lördag 23 mars 2013

Jag avslutar....


   levadavandringen och hoppar över lördagstemat idag.
   Jag återkommer med det i nästa inlägg.
  

   Jag har "hoppat över" mängder av bilder från vår vandring längs Levada do Norte....
   OM jag visade alla bilder fick vi vandra länge tillsammans, i och för sig inte oävet,
   men det kan ju vara trevligt att variera blogginnehållet en aning, eller hur?
   Och ändå upprepar jag mig igen.. jag måste åter visa ett bestånd av julstjärnor...
   det fanns mängder längs den här levadan som vi snart närmar oss slutet på...


    I år när vi var på Madeira så var det torrt.....
    I skrivande stund har de haft ett rejält och riktigt långt
    oväder igen med massor av regn som har medfört  ras och andra "eländen",
    men då i början av februari
    måste de vattna så mycket som möjligt för att hålla liv i grödorna
    I bakgrunden har man odlat sockerrör...
    Trädtomater hänger i förgrunden

          Trädtomaten härstammar från Anderna, men trivs bra på Madeiras höjder. Den heter egentligen Tamarillo, är en buske och släkt med potatisen. Den kallas också engelsk tomat för att engelsmännen på ön är särskilt förtjusta i den. Busken kan bli tre meter hög och ger frukt vår och höst. Fastän frukten ser ut som en tomat, så smakar den helt annorlunda, sötsur, frisk...och med lite beskhet i skalet         


         


Uffe har ett särskilt öga när det gäller...han ser de ovanliga blommorna som jag
går förbi:) Den här hade vi inte sett tidigare men plötsligt så fanns den där ovanför
levadan...Och efter en hel del detektivarbete har vi äntligen fått veta vad den heter
eller släktnamnet...det är en Ferraria...Tack Birgitta Andersson för hjälpen!


Och tvätt kan man hänga på många sätt och vis...
alla sätt är bra förutom de dåliga
Levadan rinner under betongplattorna



   Som ni säkert har märkt så är vi i bebyggda områden igen och då går man
   längs taknockarna många gånger
  

Om man var utan mat för dagen skulle det inte var några större problem att livnära sig
på Madeira...mat finns det både här och där...


   Den nyzeeländska spenaten växer vilt överallt...



   Och här tas det i för kung och fosterland
   Där säcken ligger stupar det brant neråt
   Björnbärssnår finns det också överallt


   Hisnande vackra odlingar eller hur?




   ...och så var vi plötsligt i Camara de Lobos
   där man ber vänligt om att man inte ska slänga sopor på marken
   utan lägga dem i de förvaringskärl som tillhandahålls


   Levadan går till höger mellan blomkrukorna....under betongen
   En vanlig syn, man pyntar och gör det så vackert man kan


   Så kom vi till ett vägval...
   en tunnel finns här bredvid inunder all växtlighet
   ..en tunnel som vi har tittat in i från det andra hållet
   för något år sedan då vi gick levada på andra sidan berget

   Varför jag inte tog en bild här fattar jag inte, men jag var beredd
   att ta fram pannlampan och börja vandra, när Uffe sade någonting om
   att det bara var en liten sträcka kvar och så någonting om trehundra någonting...
   Vi var snart framme vid Cabo Girâo dit bussen kommer...




Det var de här som var drygt trehundra någonting:)
Trappsteg som jag gick nedför för fem år sedan och då tyckte jag att det var jobbigt
Nu gick vi uppåt och det gick kanske inte som en dans men nästan i alla fall

Och varför vi plötsligt slutade ta bilder när vi var på toppen vete gudarna...
En taxichaufför försökte övertyga oss och ett tyskt par om att det inte skulle
gå någon buss på ett par timmar och så började köpslåendet om återresan till Funchal,
men se den finten gick vi inte på....
varken vi eller det tyska paret som var så himlaglada
över att få prata tyska med Uffe


Och efteråt fick vi veta att taxichauffören, som lär vara stationerad vid Cabo Girâo,
och som var hur trevlig som helst,
ljuger för alla turister så mycket han orkar...
Jag hoppas förstås att han lyckas lura några för sin överlevnads skull
Men tänk ändå, jag tror han skulle vinna på att vara ärlig

Tack alla ni som har varit med på vår levadavandring!
Hoppas att ni har haft det lika trevligt som vi har haft....

En fin lördagskväll önskas!

18 kommentarer:

  1. Mycket trevligt! Tack för turen.
    Ett otroligt vackert landskap som jag verkligen förstår att ni återvänder till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du har vandrat tillsammans med oss Hanna!
      Madeira är storslaget vackert, dramatiskt och spännande
      Och om livet vill så återvänder vi igen och igen:D

      Radera
  2. Sitter här å suckar å ojar å beundrar och kan inte förstå att dom överhuvudtaget kan odla i dessa branter, dom är beundransvärda. Men jag tror också att den stress vi har har nog inte dom, för allt dom gör och odlar är med hjärtat.
    Den där blomman Ferrari eller vad den hette var underbart vacker.
    Sån tur att Uffe såg den så att du kunde knäppa den.

