onsdag 6 mars 2013

Dags för Rantamors frågor.....


Jag fick en utmärkelse, I Love Your Blog, av Rantamor för rätt länge sedan....
(15 jan-13. Det här året i alla fall:))

Nu tänker jag försöka mig på att svara på de frågor som följde med på kuppen


Nr. 1 Har du några fobier....vilka? 

Svaret är nej, jag har inte fobier.
Eftersom det ofta är så att man känner sig själv allra sämst ,
har jag för säkerhets skull frågat mina närmaste om de tycker
att jag har fobier.
Men nej, jag tycks vara befriad......



Nr. 2. Vilka tre saker skulle du ta med dig till en öde ö?
(du får komma hem efter en månad)

a. Uffe förstås, med ryggsäcken full av nödvändigheter:)
b. Ett tält
c. Fiskenät




Nr. 3. Om du fick välja ett tv-program du ville vara med i, 
          vilket skulle du välja och varför??

Svår fråga.
Jag har aldrig känt för att vara med i något tv-program överhuvudtaget
men likaväl har jag varit med litet här och där, allra senast i oktober -12 då
Tareq Taylor gjorde film här hos Pettas, för ett tv-program som är på kommande.

Varför? Ja, varför inte...killen är en toppenhärlig människa.
Bara för den skull räcker bra:)



Nr 4. Ett semesterminne du verkligen kommer ihåg?

En veckas tid på den ekologiska farmen i Aviceiros, på Madeira, på 1300 meters höjd
En vecka som jag aldrig glömmer, som jag är så oerhört glad över att ha varit med om
En vecka som känns som en himmelsk gåva, allra minst.
I all synnerhet nu, när Aviceiros inte finns längre. Farmen försvann i två etapper.
Först i ett jordskred, då hälften försvann i dalen nedanför, en anlagd skogsbrand tog resten
ett halvt år senare. Aviceiros är ej  mera, men i mitt minne, i mitt hjärta finns det för evigt.


Nr. 5. Finns det något speciellt du samlar på?

Pepparkaksmått har jag skaffat och förärats och är i skrivande stund ägare
till några hundra sådana. Ändå har jag inte samlat på dem med tanke på att samla,
de bara har blivit väldigt många. Alltför många:)

Och nu förväntas jag förstås ha alla de frågor jag själv skulle ge vidare, klara.
Näpp. Jag har inte det dessvärre...de kommer senare någon gång
Jag har inte tänkt ännu....men jag ska, jag lovar
Och då berättar jag vem som jag i  min tur vill förära utmärkelsen

Tack bästa Rantamor! 


22 kommentarer:

  1. Grattis till din fobifrihet! Jag trodde också att jag är helt fobifri, men jag misstänker att jag inte skulle gilla att stängas in i en trång gång under jord. Å andra sidan kanske det inte är någon som skulle gilla det, så det kanske inte kvalar in i fobiligan.

    Fina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säger ett försiktigt tack nu:)!. Kanske jag har en fobi i alla fall...inte vill jag bli instängd jag heller på något sätt, men jag går i alla fall inte och tänker på det och vågar nog gå på ställen där man lätt kan bli instängd, som i långa, låga, gamla tunnlar. Hade jag en fobi av det slaget så vågade jag nog inte gå där. Tror jag. Det är ju det...att när är någonting en fobi?
      Tack!

      Radera
  2. Jag ser fram emot TV-programmet...både för att du är med och för att jag gillar Tareq. Trädgårdsprogrammet han gjorde tillsammans med Pernilla Månsson tittade jag alltid på. Det var verkligen ett annorlunda semesterminne du berättade om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir roligt, när det kommer, att få se hela programmet. Det var många som besöktes när han var på Åland, så jag gissar att det bara blir en snabbtitt här hos oss, trots att de var här i fyra timmar.
      Aviceiros var speciellt. Mycket:)

      Radera
  3. Härligt att du inte har några fobier. Höjdrädsla och klaustrofobi är två jag vet att jag har.
    Men så tragiskt att den ekologiska farmen inte finns mer. Men du har minnet i alla fall.
    Du måste berätta när TV-programmet kommer. Tror du att vi som också bor utomlands kan se det via nätet? Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill förstås inte bli instängd, jag heller, liksom de flesta inte vill. Undrar om någon vill överhuvudtaget, men jag känner ingen rädsla för att gå in i mörka, trånga utrymmen...
      Det var många tragedier som utspelades år 2010 på Madeira. För Aviceirosmänniskorna gick det bra, ingen förolyckades, men allt annat försvann. Nu lever de i Brasilien.
      Så snart jag själv vet någonting om tv-programmet(en hel serie) som gjordes av BBC, skriver jag. Jag vet att det kommer att visas i de nordiska länderna, i Tyskland, Frankrike och England. Kanske flera ställen. Mycket är på gång, har jag fått mig berättat
      Kramar!

