tisdag 19 februari 2013

Tillbakablick

När vi landade i Funchal i slutet av januari, var vi båda rätt så trötta....
Inte särskilt mycket för flygresans skull, trots att vi hade stigit upp mitt i natten för att
påbörja den, utan mera p.g.a av den långa perioden av intensivt arbete som låg bakom oss
Vi behövde verkligen komma bort från alla måsten som alltid finns hemmavid


De första dagarna ägnade vi oss åt att insupa energi i Funchal,
med att ta lagom långa promenader i både uppförs- och nedförsbackar.
Det går bara inte att undvika backar på den platsen.
Det är väldigt mycket upp och ner...och hur man än beter sig så
blir det alltid allra minst en tiokilometersvandring, ofta mera än så
Åtminstone för vår del som gärna använder oss av apostlahästarna


Vi har räknat ut att jag gick drygt 160 km under de dagar vi var där och Uffe närmare 200 km.
Han simmade däremot inte, vilket jag gjorde nästan dagligen.
Jag försöker kompensera litet nu :D för de två lata dagar då jag stannade hemma
och läste böcker och bara var.



Mitt ena knä har lite småskador och behövde vila och då
passade jag samtidigt på jag också :)
Vi var helt överens knäet och jag.
Vi  bara låg där som paddor och njöt av bra litteratur
medan Uffe sprang på höjderna, längs levadorna,
med Mârio och hans kusin från Porto.


Nu vet jag inte om knäet kan läsa men jag inbillar mig att det är kopplat till min hjärna
på något sätt och säkert kan tillgodogöra sig en del av vad som försiggår i kontoret
några trappor högre upp.


Om inte annat så kändes det bra med lite husmorssemester på tu man "knähand".
Vi bara låg där och svängde blad, tittade ut över "relingen" på balkongen, såg några fartyg
på havet, samt en och annan klätterapa, hörde palmernas sus och vågornas brus.
Guuud så skönt det kan vara med att bara vara...


En och annan duva försökte göra oss sällskap men då viftade vi bara till litet
med det friska knäet som för att antyda att nu räcker det med det idoga gloendet.
Det blir inte brödsmulor över av att bara äta frukt!
"Flyg till grannbalkongen, där engelsmännen just har druckit te
och säkert lämnat sconessmulor kvar åt er...."


Vi masade oss slutligen upp ur den lättjefulla ställningen och tog oss ner till bassängen för
att ta några simtag innan Uffe återkom med sol i sinnet
från sin levadavandring tillsammans med Mârio och hans kusin.



Jag tillstår gärna att jag var grön av avundsjuka.
Jag skulle så gärna ha varit med, men ibland får till och med jag lov att lyda
även om det bara är mitt vänsterknä som säger stopp och belägg ibland
Men vi ska ju ha så mycket roligt tillsammans ännu, knäet och jag, har vi tänkt


Då är det bäst att vara litet varsam och vi hann ju på flera härliga,
långa, spännande vandringar när det kommer till kritan.
Till dem återkommer jag i senare inlägg

Nu väntar arbetet!
Ha det tisdagsbra!

26 kommentarer:

  1. BÄST att ta det lugnt med dåliga knän.
    Det gick ju inte precis ngn nöd på dig heller :-)
    Låter så sköönt i mina öron.
    OCH sen travade du desto mer.
    160 km det är verkligen en imponerande massa steg!!
    WOW!
    Hatten av!
    Ser fram emot kommande inlägg.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag överansträngde mig en aning.
      Jag hade inflammation i benhinnor och ledband i november,
      trodde jag var helt fri från eländet men tji fick jag:).
      Bra att kroppen har förstånd att säga till och att jag har förstånd att lyssna när det börjar kännas fel igen.
      Vi gick mindre i år än vi brukar men allt handlar inte om mängder kilometer när man har semester.

      Kramar!

      Radera
  2. Hejsan Karin !

    Vilket underbart reportage om Din resa och vistelse i annat land.

    Förtjusande blomsterfägring.
    Börjar längta mer och mer efter sol och värme, den Svenska räcker för mig.

    Det är nog tur att våra kroppar håller reda på vad vi utsätter den för, annars gick vi nog ner för räkning.

    Må så gott!

    Kram Mi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mi!

      Tack!:)
      Blomsterfägringen är förtrollande vacker på Madeira.
      För vår del så hinner vi inte njuta av den nordiska sommaren alls. Då jobbar vi i ett, nästan dygnet runt, så därför tar vi semester den här tiden på året när det är lågsäsong.
      Väderleken den här tiden på Madeira, påminner mycket om vår försommar.
      Det är sällan mera än tjugo grader varmt när vi är där.
      I år hade vi tur eftersom det inte regnade alls i Funchal. På höjderna regnar
      det däremot litet nu och då.
      Man ska lyssna på kroppen, det är sant!
      Må gott du med!
      Kram
      Karin

      Radera
  3. Men..finns det guckusko på Funcha?
    Vad jag blir badsugen! Det vackra ljuset.
    Och blomsterprakten...den hade ni förtjänat med råge!
    Go´kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är en Venussko, släkt förstås och den växer inte i vilt tillstånd den sköna
      Tack Eive, det känns skönt att veta att man har förtjänat blomsterprakt.
      Go´kväll på dig också!

