lördag 30 mars 2013

Barndomens påskar

Lördagstemat Show & Tell, det sista för den här månaden, har Gnuttan,
passligt nog döpt till  Barndomens påskar


Jag har faktiskt grunnat en del på rubriken, försökt att minnas
om det var någonting speciellt med påsken när jag växte upp
På något sätt så upplever jag att den bara flöt iväg på något sätt
utan desto större hänförelse.
Och den flöt ungefär lika stilla som Don flyter...(Michail Sjolochov)



Jag minns dem, påskarna, allra mest som tråkiga
och den förgrymmade långfredagen var något av det längsta jag kunde tänka mig
på den tiden.


Då fick man inte göra något särskilt
Det skulle vara en lång sorgsen högtidsdag, en slags Golgatavandring
Ingen rolig situation för en pigg flickunge som var rätt så företagsam av sig
och van att ta för sig av livet.
Nu skulle hon plötsligt stilla sig och dessutom vara tyst som en mus (omöjligt på den tiden)


Mina föräldrar var hårt arbetande människor och när en lång
helg stundade tog de igen sig så gott de kunde
De låg gärna med kläderna på och sov på sängen under dagtid,
uttröttade som de var till både kropp och själ.



På den tiden fanns det inte åtta timmars arbetsdagar utan dagarna blev mycket längre än så...
När det ena arbetet var utfört vidtog kvällsarbetet på biograf Savoy
De jobbade normalt sex dagars veckor och halvdag även på söndagar


Nu förstår jag väldigt bra att de var trötta och kanske tyckte att
det var bra med en långfredag som krävde en viss respekt av stillhet
De var inte religiösa men den dagen kom säkert som en passlig skänk från ovan
De kunde vila ut ordentligt


Men för en liten flickunge som kom sist i raden av barnaskaran och
mera eller mindre blev ensamt barn, kändes det inte riktigt kul.
Turligt nog så fanns grannens Kurre som också hade urbota tråkigt
och jag tror att föräldrarna låtsades att inte se hur vi smög oss till varandra
för att fördriva tiden...man fick ju egentligen inte gå till varandra denna låååånga dag.
Tur att allt förändras, att den stackars missförstådda Luther har sopats
ner från axlarna på de flesta av oss (Luther lär ju ha varit en riktigt muntergök)


Men påsken i övrigt var ljusare, gladare
Påskfjädrar pyntade både dörr och ris, memma åts och förstås ägg.
Ägg som färgades med lökskal
Videkissor och färgglada väggbonader...någonstans har jag en sådan kvar
men var, det är frågan det?


Vad vi åt i övrigt till påsk, minns jag inte längre...
Jag gissar att jag åt det jag åt och det kunde bli mycket memma, med mycket socker
och mängder av tjock grädde....det var påsk för mig.
Jag tvingades inte äta något jag inte åt...
Tyckte jag inte om något, fick jag vara utan...
(jag gissar att min mor gav upp i ett tidigt skede, hennes dotter
var envist halsstarrig som synden/trotsig på den tiden)
Ponera, nu äter jag inte memma alls!Antagligen föråt jag mig då...



Hellre fly än illa fäkta var nog devisen, skulle jag kunna tänka mig
Jag skulle säkert göra likadant om jag hade haft lika trotsiga barn som
jag själv var.
Nu har jag inte haft det, de blev mera "välartade", hur det nu har gått till?
Tack för det ni båda kära!:)


Påsken blev annorlunda för min del när jag själv fick barn och familj
Jag skapade egna påsktraditioner, sådana som även dottern som har barn
har fört vidare....


Nu tycker jag väldigt mycket om påsken.
För min del är den symbolen för det ljusa som åter blir uppväckt

De övriga i lördagstemat är:
Tack Gnuttan, Wienerbrödslandet för trevliga temarubriker under mars.
Välkommen önskar jag Byfånen som tar hand om dirigentpinnen för april!

14 kommentarer:

  1. Tänk att den där lååånga fredagen har jag inget riktigt minne av. Jag tror nog att vi ibland gick till kyrkan (eftersom vi bodde mitt över gatan till den och byns liv cirklade kring kyrkan) men så noga med ritualerna var vi inte. Antagligen lekte jag som vanligt med min lillebror som är 15 månader yngre, vi hittade alltid på något kul. Min tre år äldre storebror var också bra på att hitta på saker, så att vi satt stilla och hade tråkigt kan jag inte tro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var viktigt att inte störa andra i deras långfredagsfirande. I all synnerhet detta minns jag särskilt bra. Man höll kanske mera pli på varandra, grannar emellan på den tiden det här begav sig..och så får man ju inte glömma att ens föräldrar alltid är en annan generation född av en ännu tidigare generation..hahaha, så underfundig jag blev nu:D. Det jag menar är att man bär med sig fördomar och "plikter" från generation till generation. Jag hade tråkigt, det minns jag väldigt bra....

      Radera
  2. Ja, så var det ju! Absolut inte träffa kompisar på långfredagen. Jag tror inte att mina tämligen oreligiösa föräldrar var så noga med det, men kompisarnas föräldrar tog det desto allvarligare. Hela långa långfredagen utan att kunna ens prata i telefon med bästisen. Det var svårt!