      Radera
  4. Kul att läsa! Och man vet aldrig,samlandet kanske en dag kan mynna ut i en pepparkaksmåttsutställning... den första någonsin...:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra idé du gav mig Marina! Kanske det händer saker redan detta år vad gäller pepparkaksmåtten?:) Tack!

      Radera
  5. Bra, ja kanske rent av nyttigt att inventera sitt inre ibland. Precis som garderobsstädning. En del kan man kasta direkt och annat är fullt användbart fast man har glömt bort det.
    Kram, kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt Kerstin!
      Man borde städa oftare, den här "garderoben" är oftast mycket djupare än man kanske tänker det från början. Men lite nu och då:)
      Kram, kram
      Karin

      Radera
  6. Kul att läsa ja.
    Du hojtar väl till sen när programmet sänds.
    Är det på SVT? Såg nu att det var BBC, men hojta då programmet sänds hemma. Jag ska se det direkt!!
    Jag har fobier, höjdrädsla, mörker, fötter..o majj gadd, listan kan göras lång.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är egentligen ganska svårt att svara på den här typen av frågor.
      Man vet ju inte sååå mycket om sig själv när det kommer till kritan. Åtminstone jag är sådan, att jag bara måste sätta mig ner och fundera noga innan jag svarar
      Och vad gäller fobier....inte lätt alls. Självklart vill man inte bli instängd, inte ramla ner osv, men jag antar att så länge jag klarar att gå in i små mörka skrymslen och kan tänka mig att åka ubåt, kan gå på höga höjder osv så har jag ingen fobi när det gäller sådant. Men mitt i allt kommer jag på en:)
      Säger till, vet inte var och vilka kanaler den sänds på ännu, men säkert SVT också.
      Kram!

      Radera
  7. Kul att läsa mer om dig!!!

    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev liiite till den här gången:)

      Kram
      Karin

      Radera
  8. Fint att få läsa lite mer om dig Karin! Och pepparkaksformarna visste vi ju att vi hade gemensamt :) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är lite svår när det handlar om att berätta saker om mig själv....men lite i taget på det här viset, så...
      Ja, formarna har vi gemensamt. också.
      Kram!

      Radera
  9. Du är en synnerligen intressant människa!

    SvaraRadera
  10. Tack för dina svar på mina frågor, det är alltid roligt att läsa lite mera om dom bloggvänner som jag har.
    Fast när man följer med i bloggen ett tag så är det som att man lär känna bloggerskan också, lite iallafall,
    och vissa bloggvänner har jag ju också träffat i verkligheten.
    Så kul att livet blir berikat genom en blogg.

    Tack också för länken till min blogg !!

    Tjingelingen från Rantamor.
    Och va underbar den resan måste ha varit, och ännu mera för att resmålet inte ens finns längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt Rantamor, man lär känna varandra på bloggen.
      Mellan raderna och i jämförelse med egna erfarenheter av livet, så känner man igen sig i andra och vet hur andra mår och har det.
      Blogglivet är berikande. Väldigt!

      Den resan känns nästan overklig, den var så annorlunda.
      Jag kände mig hel där. Jag är väldigt, väldigt glad över att jag fick uppleva det.
      Ha en fin fredag!

      Radera
  11. Hej kära kusin min' ja fina svar..lära känna dig mera faktum..
    Fobier..man kan undra vad det är?? Det tror jag inte att du har heller..Önskar dig en fin helg..med fint väder och trevligt spis Kram söta du//Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Godmorgon Karina!

      Inte vad jag vet, men man vet ju aldrig:).
      Detsamma till dig.
      Här skiner solen, det är minus 11 grader och Kvinnodagen!
      Kramkram

      Radera