söndag 6 januari 2013

Apfelstrudeldag

Så roligt vi hade det!


Nu vet jag hur man gör apfelstrudel. Med träning så kan jag snart.
Det är alltid extra fint att lära sig av någon som har det i blodet, som KAN
och som har den rätta känslan för hantverket


Gunilla och jag var adepter, Teddy den utmärkta läraren.
Vi knådade, slog degar, kavlade och kavlade och kavlade degar så tunt, så tunt
att man kunde se mönstret på bakduken igenom dem
Man ska kunna läsa tidningen genom degen berättade Teddy...och det hade vi kunnat


Vi drog degen större och större med övre delen av händerna, utan att använda naglarna
Man måste vara som en katt som inte använder klorna...mjuka, lena tassar


När degen ansågs tillräckligt stark och tunn, fylldes den med godheter,
Äppel, kanel, socker, hasselnötter, russin och  rullades ihop, smordes med smör
och så push in i ugnen



Tack Teddy, för att du delade med dig av dina kunskaper och färdigheter!
Vi fick blodad tand vi fyra. Uffe fanns med på ett hörn, lagade mat och servade oss bagare
Det kändes som att vi gärna vill lära varandra vad vi kan även i fortsättningen
Delad glädje är dubbel glädje!

26 kommentarer:

  1. Ser väldigt gott ut det där! Men vad svårt att kavla så tunt! Hur funkar bakduken i detta sammanhang?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gott blev det onekligen.
      Det krävs väldigt mycket kavlande, så man blir nog armstark av att vara apfelstrudelbakare
      Bakduken är nödvändig när man ska rulla ihop den mycket tunna degen. I och med att man lyfter bakduken så rullas degen ihop. Den håller inte annars. Sedan rullar man rullen upp på en bakplåstpapperbeklädd plåt innan man smörjer rullen med smör.

      Radera
  2. Det såg jättesvårt ut! Men så kul att få lära av en mästare. Jag undrar också lite över det här med bakduken. Måste man använda en sån? Ha en fin Trettondag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog som Teddy säger, att de första tio gångerna är det inte så enkelt, men när man har gjort det tjugo gånger så sitter det i ryggmärgen:)
      Bakduken måste man ha, det fungerar inte annars. Den är en avsevärt stor hjälp när man ska rulla ihop den mycket tunna nästan genomskinliga degen.
      Önskar dig detsamma!

      Radera
  3. Som den halvösterrikare jag är så är jag imponerad! Jag vet hur svårt det är att få degen så där tunn.
    Det ser enormt gott ut!

    Vi har ett Österrikiskt café i New York. När längtan blir för stor efter en Kaiser Melange och apfelstrudel brukar det bli en tur dit ;)

    Lottakram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är förstås som vanligt, att när man har en väldigt skicklig lärare med sig går allt som en dans, mera eller mindre. När jag ska ta tag i allt själv blir det nog ett intressant äventyr till att börja med. Bara att knåda och älta upp glutenhalten i degen är ett litet mästerstycke i sig. Gott blev det, mycket!

      Jag förstår att du tar en tur till caféet nu och då, absolut!

      Karinkram

      Radera
  4. Tur att jag inte visste att man måste ha bakduk - jag var som humlan och fixade det ändå, utan att det blev apfelstrul.
    Strudel är ju en utmärkt rätt efter helger när man har diverse rester i huset (om man nu har det).
    Är lite tveksam till apfelstrudel i blodet - låter inte inte så hälsosamt.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det vara många gånger. När man inte vet om hur det borde vara så klarar man det bra i alla fall:). Nu är jag ingen expert, långtifrån, har ju bara varit en gång men det gick väldigt enkelt och galant att använda bakduk. Det skötte nästan sig självt

      Åtminstone känslan för apfelstrudel verkar hälsosam:)
      Karin

      Radera
  5. Fina foton från finfin dag! Det var fantastiskt roligt att få lära sej o nu ska småningom provas om det går att få till en glutenfri variant... Tusen tack för att vi fick komma, strudla och umgås! Gav mersmak...:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunilla!
      Det var verkligen roligt och hoppas att vi kommer till skott igen på något sätt. Det gav absolut mersmak...:)

