torsdag 15 november 2012

Arco de Calheta..


Trots att jag  dagen innan   hade lovat mig själv att aldrig mera gå levada om den inte
var minst tre meter bred, så befann jag mig ändå, tillsammans med Mârio och Uffe,
på väg mot höjderna igen.
Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig...

Det var vår sista vandring med Mârio som anförare för den här gången,
vår sista söndag innan hemfärd från Madeira.
Mârio ville visa oss någonting annat allra först, innan vi tog oss ut på slingriga stigar


längs vattenkanalerna (levadorna)
Levadorna är inte enbart vattenförsörjande kanaler för lantbruket och odlingarna,
utan de tillför också maderianerna deras elförsörjning.

Här är ett av kraftverken som finns på ön....
När vi var där denna söndagsmorgon i februari, var det bara åtta grader varmt i luften..
hur högt vi var över havet vet jag inte.


    Man har byggt rör för att samla levadavatten från höjderna så att det bildas ett (instängt) vattenfall
    (det här är inte mitt gebit, men jag gör mitt bästa för att reda ut det här, åtminstone för mig själv)


    Vattnet samlas i en stor damm....där det forsar och sprudlar bara värre...


    Varningsskyltar är uppsatta både här och där i omgivningen....fall inte i, för då kan du drunkna
    Här finns ingen som kan rädda dig!


    Detta lär vara en ventil:)
    Nå, hur som helst, det bildas el på det här stället och också på andra ställen på ön.
    Allt detta förs till ett elnät som försörjer de flesta på ön med elektricitet... 

 
Detta om en del av infrastrukturen på den gröna ön i havet.
Jag vill alltid veta...konstigt nog, fastän jag inte begriper ett jota egentligen
Men el är viktigt....


Men här ska vi inte stanna längre. Har ni vandringskängorna på och käppen i hand?
Ryggsäcken på, med vatten och förnödenheter? Frukt, smörgås, plåster och toapapper
är bra att ha

   
Det här såg ju lovande ut, säkert mera än tre meter brett:)
Och alla stenar är mejslade och knackade för hand, på plats.
Jag steg på dem med största vördnad och undrade i mitt stilla sinne
hur många stenar man måste lägga för att försörja en familj


   Vacker murgröna täckte muren på ena sidan av vägen


och överallt hittar man en vacker Agapanthus, Afrikas blåa lilja. Ibland också vit
De växer som ogräs längs vägkanterna


   för att inte tala om murgröna, trädljung och ginst


   Så där jag, kunde väl just tro det....
   nu skall den smala vägen beträdas.
   Här kan vi inte gå bredvid varandra längre utan efter varandra...

   Den första början av levada da Calheta är nyrenoverad och Mârio som är professionell
   levada/bergsguide vill alltid testa dem allra först innan han tar ut grupper på dem.
   Vi är tydligen lämpliga försökskaniner, eftersom vi hänger på så glatt
   (hmm, kanske inte jag den här gången..
      jag var fortfarande darrig från dagen innan då jag blev rädd på ett smalt slipprigt ställe på vägen från Romeiros till Monte)

   Men skam den som ger sig. Den här levadavandringen  började bra.
   Det var som att gå på en trottoar, aningen smalare bara


   Den var hur lätt som helst att vandra och mycket att titta på både uppåt och neråt
   Det brinner rätt ofta på Madeira, vilket man kan se på träden till höger i bild
   Folk är oförsiktiga. Då talar jag inte om turister utan om dem som bor på höjderna och odlar
   sina land. Det hör till att man bränner marken för att anlägga åkrar...och man är inte
   så försiktig som man borde vara alla gånger.
   Vinden överraskar och så är allt plötsligt ett enda eldhav
   
   Den dagen vi var där var marken fortfarande varm och ångande av branden,
   det rykte litet här och där och röklukten var stark...


   Somliga hade haft det hett om öronen, men de verkar härdade och starka, för de kommer igen


    Det besvärliga med de här bränderna är att de förstör Lauri Silvaskogen, med all endemisk
    växtlighet. Endemisk betyder att vissa växter bara finns på Madeira, att de är unika i sitt slag


Nu har vi gått en bit redan, till synes bara genom förödelse.
Är ni fortfarande med? Eller har ni svängt och gått tillbaka?
Det här har ju inte varit särskilt roligt och trivsamt än så länge
och vi har gått några kilometer redan.
Men det är den oförskönade verklighet som man ofta möter i bergen
Men jag lovar, det blir bättre och bättre, högre och högre
smalare och smalare

men inte ännu på ett tag. 