    Dina bilder är desto mer njutningsfulla att se på. Så vackra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog så hos oss också. Det var hänsyn till de andras föräldrar som var väldigt viktigt och då visar man respekt.
      Juldagen var ju också litet av samma dignitet, men ändå inte lika allvarlig.
      Tack Karin!

      Radera
  3. Jag har inget minne av långtråkighet på långfredagen, vi fick säkert leka som vi ville.
    Men vilka kloka föräldrar som inte tvingade barn att äta det inte gillade! Jag har motsatt erfarenhet från min barndom, tyvärr. Men helt rätt att man då får vara utan; det ska INTE serveras alternativ till det man inte vill ha. Jag ser idag att föräldrar reser sig från bordet och lagar korv med mos när ungarna inte vill ha det som serveras och förfasar mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har för mig att jag har tyckt det tidigare i något bloggsammanhang att ni skåningar har varit befriade från en massa måsten som åtminstone fanns i min närmaste omgivning.:)
      Risken med att bli tvingad att äta, kan föra med sig matstörningar, så visst var det klokt att låta mig äta det jag åt. Men det skulle aldrig ha kommit på fråga att jag hade fått någonting annat än det som bjöds. Att många barn är gränslösa i dagens samhälle, beror mycket på att de får precis vad de vill ha. Ingen mår bra av en sådan fostran och jag förfasar mig jag också, när jag ser liknande. Man gör barnen en stor otjänst...

      Radera
  4. Glad påsk Pettas!
    Näe jag tvingades aldrig äta det jag inte vågade äta.
    Det var verkligen "vågade" för jag var rädd att bli tvungen att svälja fel saker. När skolan erbjöd skolmat till de som inte hade mamma hemma så slapp jag för mamma fanns hemma. Puh en suck av lättnad.
    Det dröjde till 25 år eller mer innan jag vågade mig på stuvade makaroner bruna bönor eller sillsallad.
    Mina barn tvingades aldrig heller så klart......Särskilt inte pojken som inget luktsinne har och är mycket mycket känslig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glad Påsk Eva!
      Tvång är aldrig bra i något som helst sammanhang:)
      Man får vara glad för att man har haft det så bra
      Hälsningar från Pettas!

      Radera
  5. Glad Påsk fina fina Karin!!

    Så härligt att läsa och jag ler igenkännande.

    Nu har jag tagit igen långfredagskänslan ;)


    Stor varm kram från ett soligt Connecticut!

    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glad Påsk på dig också Lotta!:)

      Jag har gjort så jag också! Tagit igen!

      Stor varm kram även från ett soligt Geta, men
      med en liten anings början av en kall nordanvind

      Karin

      Radera
  6. Det var "hårda bud" hos er. Leka fick jag i alla fall.
    Kul med minnen från helger och att se hur de liknar varandra. Innan jag läst ditt inlägg skrev jag precis om hur jag mindes påskaftnar som liten. :)
    Fler fina blommor i vackra färger. Kan du tänka dig att jag hittade tulpaner igår - har inte sett tulpaner sedan jag flyttade hit. Var ju tvungen att visa de också. ;) Ha en fortsatt fin helg. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, det föreligger nog ett litet missförstånd i det här nu.
      Jag fick leka för mig själv bara jag inte störde...
      Egentligen fick vi barn inte träffas.
      Det bara var så och allt handlade inte om att mina föräldrar
      var särskilt stränga, de var inte det, men de tog mycket hänsyn till andra i grannskapet och om det fanns någon som höll hårt på detta med långfredagsfirandet så fann alla sig i det, säkert mycket för grannsämjans skull. Kan jag tänka mig. Jag har inte fullständig vetskap om varför det var som det var, jag vet bara att det var otänkbart att gå bort och att träffa någon annan att leka med förutom Kurre då någon gång. Långfredagarna var tråkiga så det förslog

      Härligt med tulpanfyndet!:)
      Önskar dig detsamma Anne-Marie!
      Kramar!

      Radera
  7. Memman hade jag glömt. Och jag glömde också att köpa med mig hem i torsdags... jag måste köpa imorgon! Memma äter jag en kartong (Fazer) under ett par dagars tid och per år. Jag gillar det men låter blir socker och använder mjölk istället för grädde. Mumsigt!
    Den kalla nordan verkar ha flytt för den här gången, det ser inte ut som att det blåser så hårt idag:).

    kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fazers memma är jättegod!
      Nu äter jag inte memma längre som skrivet, men om...så är det nog socker och riktigt tjock grädde som skulle gälla:D...för min del. Ska det vara så ska det...
      Vi har inte varit ute med våra näsor ännu, men jag ser på träden att vinden har mojnat. Härligt...nu om en stund går vi ut i sommartiden (haha...måste jag säga också, det finns ingenting som påminner mig om sommaren just nu annat än att vi åter har fört fram klockvisarna en timme)
      Ha det riktigt bra Helena!

      Kram!

      Radera