      Radera
  6. Säkert jättegott, nästan så det vattnas i mun men inte skulle jag våga mig på det där. Jag får inte ens vanligt bröd att bli till något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror nog att du med dina hantverkande händer skulle klara det hur bra som helst:)

      Radera
  7. Alltså där går gränsen.....funderade ett tag på att va på golvet och
    använda strykjärn. Men det ser gott ut.:-)
    Go'afton!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), är fullständigt säker på att du skulle klara av det hur galant som helst. Stryker du vårliga gardiner på golvet kan du också kavla strudeldeg. Gott blir det!
      Gó afton!

      Radera
  8. Eftersom jag inte har en aning om vad ni bakat, eller hur det smakar, så säger jag bara....vilket hantverk du...

    Tack för titten och Tjingelingen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apfelstrudel är rätt och slätt ett bakverk gjort av väldigt tunn deg med goda äppel, kanel, socker, russin, nötter i. (den här gången), Strudel betyder ungefär rulle.
      Man kan göra salta strudlar också

      Tjingelingen

      Radera
  9. Bra med mästarlärare. :) Det ser knepigt ut att få degen så där tunn. Men allt går med övning förstås.
    Skulle gärna ha slunkit in på Pettas och ha tagit en smakbit. ;) Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar förstås om degen. Vi gjorde varsin deg och fick lära oss hur den skulle vara i konsistensen. Min blev väl hård men med vatten tillsatt så fixade det sig i alla fall. Övning ger färdighet.
      Slink in du bara Anne-Marie. Välkommen!:)
      kramar

      Radera
  10. Men oj så gott!
    Vad underbart att få lära sig på riktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det som är det roliga! Att få lära sig på "riktigt":)

      Radera
  11. Vad jag har förstått så ska man nästan kunna läsa tidningen genom den tunna degen.

    När det gäller Apfelstrudl har jag två mycket speciella minnen... Jag skrev som ung till min dåvarande pojkvän i och från Wien, att jag inte tyckte om Apfelstrudl (jag har svårt för russin i bakverk, känns som döda flugor). Då skickade han en kartong med Apfelstrudln per express... klockan 8 nästa söndagsmorgon ringde en brevbärare på med paketet... Och av ren kärlek satte jag i mig alltihop, jag har för mig att det var russinlöst!

    Andra minnet: Maken och jag tågluffade året innan vi gifte oss. Kom uthungrade och allt var stängt i den lilla österrikiska byn. Utom ett kafé. Där fanns Apfelstrudl - vi tog en och delade på till kaffet. Det räckte och blev över, hann börja växa i munnen. När vi ätit våra halvor frågade damen bakom disken om det var gott. Hon blev så lycklig över att träffa svenskar som kunde tyska, och över att det var gott, så hon förärade oss varsin stor bit till. Gick ju inte att säga nej... Hon log glatt emot oss, maken petade i sig sin, medan mina tuggor sakta åkte upp igen ... men jag log och svalde och såg tacksam ut och konverserade glatt utan att visa den lätta paniken som växte ikapp med tuggorna.

    Så för min del: Aldrig mer Apfelstrudl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var det vi fick lära oss, att man ska kunna läsa tidningen genom degen och som jag redan skrev så kunde vi nog ha gjort det också:)

      Man måste ju inte ha russin i apfelstrudl. Inte ens äppel men då blir det säkert en annan strudl, förstås
      Helt klart så är inte bakverket någonting för dig, det märks tydligt!

      Radera
  12. Hur har jag kunnat missa denna bloggen? Nu har jag er fast, lade mig som följare:)
    Kram Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen Annika!
      Så trevligt!:)

      Karinkram

      Radera
  13. Hej hej!
    Har precis hittat hit, är ny inom bloggvärlden. Måste kolla in vad ni hittar på här...
    Vi ses!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen Anna!
      Roligt att du hittade hit!
      Vi ses säkert!

      Radera