måndag 26 november 2012

Det som väntade bakom hörnet


       var denna härliga personlighet....tuggtuggtugg....kan en get vara kolugn?


    Det fanns flera raringar på höjden


      den här....

 
   och den här som faktiskt inte brydde sig alls om oss...who cares? Bäähääää....
   kanske rentav blääääbläää


        
Mârio är den allra goaste djurvän man kan tänka sig....det skulle inte förvåna mig alls om han
försökte klia en fluga på pannan om  han slapp till


Så här såg det ut bakom hörnet....där här-et är svängde vi in från de smala höjderna
På bilden har vi redan gått förbi getterna

Från den ena sekunden till den
andra öppnade sig ett totalt oväntat annorlunda landskap framför våra ögon

Jag betedde mig märkligt, blev darrig i hela kroppen och ostadig på jorden
När jag äntligen stod på fast mark igen så började jag stappla
omkring som ett nyfött lamm och förstod inte alls vad som hände med mig

Antagligen var jag rejält adrenalinstinn tidigare på grund av rädslan jag burit på från dagen innan.
När jag slappnade av så slappnade jag av....puh, det hade varit smalt, ostadigt och högt på vissa ställen
även denna dag och under många kilometer. Men jag hade gjort det trots löftet att aldrig gå
levadavägar som inte var smalare än 3 meter....

Mârio visste nu hur levadasträckan var i skick. Han hade redan tidigare tagit beslut om
att vänta med att ta grupper med sig längs den.
Den behöver en viss uppdatering, helt klart, vad gäller renovering

Det fanns en jordgubbe däruppe i paradiset....men instängd

   Det fanns vita pumpor....

det fanns ett vackert tak...

   det fanns apelsiner...

Det fanns gnsaksland, rosmarinbuskar, jams, bananplantor....
     
        med bananer i


    Julrosen blommade


                              fuchsior likaså....


   den här skönheten dansade jag nästan förbi ...så lättad kände jag mig för att jag hade klarat av att gå 
   smalt och högt trots allt. Nu vet jag att rädslan är över...


         Den som skördade grönsaker hade säkert tagit siesta...


                                ännu mera pumpor såg vi


   en idisslare stod mitt på vår vandringsväg mot bilvägen vi sökte

Så gjorde Uffe och jag det vi alltid gör, när vi har gått den sista levadan innan vi är på väg hem från Madeira. Vi lade våra spanskrörskäppar ifrån oss. Skulle vi göra som Olgakatt gjorde? Olgakatt tog hem sin i två delar, klämde in den  i kappsäcken. Vi beslöt att  lämna våra kvar.  Vi lutade dem mot en stenmur, tänkte att någon kanske behöver dem som stöttor eller till något annat. Kanske de står där än....vem vet?

   Den sista kilometern vi hade kvar att vandra var lätt som en plätt
   Trädtomaterna lyste röda i träden vi gick förbi


   Den här vaksamma killen i hörnet av ett tak kunde vi klappa på huvudet...
   så lågt var huset eller så högt låg stigen


   Det här såg vi inte alls men den tjocka hårflätan såg jag...


    och här tittade vi bort...man behöver ju inte se om man inte vill


 Vi såg det vi ville se, liksom vakten på hustaket...han som spanar efter fiender på havet,
 han som skyddar mot onda andar och annat otyg


    En bananpassion igen, vackrare än alla vi hade sett tidigare


Ligia, Mârios fru, kom och hämtade upp oss.
Sedan körde hon oss på slingriga serpentinvägar tillbaka till Mârios bil
som stod där vi hade börjat vår vandring på morgonen
Hon vinkade och for iväg...och vi tre som stod kvar. Vad gjorde vi?
Dagen var inte slut ännu, Mârio ville visa oss någonting till innan mörkret föll

Jag ska visa och berätta, men senare när vi kommer in i december och julen närmar sig
Faktum är att jag har sparat att visa den här vandringen med vilja, bara för att den hör hemma
på ett speciellt sätt i december och runt juletid....men mera om detta om någon vecka

Nu blir det lugnt ett tag framöver vad gäller levadavandringar...nu  har jag visat alla
vi vandrade i januari-februari anno 2012. Nästa gång skriver vi ett nytt år!

Ha en fin måndag alla!

22 kommentarer:

  1. Härligt med fler turer till den blommande ön!
    SÅ fina bilder.
    OCH snart bär det av igen. Ni gläder er inför det, kan jag tro!
    Härligt för oss som läser bloggen också.
    Precis, man behöver inte "se" allt, men det är ganska intressant det som inte är så vackert heller.
    Förstår att du var lättad över att komma ner efter den levadan :-)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste tillstå att det är riktigt skönt just nu att ha vandrat klart för i år, fastän jag tycker väldigt mycket om det. Men det var som att gå den igen nu när jag skrev om den, känna allt jag kände då osv...rena terapin för min del.
      Jag tycker att man ska visa verkligheten också, inte bara det vackraste. Det finns flere verkligheter
      Egentligen kom jag upp efter den levadan, vi vandrade uppåt hela tiden men till en väldigt vacker platå och jag njöööt hela vägen, tro inte annat.:)
      Kramar!

