fredag 29 mars 2013

Den långa dagen med många namn...


Helt beroende på var man bor i världen har den här fredagen olika namn


Långfredag kallar vi den i våra nordiska länder
I Tyskland heter den Karfreitag/sorgfredag...prefixet kar-betyder sorg i gammal tyska


Vid sidan av sorgen hör också tacksamheten till långfredagen
eftersom Kristus med sin död försonade människornas synder.
Engelsmännen och holländarna kallar dagen för den goda fredagen (Good Friday, Goede Vrijdag).


De ortodoxa talar om den stora fredagen, likaså esterna (Suur Reede).


I de romanska språken talar man åter om den heliga fredagen
(till exempel franskans vendredi saint och spanskans viernes santo).


Jag tog fasta på att man inom den kristna kyrkan dekorerar altaret med
fem röda rosor idag. (fem sår efter spikhål)
Jag har inte blodröda rosor i årets bildarkiv så det får helt enkelt duga med de bilder jag har
Det blev sex rosor, "plockade" i Funchal i januari i år.


Den liturgiska färgen för dagen är svart och som ni förstår så gick jag bet när det
gäller orkidéerna i mitt bildarkiv. Jag hittade inte en endaste liten svartfärgad sådan
Däremot har jag svarta blommor i vår egen trädgård under sommaren
Svart stockros och svarta tulpaner
(när stockrosorna bli äldre övergår färgen till rött)


Jag har funderat om jag överhuvudtaget skulle visa de bilder som jag tog när vi
gick in på en katolsk kyrkogård i Funchal tillsammans med vår vän
Magga från Karis, en av de första dagarna som vi var på Madeira i år.
Det är ingen naturlig sak varken för Uffe eller mig att besöka gravgårdar,
men för Magga är det så och hon ville att vi skulle komma med henne
Och litet nyfiken var jag ju trots allt.



Det kan ju knappast blir mera lämpligt att visa några bilder därifrån en dag som denna, eller hur?


Jag tänker inte lägga några personliga tankar och synvinklar i det här sammanhanget.
Jag har full respekt för att det finns många olika sätt att vara på, att leva och dö på, att
begravas på helt beroende på vilken tro eller vilket trossamfund man hör till


     Bilderna får tala sitt eget språk och de blev inte flera än så här
     Jag upplever att jag stör, gör intrång....

  
  Men på vägen ut fick jag respektlöst ett litet skrattanfall.
  Förlåt, förlåt...
  men jag kan bli så  ibland också.....

  Vore det inte för korset högst upp så skulle jag nästan ha trott
  att jag hade hittat Fantomens grotta.
  I en annan litet modernare tappning.

  Mera än så här blir det inte idag.
  Den långa fredagen är snart till ända
 
   
   Den började redan vid femtiden i morse
   Ha en fin fortsättning på kvällen!

14 kommentarer:

  1. Intressant det du skriver om rosorna och spikhålen. Här i Sverige dukar man av allting från altaret utom ett kors på skärtorsdagskvällen. Då är det alltid skärtorsdagasmässa. Jag spelade på en sådan igår och det var mycket fint och högtidligt.

    Idag på långfredagen är det alltså en gudstjänst utan någon som helst utsmyckning av varken tyg eller blommor på altaret. I vissa kyrkor har man inte ens orgelackompangemang till psalmerna.

    Vi brukar besöka kyrkogårdar när vi besöker kyrkor både här hemma och när vi kommer utomlands - för mig som är kyrkomusiker är det ju ingenting främmande.

    Det är så mycket minnen förknippade med gravarna och man får sig en tankeställare om livet i allmänhet när man läser inskrifterna. Intressant är också att se hur olika gravarna är från land till land och hur man smyckar dem. Någon inkräktare tror jag inte man behöver känna sig som, snarare tvärtom. Man vill ju inte bli bortglömd...
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
  2. Jag är själv inte särskilt bevandrad i hur det ska vara eller är, utan läste om det på den här adressen. http://www.evl2.fi/ordlista/index.php/L%C3%A5ngfredag. Där står det om de fem rosorna man kan ha på altaret en dag som denna.
    Det står inte att det måste vara så utan att man kan göra så, ungefär.
    Jag tycker om den tanken, mycket mera än den strama, sorgliga

