och smaka. Den smakar vanilj och just därför kallas den vaniljäpple på svenska...custard apple på engelska

      Vi har tack och lov inte fått särskilt mycket av vinterovädret som ni tycks ha fått i era trakter....i morse såg det hotande ut men eftermiddagen har varit strålande vacker.
      Kramar!

      Radera