tisdag 13 november 2012

"...och här går du omkring i balklänning..."


sa´Berndt i morse, när han knackade på dörren vid halvnio-tiden och jag öppnade iklädd
badrock, på väg till duschen.
Killen sken som en sol, så gör han nästan alltid den gode trädfällaren

Jag visste givetvis vad klockan var slagen och inte bara halvnio en tisdagsmorgon.
Nu skulle en björk tas ner.
Vi ringde honom redan i september och bad om hjälp....han brukar komma och ta bort de tjocka svårsågade bamsingarna åt oss


En oduschad, i stövlarnasnabbthoppad Karin befann sig snabbt på plats utanför
för att ta bild av de gamla kära björkarna. En sista gång

För medan jag hoppade i stövlarna hade Berndt, den trädkunnige,
inspekterat de gamla kära och insett att det inte räckte med endast en björk
som skulle tas av daga...
två andra var direkta faror för hus och folk
Så med suck och stön och stön igen, fick jag gå med på vad Berndt och Uffe beslöt
Björkarna skulle väck...faller den på taket så kostar det er 30 tusen sisådär sa Berndt och log


Det tog mindre än tio minuter....

  
   att få de gamla kära bamsingarna på fall


Här faller nummer två, björken som jag en gång "lyckades" få eld på.
Där stod den och brann mitt på ljusa dagen, precis som om den alltid hade gjort det
Den släcktes snabbt och överlevde så till den milda grad att den blev grönare och
grannare än någonsin, stackarn. Jag skrämde den för livet. Då
Men, just där den hade brunnit var svampangreppen allra värst
och med en duns föll den i marken i morse när solen steg upp


 ...och här går den tredje, först ämnade björken åt...
Jag måste erkänna, att det är en ren fröjd att se på när en skicklig yrkesman utför sitt jobb
Så geschwint det går.
Jag hade gärna sett ännu mera av trädfällningen, trots min trädkramarsjäl,
men helt utan träiga vänner kan vi ju inte bli...
Hackspettar, spillkråkor, alla småfåglar och ekorrar blir ju chockade.


 Hej och hå....så här måste det gå



med ett ploff föll den i marken...det dammade om den, så murken var den högre upp på stammen


Som tre musketörer låg de där, en för alla, alla för en....ungefär


Och fastän jag kände och känner mig bedrövad, det tar på en trädkramarsjäl att se
björkar falla, så såg jag genast möjligheter till en blompiedestal. I björk rentav.
Kanske också ett fågelbord på vintern....


Och så småningom under dagens lopp har grenar sågats och blivit mindre

Nu har vi ved...vilken tur att Uffe städade vedlidret tidigare i veckan. Mycket jobb väntar några dagar framöver eller när tiden finns...ved värmer inte bara en gång utan många gånger

Solen behagade går ner ikväll igen, ungefär som om ingenting hade hänt
Ibland tycker jag att den är märklig....

38 kommentarer:

  1. Hejsan Karin !
    Oh så bra Du skriver.Men det gör de flesta som har blogg. Kul att ingen skriver lika.Såvida det inte är ett tema det rör sig om.

    Visst är det bittert när kära gamla björkar faller, men som Du skrev de kommer ju att värma Er hela vintern.
    Saknar eldstad däe jag bor, men är uppvuxen med det.Det är något visst.

    Tack för Dina rader inne hos mig.Försöker följa Ditt råd i den mån det går.

    Kram Mi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Mi!
      Tack!:)visst är det så, det är fint med mångfalden i bloggosfären.
      Troligen blir vår sluttning tallbeväxt så småningom.
      Nya små plantor är på gång, med tiden blir det annorlunda här

      Lycka till på bästa sätt!

      Kram
      Karin

      Radera
  2. Härligt att se yrkesfolk i aktion. Här klängde de som apor i
    vårat jätteträd när det skulle fällas. Stor underhållning.
    Sen kom träflisen och så var bara stubben kvar. Det blev
    en fin rabatt till slut. Vilken solnedgång. Wow!
    Go'kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det såg ut som om det var en lätt match att ta ner stora träd, ungefär som att spela plockepinn.
      Jag fick en totalt ny känsla, ville se mera:)
      Det skulle likna det om vi plötsligt hade hela tomten att se ut som ett kalhygge, bara för mitt höga nöjes skull.
      Våra solnedgångar är suveräna den här årstiden, säkert andras också;)
      Go´kväll!