    Vilken underbar resa ni hade, helt underbart.
    Tänkte på att ni som bakar å kokar å kockar, var ni inte bjuden hem till någon och fick smaka på deras kulinariska rätter, och vilka rätter är det ??
    Måste ju bara bli en blogg till från din resa det hör jag det...

    Tjingelingen, snart bastu och sen blir det en trattkantarellsoppa med bacon....
    ska leta å se om jag inte hittar lite vitt vin till, ska ju ha lite i soppan också.

    Rantamorkramen till Pettas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom är mycket beundransvärda! Att med hacka och starka, sega kroppar bygga dessa terasser och odlingsmöjligheter är imponerande.
      Du har helt rätt, den stress vi har fixat åt oss själva, den saknar dom...de ger sig tid på ett annat sätt.
      Ferrarian är ganska liten, vi trodde först att det var en orkidé av något slag, sedan ett flugblomster av något slag men det blev en Ferraria...jag måste googla för att lära mig mera om skönheten:)

      Vi har goda vänner på ön, som har bjudit oss på äkta madeiriansk mat, mycket, mycket mat (jag fattade inte hur de orkade äta så mycket), god mat och många sorter. Kött, sötpotatis, kålrätter, kyckling, får, en stor buffé.. Det hände ifjol, i år blev vi hembjudna för att dricka eftermiddagste tillsammans med släktingar i samband med den karneval som pågick. Också speciellt. Jag har inte tagit bilder och dokumenterat dessa tillfällen, de känns privata.
      Men kanske en annan gång. Deras hemlagade mat är mera åt det husmanskostliga hållet, långkok...
      Matblogg? Hmmm...kanske
      Lite i soppan, lite i kocken, bästa Rantamor.
      Kramkram!

      Radera
  3. Ja minsann har vi haft det trevligt. Tusen tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att läsa! Tack själv!
      Det kommer mera längre fram från ön i Atlanten.
      Nu blir det en del från ön i Ålands hav ett tag framöver:)

      Radera
  4. Vi har fått vandra med er, så härligt!

    Älskar tvätt utomhus, växter som man inte sett tidigare, vinklar och vrår som bjuder på nya vyer. Vilken vacker jord vi lever på!

    Varm kram
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi lever på en mycket vacker jord!:)
      Härligt Lotta att du också har givit dig tid att vara med och vandra

      Varm kram
      Karin

      Radera
  5. Tack för vandringen Karin. :) Känns bra att kunna ta del av Madeira via datorn. Framför allt när man lätt får svindel.
    Tänk att julstjärnorna växer som de gör. Ferrariaväxten såg intressant ut - lät nästan som bilen. ;)
    Tvätthängningen var påhittig. Tur att man får hänga den som man vill. Så är det inte alltid i USA.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu har vi vandrat färdigt för den här gången....det blir nog någon till innan sommaren är här:)
      Hela ön är täckt av julstjärnor, höga, låga, stora, små...
      Ferrarian är ganska ovanlig, en liten rar en
      Det gäller att ha rena husväggar när man hänger tvätt så där:),
      Man får se rätt roliga hängningar ibland. Det tycks inte vara hur enkelt som helst att hänga tvätt mellan träd, som vi brukar göra, så folk blir uppfinningsrika och använder olika sätt att torka tvätten på
      Kramar!

      Radera
  6. Jättehärliga bilder! Tack för guidningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina för att du också var med på vandringen!:)

      Radera
  7. Jag älskar de här inläggen! Det har jag sagt förut va? :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mian!
      För min del får du gärna upprepa dig hur många gånger som helst!:D

      Radera
  8. Ja du kan minsann skrämmas du... Tur att det bara är vandringen som avslutas och inte bloggandet! Längtar till allt det gröna, men snart snart får vi vandra i egna grönland :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, var inte meningen alls, det bara blev så. Ibland är det svårt att hitta på rubriker.
      Snart får vi hugga oss fram i våra egna djunglar...ärt-och bönland, precis så där som vi brukar göra eller hur?

      Radera
  9. Julstjärnorna passar ju bra med tanke på väderleken... Och vilken spännande blomma, den där ... eh sportbilen, vahetere... Ferraria! Ser ut som om den försöker likna någon insekt, för att locka till sig insekter, för pollinering. (Det lär ju finnas luriga blommor som gör så.) Härliga bilder som alltid – tack för en fin vandring!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, julstjärnorna passar utmärkt för vår egen väderlek...
      Det fanns väldigt mycket julstjärnor längs den här levadan...och hur många bilder som helst på skönheterna i vårt arkiv. Kanske bra att ta till när det blir tid för julkort igen
      Det fanns flugor på Ferrarian, så vi tänkte lika som du. Tillsvidare vet vi inte särskilt mycket mera om den rara än att det är en Ferraria
      Tack själv Karin! Kul att du hänger med på våra vandringar. Det kommer nog flere i sinom tid är jag rädd för:)

      Radera