söndag 25 november 2012

På väg igen /etapp fyra

Nu har vi åter tagit upp vandringsstaven och lagt ryggsäckarna på oss efter en välbehövlig paus
För att inte helt trötta ut er så hoppar jag över en hel del vandringstid längs levadan.



Så småningom kom vi fram till en liten bebyggelse med odlad mark...
 

Längs den ena kanten växte Geranium Maderense, Madeiranävan.
Den endemiska vackra nävan, som jag aldrig har sett blomma ännu annat än på bild,
vi är alltid på Madeira fel årstid, trivs uppe i de fuktiga bergstrakterna där lagerskogarna
dominerar, men man kan se den även i Funchal och de andra småstäderna
Folk har planterat den i sina trädgårdar

Jag har haft en tanke på att också försöka få den att överleva här hemma i Geta,
men när jag träffade på den första gången så bad jag den om ursäkt...
jag märkte att den ska vara där den är och ingen annanstans.
Troligen skulle den inte ens överleva vårt klimat.


Maracujâ Banana ser man lite varstans på höjderna...den underbart vackra passionsblomman
som ger så härliga bananliknande frukter som man kan köpa i bl.a. Mercadon i Funchal
 

Nej, vi plockar dem aldrig när vi går förbi dem där de hänger i sina lianer.
Vi köper dem. De människor som bor på höjderna behöver varje cent de kan få
av sina odlingar och vad den vilda naturen bjuder dem att plocka till levebröd för dagen

Däremot har jag tagit frön av köpemaracujâ och i fönstret i brödbutiken växer det så det knakar:)
 

Här har vi bara 6 km kvar tills vi kommer fram till Eira...målet för dagen
men sex kilometer i bergstrakterna är inte detsamma som sex kilometer landsväg
Det kan vara bra att veta:)
Under plattorna forsar vattnet fram.
Här har man täckt in levadan en liten bit


Eucalyptus brukar pigga upp.
Av någon anledning kallar man trädet Fieberbaum eller Blaugummibaum
på tyska. Febergummiträd...Skulle vara intressant att veta varför
Bara att dra med fingrarna över bladen och få snusa litet på  den kännspaka
doften gör mig piggare.
Ibland tar jag ett blad med mig i fickan som jag tar fram och doftar på
litet nu och då under vandringarna



Jag är inte helt säker på vad trakten heter som vi gick igenom men kan tänka mig
att det är en del av Pomar efter en liten titt på kartan
Vi såg inte folk alls, allt såg övergivet ut så tillvida vad gällde husen
Däremot så odlade man grödor på de små åkrarna

Här värmde solen gott och vi började klä av oss lite efterhand

Vackert fastän ganska fallfärdigt.
 

   Ovanför oss såg det ganska så risigt och nästan slumaktigt ut...tror nog att ingen var hemma


Så här svindlande höjder från trädgårdslandet skulle jag gärna ha, jag också


Jag såg för min inre syn hur jag skulle fixa till det här lilla stället och göra det trevligt och ombonat
Drömma kan man ju i alla fall:) Tror nog att det inte är så enkelt trots allt att anpassa sig att leva
utan alla bekvämligheter man är van vid


   Där ser det ut som om någon kanske bor...det tycks finnas el där också..


Snart hade vi gått igenom den lilla ödebyn.
Man tycker kanske att det hade varit enklare att stiga på utsidan av
trädstammen som hade fallit ner över levadan...
men där var det många meter luft innan
man skulle landa...
jag nekade envist att titta åt det hållet...



    Ibland hade vi ett mentalt räcke, ibland hade vi inte...
    då fick åtminstone jag ta till andra mentala krafter
    Här är dock vägen bred och bra...
    kantad av afrikas liljor innan stupet
  

Efter ett tag såg vi tillbaka över dalen och där jag har skrivit här, var vi tidigare, där jag funderade
   på att eventuellt bosätta mig ett litet tag. Som ni ser så fanns det bosättning högre upp också...vilket vi också hade kommit så där bara, helt plötsligt










Till höger om oss, längre ner i dalen  kunde vi se terassodlingar och bebyggelse och vi vandrade på utan  minsta vägskydd en längre tid...på smala steniga stigar...att jag har klarat av att ta bilder här visade ändå att vi stod rätt stadigt. Det fanns avsnitt på vägen som fick mig att  hålla andan länge, som fick mig att vara tyst, länge.....och inte bara mig. Mina två följeslagare var också ovanligt tysta:)
Vi har varit mycket högre upp tidigare, det handlade inte alls om höjden, den här gången var vägen inte särskilt välskött..ett felsteg och...


Så kom vi åter upp till en avsats där det fanns ett räcke och allt såg väldigt bra ut...
Vad väntade bakom hörnet? Alltid lika spännande

Vill ni komma med runt hörnet?
Eller vill ni gå tillbaka hela vägen?
Fundera på det en stund kära bloggvänner

Imorgon visar jag vad som väntar bakom hörnet
Ha en skön söndagskväll!

10 kommentarer:

  1. Eukalyptus, ett av pappa snickarens favoritträdslag, starkt och vackert. Och ett av mina favoritträdslag i Afrika, vackra och väldoftande. Och så lär eukalyptusolja vara bra mot nackspärr – bara en sån sak!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det doftar så gott och friskt där eucalyptusen växer. Och jag som gav bort en flaska eucalyptusolja härom veckan. Hoppas jag inte får nackspärr nu!:)

      Radera
  2. Kan du fatta Karin...jag är med på vandring fyra! Så vackert och intressant...så ja kan inte låta bli trots (du vet)Känner mig trygg bakom din rygg. Nu ar vi endast sex km kvar sa du...oj,oj men jag plockade med ett blad av febergummiträdet som jag luktar på. Du skriver och visar så underbara bilder att vandringen blir till en Lisa för själen! Klart att jag hänger på i morgon, är såååå nyfiken av mig! Tack snälla Karin för en underbar vandring och allt nytt jag får lära mig.
    Vink vink vink.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart fattar jag det! En seg norrlänning! :)
      Och eucalyptus är ju bra för dig just nu.
      Tack Monica! Roligt att du är på benen så pass mycket som du är just nu.

      Krya på dig!

      Radera
  3. Jag vill följa med runt hörnet, absolut!
    Jag har odlat Madeiranäva, sådde frön. Dock bara en enda säsong, den hann aldrig blomma...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har väl kameran med dig Mian?:)
      Gissar att du har köpt frön på Madeira. Kanske jag skall testa i alla fall, den vägen. Tror inte de hinner blomma här hos oss
      Runt hörnet, nästa gång!

      Radera
  4. Svar
    1. Härligt Pia att du också har kunnat slita dig loss ett tag för vandring i bergen.
      kram!

      Radera
  5. Jag följer också med bakom hörnet! Och hjälper till att fixa ordning det lilla huset ;)

    Era vandringar är verkligen storslagna Karin. Det är äventyr som kommer nära, i er takt.

    Stor kram!
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Toppen att du kommer med!
      Visst får man ju lust att få igång ödestugor när man ser dem ligga för "fäfot". Vilken utsikt!
      Äventyret avslutas nästan i nästa inlägg:)

      Stor kram!
      Karin

      Radera