lördag 12 januari 2013

Pekfinger - lördagstema

Ett "laddat" finger.
Ett användbart finger
Ett finger man pekar med.
Ett finger man kan spela pekfingervalsen med....eller fûr Elise
Ett både positivt och negativt finger eller egentligen inte....Fingret är bara,
det är beroende av hur man använder det och när som det får sin betydelse


Jag har aldrig tyckt om när någon står med ett viftande, menande pekfinger
framför min  näsa och förmanar mig för det ena eller andra.
Förmaningar kan jag ta, men pekfingrar....nej.
Jag får alltid lust att bita av fingret på vederbörande.
Kan nästan höra hur fingret knäcks, knixknax så där bara

Tanken får mig nästan alltid att le (grymma kvinna)
Pekfingret tar fram de inte alltför trevliga sidorna hos mig
Till all lycka har det inte hänt ofta i mitt liv.
Men det känns som en kränkning, som ett intrång i min integritet

En viss självrannsakan har förstås gjorts.
Har jag pekat finger mot någon i negativ bemärkelse?
Jag minns inte det i såfall, men det kan ju bero på min stigande ålder;)
Antagligen har det också hänt. Någon gång, omedvetet

Hur som helst, så pekar man finger åt någon annan på ett kränkande sätt,
så ska man komma ihåg att man pekar med tre fingrar mot sig själv samtidigt.
" Att se grandet i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget"


Vi bor i en före detta skola och här finns en pekpinne (ett förlängt pekfinger)
från den tiden då det begav sig.
Ett nödvändigt arbetsredskap för läraren, när han/hon behövde visa
någonting på stora kartan, på tavlan osv.
Den användes även som linjal.

Dessvärre använde en av lärarna träpekfingret också till bestraffning (mobbning)
I synnerhet pojkarna fick sina snärtar över fingrar och rygg.
Det hände att pekpinnen gick av ibland
Än i denna dag, trots att det har gått minst femtio år sedan den tiden,
finns det före detta elever som nekar att stiga in över trösklarna här.
Minnena smärtar. Förståeligt nog
Kanske en pekpinnebrasa skulle sitta bra?
På med tändstickan bara och vips
så far alla smärtsamma minnen sin kos och trösklarna blir låga....


Men ett pekfinger kan vara gott att hålla i också
I all synnerhet när man är väldigt liten
Och man skall vara glad åt fingrar, inte bara åt fötter, som Birgitta Andersson sjöng

De övriga som deltar i lördagstemat är


30 kommentarer:

  1. Så klassen jublade när läraren slog pekpinnen i katedern så att den gick av (pekpinnen alltså, katedern höll - tyvärr).
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märker att jag var lite otydlig i min berättelse, men givetvis så var det när pekstickan slogs i katedern som den gick av och inte när den slog barn. Men vet också vad du menar, man skriver många gånger så...Ibland kan det bli riktigt roliga kullerbyttor

      Karin

      Radera
  2. Pekfingrar är bra - om de används på rätt sätt! Ha en bra helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skulle man göra utan ett pekfinger. Det är så bra att ha men precis, man ska använda det på ett bra sätt.
      Ha en bra helg du med Marina!

      Radera
  3. Jag använder mina skolfingrar till att massera oroliga barnryggar. Snälla fingrar som gör att gullisarna slappnar av och finner ro. Dom torkar en o annan tår, plåstrar synliga o osynliga sår eller bara ligger på en axel en liten stund som en påminnelse om att jag ser dej lilla vän... Det var inte bättre förr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bättre det! Mycket!:)
      Solmassagen vet jag att vi använde på småbarnen när jag jobbade på Ringblomman.
      Det var inte bättre förr, helt rätt.

      Radera
  4. Visst är det så med pekfingret .... och samma med när man pekar och anklagar någon annan så har man tre fingrar som pekar tillbaka mot sig själv. Tänk att det var likadant över allt i skolor på den tiden med dessa långa pekpinnar som slogs av när lärarn fick sina sinnesutbrott.
    Ha en fin dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan vara bra att tänka på varför man pekar anklagande mot någon annan. Det faller tillbaka på en själv, dubbelfalt, ja ännu mera.

      Jag antar att det var den tidens uppfostringsmetod. De förstod inte bättre de som gjorde så.
      Det var inte bättre förr, alla gånger.
      Ha en fin dag du med!
      Kram!