      Radera
  3. Du skriver så fint. Visst är det vemodigt att ta ner ett träd som vuxit så länge och tänat så mycket, men ibland är det nödvändigt. Och som du skriver, så värmer björkarna er länge....
    Kram, Ann-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre har alla våra björkar svampangrepp och lever på nåder så länge de kan leva. Det är inte sista gången vi ber Berndt om hjälp...här blir det annorlunda med tiden.
      Ljusare blir det nu med all säkerhet...
      Kram
      Karin

      Radera
  4. Ser dig där med balklänning och gummistövlar, stegande omkring och säga avsked till de stora fagra björkträden..sorgligt att slå ner dem, de som har så många vackra prasslande blad och snygga grenar,vitstammade och höga. Men ack om de på grannen skulle trilla det blir illa illa...inte gilla..Tur att Berndt var klok ä'ndå. Och tänk vad ved, och värme..Men tänk vad vi älskar träd. Tur det finns så många..
    Fint att se din trädfällarstory..Kram kram i höstlika tisdagen..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt har sin tid och sin saga...och man kan ju inte med björk, grannar och andra aga, då kanske man får sig till domstol laga.
      Rim är inte min starka sida, men du kan ju ändå litet få lida
      söta kusinakarinafina

      kramkram

      Radera
  5. Tror nog att du verkligen såg vacker ut i din balklänning Karin :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaaha, Ann-Louise.
      Allt är vackert som inte är vanskapt som det heter...
      och i tjock linnefrotté är man alltid vacker:)

      Huvudsaken är att man trivs med sig själv.

      Kram
      Karin

      Radera
  6. Ja, det är en märklig känsla när sådana stora träd fälls. Märklig och lite sorglig, även om man vet att de måste!
    Vacker solnedgång det blev!
    Ha det gott!
    Kram Helen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns alltid när man fäller ett träd. Där har det stått i många långa år, har en egen själ..
      Jag pratar med träd:)
      Ha det gott du med Helen!
      Kram

      Radera
  7. Det där måste vi också göra, men vår trädfällare måste in med en bil så att han kan ta en bit i taget, så att den inte faller på något av de fyra hus som står runt omkring. Hoppas det blir tjäle i vinter, så att han kan ta sig in där och ta björken. Jag blir annars nervös när det blåser lite för hårt, det vore inte roligt om den dunsade ner i någons tak.

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni har det lite mera pirrigt än vad vi har som inte behöver tänka på grannar i det här sammanhanget. Lycka till med fällandet!

      Kramar!

      Radera
  8. Åh jag älskar trädfällare!!! (eller karlar med motorsågar som vet vad de pysslar med och har en vision).

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, man kan ju inte annat än älska dem!

      Radera
  9. Godkväll Karin, här har du en till trädkramare...men ibland får man ge sig! Vi hade också trädfällare här för några veckor sedan. Nersågade blev sex gamla enar och tujor som blivit väldigt lååånga och fula. Gissa om det "stack" till i trädkramar hjärtat. Men vårt hus var också lite i fara och klart är att vi fått mer ljus på vår tomt. Ved har vi också nu! Vi har en STOR björk( men där blev det stopp)....få se hur länge till jag kan krama björken...den är i fara hörde jag.
    Önskar dig nu en bra vecka. Var rädd om er båda.
    Kram och vink från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Godmorgon Monica!

      Vi är nog många trädkramare skulle jag tro:)
      Sunt förnuft är aldrig fel, man kan inte riskera folk och hus fastän man inte vill bli av med de gamla kära träden.
      Men allt har sin tid. Nu får vi minnas dem när vi så småningom kan elda med dem i kakelugnen...nästa vinter, de måste torka först.
      Önskar dig och er detsamma!
      Kramar!

      Radera
  10. Åh, vad sorgligt. Och skönt! Tråkigt att skiljas från vänner. Men björkar är björkar och rätt som det är har de ruttnat av vid någon grenklyka där vattnet samlats och trängt ner i stammen och så en vacker dag lägger de sig över hus och hem. Eller i allra värsta fall folk. Skönt med björkved till vintern!

    Och apropå en försändelse som anlände idag (mer om den på min blogg) ska jag börja studera stockrosodling nu! Tackar och bockar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid sorgligt när gamla vänner går hädan, men just precis också skönt med tanke på riskerna.
      En av björkarna hade en lång spricka, den som lämnade piedestalen kvar åt oss. En storm till och den hade fallit. Vi hade inte ens sett det, så det är bra med vana ögon som ser på ett annat sätt än dem som bara är romantiska;). Under den björkens hängen har favoritplatsen för våra tidigare katter varit. Den skuggade så skönt. Nu väntar annat. Jag kan se hur luktärter, klematis och annat trevligt klättrar upp för stammen. Ljuset är helt annorlunda också.
      Roligt att brevet har anlänt:)!

