fredag 14 december 2012

Rädsla - lördagstema

Olgakatt har viftat med  dirigentpinnen och slagit an tematonen som för lördagen heter rädsla.
Jag är dagen före idag, liksom igår...ibland blir det så.

Rädsla.
Ett laddat ord. Ett svårt ord.


Jag har grunnat på ordet rädsla en aning.
Vad är det som gör en människa rädd, förutom de helt primära rädslorna
som jag tror att de flesta har, de där som handlar om att man inte vill att det skall hända de allra
käraste, närmaste något ont?


Personligen vet jag att mina rädslor har uppstått när förändring är på gång,
när jag inte har vetat vad som väntat bakom knuten,
när jag har lämnat det trygga invanda och bara tagit ett hopp rakt ut
och låtit mig tappa fotfästet för en sekund.


När jag väl har landat så har jag haft en ny situation att ta tag i.
Då har jag lämnat rädslan bakom mig
ända tills det åter har blivit dags för en ny utmaning och ett nytt trampolinhopp som har väntat.


Förändring innebär ju att man släpper taget om något för att ge plats åt någonting nytt.....
och innan man släpper taget vill man ju helst känna sig säker och trygg
på att nästa steg bär, att man kommer ner på alla "tassar"
Det finns ju sällan en garanti på någonting i förväg...
det nya är nytt och kanske helt okänt.


När man släpper något gammalt, så lämnar man något bekant och vant bakom sig.
Någonting dör och någonting föds.
Jag undrar om inte rädslan för förändring är förknippat med en viss rädsla för döden,
på ett omedvetet men djupare plan.
Att förändras är att dö en smula, att mista något.....


Vanans makt och traditioner binder oss i förlegade mönster och att förändra
traditioner är inte så enkelt. Vi känner alla mera eller mindre av grupptrycket.
"Det ska ju vara på ett visst sätt för att alla ska känna sig trygga."
Jag undrar hur många det är som stannar kvar i ett beteende
som de egentligen inte vill vara i, men där rädslan har övertaget
för att man inte vill sticka ut med att förändra sin situation?


Nu i jultider är det kännspakt om något.
Hur många brottas inte med jultraditioner med inslag som de känner sig
bundna av och där man inte klarar av att bryta och fira jul på sitt eget sätt
bara för att rädslan finns att sticka ut, att inte följa mönstret?
Kosta vad det kosta vill....men man vill inte konfronteras, utsätta sig för andras
åsikter som går stick i stäv mot ens egna. Hellre fogar man sig


"Bara" i ett möte med sig själv kan rädsla uppstå...
Kanske det allra svåraste mötet

Jag märker plötsligt att jag har hur mycket som helst att skriva om rädsla.
Men rädslan finns att jag tröttar ut er bästa läsare;)
så jag slutar här och nu.

Övriga som deltar i lördagstemat är:
Imorgon hinner jag inte skriva lördagstemat av en särskild anledning som jag
återkommer till....
Därför blev det gjort idag


Vi kommer att ha den här synen framför våra ögon. Inte illa alls, eller hur?:)

18 kommentarer:

  1. Alla fina bilder som ackompanjerar alla dina kloka tankar!

    Att lämna något och sedan ta sig till något annat är som att lämna en ö för att bosätta sig på en annan. Långsamt dämpas och försvinner ljuden från den där ön som var ditt liv, som du kände så väl och gradvis tränger den nya in i ditt liv och blir lika tydlig, full av innebörder, ljud och ljus. Och så håller vi på, hela livet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så håller vi på, hela livet...
      Tack Karin!

      Radera
  2. Nej. Inte illa alls!
    Undrar om ni ska hålla till vid någon hamn :)

    Jag har tagit det lugnt, ganska lugnt. Två nätter har jag inte vaknat till pip och rossel. Härligt.

    Nu ska jag inte tänka på rädslor, utan tänka på glädjen just nu.

    Dina bilder matchar din text så till den milda grad...

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), så ska vi, ja. Jag tar kameran med. Som vanligt.

      Oj, stackars dig! Förkylning och lungelände som håller en vaken kan man vara förutan, skönt att det har ändrat till det bättre.

      Rätt tankar, det finns så mycket att känna glädje av.
      Tack Lisbet, se till att krya på dig ordentligt, vila upp dig!
      kram

      Radera
  3. Så fint och klokt du skrivit om rädsla. Jag kom på mig med att sitta och nicka instämmande under tiden jag läste. Bilderna är perfekta till berättelsen. Ha en fin helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!
      jag tror nog att de flesta känner igen sig
      Det är roligt att läsa att ni alla, tillsvidare, tycker att bilderna passar. Jag bara lade in dem utan att tänka på dem desto mera.
      Tack detsamma!