      Radera
  5. Jag har varit med om då litet barn pekat på tjock farbror, tjock tant och velat få min uppmärksamhet på HUR tjock den där farbrorn är. Och jag försökt nonchalera... Och fingret pekat ännu ihärdigare...
    Ha en fin lördag! hälsar jag som var feberfri i morse, så få se nu, hoppas...
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det ju, när man är liten och inte förstår att man kanske väcker björnar som sover. I och för sig så borde de vuxna förstå vad det handlar om. De har ju också varit barn en gång...
      Och visst är det så, som du skriver, man måste ju vara ihärdigare om man inte syns när man vill visa något:)

      Ta det lugnt med uppstigandet Lisbet! säger Karin som vet att det kan bli en bumerangeffekt om man har för bråttom.
      Tålamodsprövande men det klarar du!
      Krya på dig! Var lat som bara den!
      kram

      Radera
  6. Hmmm, ett snabbt bett i ett pekande pekfinger... Vilken lockande tanke. Du MÅSTE berätta om du någon gång gör det. Lovar att jag också rapporterar i så fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lovar att jag ska berätta. Tillsvidare har det inte blivit mera än en tanke som visat sig vara en bra mental hjälp. Jag börjar ju le:)
      Men visst lockar tanken. Mitt i allt så biter både du och jag till

      Radera
  7. Utan mitt pekfinger kan jag inte styra dator-musen :-)))
    Tack för din kommentar...den gick tyvärr inte att publicera av någon konstig anledning, men nu vet du i allafall att jag läst den, trevlig helg kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt eWa, utan pekfingret skulle det blir svårt att styra datormusen:)
      Kommentarer får för sig saker ibland, huvudsaken är att du läste den.
      Ha en fin helg!
      kram
      Karin

      Radera
  8. Säger som Karin...att bita i ett pekande finger låter lockande. Pekfingrar är bra att ha om de används på rätt sätt. Du är en mästare på att få ihop en trevlig berättelse på ett givet tema. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!:)

      Man borde kanske tänka till litet oftare vad gäller s.k. självklara saker, som t.ex pekfingrar.

      Kram

      Radera
  9. Jag är glad att jag har åda mina i behåll, det hade inte min mormors bror och det var besvärligt allt emellanåt.
    Du är en lysande ordvirtuos!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre är det så, att det finns människor som har förlorat sin fingrar på olika sätt. Vi som har alla i behåll tar det som förgivet, men inget är självklart.

      Tack Hanna!

      Radera
  10. "Att hytta med pekfingret". Tyvärr har jag gjort det. När barnen är tvärdöva duracellkaniner på uppåttjack - då händer det att händerna först sätts i sidan och så, plötsligt har höger pekfinger flugit iväg upp i luften! Och i bakhuvudet får jag en bild av en surkärring från Anderssonskans Kalle. Fast utan huckle. Då åker fingret ner igen.

    Svar: Ja, haha, där gick du igång! Men så bra med Matbanken. Det där som du kallar att titta bort, det finns ett annat namn på det: civilkurage. Något som vi behöver mer av. Vi borde importera den åländska modellen här.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror nog att vi alla har hemfallit åt hyttandet:). Vi har ju fått det med modersmjölken och med Anderssonskans Kalle. Huvudsaken är ju att man märker det och gör någonting åt det.
      Det är bra med lite civilkurage ibland, i all synnerhet som det har dubbel nytta med sig. Kör hårt!:) Skygglapparna på bara

      kram

      Radera
  11. Underbart!

    "Jag får alltid lust att bita av fingret på vederbörande.
    Kan nästan höra hur fingret knäcks, knixknax så där bara"

    -härligt Karin! Och så fint när en liten hand håller om en större

    KRAM!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta!

      Pekfingret är ett så jättebra stöd för en liten en som ska lära sig att gå:)

      Kram!

      Radera
  12. Fingrarna - en viktig komponent i vår utveckling. Pet- och påtfingrar. Så många gånger som jag sjöng "Var är tummen, var är pekfingret osv när barnen var små. Och hur skulle vi kunna skriva våra bloggar, den fina kontakten mellan vänner, utan våra pekfingrar.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är många gånger man har sjungit den visan.
      Bara tanken på att inte ha pekfingrar är hisnande. Man måste lära om helt och hållet, lära sig knacka en annan fingervals. Man ska vara glad för fingrar:)

      Kram
      Karin

      Radera
  13. Du har så rätt! Och jag har liknande tankar i mitt inlägg idag.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), då tittar jag in till dig och läser!
      Kram!

      Radera
  14. När en mycket liten flicka håller om ens pekfinger när man ska gå uppför en hal backe som häromdagen, överväldigas man av en så intensiv lyckokänsla att man får tårar i ögonen. Tänk att ha fått lyckan att uppleva detta en gång till i sitt liv!
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är LYCKA det! :)
      Tilliten som man får och allt det andra härliga.

      Kramar
      Karin

      Radera
  15. Ja detta var fingertema..det var mkt man kan använda det goda fingret med..ett litet barns små fingrar..tänk vad de kan vara söta..när de med pincettgreppet, kan plocka den allra minsta lilla sak..
    Önskar dig en fin vecka..
    Kram fina kusin..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns nog ingenting som är så ljuvligt rart som det där pincettgreppet:)
      Jag smälter bort när jag ser det.
      Önskar dig också en fin vecka!
      Kram Karinakusina
      Karin

      Radera