lördag 19 januari 2013

Världens nav - lördagstema

Tänk ändå!
Att jag råkade födas här.
I världens nav
Ibland har man en evinnerlig tur.


Storken tappade mig i mittpunkten
fastän jag har en vag känsla i ryggmärgen att jag egentligen
skulle ha tappats någon annanstans, men nu blev det så här.
Lite som att halka in på ett bananskal


Jag är inte säker på vart storken var på väg...
Det kanske den inte var riktigt själv heller.
Den fick kanske fel i koordinaterna vad gäller riktningen och
började cirkla runt, runt ovanför Åland eller just utanför Kobba Klintar
i havet där det finns risk för magnetiska störningar,
innan den tog riktning in mot ön

En litet oförsiktig titt nedåt i letandet.....
Antagligen tittade jag också ut över knyteskanten, nyfiken som jag är
Plums.....där föll ungen!
Lika bra att bara vifta litet på vingarna och flyga vidare
som om ingenting hade hänt.
3750 gram lättare
En unge hit eller dit, det blir säkert bra ändå
Det var nog så det gick till.....och jag såg dagens ljus
i en tid då tulpanerna blommade


Här på ön  stod två förundrade föräldrar med förvåningens finger i häpnadens mun.
Det skulle ju inte komma fler!

Alltsedan den stunden har jag förstått att Åland är världens nav.
Här utgår allting ifrån.

Det har funnits tvivlare.
Förstås. Så är det alltid när någonting är självklart.
För alltid retar det ju någon
Alla vill ju vara  mittpunkten.
Det kan man förstå


Jörn Donner var en av dem. Som tvivlade
Han tyckte till och med att man skulle bogsera ut den här ön
i havet eller ge den till Sverige.

Gissa vem som skrev ett brev åt vederbörande?
Som ung kvinna stod jag på barrikaderna och lät honom förstå vad jag tyckte.
Kanske han överhuvudtaget inte ens öppnade mitt brev, men jag skrev av mig
mina småpatriotiska frustrationer.

Så urdumt av honom.
Fattade inte karln, att fastän man bogserade
bort ön till något annat ställe,
så skulle det ändå bara betyda att världens nav blev förflyttad
Även om man drog upp ön på en alptopp,
eller mitt i Sahara, så skulle mittpunkten vara där i alla fall.
Vissa saker är bara oföränderliga.
Åland är världens nav. Punkt slut.
Sedan kan man dra ön/navet precis vart som helst i världen.


Det där med mittpunkter är speciellt. Jag fick det ytterligare bekräftat här om veckan
när jag såg på Kristina Kappelins program om Europa i Tv-n.
Europas mittpunkt lär vara i
Littauen, men när det kom till kritan så var den i Landskrona i alla fall
Undrar var den är nu? Mittpunkter kan röra på sig, verkar det som.
Nej, inte här på  Åland, vi är världens mittpunkt.


Jag är förstås både raljerande och ordningslös just nu....
Har nog en liten räv bakom örat:)
Lätt hänt när jag äntligen börjar se ljuset i bokslutstunneln:) 

För övrigt så tror jag att vi alla bär världens nav inom oss

Övriga som deltar i temat är

24 kommentarer:

  1. Klart det är världens nav och bra att du klargjord det för den där dumma Donner!

    SvaraRadera
  2. Haha, ja, tänk att så intelligenta personer kan vara så dumma att de inte förstår någonting alls

    SvaraRadera
  3. Underbart inlägg - så inspirerat. Förstår att du är lycklig nu när du ser slutet i bokslutstunneln. Även om jag inte råkade födas i Östergötland, känns detta landskap i alla fall som världens nav - och speciellt Mogata då där vi råkar bo sedan mer än 20 år tillbaka. Fast Norrköping, där jag tillbringade hela min barn- och ungdom är en stor konkurrent om platsen...
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Musikanta!

      Ett par dagar till och så till revisorn.
      Jag tror att de flesta känner att världens nav är där man själv mår allra bäst:).
      Kramar!

      Radera
  4. Hm... världens nav för mig är förstås där mitt eget universum är - och då menar jag inte bara var jag är kroppsligen, utan allt jag tänker och andas, samt där jag för tillfället ställer mina skor.