      Radera
  4. Underbara bilder på "dina" djur som inte är rädda för dig....för dig är de vana att se med din kamera i högsta hugg...Du är ingen okänd person för dem. För de är väl som du skriver att rädsla är något som uppstår över nya olika situationer vi kan hamna i. Rädslan kan väl också vara äkta eller så inbillar vi oss en massa "saker"????? Men detta att besegra sin rädsla är inte lätt. Oavsett vilken rädsla man känner??? eller är jag nu ute och cyklar? Rädsla är ett svårt ord!
    Nej nu får jag inte trötta ut dig. Nu ska vi vara glada och tacksamma Karin att vi är dom vi är! Både med våra fel och brister. Njuta av livet och dess sötma! Vi har bara ett liv? Så det gäller att ta till vara på de som gör oss GLADA och nöjda. Vad tror du om det?
    Önskar dig nu allt gott och ha det riktigt bra! Hoppas din helg blir bra!
    Kram och vink från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Monica,
      njaa, nog finns det en rädd försiktighet, en bra rädsla, hos djuren på vår gård. De är inte tama alls och vi vill inte att de ska bli det heller. Skogens djur skall vara skogens djur, men de känner sig trygga i att det finns mat här.
      Vi fotograferar dem genom fönstret, går vi ut försvinner de genast

      Självklart kan man inbilla sig en massa saker, ofta handlar mycket om okunskap och fördomar.
      Jag tror att man nog kan jobba på rädslor med att ta reda på varför saker fungerar som de gör, men det betyder inte att det är lätt alla gånger.

      Trötta ut?;)

      Jag är tacksam, inte tu tal om annat.
      Vi ska givetvis ta vara på oss själva och andra på bästa sätt, oberoende av om vi tror på ett eller flera liv.
      Önskar detsamma!
      Kram!

      Radera
  5. Så fina bilder! Och roliga ord använder du... kännspakt. Underbart!

    Jag är nog mest rädd för sjukdom och den sortens elände, har haft lite för mycket av sånt omkring mig och vet att det tär. Att göra mina mentala bungy jumps när jag tackar ja till helt nya grejer, det skrämmer mig inte så mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bloggblad!

      Kanske lite ålderdomliga ord men jag tycker om dem, de säger allt:)

      Att ta ett hopp rakt ut när det gäller nya grejer, jobb och så vidare ger inte mig heller någon som helst rädsla, det är mera livsavgörande beslut som kan få mig att hålla andan en extra stund innan jag gör hoppet. Det har inte hänt särskilt ofta. Jag är inte särskilt rädd av mig överhuvudtaget. Är nog för nyfiken på livet för det.
      Sjuk vill jag absolut inte bli, men jag är förberedd på att jag kan bli det...det här kan man orda hur mycket som helst om:)

      Radera
  6. Så underbart skrivet.
    Jag blev allvarsam och tänkande.
    Jag har många rädslor men är av
    övergående art, fortfarande mörkrädd.


    Tack för Ditt roliga svar på mitt inlägg.
    I natt fick tulpanerna stå i skafferiet.
    Det var nog tur det, annars hade de inte levt.
    För i natt har han verkligen varit lugn, men
    nyss fick han fnatt och for som en furie .

    Fina foton på den lilla ekorren.Och rådjuret.

    Kram Mi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mi!:)

      Vi har säkert alla våra rädslor, hör nog till den där mänskliga biten.

      Härligt med en blomälskande liten Prins!
      Kram
      Karin

      Radera
  7. Fina tankar om rädslor. Och fina foton av alla dina djur som vanligt.

    I min ålder börjar man bli rädd för slutet, hur livet kommer att te sig för den efterlevande parten. Men det är nog mer som en gnagande oro - inte som när man blir så rädd att det känns som om hjärtat åker upp i halsgropen. Det kan jag känna om jag vaknar vid en särskilt kraftig åskknall någon gång.

    Ha en skön söndag utan storm önskar
    Ingrid. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!

      Givetvis så tänker man på slutet på ett annat sätt när man blir äldre, men du har långt kvar ännu innan du blir lika många år som din unga moster:)
      Men visst, man tänker inte särskilt mycket på sig själv, man tänker på den som blir efter, så är det bara.

      Sitter här i den hårda vindens kväll med snön som yr runt knutarna, har det gott och varmt.
      Karinkram

      Radera
  8. Det okända är skrämmande. Rädsla framkallas av det som vi inte känner till och det som vi inte kan styra över. Jag tänker på alla djuren hos er - ni är inte skrämmande för dem. Fint!

    Svar: Tack! Otuggad är jag mera lång och smal, liksom mera ihophållen ;)

    Kram och en fortsatt bra helg!

    SvaraRadera
  9. Det man inte har en viss kontroll på, över, är just det okända, precis som du beskriver det.
    Djuren går undan när vi kommer ut ,men ställer sig bakom grandungen och tittar, väntar...när vi går in kommer de genast fram, så de är trygga.

    :D, vissa bilder av en själv kan bli någon helt annan person.

    Kram och detsamma önskas!

    SvaraRadera
  10. Rädsla som man kan ta på, som är praktisk och har ett vettigt ändamål är nog bara bra att ha. Men jag tänker ibland på alla som lever med attacker av panikångest där en irrationell rädsla blir helt förlamande och kan fördärva livet.
    Jag kan bli vansinnigt arg på självutnämnda besserwissrar som förmenar dessa människor verksam medicin i form av sk lyckopiller. Vilken verkligt lycka att bli av med den ångesten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får verkligen känna sig lyckligt lottad som har sluppit så svåra saker som panikångest.
      Vet hur djävulusiskt detta är bara som åskådare.
      Jag känner inte till så mycket om just den rädslan eller ångesten men har förstått att den ofta är psykisk störning på något sätt.

      Radera