      Radera
  11. Vilken gentleman, den där yrkesmannen! Och klart du ska ha en pedestal i björk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Berndt är alltid en gentleman!
      Det blir en sommarpiedestal och ett vinterfågelbord. Perfekt kanske också som en fåtölj med högt ryggstöd:)

      Radera
  12. Ja, det är mäktigt att de killar (och tjejer) som kan sådant där.
    Träd kan verkligen bli fara för hus och grund.
    Ibland nödvändigt att ta ner dem. Som i ert fall.
    Men jag tycker nästan att man hör hur det skriker i trädet när det faller.
    Vi tog ner en massa björkar i somras eftersom vi ska bygga ett nytt hus på en plats på tomten. DET stack som tusan i oss att behöva göra det, men...
    Trösten är en massa härlig björkved, och det blir det ju i ert fall också.
    Tycker precis som Ann-Mari att du skriver SÅ fint, och talande, om detta.
    Kramar!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika!
      Varav hjärtat är fullt talar munnen, skriver pennan....
      Jag har fört långa samtal med björkarna redan i många år, berättat att de inte kan leva så länge till, så jag tror att de var väl förberedda. De skrek inte alls:), bara föll förnöjt. Tiden var ute. Men jag förstår vad du menar. Ibland känns det så och svider gör det alltid.
      Nu ser det ut som om ett krig har farit fram här utanför. Allt det inbonade är borta, nu är det öppet och mycket ljust, fastän det känns som om granarna har stigit längre fram mot huset i natt. Vete gudarna vad de håller på med på nätterna,för inte kan det vara i min hjärna det händer saker, haha...;?
      Vi har ved för evinnerliga tider framöver. Skönt att ha till kakelugnen
      Kramar!

      Radera
  13. Jag kan verkligen förstå hur du känner. Man fäster sig vid träd men ibland blir det nödvändigt att de tas ned. Björkar har en speciellt plats i mitt hjärta eftersom vi hade en underbar björkbacke på tomten i Enebyberg. Min mamma berättade, nästan gråtfärdig, för bara ett par veckor sedan att de som köpte huset hade tagit ner en massa björkar.
    Fint att ni har en massa ved. Det är något speciellt med brasor i öppna spisen. Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar om inte björkar är en del av allas vår själ, vi som är födda med dem...de hör till så in i Norden:)
      Nu får vi glädjas åt brasorna. Det finns fortfarande en del björkar kvar här, många som måste bort men vi har tagit dem som var största risken nu.
      Förstår väl känslan när björkarna på tomten i Enebyberg "klipptes av".
      Kramar!

      Radera
  14. Trädkramarsjäl...här har du en till! Det känns att bara titta på dina bilder.

    Men, visst är det bättre och till och med nödvändigt att ta ner dem ibland. Nu har ni ved hela vintern och lite till!

    Kramar!
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är nog alla litet var till mans/kvinns trädkramare, skulle jag tro. Det känns alltid när man tar bort en trädvän. De har ju stått där så länge

      Vi har ved i flera år framöver, vi eldar bara i kakelugnen med ved, annars värmer vi huset med bergvärme.

      Kramar!

      Radera
  15. Jag är också en trädkramare. Min man behöver man inte be honom två gånger för att ta fram motorsågen man behöver nästan bara viska...
    Kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem om inte en trollmor skulle vara en trädkramare? Det förstår jag hur bra som helst.
      Du får viska väldigt lågt...så får träden stå kvar. Kanske
      Men det är väl för er som för oss, ibland är det bara ett måste och varmt blir det hela vägen genom alla hanteringsprocesser
      Kram till dig trollmor!

      Radera
  16. Jisses... efter rubrikläsning trodde jag du blivit bjuden... till Balen:) Vi icke bjudna har nog trevligare hemma i morgonrock o med naturen som sällskap. Men dansa kan du göra i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). Jag trivs nog bättre i min morgonrock och med stövlarna på...det går bra att valsa sig fram i livet på det sättet också.

      Radera
  17. Hej tjejen i balklänningen! Det var visst rejäla tag hemma hos er. Jag skulle också behöva få ner ett risigt äppelträd och kanske även ett päronträd som jag är ganska trött på. Sonen skulle hjälpa till, men frågan är om vi inte väntar till våren.

    Hälsning från gråvädret vid södra Vättern!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Aila!:)
      Här tar vi i för president, talman och fosterland...lite för svenska kungen också när vi kommer i farten.

      Oj, ett päronträd...vi har ett vi också, men det är så ungt att det inte har fått frukt ännu, vi bara väntar och väntar...

      Hälsning från gråvädret vid Norrhavet!

      Radera
  18. Jag använder nog klänning för lite, kom på att det närmaste är nog nattlinnet för mig också!
    Vilken underbart vacker solnedgång, spektakulär!
    Här är det så grått och mörkt så jag vet varken om solen är uppe eller inte, hihi!

    kramen på dig från en hostig Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör nog så jag oxå. De bara hänger i garderoben, urväntade...
      Vi har vackra solnedgångar här i närheten av Norrhavet. De går snabbt om så det gäller att ligga på "hanen"
      Vi har haft det likadant idag, tror att det är kväll nu, nästan.
      Krya på dig Tina!

      Kramar!

      Radera