      Radera
  2. Vilken tur att det var stängsel mellan er och de hornbeprydda varelserna, annars kanske någon hade fått en extra puff nerför!

    kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). Den här gången hade fallet inte blivit så högt. Vi stod på en platå, annars hade det nog kunnat hända om vi hade mött getterna lite tidigare

      kramen

      Radera
  3. Åh vilken lång och härlig levadavandring jag har varit på nu. Utan att bli varken yrslig eller andfådd. Ett fantastiskt vackert landskap och vilka växter det finns där!
    Kram, kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt Kerstin!
      Att du också har varit med på vandringen!
      Jodu, en riktigt fin blomsterhandel skulle blekna i jämförelse. Nästan;)
      Kram, kram
      Karin

      Radera
  4. Så många underbara blommor - bara de gör ju levadavandringen till en upplevelse. Fint med getterna också - dem ser man inte så mycket av nu för tiden. Mest på djurparker.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Madeira är som en enda stor blomsteraffär:) Den ena underbara blomman efter den andra får man se
      Det finns rätt mycket getter på höjderna. Och förstås så har de en egen ost
      Kram
      Karin

      Radera
  5. Jag vill följa med på fler vandringar och väntar med spänning på nästa.
    Helt otroligt vacker bananpassionsfruktblomma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag väntar också med spänning på nästa vandring. Vi har tänkt oss att gå mellan topparna när vi far dit nästa gång om vädret så tillåter..
      Uffes bild av den vackra blomman!

      Radera
  6. Ert paradis! Och denna vandring...fantastiskt! Modigt. Med det smala och höga i flera kilometer.

    Snar ska ni fara igen! Vad fint.

    Stor kram
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett av våra paradis!:)
      Jag är som maskrosen litet grann, trivs överallt.
      Fördelen med Madeira just nu är att vi har fått kontakt med folk som bor och är födda där och som visar oss någonting annat än de normala turistmålen.
      Om två månader är vi där igen:)

      Stor kram
      Karin

      Radera
  7. Jag tog en paus i vandringen igår men är tillbaka idag igen. :)
    Getterna var ju bara för goa. Vilka personligheter och vilken charm.
    Så många godsaker som odlas på Madeira. Och fuchsian var otroligt vacker. Det är en av mina favoritblommor.
    Ser fram emot december-inlägget.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fördelen med att vandra här är att man kan komma och gå precis som man vill:)

      Fuchsia kan man hitta litet överallt på ön. Ja, egentligen så mycket annat också. Det är ju en blomstrande ö

      December-inlägget är lite speciellt:)

      Kramar!

      Radera
  8. Lite föraning om julen med den där julstjärnorna. Ser fram mot, ja vad kan det vara? Julgranar? Hyacinter? En amaryllisslänt??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Julstjärnor ska det vara förstås, jag har nog skrivit julros, måste ändra:). Det gick av bara farten, tänkte på dem jag har vid vår trappa här
      Jaa, vad kan det månne vara?...det bränns inte alls Karin;)

      Radera
  9. Vilken bildbomb. Tack för att jag fick följa med! Ser helt sagolikt ut. Jag vill dit också. Tänk vad resor det finns man vill göra!

    Kram och tack för dina fina kommentarer hos mig. Jag blir lika glad. Nu har jag gjort av alla utvecklingssamtal så nu finns det mer tid för min favoritsyssla...bloggar :)

    Många varma kramar Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har nog varit många som har vandrat tillsammans den här gången...Det är sagolikt, men därmed inte helt ofarligt och bara vackert. Mångfacetterat.

      Skönt att du kan koppla av lite mera nu Anna!

      Detsamma till dig!
      Kramar alltså
      Karin

      Radera
  10. Vilken vandring du tar oss med på Karin! Minst sagt spännande och vilka mysiga getter....ser helt klart kolugna ut. Det skulle inte jag vara om jag vandrade på de där smala ställena högt upp.
    Ingen kan skildra Maderia som du! Härligt att få följa med här igen!
    Kramar från Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisbeth,
      getterna var verkligen härliga och sociala, nyfikna och kolugna:)
      Kramar!
      Karin

      Radera
  11. Nä, nä....jag hakar på i dag också Karin. Känner mig så trygg bakom din rygg....tro inte att den sega norrlänningen ger upp så lätt! Viken lavadavandring, helt otroligt. Förstår mycket väl att detta är något speciellt för er båda! Att kunna njuta av allt vackert som denna ö bjuder på. Att det finns en "baksida" går väl vad jag förstår inte att undgå?
    Skulle tro att vandringskäpparna står kvar och väntar på er! Hoppas ni snart kan vandra på "er" ö!
    Tack för alla vackra bilder! Var nu rädd om dig Karin!
    Önskar er båda en fortsatt bra vecka!
    Nu får du en KRAM(är bättre nu)
    Vink vink från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstod nog det Monica!:)
      Självklart måste du hänga på, inte kan du ligga i sängen och skallra tänder när det blir levadavandring på gång.

      När vi kommer nästa gång, täljer Uffe till nya käppar för nya vandringar på andra ställen.
      Önskar dig detsamma, krya på dig ordentligt.
      Kram och vink!

      Radera