Här skådar vi åter ljuset och kommer fram till en bebyggelse mitt i ingenstans någonstans .....
där stannade vi upp, drack vatten och åt varsin apelsin...
gjorde våra toalettbesök bland buskar och träd innan vi vandrade vidare. 

Men det gör vi en annan gång ....nu blir det vila som gäller tills vi ses igen här på levadan. 

Däremellan kommer Galleri Fredag och Lördagstema...
kanske också något annat,  men sedan drar vi vidare längs vattenkanalerna. 
Ha det bra tills dess. 
Men ni hänger väl med på de andra upptågen också? 
Jag hoppas det!


28 kommentarer:

  1. Klart jag hänger med - särskilt som jag inte behöver anstränga mig det minsta, haha! Bara njuta av dina bilder och drömma mig till Madeira!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Du ska ju vara med! Precis som veckan innan...
      Det blir en annan njutning lite längre fram på vandringen
      Ha det bra där du är just nu, njut av stillheten

      Radera
  2. Jag hänger också med, för jag slipper de där darrningarna i benen som jag hade fått i verkligheten. OCH som du fick dagen innan. Jag minns det inlägget. HUA!!
    Smalt är det minsann. Tycker du var modig som begav dig upp igen.
    Ska ni åka igen denna vinter?
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog darrigt längre fram på den här vandringen också:)
      Tillsvidare är det inte alls smalt och högt.
      Ont ska med ont fördrivas sägs det. Vet inte om det är sanningen framom andra sanningar men uppåt gick jag igen och ska så göra i slutet av januari. Vi åker dit, ja. Åtminstone nästa år, sedan får vi se om vi drar någon annanstans. Det börjar kännas lite så.
      Kram!

      Radera
  3. Vem behöver reseprogram på TV när man har en bloggvän som du Karin?
    Mitt vatten tog slut och jag blev utmattad och höjdrädd, men jag var tappert till denhär etappens slut...
    kram
    Ann-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur Ann-Mari, att vi stannade till just här innan vi fortsätter. För här i ingenstans någonstans fanns en vattenkran som vi använde oss av efter att Mârio hade varit försöksperson. När han nickade gillande fyllde vi på flaskorna. Gör så du också tills vi stiger upp och går vidare:)
      kram
      Karin

      Radera
  4. Karin; jag är med fortfarande. Om dock liiite flåsande bakom dig....Vilken underbar vandring! Men tyvärr hade jag fått lämna min käre make där nere(han är mycket höjd rädd)Man säkert hade han suttit trogen och väntat på oss..*fniss*..
    Tack snälla för att jag fick följa med! Tänk vad mycket jag får lära mig!
    Nu ska du/ni ha det så bra i Helgen! Var rädd om er!
    Kramar och vink från mig som sitter och vilar inför nästa etapp...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Häng med benen ordentligt nu ett tag, kasta dig raklång i gräset under ett vackert lagerträd, dra med fingrarna på löven och känn den härliga doften...det är vederkvickelse om något. Din make har det säkert bra därnere. Så småningom kommer vi dit igen och tar upp honom med bil...men det tar nästan hela dagen så hoppas han har någonting att äta, någonting att dricka...:)
      Tack detsamma Monica!
      Var rädda om er också.
      Kramar..någon dag till och så fortsätter, tadam...

      Radera
  5. Karin, känner mig genast piggare. Det var inte dumt att ligga under lagerträdet och känna den underbara doften. Så nu du, är det fart på tanten igen....*fniss*...
    Redo är jag, färdig packad och klar inför nästa promenad. Förstår dock att jag får vänta lite, men det är helt ok!
    Tror dock att jag ska byta till ett par andra skor...samt hade också en tröja för mycket på mig. ( tänk vad roligt det kan vara att skoja lite)
    Må gott och ha det bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lägg tröjan i ryggsäcken, den behövs kanske...hellre för mycket än för lite. Har du rejäla kängor så tag dem...
      Visst är det roligt att leka litet.
      Det är de vuxna människorna som kan göra det, de som har barnasinnet kvar
      kram!

      Radera
  6. Härligt att få vandra med er upp för den vackra slingrande stensatta vägen...skönt att få sitta är med trötta fötter och se de fina bilderna..och inte behöva ta ett enda steg..Men skönt förstår jag, att på riktigt vandra där..snart igen kanske??
    Kram karinminlillasötakusin..vill ses snart..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul, du hänger med du också fastän sittande!:)
      I slutet av januari är vi där igen och vandrar.
      Kram till dig kusinaKarinapralinafina...ditt namn är så lätt att rimma på. Undrar varför de lämnade bort en bokstav i slutet på mitt? Inte alls lika lätt...jag vinkar om en månad när båten går ut från hamnen, har ett stort och gult lakan i handen

      Radera
  7. Vad härligt! Jag är inte särskilt ostadig hemma på plan mark, men känner hur darrbent jag skulle bli av höjderna...