      Radera
  4. Åh s¨å skönt det lät..man ska inte tacka ett ont knä, men det verkade skönt för dig att läsa vila och lata dig.Vänster knä. ett släkt drag till, ty både mitt brorsans och syrrans vänsta knä, krånglar rätt mkt..
    Underbara blommor du visar..Pratade med en kompis i går som kom hem från Madeira nyss, och hade HAFT EN UNDERBAR tillvaro i bra temperatur..Så skönt att ni fått vila upp er..snart blir det CAFE' time igen,kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är det för fel på oss som är så vänstervridna av oss?;)
      Står vi och lutar för mycket åt det hållet, månne?
      Är vi låghalta hela gänget?
      Visst var det skönt att bara vara. Jag tackar knäet, måste ju vara vän med det
      Snart blir det cafétime, men mycket annat hägrar innan dess.
      Kramar till dig från mig!

      Radera
  5. Ps. ska bestämma en vecka bestämt med min väninna...så får vi se om det passar...kram kram

    SvaraRadera
  6. Det låter så underbart det du beskriver. Jag tror visst att det finns en koppling mellan knäet och hjärnan. Hjärnan visste helt klart att ditt knä behövde vila och du också. Ibland måste man bara få vara. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var just det jag anade också. Kopplingen.
      Bra samarbete med andra ord:)

      Kram

      Radera
  7. Inget kul med knät men i övrigt låter det fantastiskt skönt. Riktigt härlig semester!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ingen större fara med knäet, bara jag lyssnar på vad det vill. Jag gick trots allt många kilometer innan det började småknorra och det är skönt att bara vara som sagt!

      Radera
  8. Dina bilder är bedövande vackra ! Imponerad av antalet kilometer som ni tillryggalagt och i backar tillika :) Trist med ditt knä, hoppas på snar bättring. Ön måste ha gett er välbehövligt lugn och ro, kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack eWa!
      Det finns bara backar på Madeira tror jag:)
      Knäet blev genast gladare när jag vilade och tyckte mycket om att simma.
      Ön är vår oas, vår möjlighet till vila, inspiration och faktiskt också planering för kommande dagar.
      Kramar

      Radera
  9. Ett sånt där knä har jag också. Lyckligtvis har vi samma litterära smak.

    Vilka vackra bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knän kan var knäpiga ibland:)

      Tack Karin!

      Radera
  10. Skönt för er att koppla av några veckor från allt jobb. Jag blir matt bara jag tänker på hur mycket du har att stå i för jämnan. Hoppas att knäet är bättre - du måste väl stå och springa väldigt mycket i dagliga jobbet också? Du hade kunnat vara med på tisdagstemat idag som var LILA :-). Härliga bilder som vanligt.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är livsnödvändigt för hälsans, både den fysiska och den psykiska, att bara fara iväg och koppla av för vår del. Stannar vi hemma, jobbar vi ändå
      Det är just därför jag lyssnar på knäet, börjar det kännas som det inte ska kännas så stannar jag upp. Jag behöver friska knän och ben i mitt arbete, som är mycket stående, gående och springande. Knäet är hur piggt som helst nu igen.
      Faktum är att jag tänkte göra ett lila-inlägg idag till att börja med. Visste inte om att det råkade vara temat för tisdagen. Tack Musikanta!
      Kramar

      Radera
  11. Oj, det var inte dåligt så långt du gått. Jag blir matt bara jag tänker på det just nu. Kan du tänka dig att det snöade här idag och så mycket att jag var tvungen att skotta. Inte riktigt vad jag vill göra just nu.
    Man skall lyssna på kroppen. Den är vis. Förstod att du är en "sådan person" som lyssnar på din kropp. :)
    Fantastiskt vackra bilder. Madeira verkar vara ett paradis. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi far till Madeira för att röra på oss. Vi är inte solbadare i ordets rätta bemärkelse, utan vill helst vara i rörelse och på den ön passar det oss perfekt.
      Dessutom är den fascinerande på många sätt och vi som tycker om växter och djur får en del av vårt lystmäte mättat samtidigt under våra vandringar.

      Här är några grader kallt, räven har just hälsat på, rådjuren kommer fram ur skogen och jag är på väg till barnbarnen för att vara med dem idag.
      Hoppas att din fot blir bra snart. Förstår att skottandet inte hör till favoritsysslorna när den inte är riktigt med på galoppen.
      Kramar!

      Radera
  12. Så fina bilder! Tillsammans med dina ord blev det en fin paus. Och visst har du rätt - man ska inte knäa under semesterbördan ;)

    Ha en fin tisdag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Småskrattar för mig själv när jag läser din kommentar om att inte knäa under semesterbördan...Knäet håller säkert med till hundra procent.

      Ha det fint du med!
      Kram

      Radera
  13. Vackra bilder du bjuder på. Måste ha varit underbart.
    Tråkigt med dina knä men du gjorde ju ett bra jobb ändå.
    Oj, vad jag längtar efter sol och värme just nu.
    Kram Bodil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bodil!:)
      Det är vårt sätt att få rejält med motion, en inspirationskick för kommande arbetsdagar. Vi njuter fullt ut av Madeira.
      Ingen fara med mitt vänstra knä, det säger bara till i tid när jag överanstränger det och jag lyssnar. Det är still going strong igen
      Solen blir vi alla glada för, när den åter visar sig.
      Ha det riktigt bra
      Kram
      Karin

      Radera