    (Förresten inser jag att sången jag har skrivit om Tellus för skolbarnen, säkert omedvetet kom från de här tankarna! "Tellus är adressen, det är där jag bor. Mitt hem i universum där jag ställer mina skor!)

    Kanske säger jag så för att jag har luftrötter... finns ingen plats där jag har något barndomshem. Det saknar jag.

    Väldigt trevligt inlägg du har skrivit - jag skulle gärna ha en plats där jag kände mig så hemma ända från barndomen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, så är det nog för min del också.
      Vi bär navet inom oss
      Även jag har luftrötter....det finns inte något barndomshem kvar även för min del, men minnena finns med all härlig stämning

      Att bo på en ö är lite speciellt, man blir lite holmtokig på sitt sätt;). Jag gissar att de flesta ålänningar känner som jag, vi har våra rötter så starkt förankrade i jorden här, i havet runtomkring oss. Har man varit på resa och tar färjan hem från Kapellskär eller Grisslehamn så känns det redan där att man stiger ombord på Åland. Att man är hemma helt enkelt

      Radera
  5. Ljuvlig läsning och jag tycker du är underbart charmig när du är ordningslös ;)

    Och så tror jag du har helt rätt du kloka kvinna!

    Varm kram
    Lotta

    Ps. Skönt att du är ute ur bokföringsgrottan snart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta!
      även du bär världens nav inom dig. Lite Österrike, lite Sverige och så Connecticut. En mixad nav:)

      Någon dag till och så kan jag printa ut alla listor innan revisorn får ta hand om dem. Det ska bli skönt

      Varm kram
      Karin

      Radera
  6. Tack Karin! Det var uppiggande att läsa.

    Du har rätt: Vi alla bär världens nav inom oss. Det fattade du säkert redan som ung kvinna som skrev till Jörn Donner och det fattade han också;) Livet består av huvudbry att fatta att andra inte tänker eller gör som vi eller jag. Ändå borde man leva tillsammans och visa respekt för varandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Minna!:)

      Vi bär navet inom oss, så tror jag.
      Och vi är alla olika, men ändå väldigt lika.
      Navet är också vi alla tillsammans. Utan varandra blev livet väldigt trist.
      Ha en fin dag!

      Radera
  7. Ett helt fantastiskt inlägg!!
    Kram!

    SvaraRadera
  8. För mig hade han gärna fått bogsera Åland lite närmare Sverige, den där Jörn Donner. Då hade jag haft lättare att komma och smaka på ditt goda bröd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). Det kunde kanske vara idé att sätta en aktersnurra på och tuffa runt litet hit och dit till bloggvänner i världen. Skulle vara roligt!

      Radera
  9. Visst är det en spännande tanke... att fundera hur livet skulle blivit om man fötts någon annanstans på jorden. Kanske i en masaiby, kallaste Sibirien, cowboyTexas, storstadsShanghai... eller Geta:) Åland känns som en lotterivinst! Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åland känns som en lotterivinst, håller med dig.
      Vi har det bra här, mycket. Sedan kan vi ju röra på oss litet och upptäcka andra nav.
      Allt gott till dig med!

      Radera
  10. Det var stort; skriva brev till Donner! Nu är det andra tider.
    När måttet år rågad så rasar man på twitter.
    Eller skriver ett mail. När man skriver ett brev är man redigt arg.
    Åland duger gott för mig som nav!
    Go'kväll! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var nog litet av ett Donnerwetter just då!:)
      Det händer nu och då att jag ilsknar till men förstås så har jag lugnat mig lite, tänker efter litet mera. Om jag hinner.
      Skövde, Skara duger också som nav för min del:)
      Go´kväll!

      Radera
  11. Du får satt ord på de små og store ting en funderer på du Petta.
    Artig innlegg og fine bilder.

    God kveld fra Marit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marit!:)

      Go´kväll till dig med!

      Radera
  12. Fint!
    och det är klart att Åland är världens nav, så underbart och fint som där är:D.

    Om ingen har gjort anspråk på februaris teman kan jag gärna ta över.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), du bor också i ett fint nav HeLena!
      Tag gärna över februari! Bra att den biten är klappad och klar.
      Kramar!

      Radera