    Roligt att få följa med på en tur!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och du! Det finns vatten i levadorna att gå barfota i:)
      Som hand i handske för dig, skulle jag tro.
      Välkommen med, vi börjar bli riktigt många nu. Som pärlor på ett band. Jätteroligt!

      Radera
  8. Så ljuvligt! Både bilderna och din berättelse. Du borde få skriva resereportage, det skulle garanterat öka Madeiras BNP.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hanna!
      Är gärna med och ökar deras BNP. De behöver det så väl...

      Radera
  9. Jo trevligt att få hänga med så här. Hämta med oss gärna en bit till, det är ju väldigt vacker natur där.
    Var själv dit för många år sen och testade en liten bit levadgandring. Den biten var bara intressant inte alls riskfylld.
    Fortsätt ha det skönt och spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då vet du hur det ser ut där!
      Det är stor skillnad på var man vandrar förstås, som med allting annat. Tillsvidare har den här levadavandringen varit lätt som en plätt...häng med så får du ser mera endera dagen.
      Tack detsamma!

      Radera
  10. Puh och pust, men värt vartenda steg. Hur var det Ingrid Bergman sa? Att bli äldre är som att bestiga ett berg. Man blir lite mer andfådd vartefter, men man får bättre överblick och fin utsikt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D. Kloka ord. Jag tror att jag lånar dem jag också...men du har ju blivit så mycket lättare på foten nu, skuttar fram som en gasell. Så småningom ska du få se på utsikt:)

      Radera
  11. Vilken tur att jag fick följa med på din resa. Nu behöver jag inte själv göra samma tur, för den här bildberättelsen var så verklighetstrogen. Det är tveksamt om jag hade gjort en sådan strapatsrik resa. Jag är lite feg av mig. Ser fram emot fortsättningen. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen med Gunnel!
      Fördelen med att vandra med Mârio som ledare är att han gärna stannar upp och berättar allt han vet om Madeiras växter samtidigt som man får veta en del om infrastrukturen. Sådant som intresserar mig i alla fall. Han tar det lugnt, hetsar inte alls, något som man annars kan få uppleva om man går ledda turer då man ofta har bråttom mellan punkt A och punkt B och allt är tidsbundet.
      Kram

      Radera
  12. Alltid något nytt jag lär mig här hos dig Karin.
    Verkar litet väl brant och högt för mig som har höjdrädsla. Bra att man kan få "virtual tours" bloggvägen. :)
    Det visste jag inte att bränder var så vanliga på Madeira.
    Bra med litet vila emellan. Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vara bra att vandra med oss via bloggen om du har höjdrädsla. Det är definitivt ingenting för den som har höjdskräck att vandra som flugor på bergväggarna. Men tillsvidare så har det inte varit särskilt högt alls och vägen har varit säker och bra.
      Bränder är mycket vanliga på Madeira.
      Dessutom har Madeira härjats att anlagda bränder så mycket av den dyrbara laurisilvaskogen är förstörd.
      Nu hänger vi med benen lite ett tag, stretchar dem och dricker vatten, äter goda apelsiner och bananer.
      Kramar!

      Radera
  13. Det är ju näst lika vackert som på Åland.
    Väntar på den spännande fortsättningen.
    Go'moron!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Go´morron Eive!
      Uppe med tuppen!:)
      Öar är vackra, alla på sitt sätt.
      Åland är nordiskt vacker
      Madeira är som en blomsteraffär:)

      Radera
  14. Jag tycker att jag lär känna Madeira riktigt bra genom dina resereportage. Men vandringen är lite för brant och smal för mig - det ilar i mina ben bara av att TITTA på en del bilder...
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det som är meningen, till en viss del i alla fall, att andra ska bli varse om vilken fin ö Madeira är. Men för din del som är höjdrädd är den nog kanske inte den rätta..även när man åker buss och taxi känner man av höjdskillnaderna, allt går i serpentin, s.a.s. Bara nere i hamnen är det platt
      Så där skulle dina ben få mycket ilningar är jag rädd.
      Men det kommer bilder som inte är så ilande också:)
      Kramar!

      Radera