    Jag är inte religiös men tycker om att lära mig om det ena och det andra...
    Jag går inte på gravgårdarna här hemma heller annat än att jag sköter om dem som hör till familjen.
    Jag har ju inte minnen på andra kyrkogårdar och jag behöver inte gravar för att minnas, tvärtom. Jag upplever personligen att jag inkräktar en aning, är respektlös, när jag fotograferar andras familjegravar.. Men säkert behöver man inte känna sig så....
    det har du säkert rätt i, men jag gör det likafullt:)
    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Återigen en skön blomsterkavalkad! Rosor är alltid rosor och den svarta stockrosen är nog dagens favorit!
    Begravningsseder varierar, liksom hur det ser ut på kyrkogårdar. Somliga är ju faktiskt turistmål som t ex den judiska i Prag eller Novyj Devichi i Moskva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du fått frön eller har du svart stockros redan?
      Det är ju bra om det finns begravningsplatser som är turistmål, eftersom det finns
      folk som tycker om sådana. Något för varje tycke och smak:)
      Själv besöker jag gärna annat på de resor jag gör

      Radera
  4. Jag satt faktiskt idag och undrade över de röda rosorna på altare.
    Så kommer svaret som ett brev på posten i Pettas Blogg.
    Annars var jag mest rädd för kyrkstöten pga trött. :-)
    Fridens och Go'natt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser man på!:)
      Så bra att jag ovetandes gav svar på din fråga.
      Jag skulle behöva en kyrkstöt just nu...är morgontrött men ska köra ut bröd.
      Fridens och go´morgon!

      Radera
  5. Så fantastiskt att jag återknöt till Bloggen just denna dag och fick så många lärorika intressanta lärdomar :)
    Själv befinner jag mig i Sverige för närvarande och påtalade lite elakt för maken i USA, - där Gud bless allt - att det är konstigt att de minsann inte får ledigt för att helga denna kristna dag, när till och med vi i detta land månar om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att få "se" dig igen Magdalena!
      Jag håller med dig, det är konstigt med tanke på så välsignat allting annars är i USA. Påsken är på sätt och vis mera högtid än julen rent religiöst
      Ha det bra!:)

      Radera
  6. Så många fina rosor i olika färger. Här i USA heter dagen Good Friday och jag måste nog säga att jag föredrar det framför Långfredagen. Skrev bland annat på min blogg om hur högtidlig och sorgesam denna dagen var när jag var liten.
    Viktigt att också ha nära till skrattet. :) Förstår varför du nästan kände dig förflyttad till Fantomens grotta. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tittade som hastigast in på din blogg, men var så trött och okoncentrerad att jag lämnade datorn och kröp i säng. Idag ska jag ta igen det jag missade:)
      Långfredagen var låååång i ordets rätta bemärkelse även för min del. Man fick ju inte göra någonting och som barn blev det väl mycket av den sorgliga biten.
      Du förstår min förflyttning:)
      Kramar!

      Radera
  7. Oj vilken lång långfredag och vilka vackra blombilder och spännande gravplatsbesök! Och så fantomens grotta dessutom. Fascinerande.

    Och stockrosorna... det är ju också väldigt spännande. Det är väl ungefär nu man ska låta dem börja gro, eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D. Fascinerande är nog ordet, vad gäller gravplatsen

      Normalt brukar jag så stockrosorna sommartid, för de blommar inte förrän nästa år, men jag tycker du kan göra det nu och se om de gror som de ska. Om inte så hinner jag sända några ettåriga plantor åt dig....Så så du!

      Radera
  8. Stämningsfulla bilder.
    Så vackra.
    Hoppas du har det bra i påsk.
    I år flög vi inte, utan satt mest
    och tittade. Åtminstone jag :)
    Solen skiner och vi har ett par
    plusgrader. Snart snart...
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisbet!:)

      Jag har det bra, förstås! Nu får jag dessutom ta ut två sovmorgnar i rad...inte illa alls. Solen skiner och det börjar kännas som om våren är på väg. Imorgon sommartid ...
      kram

      Radera